Garderoben den fulla och mångfalden den tomma

Jaha, då var det helg igen. I den normala världen brukar det vara vardagarna som går långsamt och helgerna som går snabbt. För mig lutar det nog mer åt tvärtom, i alla fall när det gäller vardagarna. Tiden går undan när man bara jobbar fem timmar måndag och tisdag. Den går inte så fort att jag inte hinner med, jag hinner tvärtom ganska mycket på de där totalt tio timmarnas arbete. Jag kan vara väldigt effektiv när jag vill, om jag får säga det själv. Nu är det två veckor kvar med 25 procents jobb, sedan är det oktober och halvtid som gäller. Jag tror jag kommer greja det med.

Men nu är det alltså slutjobbat för denna vecka. Slutjobbat på jobbet i alla fall. Här hemma ska det jobbas, på ett annat sätt. För nu kan jag inte skjuta det ifrån mig längre, alla tecken talar tydligt för att det är dags att ta tag i min stora huvudvärk: garderoberna. Jag kan inte ha ångest längre så fort jag öppnar dörrarna och inte ser skogen för alla träd (inte hittar mina kläder bland alla kläder alltså. Som om den förklaringen blev tydligare...)! Dessutom har Dagens Nyheter tydligen gett sig den på att få mig att förstå vad det är jag bör ägna min närmaste framtid åt. För några veckor sedan var det väldigt mycket prat om garderober i DN (förmodligen ofrivilligt, men man vet aldrig). Ikea hade på ena sidan en annons med texten "Vi har garderober för alla typer av kläder, skor och plånböcker". Vände man på sidan kunde man läsa en ledarartikel om Ingvar Kamprad, med rubriken "Öppna garderoben". Och en annan dag var det dags för kombinationen Ikea och garderober igen.

 

Ja, uppmaningen är ju solklar...

 

... och budskapet när man tittar nära gör att man skäms för sin egen garderob som är översvämmad, var sak är inte alls på sin plats! "En garderob ska vara inspirerande att öppna och enkel att hitta i..." Ah, det låter som en dröm! Går det att få till månntro? 

I morgon har jag alltså planer på att ta mig till Ikea. Jag vet inte till hundra procent vad jag ska göra där, i värsta fall är jag bara lockad av reklamen. Jag ska inte köpa nya garderober, det är det enda jag vet. Möjligtvis några lådor som man kan förvara kläder i, och då är ju Ikea bra. Det är inte så att jag längtar dit, jag är egentligen lite ovän med Ikea sedan ett drygt halvår tillbaka. Att garderobsrensning och omstrukturering inte blivit av skyller jag till och med Ikea för, det är deras fel att jag har ångest över kaoset där inne. Det kanske verkar långsökt, men mitt liv vore mycket enklare om jag hade en pall. Det är inte svårare än så!

Ikea har en fantastisk liten stegpall som skulle passa väldigt bra i mitt sovrum - enkel att kliva upp på och smidigt få ner saker högt upp i garderoben. I nuläget måste jag hämta en stol i vardagsrummet och krångla in den mellan sängen och garderoben. Det är inte jättemycket plats och lite småbökigt. Ni kan kolla in pallen här:
http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/30178884
Den heter Bekväm och finns i svart, vitt och björk. Eller rättare sagt: det sägs att den finns i svart och vitt, men den finns bara i björk. Jag tror jag gått igenom varenda Ikeavaruhus i hela landet, plus försökt köpa en online. När man frågar personalen får man veta att den kan komma in igen vecka X, eller kanske vecka Y. Eller möjligtvis vecka Z. Nej jag vet, de veckorna existerar inte på riktigt. Det gör inte stegpallen Bekväm heller. Förutom i björk då. Men tänk; jag vill inte ha stegpallen Bekväm i björk, jag vill ha stegpallen Bekväm i svart eller vitt för de är mycket snyggare. Det är inte svårare än så! Hade jag inte vetat att Bekväm någonsin hade funnits i svart eller vitt, eller inte sett den på bild på Ikeas hemsida hade jag kanske köpt en Bekväm björk, men nu är det bara att öppna ögonen (eller ikea.se) och lockas av en svart eller vit Bekväm-fantasi - inte det minsta bekvämt kan jag meddela!!

Jag är en vän av mångfald; ena dagen vill jag ha husmanskost, andra dagen vill jag ha sushi. Ena dagen vill jag ha klänning, andra dagen vill jag ha jeans. Ena dagen vill jag hitta på något väldigt roligt någon annanstans, andra dagen vill jag bara ta det lugnt hemma. Jag vill ha lite att välja på. Jag vill ha tre olika stegpallar att välja på, inte en enda stegpall - då faller liksom det fina med att kunna välja, det enda valet då är att välja bort och det är inte den sortens val jag är ute efter. Man trodde ju att Ikea också var en vän av mångfald, att de inte ville göra folk besvikna! Såg i senaste Ikea family-tidningen (som för övrigt också handlade en hel del om garderober och att få ordning. Jag säger ju det, tecken!!) att det nu finns tre nya tygdockor - en nordiskt blond variant, en mörkhyad och en som jag antar ska vara åt det asiatiska hållet, och de är totalt könslösa. Allt för att det är bra med alternativ för då kan alla vara nöjda och glada, ingen behöver känna sig utanför, det finns en docka för alla! Det mest provocerande på bilden är att asiaten har en randig tröja till skillnad från de andra som har enfärgat, men inte ens det kan få igång den mest lättirriterade eftersom man kan köpa flera olika uppsättningar kläder, även han/hon som kanske kommer från Sverige kan få vara randig! "Se där, alla nöjda och glada - vi gillar mångfald här på Ikea! Vill du ha soffan Klippan två-sits? Då har vi 17 färger att välja på! Aha, du vill ha bokhylleserien Billy? Ja men då finns det ungefär 20 olika system, i olika färg också förstås! Vadå, stegpallen Bekväm? Ehh... ja den finns bara i björk. Vi har plötsligt slutat gilla mångfald här på Ikea...".

Av stegpallsmångfalden är det alltså tomt och intet kan man säga. Med andra ord har Ikea och jag ett komplicerat förhållande. Eller det är väl snarare jag som har ett komplicerat förhållande till Ikea - Ikea bryr sig uppenbarligen inte alls om mig med sin diktatur i stegpallsträsket. Ändå ska jag dit. Men jag kanske snor med mig en sådan där liten blyertspenna bara för att hämnas...

Bäst just nu: Jag sörjer fortfarande Stefan Liv, naturligtvis. Jag tror aldrig någonsin att hockey kommer bli lika fantastiskt underbart som det var förr och han kommer för evigt ha en enorm plats i alla vars hjärtan är blå, gula och vita. Men jag är ändå glad att det i kväll är elitseriepremiär (i alla fall för två av lagen, Frölunda möter nykomlingarna Växjö), jag har längtat efter hockey längre. Som jag har skrivit förut, Stefan skulle nog bli arg om vi alla slutade gilla spelet bara för att puck och klubba är totalt oviktigt om man ser på förra veckans fruktansvärda flygkrasch. Jag tror han sitter där uppe i hockeyhimlen (där hans lag förstås alltid vinner och han kan göra kullerbyttor på isen mest hela tiden) och vill se sitt älskade HV71 spela, höra sin älskade klack heja på laget i hans hjärta, med ramsor och stor trumma. På torsdag är det premiär och hemmaplan för HV och spelarna kommer ha en etta (Stefan Livs nummer i HV71) placerad nära hjärtat på sina matchtröjor hela säsongen. I den avgrundsdjupa sorgen är det väldigt vackert.