Stockholm i mitt hjärta

Ja, nu var man tillbaka i den vackra huvudstaden! Känns väldigt bra, hur skönt det än är att vara i Jönköping är det ju ändå här jag bor, här jag har mitt liv. Plus, vilket jag gärna varit utan: Det är här jag har en usel dator - av någon anledning kan jag inte svara på era kommentarer på ett vanligt, smidigt sätt. Det har alltid fungerat förut men när jag kom tillbaka hit förra gången, i slutet av maj, hade datorn bestämt sig för att strula och det finns absolut ingen logik till det. Jag börjar kanske bli så pass frisk nu att min gamla otåliga sida kommer tillbaka, jag tycker att jag varit ganska lugn årets första månader och inte brusat upp för speciellt många saker. Nu blir jag dock på 0,1 sekund fullständigt galen när idiotdatorn krånglar och jag vill helst slänga ut skiten genom fönstret...

Kom hem för knappt två timmar sedan och har inte hunnit med någonting mer än att handla lite. Ska försöka ta tag i resväskan, packa upp det nödvändiga i alla fall, som värktabletter och tandborsten. Glömde hårborsten i Jönköping vilket stör mig, kan inte använda kammar, som jag har hemma sedan förr, till peruken - den kräver mer rejäla verktyg. Håller värmen i sig kanske problemet löser sig ändå, då får det bli sjal eller huvudet med det korta håret precis som det ser ut, rakt upp och ner. I går, när jag slängde ett öga eller två på Allsång på Skansen (ja, så folklig är jag mellan varven!) insåg jag att jag är lite lik In the club-Danny, som medverkade i allsången, minsann! Med betoning på lite. Vi har liksom liknande frisyrer, mer uppe på huvudet och mindre på sidorna - precis så har jag också! Fast okej, han har ju längre hår än vad jag har, även på de korta sidorna... så egentligen är vi inte så lika... men ändå... Ja ja, av någon anledning är det alltså så att håret på sidorna växer i långsammare takt hos mig, det är jätteknasigt. Och om det fortsätter så kommer jag helt klart ha samma frisyr som Danny om ett tag. Tokigt.

Nu ska jag ta tag i uppackningen, ha en bra kväll där ute!

Bäst just nu: Att vara hemma igen, i sin egen lägenhet. Det känns lite mer friskt av bara farten, även om jag förstås har långt kvar innan jag är tillbaka i det normala. Men en dag så...