Då var näst sista cellgiftsomgången gjord! Känns skönt att kunna konstatera det, nu är det på riktigt bara en omgång kvar! Jag hoppas det blir en lindrig vecka nu, men det har tyvärr börjat ganska dåligt - redan i går, dagen innan behandling alltså, började jag få ont på det viset jag får några dagar efter behandling, fötterna gjorde vansinnigt ont och det lugnade bara ner sig under natten när jag låg still i flera timmar. Trots att jag inte rört på mig mycket i dag har det onda kommit tillbaka, det är verkligen bedrövligt att inte kunna få en enda dag där det känns okej! Dagen efter förra cellgiftsomgången var det full fart när jag var och tog modellbilder om ni minns - så olika kan det vara, har liksom svårt att tro att morgondagen blir en dans på rosor. Nåväl.
Är hemma hos mamma och pappa nu, pappa och jag åkte direkt efter dagens behandling och har precis kommit fram till en sommarskön Jönköpingskväll. Trots att jag vilat hela vägen ner i bilen, plus legat i en sjukhussäng och vilat dessförinnan, ska jag nu fortsätta med det lugna läget, utsträckt på soffan med en kudde under benen så de ömmande fötterna kan ligga fritt i luften. Man skulle kunna tro att jag är 134 år i stället för 34, med tanke på allt vilande som krävs för denna kropp. Ska det någon gång ta slut?! Ja, jag vet att det kommer göra det, men ibland undrar man i alla fall...
Bäst just nu: Skönt att vara här igen, få bli ompysslad när smärtan sätter in!
Välkommen till Småland igen. Skönt att den verkliga nedräkningen har börjat. Kanske de hemska monstren är på väg att lämna din kropp och gör det genom fötterna:) Hoppas det.
SvaraRaderaVet att du nu får den allra bästa omsorgen du kan få.
Hälsokramar i mängd till dig från oss på andra sidan "pölen".
Ylva: Tack tack! Ja det vore ju bra, att de liksom rinner ur kroppen genom fötterna verkar ju hyfsat logiskt! Vi får hoppas på det :)
SvaraRaderaHelt klart, här går det ingen som helst nöd på mig!
Kramar!
Hej Emma! Åh vad skönt att få ett slutdatum!! Nu är det inte långt kvar! Som du har kämpat!
SvaraRaderaVad skönt att samtalet med doktor E var bra! Hoppas nu att de här små metastaserna kryper åt fanders och att du snart så smått kan börja bygga upp din kropp. Här öser regnet ner idag, så strax blir det te och hemmamys. Tänker på er alla där borta i Jönköping! Stor kram!!
HÅLL UT Emma! Jag tänker oxå HÅLLA UT!
SvaraRaderaHa det så bra det bara går.
Kramar!
Karin: Ja det känns ju hur bra som helst, nu kan man verkligen räkna ner!
SvaraRaderaJa det hoppas verkligen jag med, ska bli så skönt när jag upptäcker att jag faktiskt orkar mer och mer och har mindre och mindre ont! Låter mysigt, även om det är härligt med sol och värme är det inte så tokigt med te och hemmamys heller :)
Stor kram tillbaka!
Isa: Jag lovar! Och det låter bra!
Tack och kram!