Vila, vila och åter vila

Jag undrar hur lång tid det tar innan smärtan försvinner helt? I går, någon gång på kvällskvisten, började jag gråta för att smärtan var så intensiv i framför allt fötterna. Ibland har jag verkligen noll tålamod, ibland är det så otroligt jobbigt när kroppen gör ont. Har haft en ganska bra dag hittills, med hanterbar smärta, men det känns som att den smyger sig på mer och mer ju längre dagen går. Det här livet är stundtals ganska påfrestande.

Mådde bra när jag vaknade i morse. Det tog ett tag innan jag somnade men när jag väl lyckades sov jag hela natten och kroppen mådde bra efter nattens vila. Dagen efter cellgifter är den mest intensiva tablettdagen, redan under de tidiga timmarna satte jag i mig 16 piller av olika slag (innan dagen är slut lär jag totalt ha svalt 27. Tablettmissbrukare? Ja man börjar ju undra...) Matlusten var borta vid frukost, det är den måltid jag har svårast med - speciellt nu när jag ligger högt i blodsocker efter gårdagens kortisondos. Denna gång kunde jag däremot börja använda mina näringsdrycker, så leverpastejen fick ge vika för något som bara var att gapa och svälja!

Eftersom jag visste att matlusten skulle vara som minst när jag var hos mamma och pappa beställde jag i förra veckan genom dietisten ner mina näringsdrycker till dem. Och häromdagen levererades två stora kartonger till deras dörr.

Tänkte att en dryck med cappuccinosmak kunde sitta fint till frukosten, men inte ser flaskan så värst inbjudande ut, man tänker inte direkt "åh, mumsig frukost!"...

... men se då gör man det bästa av situationen - häller upp i glas, tar fram en servett och en inredningstidning - och efter det kan man festa loss! Och faktum är att drycken var riktigt god, som en krämig drickyoghurt ungefär. Lär bli fler stunder med dessa flaskor framöver alltså.

Har verkligen inget stort att rapportera i dag, har mest bara vilat. Kollat på Lost, läst lite, tagit det väldigt lugnt. Det är lite tråkigt att inte kunna göra vad man vill, även om det finns värre saker än att kolla på dvd hade det inte gjort något om jag kunde hitta på annat också. Men det är bara att inse, rörelse just nu betyder mer smärta, alltså vilar jag. Som sagt, jag undrar hur lång tid det tar innan jag är återställd, innan jag slipper vila i tid och otid, innan det slutar smärta så in i bomben... Det enda man kan hoppas på är att morgondagen blir lite bättre!

Bäst just nu: Att jag faktiskt kan vila så mycket som det behövs när jag är hemma hos mamma och pappa. Maten blir lagad, jag behöver inte kämpa mig till köket och försöka samla lite kraft till att fixa middag för här finns det andra som har mer av den där kraftvaran! I nuläget förstår jag inte hur jag stod ut under de första omgångarna, när mamma eller pappa hade varit hos mig de närmaste dagarna efter behandling men sedan åkt hem igen. Jag är väldigt glad att jag får hjälp nu varenda dag som jag behöver!