Tre middagsdamer och en peruk på stolen bredvid

I dag har det varit en riktig sommardag! Riktiga sommardagar innebär bland annat frukost ute på balkongen. Riktiga sommardagar innebär bland annat sommarfeeling i frukostform:

Snyggfrukost!

En riktig sommardag som sagt. En dålig dag för perukbärande men en bra dag i övrigt, med sol och värme. Att lägga sig ute i trädgården vid halv tiotiden på morgonen, och redan där bli varm för att det är en bit över 20 grader, är inte helt fel. Ibland vill jag alltid ha det så här, det är så skönt att klara sig med lite kläder och ändå inte frysa. I den bästa av världar skulle jag flytta till något varmt ställe men det är än så länge bara en dröm. Kanske blir det för evigt en dröm och kanske vill jag inte ens göra slag i saken, för jag kan se tjusningen med höst och vinter också och skulle förmodligen tröttna om det var nästan 30 grader vareviga dag. Vid närmare eftertanke skulle jag helt klart tröttna. Men värmen får gärna stanna ett tag till i alla fall. Börjar längta efter första doppet i Vättern...

Dålig perukdag som sagt. I dag var mamma och jag bjudna på lunch till Ylva, vän till mamma och pappa och en ivrig läsare av denna blogg. Skulle vara lite fin då i mitt långa hår tänkte jag. Hann ta tre tuggor av den goda maten innan jag drog av hela härligheten, i den här värmen är talesättet "vill man vara fin får man lida pin" uppfunnet tror jag! Så fin ville jag inte vara, så resten av middagen låg det fina långa håret i en stol och såg smått dumt ut. Men det är kolossalt smidigt att kunna välja mellan långt hår och superkort på bara några sekunder :)
Den sorts cellgifter jag tar nu, hallonsaftsvarianten, påverkar inte håret som den andra gjorde, så nu växer det både här och där, på vissa ställen mer välkommet än andra. Håret på benen hade ju gärna kunnat lysa med sin frånvaro för evigt men man kan tydligen inte alltid få som man önskar... Ögonbrynen växer med en sådan hastighet att de är dags att börja plocka, och då ska man veta att det inte var många veckor sedan de över huvud taget inte existerade! Huvudhåret och ögonfransarna jobbar också på bra, det känns skönt, känner mig lite mer normal nu.

Mamma och jag på damlunch hos Ylva, här ska vi snart hugga in på den somriga efterrätten.

Så här kan man se ut en varm sommardag - ganska ohårig! Lyckligtvis kan man ha väldigt trevligt ändå, det hänger inte på håret så att säga, om någon nu trodde det.

Nu ska jag packa lite, i morgon bär det av till Stockholm igen (ja, det är ett himla resande på mig, fram och tillbaka mellan Jönköping och Stockholm. Man kan nästan tro att jag har semester...)! Känns jättebra att åka dit nu när jag känner mig så pass pigg och inte har speciellt ont (fast sova utan sömntabletter kan jag inte, försökt två nätter nu och det går rysligt dåligt...). Kanske kan det bli en och annan normalaktivitet den här veckan och nästa, då sista cellgiftsomgången väntar på onsdag. Men innan dess ska jag försöka satsa på lite häng med vänner, lite knådande i en degbunke, lite solning på balkongen (svar nej, jag bryr mig inte det minsta om att jag inte ska sola med de här cellgifterna. Är det sommar så är det...), lite blodprover (svar nej igen, jag vet att det inte är en normalaktivitet för normala människor men det är en hyfsat normal aktivitet för mig), lite Lost-koll på kvällarna när solen har gått ner, lite ompyssling av blommorna på balkongen, lite värktablettsintagande (också normalt för mig), lite... tja, ni fattar.

Bäst just nu: I går när jag diskade frukostdisken stod radion i köket på i vanlig ordning. Kvart i nio började P1:s Unga radioteatern sända första delen av Coraline, en serie i sju delar om den unga Coraline som flyttar in i ett mystiskt hus med sina snälla men jobbupptagna föräldrar. Coraline, som gillar att utforska och upptäcka saker, finner en konstig dörr i det nya hemmet, en dörr som inte leder någonstans. Eller gör den det? Coraline beskrivs i påannonsen som en rysare för barn och unga, men hå och hej vad mitt ickevuxna jag fastnade! Jag har alltid gillat radioteater och just Coraline får rikta sig till vilken ålder den vill - jag kommer lyssna vidare! För den som har barnasinnet kvar är det alltså P1 klockan 8.45 som gäller, eller webben: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3171