Flygande tefat och lite uteliv

I dag är det hallonsaftsfeeling för nästan hela slanten! Med det menar jag att det är en bra dag, en glad dag, en dag utan större smärta. Visst krävs det fortfarande värktabletter men inte de allra starkaste. Första helgen i cellgiftsveckan brukar vara rent bedrövlig i vanliga fall, så jag får nog säga att de nya cellgifterna är snällare mot min ömma kropp. Det känns väldigt bra. Vila måste jag fortfarande göra mellan varven, men i dag har det varit lite fart på mig i alla fall!

En sak jag verkligen gladdes åt när jag i början av veckan trodde att jag skulle gå igenom min sista cytostatikabehandling var att jag nu kunde börja äta lite vad jag ville igen. Eller i alla fall inte äta knäckebröd med leverpastej varenda morgon... är så obeskrivligt trött på just leverpastej! Men nu har jag ju minst en omgång kvar och bör fortsätta höja blodvärdena, tyvärr, så en och annan bit leverpastej tvingar jag fortfarande i mig. Som tur är finns det ju andra saker man kan äta som också är nyttiga. Jordgubbar, exempelvis...

Både godare, festligare och snyggare än leverpastej!

Jag har försökt få lite luft i dag, det kan aldrig sitta fel. Det är ingen supervarm och solig dag i Jönköping direkt men det är vackert i trädgården!

I äppelträdet finns inte bara fina äppelblommor...

... utan också detta söta fågelbo. Dock utan mat, lite får fåglarna göra själva nu.

Syrénträd finns det några stycken av hos mamma och pappa, bland annat ett med lila blommor...

... och ett med vita. Och fint är det, det är sommarkänsla på syréner tycker jag!

Här står några blommor mamma planterat åt mig, snart ska de stå och sprida lust och fägring stor på min balkong! Längst ner till höger står en smultronplanta, hur charmigt är det inte att plocka in små röda bär från sin uteplats?! Ängeln i betong, som sitter i hostabuketten, har jag gjutit en gång i tiden när krafterna var lite fler än de är i dag. Det är ganska tungt att jobba i betong, men roligt, och en vacker dag ska jag ta tag i betongkarriären igen!

Ni som följer denna blogg ofta vet att jag gillar att baka. Jag är överhuvud taget smått huslig av mig mellan varven, jag gillar att diska, plocka ur diskmaskinen och hänga tvätt. De två sistnämnda sakerna gillar jag bara när jag är hemma hos mamma och pappa. Diskmaskin har jag ingen hemma i lägenheten men här gillar jag att plocka ut disk ur en alldeles varm maskin, det är så enkelt! Och hänga tvätt är ju en fröjd i ett hus - ingen som står och väntar på att jag ska bli klar med min tvättid, ingen stress att snabbt hänga upp sin tvätt för att man ska hinna bli klar innan tvättiden är slut! Jag gillar att inte stressa helt enkelt. Och när man bakar ska man inte heller stressa, något vi inte gjort i dag när mamma och jag har slängt ihop trendkakan nummer ett: whoopies.

Whoopien kommer från USA och rapporteras nu utgöra ett allvarligt hot mot cup cakes och macroner, allt enligt senaste numret av Elle (och de bör ju veta, det är ju en trendig modeblaska för sjutton!). Det flygande tefatet är en fröjd att baka eftersom det är en så lättbakad kaka - och så god! Namnet sägs ha kommit från att det var just detta amishbönderna i Pennsylvania utropade när de hittade en whoopie i sin matlåda, i ordningfixad av deras fruar. Här har mamma och jag gjort vaniljwhoopies med jordgubbsfyllning och de satt väldigt fint vid eftermiddagskaffet i dag!

Balkongen är redo för flygande tefatsfika! Eller whoopiesfika om man nu föredrar det :)

Bara det att det är roligt att säga namnet whoopie räcker ju för att det ska bli en bra dag! Så i dag mår jag som sagt ganska fint :) Hoppas ni gör detsamma där ute i verkligheten!

Bäst just nu: Att slippa ha så vansinnigt ont! Då kan man ta att krafterna inte är helt på topp, att jag alltid måste vila lite när jag har bakat, diskat, hängt tvätt. Men jag gör det jag klarar av och det leder än så länge inte till att kroppen protesterar alltför högljutt. Jag hoppas det fortsätter så.