Tålamod på burk köpes

Jag längtar efter att gå och lägga mig och sova för natten. Jag vet att det i skrivande stund fortfarande är en ganska tidig kväll och alldeles ljust ute, och ett bra tag kvar till läggdags. Men i natt sysslade jag av någon anledning med allt annat utom sömn och det börjar kännas nu. Till en början hade jag bara alldeles för ont för att kunna slappna av, låg i sängen med mina krampattacker och försökte verkligen tänka på annat - eller kanske inte tänka alls. Men det gick inte, så jag var vaken till halv femtiden i morse. Mådde illa av trötthet när jag gick upp några timmar senare för att äta frukost och jag har haft en obehaglig känsla i kroppen under en stor del av dagen. Har befunnit mig i ett konstant viloläge eftersom jag inte har några krafter för tillfället vare sig jag sover eller inte, men jag har nog lyckats hålla mig vaken hela dagen så förhoppningsvis kan jag somna så fort jag lägger mig i kväll.

Jag antar att jag egentligen skulle behöva göra mer på dagarna för att verkligen kunna känna den där sköna känslan av att vara riktigt sovtrött när jag väl kryper ner. Problemet är ju bara att jag inte orkar! Jag hatar att må så här, ibland blir jag vansinnig inombords för att jag är så svag och lever det liv jag nu lever! Förstå mig rätt, jag tänker ofta på hur glad jag är att jag inte har hysteriskt ont, som i mitten av februari när mitt huvud gjorde så ont så jag trodde jag skulle dö på riktigt. Jag är tacksam varenda dag för att jag inte mår så uselt nu, men samtidigt kan jag inte gå omkring och låtsas att jag tycker det är lite allmänt småmysigt att bara ha en femma ont på en tiogradig skala, bara för att det är bättre än att ligga på en tolva. Det är inte så att man jublar bara för att det räcker med en paus i stället för tre när man går i en trappa - även om man förstås borde ta ta tillvara på varenda sak som är lite bättre. Men som jag konstaterat förut, jag har inte en ängels tålamod med denna sjukdom längre. Har kanske aldrig haft det helt och hållet men ju mer tiden går, ju mer provocerad blir jag av detta liv - eller snarare ickeliv. För det här är inget verkligt liv, det är ett liv på undantag. Jag vet att jag inte har något val, jag måste bara ta mig igenom det men det gör mig stundtals så frustrerad! Man borde kunna köpa tålamod på burk, ett 3-pack för 20 spänn eller så. Någon som vet ett försäljningsställe?

'

Två gånger har jag orkat mig ut på balkongen i dag, det händer verkligen mycket i mitt liv alltså. Så här ser det ut om man tittar ner från ett av balkonghörnen...

... och så här om man specialstuderar utsikten lite närmre. Jodå, det händer väldigt mycket i mitt liv som ni märker!  

Trött Emma med datorsällskap.

Nåväl, jag antar att det bara är att ta några djupa andetag och försöka svälja irritationen över att livet ser ut som det gör och inte som jag vill. Försöka slappna av - och kanske till och med somna.

Bäst just nu: Jag vill egentligen inte ta dem, har inte tagit dem på ett par månader - men om det skulle gå åt skogen med sömnen även i natt finns det sömntabletter. I natt får inget stoppa mig från vila.