Hänga med Vilmer

Jag förstår mig verkligen inte på det där med smärta. I natt hade jag jättesvårt att somna eftersom det gjorde så hysteriskt ont i fötterna när de låg mot madrassen. Hur är det möjligt att en mjuk madrass känns som tortyr när ett hårt golv inte känns alls? Var är logiken? Vissa nätter kan jag bara sova om jag har en kudde under smalbenen så att fötterna kan ligga i luften och det är lite småkrångligt eftersom jag sällan ligger still när jag ska sova. Ibland vill jag ligga raklång på rygg, ibland hoprullad som en boll på sidan - och då måste ju kudden under benen följa med i rörelserna. Okej, det finns verkligen värre problem än detta, men jag kan inte låta bli att undra hur det kan vara så konstigt, att mjukt är hårt och hårt är mjukt - på något märkligt vis?

I går var jag på sjukhuset och tog blodprov för giftstruman. Nu när jag ätit medicin i en månad lite drygt vill doktorn veta hur det går. Med min ringa kunskap om vad som händer i kroppen kan jag ändå säga att det går bra, det känns så i alla fall. Tabletterna har ju gjort att jag har så mycket mer ork för både jobb och fritid! Efter blodprovet åt jag frukost på sjukhuset, fick inte äta innan provtagningen. Senast jag åt frukost på ett sjukhus var på nyårsdagen, en hel evighet sedan. Då hade jag några dagar innan haft min andra operation, livmodern och äggstockarna var bortplockade och jag hade firat nyår på sjukhusvis i snygg klänning (kan ses, för den som missat det storslagna firandet, här:
http://inblickemma.blogspot.com/2010/12/basta-nyarsfesten.html). Som sagt, evigheter sedan.

Efter sjukhuset åkte jag och hälsade på vännerna Jessica, Erik och Vilmer. Det var ju i vanlig ordning hur trevligt som helst. Vi fikade, pratade, lekte med tågbana, åt supergod morotssoppa, läste en spännande bok som handlade om en liten pojke som heter Max och hans blöja (okej, läste är kanske att ta i, vi hann titta på två bilder innan något annat mer intressant tog över), lekte kurragömma, spelade innebandy och var ute i trädgården.

 

 

Vi börjar med en stillsam russinfika (för små barn i alla fall, dom stora dricker kaffe) ute på altanen, det är ju ganska varmt ute nu.

 

 

 

Sedan blev det lite kallare, dags att ta på sig en tjockare tröja och röra lite på sig. Men det var fortfarande russinfika som gällde.

 

Går man omkring och äter russin kan de hamna lite var som helst. Kanske i vattenkannan.

 

"Hallå, är det någon hemma?"

 

"Mamma kolla, där är lekparken! Jag vill gå ner och leka..."

 

"... oj, nu tappade jag ett russin igen..."

 

"... äh, jag struntar i lekparken, jag tar mitt russinpaket och hittar på något annat i stället..."

 

 

 

"... som att springa omkring och leka i trädgården! Funkar precis lika bra..."

 

 

 

"... fast det absolut roligaste är ju när mamma jagar mig runt cyklarna förstås!"

 

"Nej nu håller vi oss inne och spelar innebandy i stället, jag tar med mig målet och ställer det på plats, kom igen nu!"

 

 

 

Mååååål! Fast det här målet gjorde faktiskt jag, inte Vilmer... Vill bara tala om det...

Eftersom min dator är världshistoriens långsammaste (det tog exempelvis en och en halv timma att ladda upp de här bilderna, tur att man har en ängels tålamod...) orkade jag inte förmedla detta i gårkväll när jag kom hem, sorry. Då var det bara lite vila framför tv:n som gällde, hur roligt det än är att hänga med vänner och barn tar det ändå lite på krafterna. I dag, när jag är färdig framför datorn, ska jag göra lunch, ta tag i mitt hem - behöver plocka lite - och ringa lite samtal, det är en sådan dag. Hörs!

Bäst just nu: På tal om det där med nyår. Trots att jag hade en sådan hejdundrans festlig nyårsafton förra året kanske ni ändå tyckte lite synd om mig som låg på sjukhus då. Jag kan i så fall lugna er med att årets nyårsafton kommer smälla mycket högre! Då ska jag på bröllop när min kusin Malin gifter sig, och är inte det festligt så säg?! Kan det bli mer party än att slå ihop bröllop och nyårsafton? Nä, jag menar det :)