Vad gör jag här?!

Vissa frågor är mer berättigade än andra. Som exempelvis "Vad gör jag här?!". Jag ställde mig den frågan när jag tog en promenad hem från jobbet och den soliga och ganska varma morgonen hade bytts ut mot en grå, regntung och ganska kall eftermiddag. Under sista veckan i USA ryktades det om att sommaren hade kommit till Sverige, men det var i så fall en usel sommar som bara varade i ungefär två korta sekunder. Nu kändes det lite som en dag i slutet av augusti - den där sista innan hösten ni vet, när hösten fortfarande står och knackar på dörren men inte riktigt blivit insläppt - i stället för en dag i slutet av maj. Det är då man längtar tillbaka till värmen i Tennessee. Det är då det är berättigat att säga "Vad gör jag här?!". Jag vill inte gnälla och klaga, och jag vet att det är totalt meningslöst att tycka något om vädret eftersom det inte bryr sig det minsta vare sig man älskar eller hatar det. Men ändå. Värmen over there var härlig och jag vill ha den här också! Så att jag vet vad jag gör här, liksom.

Det jag gör här, i det gråa och osomriga, är att leva vardagsliv igen. Jobba. Det har varit lite tufft i dag, beroende på det där med jetlag. Har varit nära att somna ett par gånger. Kollegan Birgitta kom och räddade mig en av gångerna, när jag trodde att jag snudd på skulle dö om jag inte fick gå och sova, genom att sträcka fram en påse svenska kanelbullar. En "Välkommen hem, nu får du lägga våfflor, lönnsirap och cupcakes åt sidan och fika på svenska-bulle" liksom. Den där bullen satt väldigt fint tillsammans med en mugg kaffe! Samt räddade mig från både död och sömn. I kväll ska jag gå och lägga mig jättetidigt...

... men innan dess ska jag se om jag lyckas med konststycket att packa upp en av mina tre resväskor. Det borde inte vara så svårt egentligen, men jag tycker alltid det är så tråkigt! Resan tar liksom verkligen slut då! Ja jag vet, den har redan tagit slut - den pågår verkligen inte bara för att väskorna ligger öppnade och otömda... men det känns så definitivt att packa upp. Stänga igen den tomma väskan och bära ner den till förrådet. Men okej, det är ganska ohållbart att dekorera golven med uppslagna väskor, så jag ska ta tag i det där. Snart.