fredag 10 juni 2011

En låg dag med avslutningskänsla

I dag är det stora skolavslutningsdagen i Jönköping. I dag har lågstadiebarnen sprungit ut till sommarlov, eleverna på sista året i gymnasiet har tagit studenten med mössan i högsta hugg. Allt under en grå himmel med spöregn mer eller mindre hela dagen. Jag är glad att jag inte behövt vara ute. Men lite skolavslutningsfeeling har vi haft i dag ändå. När mamma kom hem från jobbet hade hon med sig goda räksmörgåsar som vi festade loss på. Det påminner lite om hur skolavslutningarna såg ut förr i världen när jag var liten, då mamma ofta gjorde fantastiskt god smörgåstårta för att fira att sommarlovet börjat. Vi satt alltid, vad jag minns, ute i trädgården - det var alltid varmt då på den gamla goda tiden, inte regnigt och grått! Och jag var alltid fin i sommarklänning och blomsterkrans i håret. Alla tjejer i klassen skulle ha det på avslutningsdagen minns jag, om det var så hela låg- och mellanstadiet eller bara under vissa av årskurserna ska jag låta vara osagt, men när det väl skulle sitta något på huvudet gjorde mamma alltid sagolika, maffiga kransar av blommor från trädgården.

I dag är det dåligt med blommor i håret, framför allt för att jag inte har så mycket hår. Men som sagt, lite räksmörgås blev det, dagen till ära!

Nu har vi sommarlov! Typ. Eller i alla fall lite skolavslutningskänsla.

Mumsig räksmörgås!

Dagens första riktiga måltid, till skillnad från näringsdrycker som inte är på riktigt ett endaste dugg. Men det här var gott :)

Nej, ingen blomsterkrans i håret - jag tror inte det blir så snyggt på de få millimeter jag har. Blommor i vas passar bättre i nuläget.


I övrigt är det en ganska låg dag. Smärtan och tröttheten börjar verkligen bli övermäktig. Jag mår hyfsat okej till en början men under de senaste dagarna har jag från och med sjutiden på kvällen helst velat gå och sova för natten eftersom det då och framåt är som värst. Då gör det fruktansvärt ont i fötterna, det kryper i benen och jag har kramper i hela kroppen. I dag har det där jobbiga börjat tidigare än så och jag mår ganska dåligt. Dessutom är jag väldigt trött, har inga som helst krafter och det drar ner på humöret. Får minst en gråtattack varje dag, bryter ihop några minuter och försöker sedan ta nya tag. Det är så jag måste göra, inte gråta för mycket men ibland få släppa ut allt som för stunden känns så tungt.

Man kanske kan tycka att det är smått onödigt att bryta ihop nu - ont har jag ju haft innan och ändå bitit ihop och inte grävt ner mig så mycket. Men nu börjar det ta så mycket på krafterna, nu har jag levt med det här så länge och det känns ibland som att jag inte orkar mer! Att jag har ont beror på att taxolen, den sortens cellgifter jag fick för sista gången i april, fortfarande finns kvar i kroppen och än så länge vägrar lämna den. Taxolen gör att man får ont, till skillnad från den nya sorten - caelyx - som är mycket mildare på smärtfronten. Alltså lider jag av gammalt jox som tycks ta lång tid på sig att försvinna.

Caelyxens biverkningar handlar alltså inte så mycket om smärta i vanlig mening. Man kan få hudutslag, rodnad, svullnad och ömhet i huden, fotsulor och handflator är speciellt utsatta eftersom de lätt utsätts för tryck eller friktion. Man kan också få minskade antal vita och röda blodkroppar - de vita gör en infektionskänslig, de röda gör en trött. Caelyx kan också minska antalet blodplättar som i sin tur kan öka risken för blödningar. Vad man gör åt just blodkroppar och blodplättar vet jag inte, men huden ska man skydda genom att inte ha åtsittande kläder eller smycken, man ska gärna sitta med händer och fötter i en balja kallt vatten om man exempelvis kollar på tv och man ska helst hålla sig i skuggan. Bland annat. Bara tanken på allt detta gör mig ledsen, jag känner mig extra sjuk av bara farten och jag vill så gärna bara vara av med skiten, nu!!

Mycket piller blir det, här är min stora medicinlåda - bra mycket tråkigare än räksmörgås... Men ja, det är som det är.


Men okej, jag försöker stå ut. Jag vet ju att det inte finns något annat val. Jag bara hoppas att nästa dag ska bli lite bättre än den förra. Än så länge verkar det tyvärr inte vara så.

Bäst just nu: Får snart ta en ny dos värktabletter. Vet inte om de hjälper så mycket men bara känslan att få ta något lindrar kanske lite...        

8 kommentarer:

  1. Åh, vilken kämpe du är! Läs och "Losta" när du orkar då går tiden lite fortare. Så drygt att du behöver ha sådan värk och andra jobbiga symtom, men det är bara en omgång kvar nu, så du fixar det sista oxå! Hoppas sommaren kommer tillbaka så att du kan slöa i skuggan eller i soffan med sommarvyn utanför fönstret. Hoppas du får sova inatt och vakna med lite ny kraft.

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Önskar dig en god nattsömn!! Tänker på dig kusinen! Kram från oss!

    SvaraRadera
  3. Åh, denna värk.... Att du skall behöva ha det så jättesvårt. Att dina krafter avtagit förstår man så väl. Din reaktion är högst mänsklig. Men som den fighter du är kommer du att fixa det denna gången också. Och du vet.... slutet närmar sig.

    Önskar att du skall kunna sova gott och hämta kraft för en ny dag.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag tänker på dig! Befinner mig 2 gator opp.
    Stor kram och ett god natt.

    SvaraRadera
  5. Anonym: Ja det är så man får göra, distrahera med saker så man glömmer det tråkiga. Och sommaren kommer nog snart igen :) Ja jag ska satsa på lite god sömn nu!

    Karin: Tack kusinen :) Kram till er!

    Ylva: Ja det är ingen höjdarupplevelse nu direkt, har verkligen tröttnat... men jag kämpar på!
    Tack och kram!

    Sofia: Tack snälla :)
    Stor kram tillbaka, hoppas det kommer sovas gott även två gator ovanför!

    SvaraRadera
  6. God lördagsmorgon Emma!
    Ser ut som ni fick till en riktig avslutningsfeeling igår, smörgåstårta/räkmacka står för den känslan. Sen är det ju rackarns gott oxå. På tal om blommor i håret, tittar man riktigt noga så ser det ut som du har liiiite hår nu. Har du haft det hela tiden eller börjar det komma tillbaka?? Tror nog att du kan ha en krans i håret redan nu, din mamma fixar säkert gärna en till dig.
    Du, dendär medicinkorgen var inte att leka med....tänk när du får titta ner i en tom korg och klara dina dagar ändå. Något att se fram emot!!
    Önskar, så jag önskar, så jag önskar att lördagen blir bättre än gårdagen.
    Dagens kram!

    SvaraRadera
  7. Hej igen Emma!! Vill bara tala om att jag läser din blogg och följer dig i livet just nu. Jag kan inte i ord säga hur ont det gör i mig att läsa om dina smärtor, brist på matlust, trötthet m.m.Tror oxå det är bra att gråta för att släppa på trycket, förstår att det är skönt att kunna vara i Jönköping hos mamma och pappa när det är som jobbigast. Jag vill bara ge dig all uppmuntran jag kan och du ska veta att jag tänker mycket på dig. Många kramar från Majja

    SvaraRadera
  8. Isa: Helt klart, det var skolavslutning och sommarlovsbörjan för hela slanten i går! Håret börjar komma nu när jag har slutat med de gamla cellgifterna, den nya sorten påverkar inte hårväxten så nu kan hår, ögonbryn och ögonfransar börja växa igen :) Haha, det gör hon säkert - men jag tror vi hoppar över det ändå... :)
    Verkligen, jag längtar efter den dagen kan jag säga!
    Kram!

    Majja: Tack! Ja det är nog bra att gråta ibland, just för att få ur sig saker, det känns lite lättare efteråt på något sätt. Och ja, det är skönt att vara på ett ställe där man bara får vara liksom, där jag får hjälp och sällskap och kan slappna av lite mellan all smärta.
    Kram!

    SvaraRadera