Ett träningspass, två träningspass, tre... och fyra

Om gårdagen var slö ur träningssynpunkt har denna dag varit dess raka motsats. Just nu, när det snart är dags att krypa ner i sängen, förstår jag inte riktigt hur jag orkat med allt denna dag. Det känns som att det inte ens kan finnas många normalfriska människor som tränar så mycket som vi gör - och ändå känns det okej! Visst är man trött och visst är det hårt, men jag tror inte någon av oss är så slut som vi kanske borde vara. För om man kör fyra hårda träningspass på en dag borde man vara helt slut. Men någonting gör att vi tar tag i varje nytt pass med om inte jättemycket kraft så åtminstone kraft. Och lust. För det är roligt. Och vi är ett väldigt bra gäng, det är skönt att det är flera dagar kvar så vi inte behöver lämna varandra än.

I dag började dagen riktigt hårt. Efter frukosten hann morgonmackorna bara sjunka ner i magen en stund innan dagens första träning, ett tufft konditionspass, började. Det var många steg på golvet och upp och ner på en bräda, precis som när jag för hundra år sedan (eller i alla fall på gymnasiet i mitten av 90-talet) gick på step-up under några veckor (sedan försvann lusten, som det brukar när det gäller mig och träning). Det var väldigt roligt men också väldigt jobbigt. Och hade man gjort detta pass en dag på hemmaplan hade man nöjt sig med det, gått hem från gymmet, lagt sig på soffan och softat resten av dagen utan att skämmas ett dugg. Men är man på rehab är man inte hemma, det här var som sagt bara första träningspasset. Efter en dusch och byte av träningskläder, ett besök hos sjuksköterskan (obligatoriskt besök för alla denna vecka) och lunch var det dags att ställa sig i träningshallen igen. Denna gång var det ett pass core/styrketräning med boll som gällde.

Matta, vikter, boll - ja precis, det är det som behövs för core med styrketräning på det sistnämnda redskapet!

Core är en träningsform som har stort fokus på magen och ryggen och kan ha olika svårighetsgrad. Det var inget jätteavancerat pass men inte alls ojobbigt heller. Efter detta borde man absolut få vara nöjd, gå hem och lägga sig på soffan och softa resten av dagen utan att skämmas ett dugg - men direkt efteråt hade jag märkligt nog så pass mycket energi att jag körde mina 45 minuter styrketräning, i en alldeles tom hall där jag således kunde välja vilken musik jag ville träna till. Det är lyx det! Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag orkade men man har det lite över sig, det där träningspasset ska göras varje dag och någon gång skulle det ju passas in i dag. En kvart senare var det dags att lägga sig i soffan och softa resten av dagen utan att... nej just det, det var det ju inte alls. Det var ju dags för ett ganska hårt vattengympapass med vikter då - så i dag har det lyfts skrot både en och två och tre gånger. Jag har ont lite överallt när jag trycker på olika muskelgrupper, men inte värre än att jag ska klara av morgondagens aktiviteter!

Efter vattengympan var det tack och adjö till träning, slut för i dag, tack för i dag liksom. Att Stockholms läns landsting - som bestämmer hur många aktiviteter vi ska ha på en dag för att de ska gå med på att låta oss vara här - dessutom tycker att vi ska promenera eller simma en timme varje dag, får man helt enkelt bara lämna för det är liksom fysiskt omöjligt! Vet inte vad det är för supermänniskor de tror vi är, om det inte räcker med all rörelse vi redan ägnar oss åt? Nåväl.

Kvällen avslutades med ett avslappningspass - och precis som förra veckan hade jag svårt att slappna av, var lika ofokuserad som då och det var inte heller i kväll bekvämt att ligga på madrassen och spänna musklerna. Nu ger jag nog upp det där med avslappning, det är inte min grej...

... men det var ju fint i lokalen, nedsläckt och massor med tända ljus. Alltid något.

Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar med en morgondag som förvisso inte är fullt lika intensiv som i dag men ändå ingen dag när man ligger i soffan och softar hela dagen utan att skämmas ett dugg för det. Sådant sysslar vi aldrig någonsin med här.

Bäst just nu: Att få krypa ner i sängen efter denna dag känns inte alls dumt. Kommer somna på två sekunder tror jag...

Ost- och juldag

Det händer inte alltför ofta att ni får två blogginlägg på en och samma dag! Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer ni kunna vänja er vid det, men mer än så säger jag inte nu...!
Jag lovade ju att ni efter att ha kollat på pumpor ett tag skulle få läsa om min dag, och nu är det dags:

Denna dag fanns det ingenting på programmet för ovanlighetens skull. Varje vardag är ju full med aktiviteter men helgen är ganska aktivitetslös. Då är meningen att man ska träna på egen hand men också låta kroppen återhämta sig. Gårdagens program innehöll stavgång och lite senare fika, men i dag var det alldeles tomt på schemat. Eller egentligen skulle vi ha ett pass sköna rörelser efter frukosten, men instruktören för det passet dök inte upp på utsatt tid. Vi var helt övertygade om att hon missat att det vid det laget hade varit vintertid några timmar, och jag var mer inne på att träna ordentligt. Jag kan se det sköna i att komma igång lite mjukt på morgonen, men jag körde ett ordentligt träningspass direkt efter frukosten i stället. Det var lika bra att få det gjort och att komma igång. Man känner sig rätt nöjd efteråt.

I dag hade jag bestämt mig för att ägna delar av den oplanerade dagen åt provsmakning och julfrossande. Ni kanske tycker att det sistnämnda är för tidigt, men det är faktiskt mindre än en månad kvar till första advent. Så från och med nu gillar jag i princip allt som har med den kommande högtiden att göra och jag tycker inte att tomtarna, julgransbelysningen och pepparkaksformarna kommer fram för tidigt - alltså får ni inget medhåll av mig om ni klagar över att julen är tidig, okej? Ni får förstås tycka vad ni vill, men jag är på g nu, på advent-g och på jul-g liksom.
Nåväl, provsmakning och julfrossande var det ja. Denna kombination tänkte jag att man utan problem får på Falbygdens Ost i staden där jag nu befinner mig, och visst var det så.

Det var ingen vacker dag, för det var...

... grått och regnigt ute, men två härliga rehabkompisar och jag lånade med oss varsitt...

... paraply från kurorten och begav oss ut på en ganska lång promenad till oststället - och ni ser ju vilket bra väder det blev helt plötsligt, när underdelen på dessa paraplyer vecklades ut! Att himlen var grå märktes ju inte längre eftersom den ovanför våra huvuden var blå med ulliga små moln! Tänk att ett paraply kan vara så fantastiskt!

Vi visste av rehabkompisar som redan varit på Falbygdens Ost att det bjöds på ost hej vilt där, och att deras julmarknad dragit igång. Först gjorde vi ett besök i matbutiken, som inte bara hade ost...

... utan också en del lockande, söta julsmaker. De här påsarna innehåller knäckkola doppad i choklad.

Men okej, det var ju väldigt mycket ost. God ost. Vi provsmakade oss fram och hittade några fina sorter (fast köpa får vi göra när det närmar sig hemresa). Och...

... märklig ost! Dessa har vi inte provsmakat, men de är säkert goda. Precis som...

... den här! Den måste ju bara vara god eftersom tomten verkar ligga bakom den!

Sedan blev det ett besök i julbutiken, med jul från golv till tak. Det fanns en hel del fint och en hel del mindre fint, men det var roligt att se och gå omkring och småmysa lite! När vi gått igenom hela butiken med tomtar, renar, ljusstakar, tomtar igen, servetter, ljuslyktor, adventskalendrar, granar, hjärtan, ytterligare tomtar, julänglar... - ja, ni fattar - hade vi fått oss en ganska stor dos av bjällerklang och vitt vinterland...

 ... och gav oss ut i det gråa och regniga igen!

Tycker vi gjorde ett bra träningspass, typ, med en promenad på ungefär två timmar (med viss paus för provsmakning och julfrossande då) och efter det har kvällen varit lugn, vi har umgåtts allihop vid middagen, kaffedrickandet i salongen och tv-apparaten. I morgon drar allvaret igång igen, då är det ordentlig hårdkörning. Ska gå och lägga mig nu för att i morgon vara utvilad till sista rehabveckan. Sov gott där ute, hörs!

Bäst just nu: I kväll började charmiga Allt för Sverige i SVT1. Här söker tio färgstarka amerikaner sina svenska rötter och de tävlar mot varandra i svenska seder och bruk, lär sig äta svensk mat, lär sig svensk mentalitet och svenska ord. Fantastiskt program som jag verkligen kan rekommendera! Det enda minuset är att deltagarna åker ur tävlingen en efter en tills bara en återstår som vinner första priset; ett släktkalas med den efterlängtade, okända, svenska släkten. Det är synd att bara en får uppleva det, men jag hoppas alla på något sätt lyckas leta upp sin släkt ändå, utan tv:s hjälp. Se första avsnittet på svt play om ni missade det, och fortsätt sedan följa programmet på söndagar klockan 20.00  

Pumpahelg

Jag tror bestämt det är halloweenhelg denna helg. Här finns det inte mycket som påminner om det (gör inget, vi kan klara oss utan), men det finns väldigt mycket pumpor lite här och var, och jag tänkte att ni skulle få er en liten dos av den varan nu. I kväll kommer jag återkomma med ett inlägg om denna härliga dag, men fram till dess kan ni kolla in lite bilder med en liiiiten aning halloweenkänsla. Väldigt liten, för det är inga typiska halloweenpumpor det här. Men ändå. Äsch, ni får tänka vad ni vill, nu är det pumpadags med hälsning från Mösseberg. Hörs senare!

Den här pumpan finns precis vid entrén och är starten för vår pumpa/halloween-rundtur!

 

 "Och när man går förbi står pumporna på rad", för att citera Orup. Fast där var det i och för sig "hon" som gick förbi, och hon gick knappast förbi några pumpor utan "pojkar". I vilket fall som helst, det här är på entréplan, gången mellan receptionen och restaurangen. Här lyser ljusen nästan alltid och pumporna ligger där och... tja, ligger. Eller står.

Den här ganska stora pumpan (den är stor, även om det kanske inte ser så ut) och fina murgrönan finns i trappan upp till andra våningen. Där bor jag, fast åt andra hållet. Tar man den här trappan kommer man upp till vår föreläsningslokal.

Även utomhus finns det pumpor. Och blommor. Och ljuslyktor. Helt i sin ordning, det är ju dumt att ändra på ett vinnande koncept!

Nej men titta här, nu blev det plötsligt lite halloween-igt med halloweente! Denna bild kommer dock inte från Mösseberg - men varifrån den kommer får ni veta senare i dag! På återseende/återhörande/återläsande...

Djuren ute i naturen

När jag i förmiddags hade gjort dagens första träningspass hade jag också gjort det näst sista. Det är alltså väldigt mycket lugnare i dag, nu när det är helg. Då, i förmiddags, tänkte jag nästan att kroppen kanske skulle få lite abstinens och undra varför det inte dansas, simmas, gympas, skuttas och springs mer - men den tycker nog det är skönt att vila lite också, våra sjukgymnaster har sagt att vi ska ta det lite lugnt nu och låta kroppen återhämta sig. I går fick vi schemat för nästa veckas pass, då blir det bland annat core/styrketräning med boll, ryggympa och ett konditionshöjande pass. Det, plus alla andra gamla godingar - obegripliga danser i latin moves och tufft pass med vattengymnastik till exempel. Det är roligt att man får testa på så mycket olika träningsformer, det går liksom inte att tröttna i första taget!

Berättade ju inte så mycket om gårdagen så ni ska få en rapport i dag i stället. Det började med en föreläsning om smärta. Historiskt sett kan man säga att det där med smärta började när Aristoteles, som levde mellan 384-322 f Kr, sa att "Smärta och vällust har sin källa i hjärtat". Han hade ju en poäng på något sätt, man kan ju nästan känna båda tillstånden i hjärtat, men han menade att det var så mer medicinskt. På den gamla goda tiden, som möjligtvis var just god men i alla fall inte så välupplyst, visste man inte att vi har nervtrådar i kroppen och att smärta kan uppstå vid olika skador i själva nervsystemet. Det där med nervtrådarna förstod man först på 1600-talet. Nåväl, vi ska inte ge oss in på det, jag antar att intresset för detta är begränsat bland läsekretsen - jag är i alla fall inte jätteintresserad. I vilket fall som helst definieras smärta av den internationella smärtorganisationen International Association for the Study of Pain, IASP, så här tjusigt/krångligt: "Smärta är en obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse förenad med en vävnadsskada eller hotande vävnadsskada, eller beskriven i i termer av sådan skada". Se där, sug på den ni!

Enligt smärtans kontrollsystem, som två män vid namn Melzac och Wall kom fram till 1960, kan vårt sätt att tänka påverka smärtan. Inte så att man kan tänka bort den, men man mår sämre om man känner oro, ångest och har en negativ förväntan kring sin smärta. Kan man känna lugn och glädje blir smärtan lättare att bära - och det här kan ju egentligen verka ganska självklart! Dock inte så självklart när man har ont och mår skit, men det kan vara bra att påminna sig om detta ibland, att känna förtröstan i att smärtan faktiskt kommer försvinna, vare sig man har trampat snett och vrickat foten eller har cellgiftsont. Och livet får inte bara planeras utifrån smärtan, vilket också är bra att tänka på när man deppar ihop över hur ont kroppen gör. Det går över, och fram till dess är det bra att vara aktiv, det är nästan alltid en bra medicin.

Efter smärtföreläsningen blev det ett träningspass (träningspass i dessa bloggposter är alltid det där man gör med cykel, gåband och maskiner ni vet, jag har ju skrivit om det en sisådär hundra gånger vid det här laget. Eller ett par gånger i alla fall), lunch och sedan gummibandsträning. Och då pratar vi inte om att snurra ett litet gummiband mellan fingrarna eller skjuta iväg små gummiband på varandra. Det är alltså ett sådant där långt gummiband som man kan stå på och dra i för att träna upp armmuskler. Har hela tiden trott att det bara är mina benmuskler som inte existerar efter cellgifterna, men ack vad fel jag hade. Det var inte mycket fart i armmusklerna heller kan jag meddela, det var tungt att dra åt höger och vänster, ovanför huvudet och bakom det samma. Får lägga lite träningsfokus på den delen av kroppen också tydligen.

Efter gummibandsdragandet gick jag och satte mig i relaxavdelningen i väntan på veckans andra stund för mig själv - en inbokad ansiktsbehandling. Men bara att sitta i relaxavdelningen är en sorts behandling i sig känns det som.

 

 

En sådan där lång soffa som den på översta bilden skulle man ha, aldrig problem med att få plats med gäster! Och ett sådant här stort vardagsrum skulle också passa bra, även om mitt inte är långtifrån. Jag kanske inte skulle ha så hysteriskt mycket sittplatser, men nu är ju inte det här mitt vardagsrum, så i ett relaxrum må det väl vara okej med sittmöjligheter lite överallt.

Efter ansiktsbehandlingen, som var av modellen inte så avancerad (men skön med rengöring, ansikts- och hårbottenmassage) hade jag bara en önskan kvar: luft. Var inte ute på hela torsdagen och behövde verkligen komma ut och faktiskt sträcka på benen, trots att jag gjort just det både en och två och hundra gånger redan under dagen, fast då inomhus. Tog med mig kameran och gick en lång promenad genom skogen...

... den här alltså, där nästan alla löv har lämnat träden vid det här laget...

... och upp till djurparken. Har ju lovat att ni ska få se lite djur här i bloggen och det var målet med promenaden (allt för er skull!). Nu var djuren sådär sugna på att visa sig och en del bilder är lite suddiga eftersom djuren befann sig på långt avstånd och zoomen gärna låter bli att fokusera på objektet jag vill fota. Men några djur får ni i alla fall, suddiga som skarpa!

De här korna är faktiskt fotade i dag - men det är ju stora djurdagen i dag (som ni kommer märka på alla djurbilder) och då passar ju korna in!

 

 I den här djurparken finns det två gutefår, men det var bara en som gick med på att stå modell.

Det finns en lång rad olika burar intill gutefåren, där det ska vara några fjäderprydda djur. I den här buren skulle det vara en påfågel men den är svår att hitta här...

... dock är det lite bättre lycka hos hästarna i hagen, men till skillnad från första gången jag var här var de inte det minsta intresserade av att komma fram och hälsa. Det här är två shetlandsponnys som heter Robin Hood och Amigo.

 Vid promenaden i dag hade hästarna lämnat sitt lilla hus och gått ut i hagen. Robin Hood var lite mer sugen på att plåtas. Eller?

"Nej, jag vänder mig bort, jag vill inte vara med på kort..."

"... eller okej då, jag är väl med på ett kort då - fast lite i smyg så där..."

Om vi återvänder till ointresserade djur från gårdagen var dovhjortarna om möjligt ännu mer ointresserade av att komma och hälsa.

 

 Afrikanska dvärggetter ser ni inte varje dag va?! Vilken tur att ni har mig. Vad den stora geten heter vet jag inte, men de två små, som är ungefär ett och ett halvt år, heter Zaga och Zelma. 

Hedvig är en minigris som inte visade sig, så ni får se henne på bild i stället!

Det finns inte bara djur i djurparken, man kan även låna en trampbil (om man är ett barn modell mindre) och köra omkring. Parkeringen finns precis vid getterna och minigrisen, men eftersom jag var på plats senare än klockan tre var bilarna parkerade i garaget, tyvärr.

Sådana här trafikskyltar ser man sannerligen inte alltför ofta! Det är synd, statstrafiken vore lite roligare om folk åkte trampbil mer än vad de gör i dag.

Den här skylten säger precis vad den verkar säga, alltså vilka djur det finns i djurparken. Siffrorna som står innan djuren betyder att de är på område 1, område 2 och så vidare, på skyltens karta. Observera att katterna har en något roterande plats i parken. Det märkliga är att alla djur inte står med på den här skylten...

... för kolla här - det finns delfiner också! Skandal att glömma tala om det på skylten! Tur att ni får veta det av mig.

Ja, det var den vandringen bland fyrbenta (och simmande) vänner! Sedan promenerade - och sprang, minsann! Jag hatar att springa men jag gjorde det ändå, i intervaller - jag ner till kurortshotellet för dusch, middag och det där umgänget med mina sköna rehabkompisar, ni vet det jag skrev om i går.

I dag är det som sagt en ganska lugn dag. Vi var alltså ute och gick i dag, med stavar denna gång. Bevis här:

Nej, jag ska inte ut och åka skidor, även om det nästan ser ut så. Jag ska stavgå.

Efter stavgången och lite uppfräschning var det fika i Tornrummet...

 

 Fin blomma, god kaka, gott te.

... och nu ska jag ner och äta middag. I kväll blir det en favorit i repris, umgänge med mina sköna rehabkompisar, vin (eller vatten som ni vet vid det här laget) och prat om allt mellan himmel och jord, skratt och flams. Det är tråkigt att tänka att det är sista lördagen vi är här nu... så det tänker jag inte mer på! Trevlig lördagkväll på er där ute :) 

Hörs i morgon i stället

Kära vänner! Jag är ledsen, men jag kommer inte skriva om min dag i dag. Jag vet att det är fredag och att man ska vara lite party när helgen kommer, och i sann partyanda inte bli trött än på väldigt många timmar - men om man är på rehab och tränar som en tok slår tröttheten lätt till ganska tidigt, vilken veckodag det än är. I kväll har några rehabkompisar och jag suttit och haft fredagsmys med lite vin, eller mineralvatten för min del. Ni kanske minns de där vita och lila pillren jag fick i förra veckan, de som i få men dock existerande fall kan leda till "olämpligt uppträdande"? Andra dagen jag åt dem drabbades jag av en biverkning som inte stod uttalad i bipacksedeln - kanske för att den var så bisarr - men det kändes hela tiden som att jag svävade ovanför min egen kropp. På riktigt, liksom. Jag tyckte jag såg mig själv med ögon från någon som svävade ovanför mitt huvud. Bisarrt var ordet. Nu försvann förvisso den känslan efter den dagen men behovet av alkohol är inte så stort efter detta, med tanke på vad man kan uppleva i nyktert tillstånd menar jag. Dessutom ska man inte dricka alkohol när man äter dessa märkliga piller - vilket man kan förstå. Alltså blev det mineralvatten. Kvällen har varit väldigt trevlig och vi har gjort det där som vi gjort hela veckan - pratat om allt mellan himmel och jord, skrattat och flamsat ni vet. Har man trevligt glömmer man lätt tid och rum men jag kände nyss att tiden var för mycket för bloggskrivande, det är nu dags att sova. Vad som hänt i övrigt denna dag kommer jag berätta om i morgon, ni får ha tålamod till dess helt enkelt! Ha det fint så länge :) 

Svåra danser och skönt vattenläge

Nu läser ni en bloggpost skriven av världens tröttaste bloggförfattare! I skrivande stund kan det inte finnas någon som är tröttare än vad jag är, men för er skull försöker jag få ihop en liten rapport från denna dag! Har velat gå och lägga mig sedan 20.30, orkade inte ens umgås med mina härliga rehabkompisar nere i salongen nu i kväll, helt färdig efter dagens program. Det tar på krafterna att vara på cancerrehab!

I dag har det varit flera ordentliga träningspass. Det började direkt efter frukost när några utav oss var väldigt hurtiga och drog igång med ett 45 minuter långt pass i träningslokalen, precis innan vi skulle ha ett 45 minuters danspass.

 

 

 

Så här ser träningslokalerna ut när vi inte jobbar i dem. Ungefär som alla andra träningslokaler med andra ord, lite finare på sina ställen kanske. Och vi behöver inte orda mer om detta, vid det här laget vet ni att jag ska träna här varenda dag. Cykla, gå och jogga på gåband, ro i roddmaskin, träna ben- och armmuskler, träna upp balansen med en pilatesboll... De två undre bilderna är från den inre träningshallen som den heter, här jobbar man mer med bollar och madrasser. Eller gör det som det står om här nedan (och ja, det är jag som står i spegeln): 

Efter cyklandet och allt det där andra var det dags för veckans hittills roligaste - och svåraste - pass: Latin moves. Samba, rumba, salsa - eller okej, jag vet inte exakt vilka danser vi försökte oss på, men det var ett gäng (lite hip hop var även inblandat, mitt i alla märkliga latinosteg). Roligt som sagt, men nästan exakt hur svårt som helst! Jag har verkligen ingen koordination, det är smått skrämmande hur svårt jag har för att få med mig både ben och armar på exakt rätt sätt! Det går liksom inte att ha ordningen på "ett steg åt höger, två steg åt vänster, två handklapp, en snurr till höger, en motsatt snurr med händerna i luften, tre hopp framåt, två steg åt vänster, fyra steg bakåt samtidigt som man klappar en gång ena gången och tre gånger nästa gång man tar fyra steg bakåt, ett hopp åt höger, böja kroppen framåt två gånger och boxa i luften, böja kroppen bakåt och spreta med fingrarna i samma luft, ett steg åt höger och två och ett halvt hopp lite snett bakåt". Hängde ni med på den? Inte jag heller. Och okej, just den dansen finns nog inte, men det var minst det antalet steg man behövde ha i huvudet för att klara av passet utan att skämmas! Nu var vi nog lite som kalvar på grönbete de flesta av oss, skrattade - och skämdes inte ett dugg trots att det såg hemskt ut (i alla fall när jag försökte)! Jag ska nog aldrig ge mig på en karriär som professionell dansare om jag säger så... Tur att man inte är kändis och ska dansa inför hela svenska folket i Let´s dance... :) 

Efter danslektionen hade vi ett välbehövligt stretchpass. Den som höll i det var samma person som höll i stressföreläsningen i går och ni vet ju hur den var. Dagens pass var... just det, stressat. Vi lämnar det och går vidare till det lite mer oväntade inslaget i dag. Efter lunch var det dags för något som kanske låter lite halvflummigt men som faktiskt var väldigt fint, nämligen ljusmeditation. Jag tänkte att det skulle bli en liten utmaning eftersom jag ju har lite svårt att koncentrera mig på sådant där som innehåller någon form av avslappning. Ljusmeditationen innebar att vi alla satt i en stor ring, tittade i valfri låga bland många att välja på, och sedan fick blunda och tänka på just denna låga och låta den spridas inom oss. Ja, det låter jätteflummigt, jag vet! Men det är något fridfullt med att titta på en levande ljuslåga, det skänker lugn på något vis.

 

 

Ljusmeditation i kurortens kapell. Och jag lyckades slappna av. Jag kanske inte tänkte på ljuslågan som spred sig i kroppen hela tiden, jag kanske till och med var på väg att somna några gånger - ni ser ju hur mörkt det är, massor med ljus och således massor med värme, det är sövande - men det var ändå bra.

Efter ljusmeditationen var man ju lite lagom mosig - men en halvtimme senare var det dags för nästa träningspass, i dag har vi verkligen rört på oss. Denna gång var det vattengympa som gällde. Jag vet, de flesta får associationer till gamla tanter som hoppar lite i vatten och flaxar lite med armarna, men det var faktiskt riktigt jobbigt! Det sköna med att göra pass i vatten är att man märker av den ordentliga tröttheten först när man går ur bassängen och är färdig.

Nu var det inte nog med vatten för min del, bara för att vattengympan tog slut efter 45 minuter. I dag hade jag min första inbokade behandling, ett kurbad med sköna väldoftande örter och välgörande strålar. Jag säger inte mer än så, ni ser ju att det var en trevlig upplevelse (om ni har lite fantasi vill säga):

 Ja här går det ju sannerligen ingen nöd på en!

Jag kanske inte blev en ny människa efter kurbadet men jag blev i alla fall en varm, ren och väldoftande människa! Samt trött, trots att jag valde uppiggande eukalyptus i mitt badvatten. Efter kurbad och middag avslutades kvällen med ett kostföredrag med en väldigt kunnig kvinna. Det där med kost är en djungel! Utan att kolla mina anteckningar kan jag meddela att 1. det mesta innehåller mycket socker (vilket kanske inte kommer som en jätteöverraskning, och 2. man ska inte äta margarin eftersom det kan innehålla otrevliga saker som exempelvis aceton, och om man inte vill äta aceton ska man inte ha Lätta på smörgåsen eller steka köttbullarna i Milda. Bregott eller smör ska det vara om man nu tycker att aceton är bättre att ta bort nagellack med än att äta till frukost, exempelvis. Det kan ju ligga en hel del i det. Mer än så orkar jag inte gå in på just nu, jag måste gå och lägga mig om jag ska orka upp till passet Sköna rörelser innan frukost i morgon. Hörs!

Bäst just nu: För den som väntat och undrat kommer här goda nyheter: Jag blev ju intervjuad av Året Runt i augusti som ni kanske minns. För en som jobbar på en dagstidning är pressläggning på drygt två månader smått bisarrt men nu finns i alla fall tidningen med den aktuella artikeln ute till försäljning. Bara så ni vet, om ni väntat och undrat alltså.

Prat, skratt och flams

Så var det afton den tredje dagen! Om man räknar bort söndagen alltså, och det gör jag. Sitter i min säng efter en inte jätteintensiv dag men i alla fall en bra dag. Jag gillar verkligen att vara här! Det är roligt att träna, man är konstant peppad. Vi är ett glatt gäng med lite varierat antal kvinnor som umgås och har väldigt roligt, pratar om allt mellan himmel och jord, skrattar och flamsar. Det är vackert både ute och inne (fast inte så väldigt vackert ute just i dag, när vi var ute och gick vid tvåtiden i eftermiddags var det spöregn. Började ta kort på några kor i den där djurparken ni vet, men jag får återkomma med foton en annan dag eftersom kameran höll på att regna bort redan vid kossorna...) och man blir inspirerad av minsta lilla utomhus-sten, minsta lilla inomhus-ljuslykta.

Alla vardagskvällar har någon sorts aktivitet, för det mesta avslappning eller som i morgon en lektion om vikten av bra kost - eller som i går: kvällsfika (på tal om bra kost). Klart bästa kvällsaktiviteten hittills om jag säger så. Kaffe/te, maffig kaka och glada cancerkvinnor som gör det där jag skrev om i början; pratar om allt mellan himmel och jord, skrattar och flamsar. Det är ett skönt gäng jag hamnat med.

 Kvällsfika i Tornet, som detta lilla rum kallas.

 

 

 Så här ser det ut när pratglada och skrattande kvinnor lyser med sin frånvaro i Tornet.

Dagen i dag började med frukost, morgonaktiviteten bestod av någon sorts självmassage som säkert var bra men som jag inte gick på. Efter frukosten skulle vi egentligen ha en lektion i krishantering (man kan exempelvis krisa lite när man får veta att man har cancer, om det nu var så att ni undrar varför vi ska lära oss sådan hantering) men den blev framflyttad till nästa vecka. Hade tänkt ta en stavgångspromenad i stället, men vad hände vid frukostbordet? Jo, vi satt ett gäng kvinnor som... just det, pratade om allt mellan himmel och jord, skrattade och flamsade! Svårt att slita sig från gemenskapen och ge sig ut i blåsten med stavar i högsta hugg då... Så frukosten blev längre än det var tänkt, men å andra sidan trevligare. Någon timme senare var det dags för träning med det personliga programmet. Cykling, promenerande och joggande på gåband samt en tur på en cross-trainer (googla på det om ni inte vet vad det är, jag har lite svårt att förklara på ett bra sätt) är uppvärmningen, sedan är det dags för ordentlig träning av benen och balansen och sedan avslutas passet med en liten armövning. Håller på ungefär 40-45 minuter och det är något vi ska göra varje dag. Förhoppningsvis gör jag det lika naturligt när jag kommer hem till Stockholm också...

Efter passet i träningslokalen var det lunch och efter det hade jag en tid hos psykologen, som ska träffa de flesta av oss, om inte alla. Psykiskt har jag ju mått ganska bra under hela den här cancerresan, även om jag kraschat ihop mellan varven är det mest fysiskt det känts riktigt jobbigt. Jag bestämde mig ju redan från den stunden då läkaren sa att det de opererat bort faktiskt var en tumör och inte en muskelknut, att det inte skulle få knäcka mig. Den känslan har jag behållit hela tiden - men det kan ändå vara skönt att prata av sig lite om tiden som gått, om tankar och känslor, med en psykolog. Hon var bra och vi hade ett bra samtal. Mot slutet kände jag dock att jag verkligen var i behov av frisk luft, fick kämpa för att ögonen inte skulle falla ihop. Så efter samtalet begav vi oss ut, tre glada kompisar och jag, i det intensiva regnandet. Det var riktigt skönt!

 Blöta kor.

Sista planerade passet i dag var en timmes föreläsning om stress. Det jag framför allt minns är att så fort bildspelet var över sa vår föreläsare "vad bra, vi hann på en timme, hej då". Inga utrymme för frågor eller någonting, bara en känsla av att stresskvinnan var: just det - stressad, hon ville därifrån. En av mina kompisar frågade ändå vad det är för sorts stress som drabbar en när man får beskedet "du har cancer" eftersom man varken hör eller ser någonting precis i det ögonblicket. Då allt stannar upp och försvinner runt omkring en. Det var tydligen inte stress, det var "det psykiska försvaret" som tog bort ens normala beteende. Men när allt sjunkit in, då kommer däremot stressen. En annan sak som stannade var att det tar ganska lång tid för kroppen att stressa av, om man exempelvis lägger sig på sängen för att koppla av och försöka stressa ner. Närmare bestämt 600 gånger längre tid än det tar att resa sig upp ur sängen och börja stressa igen - för just det går snabbt, på bråkdelen av en sekund närmare bestämt. Att varva ner tar 30 minuter. Där ser man!

Resten av eftermiddagen och kvällen har varit lugn, middag och kaffe i Tornrummet med kvinnor som pratar om allt mellan himmel och jord, skrattar och flamsar. I love it here :)

I morgon är det bra mycket mer fart än i dag, det blir allt mellan gammal vanlig träning i maskinerna till ljusterapi, och så har jag bokat in en skön behandling kurbad, det ni! Hörs i morgon!