Bryta ihop - och gå vidare

I dag skiner solen. Inte hela tiden, men mellan varven tittar den fram bakom molnen och då värmer den skönt. Även mitt liv denna dag är åt det soliga hållet, det mesta känns bättre än i går, bättre än de senaste dagarna. Ibland behöver jag bryta ihop för att kunna gå vidare, bli arg och ledsen för att kunna ta nya tag och kämpa mig uppåt, framåt. När jag har fått falla ihop och må dåligt en stund är det lättare att hitta en anledning att kämpa vidare och nu tänker jag göra just det. Jag vet ju att det inte finns några alternativ, jag blir inte det minsta hjälpt om jag sätter mig och stirrar in i en vägg resten av tiden, jag behöver ta mig igenom skiten och gå vidare. Det har aldrig funnits någon annan grundtanke hos mig och den kommer alltid leva kvar. Jag kommer ledsna och tjura fler gånger men aldrig någonsin ge upp. Aldrig.

Pratade med min sköterska i går. Hon sa att det inte var det minsta konstigt att jag är trött efter sex cellgiftsbehandlingar. Jag vet att jag naivt har hoppats på att kroppen skulle vänja sig, ju fler cellgiftsmonster ju mer skulle kroppen tänka "Ja ja, inget nytt under solen, bråka på ni - jag är van". Men naturligtvis blir det bara mer och mer jobbigt för kroppen ju mer gift som sprutas in, varenda millimeter fylls ju av fler monster och till slut kapitulerar den. Den vänjer sig inte, det blir bara tuffare och tuffare. Men en vacker dag, ganska långt framåt i tiden, kommer det vända. Och jag längtar dit med hela mitt jag, kropp och själ.

I dag bestämde jag mig för att påbörja vägen mot tillfrisknande med ett extremt litet myrsteg. Det är så lätt att känna sig lite extra sjuk och eländig när man dag ut och dag in lufsar omkring i sina inte alltför hotta mjukiskläder... Jag kände mig tvungen att liva upp mig själv en aning, tog på mig klänning och målade naglarna. Hur simpelt som helst men lite roligare, lite friskare!

I dag kom lillebror och hälsade på några timmar, det livade verkligen upp. Jag behöver små saker som händer, dagarna blir roligare då. Det är inte alltid jag orkar, vissa dagar vill jag inte ha vare sig små eller stora saker som händer, vissa dagar vill jag bara ta mig igenom. Men när jag nu mår lite bättre, inte har så ont, vill jag gärna ha något roligt. Brorsan hade med sig roliga frågespelet Veto som vi satt och spelade ute på balkongen.

Spela Veto på balkongen är en hit! 

Lillebror läser kluriga frågor som handlar om allt möjligt - rymdfärder, Amerikas historia, kvinnliga friidrottare, friluftsliv och klassisk musik. Jag vann första omgången vill jag bara meddela!

Även resten av dagen och kvällen kommer bli trevlig, om ett par timmar invigs grillsäsongen för min del, när samma lillebror plus svägerska kommer hit och fixar grillspett. Det kommer kännas som ljuvlig medicin, jag älskar allt som har med grillat att göra! Så nu känns faktiskt livet ganska bra igen :)

Bäst just nu: Det har aldrig funnits och kommer aldrig finnas någon bättre tv-serie än The Event som sänds i SVT på onsdagkvällar. Jag fullkomligt älskar den serien och tycker att livet är snudd på lite småjobbigt klockan 22.45 när det senaste avsnittet precis tagit slut och jag måste vänta en hel vecka till nästa. Pappa, som är ett lika stort fan, och jag pratar ofta om hur det ska gå, vi är helt sålda. En serie jag aldrig tittat på, som jag förstått också kan få en helt uppslukad, är Lost, som min kära lillebror har följt stenhårt. I dag tog han med sig fyra säsonger, ett par dygns dvd-tittande, som jag kan roa mig med när jag ligger hemma och har ont och inte har kraft att göra något annat. Kommer nog falla för den serien också!  

Alldeles lost i en spännande värld...