In och ut ur garderoben

Så kom dagen som för andra heter torsdag men som för mig hette Stora Garderobsrensnings-dagen. Att den bara hette så beror på att den är över för i dag, nu är det vanlig torsdag även i min värld. Jag drömde om den i morse, även där försökte jag hitta på alla möjliga undanflykter för att slippa rensningen. Plötsligt ringde Martina Bonnier, som i den verkliga världen är chefredaktör och modeorakel på tidningen Damernas värld, men som i min drömvärld jobbade på stora varuhuset NK. Hon ringde och sa att mitt dyra armband jag anmält stulet, på just NK, hade hittats och att det bara var att komma och hämta det.
- Det låter ju jättetrevligt, men jag har aldrig tappat något dyrt armband - eller billigt heller för den delen - på NK, ni måste tagit fel person, det är inte mitt.
- Jo det är ditt, vi har ditt DNA på det, sa Martina och tyckte därmed att saken var klar. Helt plötsligt var hon hemma hos mig och visade en bild på det dyra armbandet och berättade att det kostade exakt 5 700 kronor. Det var ju alldeles fantastiskt tjusigt, ett sådant man kan tänka sig att kungligheter har på Nobelmiddagen!

"Vad ska jag med det till?" tänkte jag, men ville ju inte såra fru Bonnier som hade lyckats hitta "mitt" armband. Tänkte att "Jag går väl dit och då förstår de säkert att armbandet för exakt 5 700 kronor inte är mitt och sedan är saken ur världen", och kände mig ändå rätt nöjd med att jag inte behövde börja rensa garderoben eftersom jag ju var tvungen att åka till NK. Mitt största problem var att jag ville ta på mig några snyggare kläder än de sunkiga mysbyxor jag hade på mig - jag skulle ju för tusan träffa Martina Bonnier som vet allt om mode!! Att hon redan var hemma hos mig (samtidigt som hon var på NK) och mycket väl såg exakt vad jag hade på mig, verkade inte direkt beröra mig. Och plötsligt hade jag på mig en fantastisk blå klänning, en sådan man kan tänka sig att kungligheter har på Nobelmiddagen! "Den här kommer jag få användning för!" tänkte jag. Oklart till vilka stunder jag tänkte på då. I verkliga livet hade jag nog haft mer nytta av ett dyrt armband som jag kunde sälja vidare (jag är inte som kungligheter och går på Nobelmiddagar nämligen, och det var liksom inget armband man hottade upp sina vardagskläder med direkt), än en klänning som man bara kan 1. gå på Nobelmiddagar i - vilket jag ju alltså inte gör - eller 2, om man vill vara lite djärv i valet av färg: gifter sig i - vilket jag gör precis lika lite som går på Nobelmiddag. Men okej, drömmar är sällan logiska. Och jag vaknade innan jag fick "mitt" armband.

Det blev inget telefonsamtal som lockade mig bort från garderoberna i det verkliga vakna livet. Efter frukost, promenad och dusch var det bara att ta tag i eländet. För ni ser ju själva:

 

 

I min ena garderob kan man hänga saker på en stång och på en byxställning. Man kan tydligen också lägga kläder mellan de båda, men det är inte meningen, det gör bara att det ser - och är! - rörigt.

 

 

Men se där, nu har jag hivat ur alla kläder, det är väldigt tomt här... 

 

... och väldigt fullt här. Undra om jag kommer behöver sova i garderoben i kväll? Sängen är ju upptagen med annat, uppenbarligen...

Jag får nog säga att när jag väl tog tjuren vid hornen så gick det hyfsat bra. Hade velat göra mig av med mer kläder, så är det alltid när jag rensar. Det ser fortfarande tjockt ut men jag har faktiskt rensat ut en del, jag lovar. Dessvärre är jag inte alls klar, så resten av helgen kommer ägnas åt mer rensande. Nu är jag ganska slut så nu får det bli vila, men jag har ju i alla fall börjat med mina stora projekt. I morgon kanske jag inte ens försöker hitta på en undanflykt utan startar så fort jag vaknat...

 

 

... nej men titta! Nu är det kläder i garderoben igen! Okej, ni ser inte hur det ser ut i sängen men ni får bara lita på att den går att sova i nu. Ni kanske tycker att det fortfarande ser rätt tjockt ut och jag håller med, det är mycket kläder här... men som ni ser ligger det i alla fall inte saker där det inte ska ligga saker! Det enda som ligger längst ut till vänster är ett väldigt långt skärp. Det känns ganska bra på det hela taget.

Bäst just nu: I skrivande stund är det riktig elitseriepremiär! I Dagens Nyheter i dag berättar nye tränaren Ulf Dahlén om betydelsen av att komma tillbaka till en vardag igen, en vardag som aldrig blir sig lik efter det som hänt med Stefan Liv, men en vardag som ändå kan bli bra. Det är ur den alldeles vanliga vardagen som HV71 ska hämta kraft, eller " ...leva, äta och sova hockey" som lagkapten Johan Davidsson säger - för sig själva, för fansen och också som en hyllning till Stefan Liv. Vackrast av allt är att HV:s supporterklack North Bank Supporters och Djurgårdens dito Järnkaminerna gick samman och gjorde ett gemensamt tifo (alltså den hyllning supportrar gör för sitt lag innan match. Kan vara med banderoller, konfetti, flaggor och så vidare) i kväll. Jag vet inte om det någonsin har hänt förut och att Järnkaminerna har tagit kontakt med både HV71 och NBS för att erbjuda sin hjälp för att hedra Stefan Liv blir jag djupt rörd av.