Hänga med Vilmer

Jag förstår mig verkligen inte på det där med smärta. I natt hade jag jättesvårt att somna eftersom det gjorde så hysteriskt ont i fötterna när de låg mot madrassen. Hur är det möjligt att en mjuk madrass känns som tortyr när ett hårt golv inte känns alls? Var är logiken? Vissa nätter kan jag bara sova om jag har en kudde under smalbenen så att fötterna kan ligga i luften och det är lite småkrångligt eftersom jag sällan ligger still när jag ska sova. Ibland vill jag ligga raklång på rygg, ibland hoprullad som en boll på sidan - och då måste ju kudden under benen följa med i rörelserna. Okej, det finns verkligen värre problem än detta, men jag kan inte låta bli att undra hur det kan vara så konstigt, att mjukt är hårt och hårt är mjukt - på något märkligt vis?

I går var jag på sjukhuset och tog blodprov för giftstruman. Nu när jag ätit medicin i en månad lite drygt vill doktorn veta hur det går. Med min ringa kunskap om vad som händer i kroppen kan jag ändå säga att det går bra, det känns så i alla fall. Tabletterna har ju gjort att jag har så mycket mer ork för både jobb och fritid! Efter blodprovet åt jag frukost på sjukhuset, fick inte äta innan provtagningen. Senast jag åt frukost på ett sjukhus var på nyårsdagen, en hel evighet sedan. Då hade jag några dagar innan haft min andra operation, livmodern och äggstockarna var bortplockade och jag hade firat nyår på sjukhusvis i snygg klänning (kan ses, för den som missat det storslagna firandet, här:
http://inblickemma.blogspot.com/2010/12/basta-nyarsfesten.html). Som sagt, evigheter sedan.

Efter sjukhuset åkte jag och hälsade på vännerna Jessica, Erik och Vilmer. Det var ju i vanlig ordning hur trevligt som helst. Vi fikade, pratade, lekte med tågbana, åt supergod morotssoppa, läste en spännande bok som handlade om en liten pojke som heter Max och hans blöja (okej, läste är kanske att ta i, vi hann titta på två bilder innan något annat mer intressant tog över), lekte kurragömma, spelade innebandy och var ute i trädgården.

 

 

Vi börjar med en stillsam russinfika (för små barn i alla fall, dom stora dricker kaffe) ute på altanen, det är ju ganska varmt ute nu.

 

 

 

Sedan blev det lite kallare, dags att ta på sig en tjockare tröja och röra lite på sig. Men det var fortfarande russinfika som gällde.

 

Går man omkring och äter russin kan de hamna lite var som helst. Kanske i vattenkannan.

 

"Hallå, är det någon hemma?"

 

"Mamma kolla, där är lekparken! Jag vill gå ner och leka..."

 

"... oj, nu tappade jag ett russin igen..."

 

"... äh, jag struntar i lekparken, jag tar mitt russinpaket och hittar på något annat i stället..."

 

 

 

"... som att springa omkring och leka i trädgården! Funkar precis lika bra..."

 

 

 

"... fast det absolut roligaste är ju när mamma jagar mig runt cyklarna förstås!"

 

"Nej nu håller vi oss inne och spelar innebandy i stället, jag tar med mig målet och ställer det på plats, kom igen nu!"

 

 

 

Mååååål! Fast det här målet gjorde faktiskt jag, inte Vilmer... Vill bara tala om det...

Eftersom min dator är världshistoriens långsammaste (det tog exempelvis en och en halv timma att ladda upp de här bilderna, tur att man har en ängels tålamod...) orkade jag inte förmedla detta i gårkväll när jag kom hem, sorry. Då var det bara lite vila framför tv:n som gällde, hur roligt det än är att hänga med vänner och barn tar det ändå lite på krafterna. I dag, när jag är färdig framför datorn, ska jag göra lunch, ta tag i mitt hem - behöver plocka lite - och ringa lite samtal, det är en sådan dag. Hörs!

Bäst just nu: På tal om det där med nyår. Trots att jag hade en sådan hejdundrans festlig nyårsafton förra året kanske ni ändå tyckte lite synd om mig som låg på sjukhus då. Jag kan i så fall lugna er med att årets nyårsafton kommer smälla mycket högre! Då ska jag på bröllop när min kusin Malin gifter sig, och är inte det festligt så säg?! Kan det bli mer party än att slå ihop bröllop och nyårsafton? Nä, jag menar det :)  

Sommar? Höst? Eller vadå?

Ursäkta att jag tagit några dagars bloggpaus igen. Jag hade tänkt skriva i går men orkade helt enkelt inte. På eftermiddagen, ett par timmar efter jobbet, kom Linda, Ellie och senare även Marcus hem till mig på middag. I vanlig ordning är det väldigt trevligt att träffa vänner och deras barn men det kan också ta lite på krafterna. Ellie är ju verkligen hur söt och go som helst men hon är inte stilla många sekunder. Det är ju nästan bara bra, det ska vara liv och rörelse i barn, men det är dåligt ur kamerasynpunkt. Det var bara här hon fastnade något sånär... :

 

Stå still? Nej det är tråkigt. Springa runt? Ja det är kul :)

I dag har det varit jobb, sista dagen på 25 procent. Från och med nästa vecka är det halvtid som gäller - två heldagar ena veckan, tre heldagar andra veckan. Jag tror att jag kommer greja det, men man vet ju aldrig i förväg. Det känns bra i vilket fall som helst, varenda steg framåt är ett steg åt rätt håll. Om man måste pausa på vägen må det vara hänt men jag ska förhoppningsvis inte börja gå baklänges i alla fall.

Det blev en promenad hem i dag i det sköna höstvädret. Eller vad det nu är för väder. Eller rättare sagt vad det nu är för årstid. Naturen har svårt att bestämma sig. Är det fortfarande lite sommar? Är det mer åt hösthållet? Hur ska vi ha det egentligen?

 

Obeslutsamt träd - mest gröna blad men också lite gula.

 

Obeslutsam buske - mest gröna blad men också lite röda.

 

Som sagt - grönt, gult och rött. Hur ska vi ha det?

 

 

Löv på marken - väldigt mycket höstkänsla.

 

Rönnbär - jättehöstligt. De här har förvisso sett ut så här sedan minst en månad tillbaka, men ändå.

 

Okej, här ser det kanske mest grönt ut... men den lilla bron är fin, jag gillar den!

 

Höstträd. Fast lite sommaraktigt på sina ställen. Ja det är inte lätt...

Det sägs att det ska bli 20 grader varmt i helgen men jag tycker det har pratats om värme i flera dagar nu. I lördags var det stundtals riktigt skönt men annars tycker jag nog hösten har kopplat ett i alla fall litet grepp. Men jag vet inte, på väg hem såg jag en man med barnvagnssällskap gå omkring i t-shirt. Själv hade jag i dag på mig kortärmad skjorta, kofta, stickade torgvantar som går upp till armbågarna, skinnjacka och halsduk på överkroppen - det tyckte jag krävdes för att vara varm! Så vi har väl också lite svårt att bestämma oss vi människor, precis som naturen. Vad är det egentligen för årstid undrar vi även här. Är det fortfarande lite sommar? Är det mer åt hösthållet? Hur ska vi ha det egentligen?

Jag lutar kanske mer åt att det är höst. Jag såg ett säkert hösttecken i parken nära där jag bor. Det kan förvisso också vara ett vårtecken men jag vet med bestämdhet att det inte är vår nu, hur man än vänder och vrider på det hela, alltså är detta ett hösttecken - och en favorit i repris! I april i år var jag ute och gick i den natur som då var på väg att bli vår på riktigt. I parken hade någon/några hängt upp ett klädstreck mellan två träd och hängt upp tappade vantar som väntade på att bli hämtade av sina ägare. Det kunde man läsa om här:
http://inblickemma.blogspot.com/2011/04/bland-batar-och-vantar.html
Och nu, som på beställning när det börjar bli vant-väder: Klädstrecket är tillbaka!

 

 

Tappat en vante? Eller för all del en sko? Kanske finns den här!

Nu är det dags att ta tag i ett berg med disk som jag inte orkade ta hand om i går. Hörs!

Bäst just nu: En hel låååång helg. Vad ska man hitta på för kul den här gången då?

Släktmys i solen

Jag skriver inte så mycket i dag. Jag låter bilderna tala för sig själva istället. I dag har jag varit hemma hos min kusin Malin och hennes blivande make (som inte var hemma men han bor ju där i normala fall) och deras två döttrar Tyra, 2,5 år och Tilde, drygt 1 år (den sistnämnda har ni sett förut i denna blogg, nämligen här:
http://inblickemma.blogspot.com/2011/04/energi-fran-solen-och-ett-kusinbarn.html). På köpet blev det än mer släktträff eftersom Malins mamma Britta var där också. Tjejdag och tjejkväll, hur mysigt som helst! Ni vet ju att jag gillar att umgås med härliga människor och små barn, och med tanke på det förstår ni att jag har haft en bra dag!

 

Det här är Tyra! Hon gillar bland annat att leka...

 

 

 

... och mellan varven slänga ett (nära) öga på tv:n.

 

Att gå omkring i skogen är inte heller så dumt...

 

... för att inte tala om hur trevligt det är i lekstugan! Här gör Tyra saft (eller jord i en liten burk som en vuxen med tråkig fantasi skulle säga) på verandan.

 

"Vadå, vill ni komma in?"

 

"Hmm, okej, jag öppnar väl dörren då..."

 

"... och bjuder in mamma Malin och lillasyster Tilde!"

 

Tilde med sin söta lilla tofs på huvudet!

 

Det är inte helt fel att vila sig lite i ett rosa prinsesstält!

 

"Kolla in min schysta cykel som jag ska ta mig upp på nu!"

 

"Jag har snart satt mig, vänta lite. Det är inte så lätt som det ser ut faktiskt..."

 

"Så där ja! Vadå, kan man inte cykla om man sitter här bak?!"

 

"Nähä, men om jag står på flaket och svänger lite mer styret då?!"

 

"Nej men hörrni, nu vill jag inte cykla mer, nu tycker jag vi fikar! Får det lov att vara en skorpa?" Tilde delar gärna med sig!

 

 

Fika ute på altanen i den varma solen - inte helt fel så här i slutet av september!

 

Två glada (och galna) mammor - mamma Britta och mamma Malin...

 

... två glada kusiner - Emma och Malin...

 

... och två glada (eh, va?) skor!

Ja om ni inte har förstått det redan så har jag haft det väldigt bra med god mat och gott fika, sol och utomhusliv, släktingar och mysiga småtjejer! Ibland är livet väldigt väldigt bra :)

Bäst just nu: Allt jag orkat göra denna vecka. Det har varit fullt upp nästan varenda dag men orken har ändå funnits hela tiden. Nu är jag lite trött, det ska erkännas, men det kan ju vara okej. För exakt en månad sedan hade jag blivit totalt slut av att bara tänka på alla de saker jag gjort de senaste dagarna - det är skönt att ha lämnat det tråkiga stadiet.