Bråka inte med mig, jag bråkar bara tillbaka!

I dag kan jag mest bara meddela att jag varit på lite bråkigt humör. I dag har jag bråkat tillbaka, mot sjukdomen och cellgifterna. Det är faktiskt de som börjar, alltid. Och mot dessa motståndare kan man inte vända andra kinden till, för de bara tar och tar och ger de någon gång något tillbaka är det bara dåliga saker, som smärta. Och de tar ifrån mig mina krafter och nattens sömn. I natt låg jag klarvaken, trots sömntablett, och somnade först halv sju i morse - vad pigg man är då när man ska äta frukost typ två timmar senare... Klart man blir arg. Klart man bestämmer sig för att bråka lite, att sjukdomen och cellgifterna inte ska få ta allt roligt ifrån en.

Så i dag har jag struntat fullständigt i att jag inte ska sitta ute och sola. Fram med bikinin bara! Om det verkar helt ologiskt att bråka med en sjukdom på det här sättet är det förstås det, det fattar jag med - för är det dåligt att sola är det förmodligen dåligt för mig och inte för sjukdomen eller cellgifterna. Men det kändes liksom bättre att få tjura tillbaka lite på ett något barnsligt sätt. Sola fast man inte bör göra det, göra något man gillar för att inte sjukdomen och cellgifterna ska ta allt normalt (krafter, sömn, vara ute i solen...) ifrån en. Ibland måste man sätta ner foten, även mot en sjukdom. Att den inte bryr sig det minsta spelar ingen roll, man måste bara markera mot den: jag orkar ingenting, är toktrött och har ont och allt är ditt fel - men du ska inte hindra mig från att njuta av sol och värme, lite kul ska jag minsann ha! Tycker du något annat kan du hålla käften. Så det då.

Alltså har jag solat i dag. Och det var det det.

Bäst just nu: Solskyddsfaktor 20. Bra när man vill bråka. Samt annars också, man ska vara rädd om sig ute i solen...