New York - Indianapolis, Anderson och Alexandria

Nu har jag hela två dagar att ta igen! Bäst att börja på en gång: I går morse var det dags att lämna New York. Lite sorgligt men det var ingen större fara - vår USA-resa är ju långt ifrån slut och jag är nyfiken på allt som ligger framför!

Det var en grå och regnig morgon och förmiddag på Newark, där inrikesflyget skulle ta oss den ungefär en och en halva timmen från New York till Indianapolis...

... men jag var nöjd eftersom jag fått fönsterplats! Jag gillar att titta ut när planet lyfter och landar, och är det fint väder är det trevligt att titta ut på molnen! Det sistnämnda var ju lite svårt eftersom det var en jämngrå massa utanför fönstret, men det andra gick att se utan större problem...

... och när vi närmade oss Indianapolis hade himlen blivit blå och vädret mycket mycket varmare och härligare, hipp hurra!

Bagaget är hämtat, huvudvärken - som lätt infinner sig när jag flyger - dämpas med en latte från Starbucks. Nu är jag redo för staten Indiana!

 

Från och med nu är det slut på inrikesflyg, gula taxibilar och guidade bussturer - från och med nu åker vi egen hyrbil. Och här står jag som en sådan där bilvärdinna (lite mer påklädd kanske...) och är väldigt glad för detta!

Vistelsen i Indianapolis blev inte jättelång, vi tog oss direkt österut mot den lilla amerikanska småstaden Anderson. Men innan vi lämnade staten Indianas huvudstad stannade vi för mat och lite affärskoll i en galleria (här i USA kallas det mall) som var fantastiskt fin! Vi shoppade nästan ingenting (inte ens jag, shopaholicen...) men det fanns mycket fint att titta på - och många trevliga människor att prata med! I den här delen av världen möter man så oerhört mycket sköna personer! Ni som är lagda åt det tråkiga hållet och tycker att "det där är bara tillgjort" bör genast ändra er sura inställning: För det första tror jag inte speciellt många är tillgjorda, vare sig det handlar om affärsbiträden eller "vanligt" folk. I denna mall kommenterade minst fyra olika personer min kära mors outfit, både expediter och kunder stannade henne och sa att hon var så snyggt klädd. Vem gör så i Sverige?! Och varför gör vi det inte? För att om man stannar någon på gatan och säger "men åh vilken snygg väska du har!" eller något i den stilen, så tror dem att man är en galning!

Jag tycker det är jättetråkigt. Hur mycket roligare är det inte när folk ger uttryck för något de tycker om?! Varför har vi ett så himla tråkigt klimat där folk så ofta sköter sig själva och skiter i andra? Där en expedit över huvud taget inte verkar bry sig när man kommer in i en affär. Här kommer det genast fram någon och säger välkommen, frågar hur läget är och pratar en stund. Jag har snackat med så många trevliga och glada personer, både i NY, Indianapolis och Anderson (mamma och pappa som är vana USA-resenärer säger att det är likadant överallt där de har varit). Jag gillar det! Och för det andra: om det mot all förmodan skulle vara tillgjort - kom i håg detta: Hellre en spelad positiv människa än (som så många gånger i Sverige) en äkta negativ, som inte kan bjuda på sig själv. Skärpning alla ni som bör ta till er av detta! Det är inte farligt att säga hej till busschauffören, att gå fram och fråga om turisten som står med en karta behöver hjälp att hitta (händer ofta i USA), bjuda på ett leende ibland eller be om ursäkt. Här ber folk om ursäkt även om det är jag som råkar trampa på deras tår. I Stockholm får man någons ryggsäck slängd i huvudet på tunnelbanan och möts av en total tystnad. Inte trevligt. Vi måste faktiskt skärpa till oss - vissa mer, andra mindre. Men vi kan alla lära oss något och få ett mycket bättre samhällsklimat om vi bara tänker till lite.

 

Och på tal om trevligt: Denna härliga mall, precis som många ställen vi varit på, har för det första gratis toaletter. det är en styggelse Sverige håller på med, det där med att behöva betala för att gå på toa och tvätta händerna. För det andra är det rent och fräscht i princip överallt, det städas konstant. Toaletterna här var som en dröm, och bredvid dem fanns ett fint vilorum som man kunde slappa i en stund...  

... och sofforna var väldigt sköna! Det är, btw, inte första gången ni kommer se mig sitta i en soffa i denna bloggpost - bara så ni vet...!

Efter detta åkte vi så till Anderson där vi bor i några få dagar. I dag skulle vi äta lunch med en kvinna vid namn Gloria Gaither. Hon är en av de absolut största namnen inom Southern Gospel-musiken, som ju mamma och pappa älskar och jag också gillar skarpt. Hon har tillsammans med sin man Bill Gaither skrivit över 700 sånger, dessutom är hon författare och föreläsare bland annat. I Alexandria, några mil utanför Anderson, har de en resource - en supermysig affär med alldeles utsökta prylar, café och mycket musik på cd och dvd. Här har mamma och pappa tillbringat många timmar genom åren, och nu kom även jag dit, för lunch och häng.   

 

Här är det fullt med fina inredningsprylar, böcker, kort och annat. Jag föll för supercharmiga kakformar i alla möjliga roliga figurer - sköldpaddor, fladdermöss, dinosaurier och tekoppar bland annat - och köpte en glasstrut-form. Dessutom medföljde ett recept på både kaka och lämplig frosting för att göra riktigt festliga kakor och jag kommer absolut baka hemma framöver! Just en sådan form har jag velat ha ganska länge eftersom jag förstått att det kan bli väldigt fina kakor av den, en väldigt glad kaka liksom.

Efter en lång, fantastiskt god och mycket intressant pratstund med Gloria var det dags att testa en soffa igen, innan vi tog oss vidare...

... till ytterligare en soffa! "Nu får du väl ändå använda benen lite, din slöfock!", tänker ni nu. Okej då...

... då går jag väl iväg då, tillsamman med pappa. Här har vi kommit till ytterligare en mall där det förstås shoppades en del (förstår inte hur det går till).

I den alldeles fantastiska accessoarbutiken Charming Charlie hade jag kunnat köpa det mesta. Här var allt färgkoordinerat och det var ju så oerhört smart - om man exempelvis vet att man vill ha ett rosa halsband till sin vita klänning går man till den rosa hörnan och hittar garanterat ett perfekt rosa halsband! Jag fann bland annat tre fina dataväskor i grå och svartvita toner, fullt med glittrande paljetter, och det var inte lätt att välja! Tror jag ska öppna en Charming Charlie i Sverige, en riktig godisbutik för alla oss som gillar fint bling-bling :)  

 

  Man är ju van vid att de flesta gallerior ligger inomhus. Det har förstås sin fördel när det är uruselt väder men här, i denna soliga och varma del av USA, är det mycket trevligare att gå omkring utomhus! Fint runt omkring var det också. (Och nej, jag vet inte varför det blir ett gäng märkliga blankrader bland vissa bilder i dag. Datorn och jag har bråkat lite i kväll, kanske därför).

Nu är klockan efter midnatt här - själva ska ni väl snart gå upp ur sängen och börja jobba kan jag tro! Jag ser fram emot flera timmars sömn...!