tisdag 5 juli 2011

Snart går jag i mål...

Klockan sju i kväll insåg jag att jag inte tagit en enda värktablett på hela dagen. Trots att det på ett sätt sitter i ryggmärgen hade jag alltså glömt det under alla vakna timmar. Att jag kom på det berodde förstås på att kroppen började göra ont, hade den inte gjort det hade jag ju fortsatt med tablettglömskan. Men då knackade monstren mig på hjärnan och skickade en påminnelse. "Hallå, du har glömt oss! Det gör man inte ostraffat som du vet...". Och nu kommer jag komma ihåg de små pillren - i alla fall resten av den här dagen...

I dag har det varit en nästan oförskämt lugn dag. Efter tre dagar i rad då jag haft fullt upp med att träffa vänner och deras barn har jag mest suttit i soffan i dag. Till stor del berodde det på att det i dag var dags för läkarsamtal igen men för en gångs skull inte på plats på Radiumhemmet utan bara över telefon. Himla smidigt att kunna klara av det på det sättet! Efter frukosten satte jag mig i soffan, kollade Lost och väntade på samtalet som skulle komma under morgonen. Och jag satt där och kollade det ena avsnittet efter det andra och undrade när morgonen egentligen slutar och övergår till något annat? På läkarspråk pågår tydligen morgonen till strax efter det jag kallar lunch, först vid 13.30-tiden kom samtalet. De kanske syftar på morgon enligt amerikansk tid, vad vet jag?

Nåväl, samtalet handlade om min dåliga sömn, mediciner, biverkningar och beskedet att det blir cellgifter i morgon, mina blodprover från i fredags var bra och kroppen är redo för en ny omgång. Inte bara ny, det är också sista omgången cellgifter! Jag skriver det igen med stora bokstäver, så att ni inte missar det: SISTA OMGÅNGEN CELLGIFTER! Magiskt! Efter åtta omgångar är det alltså tack och hej, i morgon springer jag in på upploppet och tar mig över mållinjen! Bra va?! :)

Bäst just nu: Att det ändå dröjde till i kväll innan kroppen började göra ont. Kanske är smärtan lite på tillbakagång. Tror förvisso jag kommer ha ett jobbigt slut på veckan, med smärta och trötthet, men ändå - man kan ju alltid hoppas på att det blir bättre denna gång...

8 kommentarer:

  1. HEJA; HEJA HURRA att du kunnat vara utan värktabletter en hel dag.
    Vadå jubla över fotboll och annat trams när man kan jubla över att du fixat en hel dag!!! Ok´rå du fick ta en omgång ikväll men jag väjer ändå att slå klackarna i taket just nu, för dig!
    Å så dagen i morgon, håller tummarna att hallonsaften ska verka så in i bomben, men utan att du ska bli påverkad, ska vi säga så?!?!
    Du har verkligen varit en megakämpe, jag beundrar dig storligen, tapperhetsmedaljen är din!
    Världens största kram till Emma och sov nu gott!

    SvaraRadera
  2. "… hallonsaft, bättre saft har ingen haft." Lycka till med dagens saftblandning! Tänk att den är så bra att det är sista dosen idag. Solen skiner (i alla fall hos mig norr om huvudstaden), tänker att det är för att glädjas med dig. Kram!

    SvaraRadera
  3. Svinga peruken och sjung - Den ljusnande framtid är min. Helt underbart! Gläds med dig. Det är onsdag morgon och du kanske redan är kopplad till saftmaskinen. Ska gå på morgonbönen om några minuter. Det blir tack och lov och en bön om att du snart ska vara tillbaka hos oss.
    /Birgitta

    SvaraRadera
  4. Tänk nu är dagen inne då den sista hallonsaften skall sprutas in i din kropp. SÅÅÅÅ underbart. Nu hoppas, tror och ber vi att resultatet skall bli det allra, allra, allra bästa. Att du snart är tillbaka i ditt "vanliga" liv igen.
    En hjärtevarm kram till den mest fantastiska kämpe jag känner:-)

    SvaraRadera
  5. Jippi, nu spränger du målsnöret, nu är du framme.Du fixade det...Bra Emma din kämpe,du har/är fantastisk som klarat denna "resa" på egen hand, vi andra har stått runt dig och hejat men det är din KRAFT som har kämpat. Ha det nu fortsat bra i sommarvärmen. Kram

    SvaraRadera
  6. NU är du där och NU tänker jag på dig!!!!!
    Dunderkramar tjejen!!!!

    SvaraRadera
  7. SISTA CELLGIFTSBEHANDLINGEN!!! En stor och viktig dag. Jag ska tänka på dig och hålla tummarna för att det blir en sista och skithård spark i pungen på cancermonstren.

    Kram

    /Åsa

    SvaraRadera
  8. Isa: Haha, man kan jubla för båda sakerna vet du :) Tack snälla! Och medaljen blänker så fint!
    Kram!

    Monica: Ja jag tror också att solen var på min sida i dag!
    Tack och kram!

    Birgitta: Precis! Ja det känns mycket bra :)
    Tack och kram!

    Ylva: Ja det är trevligt värre :D Det hoppas jag med!
    Tack och kram!

    Britta: Hurra!! Jag har bara gjort resan på egen hand till en viss del, har ju fått massor med stöd, det hade inte gått annars :)
    Detsamma och kram!

    Isa: Och NU tackar jag dig för det :)
    Kram!

    Åsa: Yes!! Haha, ja de kommer inte kunna gå normalt efter det här :D
    Kram!

    SvaraRadera