En dam med vännermedicin i kropp och själ

I dag har det varit en bra dag. I alla fall fram till nu. När det är bra dagar finns risken att jag tar i lite för mycket och så kommer det surt efteråt. Efter att ha varit i farten under förmiddagen och en del av eftermiddagen får det nu bli vilande läge resten av kvällen, har ont i benen och fötterna nu - men kanske var det värt det, för innan detta inträffade har jag haft det alldeles utmärkt.

Förmiddagen ägnades åt sjukhusbesök, denna gång var det en träff med diabetessjuksköterskan som gällde. Nej, det var inte så att det var så himla trevligt, men det var inte heller otrevligt. Vi pratade mest om min ibland förekommande ovilja att äta. Man bör äta för att få energi. Som diabetiker bör man dessutom äta för att inte få lågt blodsocker. Vissa dagar har jag väldigt svårt för det där och får tvinga i mig maten. Sköterskan tyckte jag skulle träffa en dietist som kanske kommer ge mig någon sorts näringsdryck i stället, de dagar maten bara inte vill ner. Vi får se hur det går, dietisten ska jag träffa i morgon, vilket alltså ger ytterligare ett sjukhusbesök, det andra av tre denna vecka.

För att återgå till det trevliga så kom det efteråt, när jag träffade vännerna Jessica, Erik och Vilmer. Jag har konstaterat det förut och jag gör det igen - vänner är en utmärkt medicin! Att umgås, skratta och bara ha det bra, är precis vad jag behöver. Vi åt lunch, tog en glass och kaffe ute i solen och promenerade - en härlig dag. Jag älskar de där små sakerna, det krävs inte några enorma händelser för att få en kick! Att bara umgås och känna sig aningens mindre sjuk för en stund - även om det faktum att jag träffar en för dagen ledig mamma och en pappaledig pappa en måndag mitt på dagen är ett tydligt tecken på att jag är sjuk och sjukskriven - är värt så mycket! Jag vet inte vad det är som gör att jag får lite extra energi av vänner men något tycks det ju vara. Att folk vill umgås med mig känns ju inte helt fel :)

"Vad är det för konstig sak du har i ansiktet? Jaha, en kamera..."

Under lunchen gillade Vilmer sin vattenflaska...

... och efter maten gillade Emma sin glass, även om hon mest verkar äta på fingrarna. Nu har vi tagit oss ut till Kungsträdgården med kaffe och jättegod italiensk glass i solen. Men i ärlighetens namn är ju en annan person mycket sötare, så nu låter vi Vimer ta plats på ett gäng foton i stället...

Vilmer, en banan och söta monstertröjan!

Det har varit soligt och varmt i dag, ett utmärkt läge att lägga sig i Kungsan och sola tycker vissa. Efter glassen kände vi nog dock att en promenad var bättre än att bara slappa så där.

När jag var på väg hem började smärtan komma, ett tecken på att jag varit lite för aktiv. Stapplade hem och satte mig på balkongen en stund, läste Dagens Nyheter och lät solen värma både mig och blommorna. Nu blir det dock soffan och fotpallen, samt en ny dos värktabletter.

Bäst just nu: Barn. Inte bara Vilmer, trots att han är hur charmig som helst. På väg från sjukhuset i dag gick jag förbi en skola och ett par killar i lägre mellanstadieåldern. Den ene stoppade min väg genom att ställa en mycket viktig fråga:
- Vilket lag håller du på i svensk fotboll?
- Hammarby så klart, blev mitt svar. Jag var beredd på att få en sten i huvudet eller i alla fall höra att jag var en idiot eller något i den stilen, på Kungsholmen är AIK det största laget. Men nej då.
- JAAAAAAA! 1-0 till oss! skrek killarna, sträckte upp händerna i en segergest och hoppade högt i luften. Jag antar att de hade en tävling med några klasskompisar eller något, där uppgiften var att ta reda på vilken grupp som lyckades hitta flest anhängare. Jag log och gick vidare när samme kille som ledde utfrågningen skrek efter mig:
- Tack damen!!
Man kan bli full i skratt för mindre :)