Rymliga lådor, små älgar och osynliga bussar

Det är lugnet före stormen. Ja, det blåser mycket i dag, men det är inte vädermässigt jag menar den här gången. Har nyss kommit hem från Ikea och är helt slut, framför allt i axlar och armar. Det blir vila resten av dagen men i morgon bryter garderobsstormen fram.

Det finns två Ikeavaruhus i Stockholm, det stora ligger i Kungens kurva och det är så stort så man kan bli trött av att bara tänka tanken på att åka dit. Fördelen är att jag hittar ganska bra där och att det går gratisbussar dit en gång i timmen, vilket gör det väldigt smidigt att förflytta sig från start till mål så att säga. Det andra varuhuset ligger i Barkarby och är sällan ett alternativ för mig, det tar tid att åka dit med tunnelbana, pendeltåg och buss. I dag skulle jag, precis som jag brukar, åka till Kungens kurva och tog mig därför in till stan där bussen startar. Dessutom skulle jag in till stan och centralstationen för att hämta ut tågbiljetter till min rehabresa till Mösseberg, som ni kanske minns att jag ska åka till framöver. Från stationen kan man också ta pendeltågen, om jag nu ändå hade fått för mig att åka till Barkarby. Bara så ni vet det, ni kan hålla det i minnet en liten stund.

Tog mig till den plats där den blå Ikea-bussen alltid går från. Kunde på vägen dit se att den internationella matmarknaden, om ni minns den från en dag i Jönköping (om inte kan ni läsa om den i denna bloggpost: http://inblickemma.blogspot.com/2011/07/bland-kanguruburgare-och-varldens.html), hade kommit till huvudstaden och omringat hela Sergels torg. Tyckte nästan det var dumt att åka till Ikea och deras femkronors-korv när det fanns en massa smaskigt internationellt att testa inne i stan, men nu var det ju Ikea jag skulle till. Ikea som gärna bråkar lite med mig, ni vet. Det gjorde de i dag med. För busshållplatsen med Ikea-bussen var spårlöst försvunnen!! Hade kollat på hemsidan för att vara säker på att bussen gick och jodå, det skulle den. Den kanske inte skulle kunna passa tidtabellen till hundra procent eftersom det är vägbyggen lite här och var, men gå där den brukar gå - det skulle den! I alla fall på förmiddagarna (och klockan var vid det där laget helt klart förmiddag fortfarande). Men att busshållplatsen och bussen skulle vara upplösta i tomma intet, eller i alla fall vara osynliga - nä, det stod det inget om!

En bra sak cancer och cellgifter har gett mig är att jag tar det mesta med ro nu för tiden. Innan hade jag blivit galen över den frånvarande Ikea-bussen men nu ryckte jag mest på axlarna och tänkte "okej, jag får väl gå tillbaka till stationen där jag nyss var och ta pendeln till Barkarby då". Lite småsur blev jag, det ska erkännas. Men bara lite, det finns liksom värre saker än att man får lägga om sina planer.

När jag vaknade i morse tänkte jag att jag kanske egentligen skulle vänta med Ikeabesöket tills jag rensat i garderoberna och visste lite mer exakt vad det var jag behövde i lådväg. Men så tänkte jag att den där tanken var bara en ursäkt för att ligga kvar i sängen, så iväg åkte jag som sagt. På väg kände jag dock att det kanske inte var en helt dum tanke - men även här finns det värre saker än att man köper fel lådor. Och jag tror de jag köpt kommer komma till användning, så jag är nöjd med mina inköp. För att inte tala om hur nöjd jag är med shoppandet på Ikeas food-avdelning:

 

 

Jodå, man får leka med maten. Och med pasta som ser ut som älghuvuden blir det genast lite roligare! Jag roas i alla fall :)

Att det nu får bli en lugn dag och kväll beror lite på att jag även köpte stearinljus. Om man har haft cellgiftsmonster i kroppen, som ätit upp alla ens muskler, känns det som att en förpackning med 50 stearinljus väger hysteriskt mycket mer än de egentligen gör, plus att mina lådor inte var gjorda av luft heller (500 gram pasta-älgar bär man dock mer än gärna). Och den trötta kroppen behöver ju vila lite innan stormen bryter ut i morgon. Så det så.

Jaha, ni undrar hur det gick med stegpallen? De ska komma i svart och vitt, minsann. Frågan är bara hur många gånger jag hört det förut? Nya budet är i oktober. Vi får väl se... 

Bäst just nu: Hörlurar som inte läcker ut ljud. Jag förklarar snart krig mot alla dåliga hörlurar folk envisas med att ha i just min närhet! I mina två tunnelbanefärder i dag var det två olika killar, med usel musiksmak, som gärna delade med sig av skräpet till sina medpassagerare. Mina egna hörlurar beter sig precis som de ska - förmedlar ljudet till mig och enbart mig. Jag kanske låter som en sur-kärring men jag står för att hörlurar bör hålla tätt. Så det så.