Härligt sällskap

I dag har jag haft härligt besök. Det har med andra ord varit en mycket bra dag, solen har dessutom varit på sitt bästa humör och kroppen mår också ganska bra. I dag fick jag lunch- och fikasällskap av Karin och Edvin, och ni som läser den här bloggen vet ju att jag gillar att umgås med mina vänner och deras små barn :)

 

 

Nästan exakt på dagen sex månader: Charmige Edvin, mina damer och herrar! Och lekfulle, här nedan är det "titt ut!" som gäller:

 

 

 

Så här glad blir man då!

 

 

 

Jag fick ett jättefint halsband av Karin och Edvin (okej, det kanske mest var från Karin, jag tror hon valde mer än vad Edvin gjorde...). Jag vet, halsband ska hänga runt halsen och inte på en kudde, men det var liksom lite lättare att förmedla den fina svalan på det här sättet, än att ta på sig halsbandet och fota så! Annars har jag det förstås runt halsen, där det ska vara.

Kvällen i övrigt är lugn, i morgon ska jag träffa fler barn - bra helg det här! Hörs, ha en bra kväll!

Bäst just nu: Utöver det där med att umgås med härliga människor, vuxna och barn, så är det klackarna i taket över HV71:s första vinst i elitserien i går, Smålands stolthet visade var skåpet skulle stå och slog Färjestad med hela 6-2. Det tackar vi för och hoppas på liknande utgång i morgon när det är dags för ny hemmamatch, denna gång mot Luleå!

Titta, jag kan gå!

I dag är det en ganska oavancerad dag. Jag gillar ju att göra saker men i dag har det bara varit tvättstugan som stått på programmet. Nu gör inte det så mycket, dels tycker jag inte att det där med tvätt är så tråkigt - tvättmaskiner är snarare en skön uppfinning som jag gärna använder mig av - och dels har jag under de senaste dagarna kommit på att jag mer och mer kan ägna mig åt mer och mer normala saker, och bara den vetskapen gör att jag blir glad även om det inte händer så mycket. För inte så värst många månader sedan var det mer än ett stort projekt att tvätta - det var omöjligt! Jag hade inga som helst krafter för sådant, då var det liksom jobbigt att bara ta sig från plats A till plats B även om sträckan bara var tre meter och jag inte hade vare sig en stor tvättpåse eller något annat i handen. För kanske en eller två månader sedan fanns orken men då var det just ett stort projekt, jag var fullkomligt slut efteråt och behövde ofta flera dagar på mig att stryka det tvättade. Det var naturligtvis hiss fram och tillbaka till tvättstugan, att gå i trappor gjorde alldeles för ont. Men det har hänt något den senaste tiden. Jag går i trappor som en helt normal människa! Kanske inte alltid uppför i ärlighetens namn, men varje taget trappsteg är ett framsteg!

 

 

Nej, jag ser sannerligen inte ut så här när jag går till tvättstugan... Men det är ju svårt att ta kort på sig själv när man går, med tvättmedel och smutstvätt i händerna... Så mitt gående får illustreras på detta sätt - jag går ju liksom inte bara till tvättstugan på dagarna, just här var jag på väg till jobbet (i går) och mamma fotade. 

Strukit tvätten har jag förstås också gjort, finns ingen anledning att skjuta på saker när man faktiskt har ork! Men nu känner jag mest för att sätta mig ner i soffan och glo på tv en stund, med en mugg te som sällskap. Ha det bra där ute!

Bäst just nu: Dagens Nyheter har gjort en redesign - gjort om tidningen på flera plan, med ny design och nya avdelningar. En klar förbättring på flera sätt, även om det tar ett tag att lära sig hitta i allt det nya. Det bästa tror jag är att den del som förr innehöll ekonomi och sport och som man var tvungen att vända upp och ner för att kunna läsa den sistnämnda kategorin, nu är borta. Sporten ligger på samma sätt som alla andra avdelningar, inget vändande här inte. Det känns liksom mer normalt. Det var inte så att det var speciellt jobbigt att vända på tidningen - det finns många andra saker här i världen som är mycket jobbigare! - men ändå, det är estetiskt snyggare på det här sättet. Och mer normalt som sagt.  

Finfrukost och finfika

Jaha, tisdagkväll igen och ni vet ju vad det betyder i min värld. Helg. Men nu är det bara en vecka kvar med jobb på 25 procent, undra hur det går att arbeta halvtid snart? Kan bli en utmaning, men jag tror det ska gå bra. I dag var jag lite extra trött efter jobbet av någon anledning och har ganska ont i fötterna - men i övrigt är det bra.

Tidigt i förmiddags kom mamma och pappa på besök. De har varit i USA i tio dagar och i morse landade de på Arlanda. Jag tyckte det var en bra idé att bjuda dem på lite svensk frukost här hemma hos mig, det var ett tillfälle att duka upp lite mer ordentligt än jag brukar göra i vanliga fall. Jag kan ibland fantisera om att göra enorma frukostar, på gränsen till brunch - men hur kul är det att sätta i sig enorma frukostmängder alldeles själv? I dag var dock en bra dag att ordna en kanske inte enorm men väldigt mättande frukost. Det var därför jag bakade i går, som ni kanske minns. Receptet på tekakor har jag hämtat från Leila Lindholms A piece of cake och de är så enkla att slänga ihop så jag borde göra dem mycket oftare än jag gör (det var ungefär två år sedan sist, det är alldeles för sällan). Man måste dock ha lite tid på sig eftersom det är en del jäsning, men det är det värt. Gör dem ni också! Här är receptet:

Mammas goda tekakor (Leilas mamma alltså, inte min)
10 bröd

5 dl mjölk
4 dl havregryn
1/2 msk salt
1 msk ljus sirap
150 g smör
25 g färsk jäst
8-9 dl vetemjöl special

1. Lägg havregryn, salt och sirap i en degbunke. Värm mjölken till cirka 50 grader och häll den i bunken. Rör om och låt blandningen stå och svälla i cirka 20 minuter.
2. Smält smöret och rör ner det i grynblandningen.
3. Smula ner jästen och blanda ordentligt.
4. Tillsätt vetemjölet lite i taget tills det blir en lös deg.
5. Jäs degen under bakduk till dubbel storlek i cirka 30 minuter.
6. Knåda degen på ett mjölat bakbord, dela den i tio delar och kavla ut till runda tekakor cirka 1 cm tjocka.
7. Sätt ugnen på 225 grader. Nagga kakorna med en gaffel och jäs under bakduk på plåtar med bakplåtspapper i cirka 30 minuter.
8. Grädda i mitten av ugnen i cirka 10 minuter.

Tillsammans med övriga frukosten blev det en väldigt bra och stadig start på dagen. Och från och med nu kommer jag baka mer bröd, ofta!

 

 

 

God frukost med hembakade tekakor, ost, skinka, korv, tomater (som inte är min grej, men mamma och pappa gillar), paprika, smörgåskex, ägg, juice, mjölk och kaffe. Det blir man jättemätt och nöjd av!

 

Dagen till ära hade jag på mig min Tennessee-tröja som jag fått av mamma och pappa vid en av deras tidigare USA-resor. Det händer lite nu och då att de hänger i just Tennessee-krokarna...

 

... och om ni har glömt hur "de" - mamma och pappa alltså - ser ut, så har ni dem här! På köpet får ni även se mig minsann :)

Sedan var det jobb, även där var det godsaker som serverades, av den lite sötare sorten. I veckan slutar en kollega hos oss och i dag var det avskedsfika.

 

 

Tårta kan man inte säga nej till, hur mycket frukost man än ätit!

Nu har jag en lugn kväll, kanske med en mugg te och en tekaka till dagens sista måltid. Man ska köra på vinnande koncept så ofta man kan!


Bäst just nu: Jag är väldigt mycket en sommarmänniska, gillar värme, ljusa kvällar och tunna sommarklänningar. Men jag har inte så mycket mot den höstkänsla som nu kommer mer och mer. Att klä på sig lite mer i lagom mycket höstkläder, att vara hemma med tända ljus och kunna mysa när regnet kanske smattrar mot fönsterrutan - det är faktiskt helt okej i min värld!

Smått stressigt och irriterat

Det blir inte så jättemycket skrivet i dag heller, det har varit en ganska intensiv måndag och jag är riktigt trött nu. Har rejält ont i fötterna också, det är märkligt att det aldrig ger sig! Hade svårt att somna i natt för att sängen var för hård mot nedre delen av kroppen. Det är lite besvärligt ibland men jag vill inte klaga, jag kämpar på, det blir liksom bäst så.

Dagen började ganska dåligt. Vid åttatiden skulle det komma en kille från fastighetsförvaltaren för att byta ut vattenkranen i badrummet. Det görs byten i hela föreningen nu i dagarna eftersom kranarna är gamla och kan gå sönder, med kraftiga vattenskador som följd säger de som kan sin sak. När jag bokade tid med killen bestämde vi att han skulle komma strax efter åtta (hans ord) i dag, vilket gjorde att jag skulle komma lite sent till jobbet - men bara lite, själva bytet skulle gå på fem minuter. Så strax efter åtta var jag väldigt redo för kranbyte. Det var tydligen bara jag som var det. Först 9.40 behagade kran-mannen dyka upp och då var jag riktigt irriterad. Jag brukar alltid svälja min irritation i sådana här lägen, säga "det är okej" trots att jag inte alls tycker det är okej men jag gör det för att jag ibland är lite obekväm med att vara arg på folk. Men den här gången tillät jag mig själv att bli sur inte bara för mig själv. "Du skulle ju komma strax efter åtta!?" sa jag irriterat.
- Ja men vad är klockan? Tjugo i tio? Jaha... men det är ju strax efter åtta! I alla fall för mig.
Det mildrade inte min irritation direkt. "Strax efter åtta" är för mig mellan åtta och halv nio ungefär. Blir klockan nio säger man "strax innan nio". Blir klockan drygt halv tio säger man definitivt inte att klockan är "strax efter åtta". Har jag fel? Skulle inte tro det.

Nåväl, kranen blev bytt och jag kunde ta mig till jobbet, allt frid och fröjd. Men jag har hela dagen känt mig lite stressad bara för att morgonen var lite grann av en kamp mot klockan. Det är nog bland annat därför jag är trött nu eftersom jag för ovanlighetens skull inte har kunnat komma i ro riktigt. Jobbdagen blev ganska lång och när jag kom hem ställde jag mig och bakade bröd minsann, får frukostgäster i morgon! Borde dammsugit också men det får bli en av morgonens sysslor eftersom jag inte har hunnit, klockan har i dag gått snabbare än vad jag har gjort. Och nu ska jag snart krypa ner i sängen och hoppas på en glad och lugn dag i morgon. Hörs då!

Bäst just nu: Jag är inte helt övertygad om det här men kan inte låta bli att nämna det. För tydligen är Idol-Oleg, med rötterna i Ryssland, bäst just nu. Oleg var på väg till Skansen för att "klappa djuren" tillsammans med en kompis när Idoljuryn hade audition på Cirkus i Stockholm tidigare i våras eller somras (eller när det nu var). Han frågade folk utanför vad det var för lång kö alla stod i och tyckte att eftersom han ändå var på plats och hade med sig sin konstiga gitarr (han skulle repa med sitt band efter att ha klappat djuren) kunde ju även han ställa sig i kön och se vad den skoningslösa juryn skulle tycka om hans musikaliska färdigheter. Den egenskrivna sången Elektropop blev en dundersuccé, juryn skickade honom vidare till slutaudition (där han dock åkte ut i kväll) och låten var den mest nedladdade i Sverige förra veckan. Ingen etablerad artist, ingen världsstjärna hade en chans mot Oleg - och jag kan inte bestämma mig för om låten är smått briljant eller snudd på urdålig. Den är i vilket fall som helst omöjlig att få ur huvudet, jag gnolar på den konstant. Har ni missat den - lyssna på egen risk: http://www.tv4.se/idol/klipp?videoid=1976156&treeId=3020207

Snart ute ur garderoben

Nej då, jag har inte glömt bort er! Förlåt att jag inte hört av mig på några dagar men det där med rensning av garderober har tagit väldigt mycket av min tid den här helgen. All tid faktiskt. Mot slutet av dagen har jag haft ont i kroppen, kraschat i soffan och varit rejält trött efter allt rensande, omorganiserande och funderande. Det har inte riktigt varit läge att slå på datorn och blogga, men det ska bli bättring där. Jag är förvisso inte klar riktigt än men jag har bara lite kvar och ser helt klart ljuset i tunneln. Snart så. Och lådorna jag köpte på Ikea var alldeles utmärkta och fyllde sina funktioner, det funkade alltså att gå på magkänslan där. Det är massor med kläder kvar i de rensade garderoberna och skåpen, och det lär bara vara jag som kan se igenom högarna och veta exakt var jag ska leta - men jag är ju å andra sidan den enda som behöver ha koll eftersom det bara är jag som använder mina kläder - och jag känner mig ganska nöjd! Får se vad nästa projekt blir som jag ska engagera mig i. Om ni har något tips kan ni ju höra av er.

Hörs i morgon!

Bäst just nu: Att det gick att ta sig ut genom det kompakta mörker som garderoberna såg ut att vara. Jag var ärligt talat inte säker på det innan jag började, men skam den som ger sig...

In och ut ur garderoben

Så kom dagen som för andra heter torsdag men som för mig hette Stora Garderobsrensnings-dagen. Att den bara hette så beror på att den är över för i dag, nu är det vanlig torsdag även i min värld. Jag drömde om den i morse, även där försökte jag hitta på alla möjliga undanflykter för att slippa rensningen. Plötsligt ringde Martina Bonnier, som i den verkliga världen är chefredaktör och modeorakel på tidningen Damernas värld, men som i min drömvärld jobbade på stora varuhuset NK. Hon ringde och sa att mitt dyra armband jag anmält stulet, på just NK, hade hittats och att det bara var att komma och hämta det.
- Det låter ju jättetrevligt, men jag har aldrig tappat något dyrt armband - eller billigt heller för den delen - på NK, ni måste tagit fel person, det är inte mitt.
- Jo det är ditt, vi har ditt DNA på det, sa Martina och tyckte därmed att saken var klar. Helt plötsligt var hon hemma hos mig och visade en bild på det dyra armbandet och berättade att det kostade exakt 5 700 kronor. Det var ju alldeles fantastiskt tjusigt, ett sådant man kan tänka sig att kungligheter har på Nobelmiddagen!

"Vad ska jag med det till?" tänkte jag, men ville ju inte såra fru Bonnier som hade lyckats hitta "mitt" armband. Tänkte att "Jag går väl dit och då förstår de säkert att armbandet för exakt 5 700 kronor inte är mitt och sedan är saken ur världen", och kände mig ändå rätt nöjd med att jag inte behövde börja rensa garderoben eftersom jag ju var tvungen att åka till NK. Mitt största problem var att jag ville ta på mig några snyggare kläder än de sunkiga mysbyxor jag hade på mig - jag skulle ju för tusan träffa Martina Bonnier som vet allt om mode!! Att hon redan var hemma hos mig (samtidigt som hon var på NK) och mycket väl såg exakt vad jag hade på mig, verkade inte direkt beröra mig. Och plötsligt hade jag på mig en fantastisk blå klänning, en sådan man kan tänka sig att kungligheter har på Nobelmiddagen! "Den här kommer jag få användning för!" tänkte jag. Oklart till vilka stunder jag tänkte på då. I verkliga livet hade jag nog haft mer nytta av ett dyrt armband som jag kunde sälja vidare (jag är inte som kungligheter och går på Nobelmiddagar nämligen, och det var liksom inget armband man hottade upp sina vardagskläder med direkt), än en klänning som man bara kan 1. gå på Nobelmiddagar i - vilket jag ju alltså inte gör - eller 2, om man vill vara lite djärv i valet av färg: gifter sig i - vilket jag gör precis lika lite som går på Nobelmiddag. Men okej, drömmar är sällan logiska. Och jag vaknade innan jag fick "mitt" armband.

Det blev inget telefonsamtal som lockade mig bort från garderoberna i det verkliga vakna livet. Efter frukost, promenad och dusch var det bara att ta tag i eländet. För ni ser ju själva:

 

 

I min ena garderob kan man hänga saker på en stång och på en byxställning. Man kan tydligen också lägga kläder mellan de båda, men det är inte meningen, det gör bara att det ser - och är! - rörigt.

 

 

Men se där, nu har jag hivat ur alla kläder, det är väldigt tomt här... 

 

... och väldigt fullt här. Undra om jag kommer behöver sova i garderoben i kväll? Sängen är ju upptagen med annat, uppenbarligen...

Jag får nog säga att när jag väl tog tjuren vid hornen så gick det hyfsat bra. Hade velat göra mig av med mer kläder, så är det alltid när jag rensar. Det ser fortfarande tjockt ut men jag har faktiskt rensat ut en del, jag lovar. Dessvärre är jag inte alls klar, så resten av helgen kommer ägnas åt mer rensande. Nu är jag ganska slut så nu får det bli vila, men jag har ju i alla fall börjat med mina stora projekt. I morgon kanske jag inte ens försöker hitta på en undanflykt utan startar så fort jag vaknat...

 

 

... nej men titta! Nu är det kläder i garderoben igen! Okej, ni ser inte hur det ser ut i sängen men ni får bara lita på att den går att sova i nu. Ni kanske tycker att det fortfarande ser rätt tjockt ut och jag håller med, det är mycket kläder här... men som ni ser ligger det i alla fall inte saker där det inte ska ligga saker! Det enda som ligger längst ut till vänster är ett väldigt långt skärp. Det känns ganska bra på det hela taget.

Bäst just nu: I skrivande stund är det riktig elitseriepremiär! I Dagens Nyheter i dag berättar nye tränaren Ulf Dahlén om betydelsen av att komma tillbaka till en vardag igen, en vardag som aldrig blir sig lik efter det som hänt med Stefan Liv, men en vardag som ändå kan bli bra. Det är ur den alldeles vanliga vardagen som HV71 ska hämta kraft, eller " ...leva, äta och sova hockey" som lagkapten Johan Davidsson säger - för sig själva, för fansen och också som en hyllning till Stefan Liv. Vackrast av allt är att HV:s supporterklack North Bank Supporters och Djurgårdens dito Järnkaminerna gick samman och gjorde ett gemensamt tifo (alltså den hyllning supportrar gör för sitt lag innan match. Kan vara med banderoller, konfetti, flaggor och så vidare) i kväll. Jag vet inte om det någonsin har hänt förut och att Järnkaminerna har tagit kontakt med både HV71 och NBS för att erbjuda sin hjälp för att hedra Stefan Liv blir jag djupt rörd av.

Rymliga lådor, små älgar och osynliga bussar

Det är lugnet före stormen. Ja, det blåser mycket i dag, men det är inte vädermässigt jag menar den här gången. Har nyss kommit hem från Ikea och är helt slut, framför allt i axlar och armar. Det blir vila resten av dagen men i morgon bryter garderobsstormen fram.

Det finns två Ikeavaruhus i Stockholm, det stora ligger i Kungens kurva och det är så stort så man kan bli trött av att bara tänka tanken på att åka dit. Fördelen är att jag hittar ganska bra där och att det går gratisbussar dit en gång i timmen, vilket gör det väldigt smidigt att förflytta sig från start till mål så att säga. Det andra varuhuset ligger i Barkarby och är sällan ett alternativ för mig, det tar tid att åka dit med tunnelbana, pendeltåg och buss. I dag skulle jag, precis som jag brukar, åka till Kungens kurva och tog mig därför in till stan där bussen startar. Dessutom skulle jag in till stan och centralstationen för att hämta ut tågbiljetter till min rehabresa till Mösseberg, som ni kanske minns att jag ska åka till framöver. Från stationen kan man också ta pendeltågen, om jag nu ändå hade fått för mig att åka till Barkarby. Bara så ni vet det, ni kan hålla det i minnet en liten stund.

Tog mig till den plats där den blå Ikea-bussen alltid går från. Kunde på vägen dit se att den internationella matmarknaden, om ni minns den från en dag i Jönköping (om inte kan ni läsa om den i denna bloggpost: http://inblickemma.blogspot.com/2011/07/bland-kanguruburgare-och-varldens.html), hade kommit till huvudstaden och omringat hela Sergels torg. Tyckte nästan det var dumt att åka till Ikea och deras femkronors-korv när det fanns en massa smaskigt internationellt att testa inne i stan, men nu var det ju Ikea jag skulle till. Ikea som gärna bråkar lite med mig, ni vet. Det gjorde de i dag med. För busshållplatsen med Ikea-bussen var spårlöst försvunnen!! Hade kollat på hemsidan för att vara säker på att bussen gick och jodå, det skulle den. Den kanske inte skulle kunna passa tidtabellen till hundra procent eftersom det är vägbyggen lite här och var, men gå där den brukar gå - det skulle den! I alla fall på förmiddagarna (och klockan var vid det där laget helt klart förmiddag fortfarande). Men att busshållplatsen och bussen skulle vara upplösta i tomma intet, eller i alla fall vara osynliga - nä, det stod det inget om!

En bra sak cancer och cellgifter har gett mig är att jag tar det mesta med ro nu för tiden. Innan hade jag blivit galen över den frånvarande Ikea-bussen men nu ryckte jag mest på axlarna och tänkte "okej, jag får väl gå tillbaka till stationen där jag nyss var och ta pendeln till Barkarby då". Lite småsur blev jag, det ska erkännas. Men bara lite, det finns liksom värre saker än att man får lägga om sina planer.

När jag vaknade i morse tänkte jag att jag kanske egentligen skulle vänta med Ikeabesöket tills jag rensat i garderoberna och visste lite mer exakt vad det var jag behövde i lådväg. Men så tänkte jag att den där tanken var bara en ursäkt för att ligga kvar i sängen, så iväg åkte jag som sagt. På väg kände jag dock att det kanske inte var en helt dum tanke - men även här finns det värre saker än att man köper fel lådor. Och jag tror de jag köpt kommer komma till användning, så jag är nöjd med mina inköp. För att inte tala om hur nöjd jag är med shoppandet på Ikeas food-avdelning:

 

 

Jodå, man får leka med maten. Och med pasta som ser ut som älghuvuden blir det genast lite roligare! Jag roas i alla fall :)

Att det nu får bli en lugn dag och kväll beror lite på att jag även köpte stearinljus. Om man har haft cellgiftsmonster i kroppen, som ätit upp alla ens muskler, känns det som att en förpackning med 50 stearinljus väger hysteriskt mycket mer än de egentligen gör, plus att mina lådor inte var gjorda av luft heller (500 gram pasta-älgar bär man dock mer än gärna). Och den trötta kroppen behöver ju vila lite innan stormen bryter ut i morgon. Så det så.

Jaha, ni undrar hur det gick med stegpallen? De ska komma i svart och vitt, minsann. Frågan är bara hur många gånger jag hört det förut? Nya budet är i oktober. Vi får väl se... 

Bäst just nu: Hörlurar som inte läcker ut ljud. Jag förklarar snart krig mot alla dåliga hörlurar folk envisas med att ha i just min närhet! I mina två tunnelbanefärder i dag var det två olika killar, med usel musiksmak, som gärna delade med sig av skräpet till sina medpassagerare. Mina egna hörlurar beter sig precis som de ska - förmedlar ljudet till mig och enbart mig. Jag kanske låter som en sur-kärring men jag står för att hörlurar bör hålla tätt. Så det så.