Sista USA-rapporten...

Ledsen att jag inte skrivit på hela dagen. Det har varit lite datorproblem denna dag, i början funkade inte internetanslutningen alls och strax efter lunch hade förvisso den saken fixats till men då strejkade min blogginloggning. Nu är jag jättetrött och vill egentligen bara sova, men eftersom det i dag har varit sista hela dagen i USA känns det som att jag bör skriva, en sista gång... En liten del av mig kan tycka att det blir skönt att komma hem och packa upp, slippa leva i en resväska liksom. Jag kan stryka rockstjärna från listan på eventuella framtida yrken, jag skulle nog tröttna på att vara ute på turné i ett par månader... inte tröttna på att se nya ställen, för det är ju bara positivt, men det där med att packa upp och packa ner resväskan hela tiden... Jag klagar alltså inte på det livet vi levt nu de här två veckorna - absolut inte! - men eftersom den största delen av mig vill vara kvar i det här landet länge till måste jag försöka hitta saker som är riktigt bra med att komma hem igen. Som att ha garderober (som nu förvisso kommer kräva ytterligare en utrensning) att hänga upp kläderna i.

Nåväl, nu är det väl dags att berätta om gårdagen (alltså torsdagen), jag var ju lite för trött för det i går. Plus att denna dag ska redogöras. Bäst att starta:

I går åkte vi till Dollywood, ett helt litet land skapat av Dolly Parton. Eller så litet är det inte, på kartan man får vid ingången står det "One day is not enough!" och det stämmer verkligen, det är väldigt stort, vi gick bara runt på en liten del av området. Här finns det åkattraktioner, massa små butiker och restauranger, samt massor med musik. Dolly grundade denna enorma park för att skapa arbetstillfällen i sin hemstad Pigeon Forge (och, kan man anta, för att ännu fler ska höra talas om henne och hennes musik. Helt okej för mig). Den här bilden togs egentligen i slutet av vår vistelse, när glasstokiga pappa och jag hade inhandlat just denna godsak. En vänlig amerikansk dam kom förbi och erbjud sig ta kort på oss :)

Den som ville kunde gå en guidad rundtur på Dolly Partons turnébuss minsann! Det gjorde inte vi, vi plåtade baksidan på bussen och var nöjda med det...

... däremot gick vi in i Dollys barndomshem - eller byggnaden var i alla fall en kopia av det. I princip all inredning kommer dock från Dollys och familjens hem, och i detta pyttelilla hus, ett rum och kök, bodde snudd på en mindre stad, de var tio eller elva barn i familjen! Förmodligen bodde inte alla där samtidigt, men ändå... Jag ska aldrig mer tycka att jag bor litet! 

Jag har ju konstaterat det förut: Det är väldigt fint i USA. Grönområdena är alltid vackert skötta, så också i Dollywood.

På scenen på Dollys Family Reunion spelas livemusik ett par gånger varje dag. Det är bara familj och/eller vänner som spelar hennes låtar. Tjejen längst ut till höger exempelvis är Dollys kusin.

Man kan åka gammaldags tåg runt Dollywood om man känner för det. Det gjorde inte vi, men loket är ju fint att titta på!

Det är en väldigt spridd ålder på folket som jobbar på Dollys nöjespark. Gemensamt för alla var att de var fint klädda på olika sätt - jobbade man på en restaurang hade man exempelvis söta förkläden och hattar (och var oftast också en äldre tant som passade väldigt bra i söta förkläden och hattar). Spelade man musik kunde man se ut så här, i alla fall om man tog sin kontrabas under armen och gick ut med den på promenad!

Det var väldigt varmt i torsdags, superhärligt förstås, men ibland kan man behöva söka sig till en liten bit skugga med sin kaffemugg :)

På Dollywood finns även Southern Gospel Museum and Hall of Fame, ett museum som handlar om precis vad det låter som: Det mesta som handlar om Southern Gospel, från födsel till i dag och framtiden, finns inom dessa väggar. Pappa och jag gick omkring här inne och läste på skyltar, lyssnade på musik och tittade på saker. Det påminde mycket om Country Music Hall of Fame i Nashville, som jag ju berättade om för några dagar sedan, men det fanns ingen Solid Gold Cadillac - den där lyxiga bilen Elvis hade ni vet. Däremot fanns det en buss, som nog var lite coolare eftersom den har haft betydelse för hela musikvärlden:

Året är 1955. Den nye bassångaren J.D. Sumner i gruppen Blackwood Brothers Quartet föreslår för sina bandkolleger att de i stället för att åka ut på turné i stora personbilar kanske de skulle ta och skaffa en buss där de också kunde sova och på det sättet få ett lite smidigare turnéliv. Ingen hade någonsin tänkt den tanken förut, i någon sorts musikgenre, så alla skrattar åt honom och tycker det var en väldigt knasig idé. Men efter lite tjat får han sin vilja igenom och skaffar en buss från 1938, bygger om den så den går att leva i på vägarna, med bekväma fåtöljer och sängplatser. Efter några månader begriper alla att det var en fantastisk idé denne entreprenör hade kommit med - och säg det band som inte har haft en turnébuss någon gång i sin karriär?! J. D. Sumner var alltså en riktig pionjär! Han var dessutom den som tog initiativet till detta museum. Tyvärr hann han inte uppleva det, museet invigdes några månader efter hans död. 

Efter Dollywood var det dags att leta efter en svartbjörn! Eller i alla fall uppleva lite natur där svartbjörnen finns. Vi tog bilen upp till toppen på magiskt vackra Smoky Mountains:

Här har vi kommit nästan ändå upp till toppen. Det tog väldigt lång tid att ta sig så högt upp, det kändes som att vi skulle hamna i himlen till slut.

Det går förstås inte att fånga dessa storslagna vyer på bild, men ni får en liiiiten aning om hur vackert det är!

På den här bilden ser ni faktiskt både Tennessee och North Carolina, för här går gränsen...

... titta; en och samma skylt samt en och samma tjej på var sin sida om två olika stater :)

Efter den fina naturen (nej, inga svartbjörnar) träffade vi svenska vänner på kvällen och gick ut och åt en bit mat. För min del blev det en väldigt god somrig sallad som jag kan tipsa om: Ta ett gäng gröna salladsblad av varierat slag, skiva i jordgubbar, hyvla över parmesanost, smula över getost, rosta några nötter och toppa med grillad kyckling. Ringla över balsamicodressing och du har den godaste salladen mänskligheten kan erbjuda, typ!

Jaha, då har det blivit i dag då. Eller vad man nu ska säga - klockan är snart två på natten här, och hos er är det lördagsmorgon... I förmiddags tog vi en tur i Village här i Gatlinburg. Jag vet inte riktigt vad det är, förutom att det är en idyllisk plats med söta butiker och caféer.

Charmigt!

Förmiddagsfika på en mysig liten uteservering!

Jaha ja, det var nog det. Resten av dagen berättar jag om vid annat tillfälle, för nu måste jag gå och lägga mig (och om något är oklart i detta blogginlägg beror det på att jag är trött och ska upp om cirka tre timmar...). I morgon tar vi vår härliga hyrbil och åker till Knoxville där vi tar inrikesflyget till Chicago. Därifrån går sedan planet hem till Sverige. Snart ser jag inte den här synen mer tyvärr...

Star-Spangled Banner.

... men förhoppningsvis kommer jag tillbaka till detta land snart igen! Och så ska jag njuta av de sista timmarna som är kvar - även om jag nu ska njuta i vägrätt och sovande läge...