I går fick ni en bildfest från lyxiga hotellet Gaylord Opryland, men i dag kommer vi ner lite på jorden när vi ägnar oss åt det man bör ägna sig åt i Nashville: Country.
Den här bilden minns ni nog. I dag var det dags att göra ett besök inne på museet.
Pappa var ute på andra äventyr men mamma och jag ägnade några timmar åt att vandra omkring här inne. I biljettkassan satt en glad man som delgav oss några meningar på svenska (med mycket amerikansk brytning) av typen "ha det bra!" och "hej då!". Han hade svensk släkt på något håll som jag just nu inte minns, och hade snappat upp en del.
En Emma, en jukebox och några countryskyltar!
Det finns fullt med glasmontrar i utställningens två våningar, med kläder, skor och instrument från alla countrystjärnor genom tiderna. När Minnie Pearl (bilden ovan) stod på scen hade hon tydligen alltid en hatt med prislappen hängande - varför vet jag inte! På mittenbilden syns scenkläder från två av de kanske mest kända countryartisterna någonsin - Dolly Parton och Johnny Cash, plus instrument och ett pris från och till Kris Kristofferson. Vem som hade den väldigt färgglada kavajen på nedersta bilden minns jag inte, och jag konstaterar att även om jag är en vän av glitter och glamour så var ändå mannen nedan snyggast på scen:
The Man in Black - Johnny Cash. På en snygg affisch dessutom.
En man som i alla fall stundtals trivdes i färgen guld var Elvis Presley. Hans "Solid Gold Cadillac" finns på Country Music Hall of Fame. Den har bland annat en guld-färgad tv som man kan titta på om bilresan blir tråkig. Nej, den syns inte direkt väl på den undre bilden, men den finns där, mittemot sätena! Man fick gärna ta kort här inne men det var förbjudet att använda blixt, vilket gör att många av de bilder som togs blev för mörka, alternativt för suddiga. Bara så ni vet varför ni inte får en bildfest denna gång.
På tal om guld: Guldskivor finns det gott om här! En del skivor kan man lyssna på också, genom att trycka på en liten knapp (något jag för övrigt gillar. När jag ska stänga eller öppna dörren till baksätet i bilen vi hyr trycker jag på en knapp och det är lika roligt varje gång! Nog för att jag är lättroad, men i stället för att ta tag i ett handtag, som man gör på alla andra bilar, trycker man alltså på en enkel liten knapp! Klart man blir glad!).
På bilden ovan lyssnade jag på Johnny Cash på skiva. Här tittar jag på Johnny Cash (och Bob Dylan) som sjöng fint på en tv-skärm. I några bås kunde man sätta sig ner och titta på intervjuer eller få sig en liten lektion om både gammal och ny country. Många hardcore-countryfans tycker ju att man är helt dum i huvudet om man säger att man gillar någon artist något modernare än den förste Hank Williams typ, och visst får alltid de gamla hjältarna störst uppmärksamhet (med all rätt) på ett ställe som detta. Men här fanns förstås även de nuvarande, levande och unga country-popstjärnorna representerade, som exempelvis den i mitt tycke alldeles fantastiska Taylor Swift, jag gillar henne stenhårt!
På fem olika skärmar kunde man trycka sig fram till intervjuer med olika countryartister, som fick alla möjliga frågor om sin musik. Dolly Parton fick bland annat svara på vilken artist hon tyckte hade gjort den bästa versionen av hennes låtar. Det blev Whitney Houstons tolkning av "I will always love you" på grund av att den var så annorlunda jämfört med hennes egen. Att den gav textförfattaren så väldigt mycket nya pengar gjorde säkert inte saken sämre...!
Snygga läsbara skyltar med snygga bilder, helt enkelt!
Nu är det ju inte bara på ställen som dessa det märks att man är i musikstaden Nashville. Så här kan det exempelvis se ut utanför en affärsentré:
Spela en truddelutt?!
Nej, det här har inget med country eller musik att göra, jag bara tycker det är lite roligt när man provar kläder i det här landet. Ibland är provhytterna låsta så man får be personalen låsa upp, vilket de givetvis gärna gör. Ibland, som här, får man en liten skylt som talar om att man inte ska prova något utan bara är sällskap till någon annan som provar! På det här sättet behöver ingen känna sig utanför - provar man något får man en skylt som visar hur många plagg man tar med sig in i provhytten, provar man inget får man en skylt så man ändå passar in i skylt-sällskapet! Det är väl lite snällt på något sätt :)
Det sägs ju att "av barn och fyllon får man höra sanningen". I en affär i dag trodde jag att jag fastnat med handväskan i något, vände mig om och mötte ett litet barn i en kundvagn.
- Hi kiddo!", sa jag och log mot den inte så värst många år gamla där i vagnen. Hon (tror jag det var, svårt att avgöra ibland, både för barn och vuxna) spärrade upp ögonen och sa högt till sin mamma när jag sedan gick därifrån:
- It was a girl! With a boy´s hair!
Nu ska den här pojkflickan (som för övrigt tyckte förvirringen hos den lilla var gullig) packa resväskan eftersom morgondagen efter ett studiebesök (som jag berättar mer om efteråt) innebär hej då till Nashville. Sedan är det sömn och sköna drömmar som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar