Sommarvärme - praktiskt med blöja

Hej igen! Har visst tagit lite bloggsemester märker jag. Sedan sist har jag blandat lata stunder i solen, lata timmar framför Lost och lata läsningstimmar under balkongparasollet med mer aktiva aktiviteter - städat, tvättat och tagit blodprov. Just det sistnämnda kändes väldigt bra, för snart är sista cellgiften insprutad i denna kropp! Jag har inte riktigt vågat tänka på det än, jag vet ju aldrig så långt i förväg om cellgifterna verkligen blir av efter det planerade schemat, så än så länge väljer jag att inte tänka på det så mycket. Men om det blir av nu på onsdag kommer jag ta mig till Radiumhemmet på ganska lätta steg! Eller okej, kanske inte så lätta. Mina fötter känns fortfarande stundtals som de var gjorda av bly. Ibland kan det kännas fånigt att ha ont i fötterna, det är liksom en så liten del av kroppen! Hur kan något så litet göra så ont kanske någon undrar. Svaret är att jag inte vet. Jag bara vet att de kan orsaka en smärta som inte är av denna värld. Det är märkligt.

Har fortsatt bra dagar, har ganska mycket ork nu. Måste fortfarande ta värktabletter, helst var fjärde timma för att inte få tråkiga bakslag. Sömnen vill sig inte riktigt, det är nog den som är mitt stora problem just nu, konstigt att något som funkat så bra förut plötsligt bara tokkrånglar. I kväll ska jag försöka lägga mig i hyfsat vettig tid, låtsas att jag inte alls önskar att jag gjorde roligare saker en lördagkväll än hade ont i kroppen och drogs med sömnproblem...

I dag var första dagen i en planerad rad av tre som jag träffat söta små kompisbarn (samt deras fina föräldrar). Varit hos Karin, Anton och Edvin, som nu är drygt tre månader. Väldigt praktiskt att vara så där liten i denna värme - Stockholm har bjudit på nästan 30 grader i dag och Edvin kom undan med att bara ha blöja på sig. Jag är kanske inte ute efter att själv kunna gå i samma "plagg", men att just komma undan med att ha så lite på sig som möjligt verkar just praktiskt! Skulle man ge sig på att gå ut i bara underkläder skulle man väl gripas för förargelseväckande beteende, men tanken är snudd på lockande, i dag var det nästan för varmt med tunn, kort klänning. I dag har det inte gått att slå in i den sommardåsiga hjärnan att det här landets klimat även kan bjuda på 20 minusgrader. Men det tänker vi inte på nu...

Nej vet ni vad, nu får det minsann bli ett Lost-avsnitt innan sömnen kallar! Ha det fint där ute :)

Bäst just nu: För er som missade dagens Sommar i P1: Ställ er i skamvrån med dumstruten på och skäms en smula! Lyssna sedan på webben, http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2071 och hör Henke Larsson prata vackert om det som vissa tycker är tråkigt men andra (som jag själv) ser som religion, nämligen fotboll. Men lyssna framför allt på hans tunga och gripande berättelse om sorgen över sin älskade lillebrors missbruk, ett missbruk som för två år sedan ledde till broderns död.
- Mina föräldrar såg honom på stan ibland. Det måste vara fruktansvärt att se sitt barn gå under. De försökte alltid hjälpa honom, gav honom mat och husrum oavsett hur han mådde, och han visste att vi alltid fanns där. Han hade gärna kunnat få alla mina pengar om han kunnat garantera att bli kvitt missbruket. Han fick kläder och möbler, men när han sålde dem så slutade jag att ge. Han försökte spela på mitt dåliga samvete, men jag höll i mot. Han tiggde och bad om bara lite till. Jag hade så mycket, och han hade ett helvete.
Lyssna också på den ursinniga ilska Henke öser över de medier som valde att vräka ut nyheten om dödsfallet - innan Henke själv fått reda på det. Ibland är journalistiken väldigt osmaklig...