Nej, jag är på inga sätt någon lokal kändis eller så, om nu någon fick för sig något så tokigt. Det var bara en reporter som hörde av sig på bloggen i måndags och frågade om hon fick göra en intervju med mig. Det fick hon ju förstås, det hade ju varit knasigt att vara lite hemlig och säga nej till en lokaltidning med nästan 100 000 läsare när man har en öppen blogg som i praktiken kan läsas av hela världen... Och monstren blev tydligen alldeles till sig över äran att få vara med i tidningen, så det var liksom inte läge att bråka då tyckte de! Jag kanske ska försöka lura dem med fler medieerbjudanden, av det ännu större slaget? "Alltså, om ni är riktigt snälla nu får ni vara med i Allsång på Skansen nästa vecka...". Ah, bara jag skrev det där både hör och känner jag hur uppspelta de blir: "Åhhh, vi kommer få sjunga med Måns, gaaaahhh!".
"Jag vill ha blommig falukorv till lunch..." väljer cellgiftsmonstren när de rycker mikrofonen ur Måns hand. De inte bara sjunger dåligt, de har dessutom en ganska usel allsångssmak!
Att befinna sig på ett mindre ställe än Stockholm har ibland sina fördelar. I dag var det dags för blodprov igen. Man skulle ju kunna tro att det var över nu, det blir ju inga fler cellgiftsomgångar och det borde således även vara slut på blodprovssticken. Men icke, i dag var det dags igen. Tog mig till Lokstallarna, som är en vårdcentral nära där mamma och pappa bor, ett ställe jag varit på ett antal gånger under detta år. Samma kvinna som brukar sitta i receptionen satt där också i dag och jag hann knappt lämna fram mitt frikort med mina personuppgifter innan hon sa "Hej Emma!". Det skulle aldrig hända i Stockholm. Även om jag känner igen kvinnan i receptionen på Radiumhemmet där jag oftast tagit mina blodprov, lär knappast hon göra det. Visst, det är väldigt många fler besökare där än på den lilla vårdcentralen här, men ändå. Jag tycker det är lite småmysigt att vara igenkänd, man känner sig trygg när man kommer till ett ställe där folk känner igen en! Vi stod och pratade en stund, receptionskvinnan och jag, som om vi var mycket närmre bekanta än vi verkligen är.
Jag satte mig i väntrummet med ett leende på läpparna - ett leende som sedan byttes ut mot flera gapskratt när jag kom in i rummet för provtagning. Den glada sköterskan där har jag också träffat på flera gånger och vi bubblar på rätt bra båda två när vi ses. Denna gång hade hon sällskap av en annan sköterska som ska vara vikarie när den glada går på semester - och även hon var en sådan där härlig människa att skratta med! Jag ville nästan stanna kvar resten av dagen och jobba på den där vårdcentralen, bara för att det var så trevligt och jag kände mig så välkommen. Men jag hade nog inte gjort så mycket nytta, så jag åkte hem igen...
... och fikade på balkongen! Jag är väldigt mycket bättre på att fika än att jobba med sjukhussaker. Jag har förvisso aldrig testat det sistnämnda, men vissa saker vet man liksom bara.
I övrigt försöker jag bara ta varje minut som den kommer. Knaprar värktabletter och försöker mellan varven stå ut bland ömmande muskler och krampryckningar. Jag har ju en viss vana efter alla dessa månader så det går ingen jättenöd på mig, även om jag förstås gärna hade varit utan smärtan och tröttheten. Men en vacker dag blir det ju bättre.
Bäst just nu: Det har varit några dagar med lite halvtrist väder nu, svensk sommar i ett nötskal. Men förmiddagen bjöd i alla fall på två timmars strålande solsken, vilket resulterade i skönt häng på balkongen! Man får ta vara på de goda stunderna.
Hej! Nu inkommen från ladugården. I dag har vi dragit in hö till fåren, det går till så att bonden slår gräset, sedan går jag med krattan och vänder det så att det torkar, sedan gäller det snabbt att få in gräset innan regnet kommer. Vi var så fiffiga att vi tog en stor presening fyllde den med hö, sedan drog vi med bilen hem det till ladugårdsplanen. Pust Blinningarna blev nog mätta på allt blod. Nu har iallafall fåren mat i vinter , det känns gott. Karin Fredrik o Elliot är uppe i Stockholm och hälsar på sina syskon, det tycks alltid vara så att du inte är hemma när västkustbor besöker storstaden! Men någon gång ska det väl krocka.
SvaraRaderaI morgon ska Åke o jag åka till Lund för att hälsa på hans föräldrar.
Ha det fortsatt bättre o bättre. Kram
Ett kvällshej till dej!
SvaraRaderaGott med ballkongfika, ser mysigt ut. Skulle gärna vilja läsa intervjun med dig. Kommer den på nätet?
Haha, lite härlig känsla att bli igenkänd sådär när man kommer till ett sådant ställe som en vårdcentral, fattas bara annat skulle jag vilja säga. Du har ju blivit stammis...
Ha det bra, sov gott och du... jag tror att monstren snart är klara med sin flyttstädning. Dom vill nog göra rent hus har jag en känsla av.
Storkramen tjejen!
Ooh stort måste jag säga! coolt med intervju! det är kanske bäst jag ber om en autograf redan nu;) frågar som föregående, kommer den på nätet? skulle vara kul att läsa.
SvaraRaderaVi var på vårdcentralen idag också. med ellie, hon fick ett stick i fingret och välja ett klistermärke och sa artigt "tack tack" :) Hon har hostat så väldigt kväll och morgon i flera flera veckor så ville kolla det.. ingen fara så men hon fick lite meducin att ta för att vidga luftrör.. hon är ju så liten så man vill hosta åt henne men det går ju inte..:)
Hoppas monstrerna håller sig i schack nu och för alltid..
Vi åker på en roadtrip mot västkusten imorgon, vet inte hur länge.. vi tar det som det kommer och vad vi känner för :) har bokat tre nätter i karlstad, strömstad och vänersborg iaf.
Hoppas vi ses snart! KRAM KRAM
Hej! Dina berättelser om monstren är jätteroliga! Alltså berättelserna är roliga, inte monstren. Tänk att de nu börjat måna om sitt rykte och håller sig lugna och fina när du intervjuas! De verkar dock ha missat det där med att vem som helst kan läsa om deras bravader i bloggen…
SvaraRaderaAtt bo på små ställen är ungefär samma sak som att vara känd. Alla vet vem man är, var man bor, vad man gör, när man gör vad, med vem och så vidare. Okej, Jönköping är inte såååå litet. Men ditt kändisskap fick mig att associera till mina egna erfarenheter av att vara känd… jag menar av att bo på små ställen.
Nu är du ytterligare en dag närmare den där vackra dagen när allt är bättre. Till dess: håll ut!
åh, jag vill läsa i tidningen. när kommer det? har ju inte JP så jag får väl besöka någon som har det helt enkelt. och tack för bullarna!! mums vad goda de är! see u soon! kram
SvaraRaderaBritta: Det låter mysigt, bra att fåren har mat nu resten av året :) Ja det är synd att vi inte lyckas vara på samma plats samtidigt, men som sagt - någon gång ska vi lyckas, skam den som ger sig!
SvaraRaderaHa det så trevligt nere i Skåne, kram!
Isa: Det gör den, men när det gäller JP på nätet måste man vara prenumerant. Får meddela i efterhand om det blev ett bra resultat eller inte :D
Haha, ja det har blivit ett antal turer där under några månader! Men även om det är trevligt hoppas jag ändå snart att det är över med blodprovsbesök...
Ja nu får de sluta städa, jag tycker det borde vara klart vid det här laget...
Kram!
Linda: Haha, du kan få flera stycken om du vill :D Jag får nog ta med en tidning och visa dig verkar det som, nu när tidningen till skillnad från denna blogg inte är öppen för allmänheten - trist!
Åh vad söt hon är! Och bra att hon fick klistermärke, så hon fick lite mer än bara tråkiga plåster, som vissa andra... ;)
Det låter mysigt, hoppas ni får det riktigt bra!
Det får vi se till vännen, kram!
Monica: Haha, det låter bra - jag få nog erkänna att jag har roligt när jag ritar dem så jag förstår vad du menar :) Ja visst, de tar sig! De går från att vara monster på alla sätt och vis till att i alla fall skärpa till sig stundtals! Men du har ju helt rätt, de har missat just den viktiga detaljen...
Ja det är ibland ganska stor skillnad på stora och mindre stora ställen! Och det är väl lite dubbelt det där, ibland är det skönt att vara okänd men ibland gillar man bättre att vara känd...
Det ska jag göra, tack :)
Lina: Jag vet inte exakt, skulle tro att det blir i slutet av nästa vecka så det dröjer ett tag till - men jag meddelar när jag vet mer!
Ja de är väldigt goda, inte bara när de är i form av ogräddad deg utan även efter ett besök i ugnen :D
Det gör vi, kram!
Ser med spänning fram emot reportaget om dej.
SvaraRaderaOch nu bestämmer vi att monstren MÅSTE ge sig av. Så du får börja återhämtningen på riktigt.
Trevligt att mötas på kusten i söndags. Därefter har vi tillbringat ett par mycket soliga dagar i Malmö. En stad jag nästan aldrig varit i förut.
Önskar en riktigt god natt till er alla däruppe på Paradiset.
Ylva: Ja men då är vi två :)
SvaraRaderaEller hur, det börjar bli löjligt mycket bråk från de där små typerna nu... Någon gång kan det ju räcka och den gången kan väl vara nu då?!
Det var det, och i mitten av augusti ses vi ju igen, om inte förr :)
Hej Emma. som mormor är det ett nytt sätt för mej att ha kontakt med dej på bloggen. I dag har vi åkt runt i Varberg och tittat oss omkring i solsken som nu övergått i regn. Hoppas du har det bra önskar mormor och Bert-Inge.
SvaraRaderaMormor och Bert-Inge: Ja det hör ju inte till vanligheterna :) Låter som en bra dag, och lite regn får man räkna med mellan varven, det är svensk sommar! Kram!
SvaraRadera