En dag i slow motion...

Ibland slår det mig att jag inte minns hur det är att känna sig helt bra. Att inte ha ont någonstans, att inte vara trött på något sätt. Visst har jag haft mina stunder, bra timmar, ibland nästan bra dagar rakt igenom, då det har varit full fart och smärtan inte har gjort sig så påmind. Men dels var det längesedan, dels kom det alltid något bakslag förr eller senare. Och nu har mitt liv sett ut så här i ett halvår och jag undrar hur det kommer kännas den dagen när allt är normalt? När jag kan röra mig fritt utan behov av att vila. När jag kan göra många saker en hel dag utan att få ont. Det känns väldigt avlägset, ibland undrar jag om jag kommer komma till det läget igen - men det sägs ju att jag kommer må normalt en vacker dag, så vi får väl hoppas på det.

Har inte så hysteriskt ont i dag (än så länge kanske är bäst att tillägga...), nu har istället den stora tröttheten satt in. Det är nu jag måste kämpa för att orka med varenda litet steg. Efter frukosten var det vila i ungefär tre timmar innan det kunde bli tal om dusch. Under den tiden var jag mer svag än vanligt, vet inte riktigt vad det tagit åt mig i dag faktiskt. Jag måste äta ett gäng magnesiumtabletter varje dag eftersom jag har låga värden på den fronten, får krampryckningar och tappar balansen när jag rör mig allt för fort. Just i dag har jag knappt behövt röra mig alls, det har svartnat för ögonen bara jag vridit huvudet några centimeter, det har orsakats yrsel bara jag blundat och sedan tittat, jag har stundtals behövt ta stöd av väggar och möbler för att kunna stå upp över huvud taget. Kände mig som ett totalt vrak där på förmiddagen, förstår mig inte på denna konstiga kropp! Mår bättre nu efter att ha ägnat dagen åt liggande och sittande vila och det var väl välbehövligt - men inte så väldigt kul. Som ni märker är det inte mycket action på mig, tyvärr. Allt går i slow motion, speciellt i dag.

Har dock testat på det där med att baka i dag, mamma och jag gjorde kakor med apelsin-Noblesse till eftermiddagsfikat. Eller rätt ska väl vara rätt - mamma gjorde det mesta, jag rörde om lite i degbunken men såg mest till att provsmaka smeten för att se om den var godkänd. Det var den, om någon undrade.

Alldeles nybakade kakor - och det var inte bara smeten som var god, även det färdiga resultatet var till stor belåtenhet!

Nu ska jag se om kroppen bär så mycket att jag kan gå ut i trädgården en stund. Mamma har plockat in blommor som doftar väldigt gott, så jag måste ut och kolla läget bland rabatter och krukväxter! Hörs!

Väldoftande jasminer från trädgården.

Bäst just nu: I dag skiner solen och det är en trevlig dag i Jönköping. Har hängt en del i skuggan på balkongen, legat i en soffa och tittat upp på en blå himmel och bara låtit tankarna fladdra iväg. Mer avancerat än så är inte livet, men det duger det med. Någon dag hoppas jag det händer något stort och häftigt, men det får bli en helt annan dag.