måndag 31 december 2012

Gott nytt år och tack för mig!

I förrgår skrev jag att jag inte skulle gå ut mer i år. Om det var tänkt som ett löfte svek jag det, för i förmiddags tog jag faktiskt en promenad... det har varit plusgrader två dagar i rad och trottoarerna såg så inbjudande is- och slaskfria ut att jag bara var tvungen att ge mig ut. Ut till en blå himmel och fågelkvitter som påminde om en dag i slutet av mars, en sådan där man egentligen skulle kunna gå i tunna Converse och känna att vintern är på väg bort! Jag vet att det dröjer länge innan det verkligen är så, men om man som jag inte är jätteförtjust i vintern kan man i alla fall passa på att njuta när det går. Det blir nog en promenad till jobbet i morgon, om temperaturen fortsätter ligga över plusstrecket! Ja, jag jobbar i morgon, hur mycket nyårsdag det än är. Men det är helt okej.

Det har ju blivit nyårsafton, märkligt nog. Det är nu man ska tänka bakåt och framåt, lämna det gamla och gå in i det nya. För mig är nyårsafton en ganska oviktig dag, i alla fall ingen jag känner ett behov av att fira stort - nytt år blir det ju vare sig jag tokfestar och skålar i champagne eller inte. Lite ska jag dock fira förstås. Dricka och mat - gravad lax med egengjord senapssås, räkröra och fänkålssallad med citrondressing och vitlöksbröd med brieost till huvudrätt, och chokladmousse med blåbär och granatäppelkärnor till efterrätt - står i kylen. Jag sitter framför datorn i slitna jeans som representerar mitt rock 'n' roll-jag, och linne med paljetter som representerar den delen av mig som gillar glitter och glamour, och med detta är jag fullständigt redo för raketer och nyårsklockor! När jag gav mig ut vid elvatiden i förmiddags var det redan några som sköt upp färgglada fyrverkerier på den ljusa himlen. Just då levererade min I-pod Glees version av Celine Dions Taking chances. Har aldrig varit ett Celine-fan men alla låtar blir bra i Glee-struparna, och jag tyckte texten passade rätt bra för denna dag:

What do you say to takin' chances? 
What do you say to jumpin' off the edge? 
Never knowin' if there's solid ground below 
Or a hand to hold or hell to pay 
What do you say? What do you say? 

Om man nu bortser från att texten egentligen handlar om att tjej möter han/hon/hen och funderar på om man inte ska våga satsa på kärlek, så känns ju den där texten som handen i handsken en nyårsafton! Nej, man har ingen aning om vad som väntar det nya året - det kan bli lite hur som helst. Men om man aldrig tar chanser kommer man ju aldrig någon vart! Ibland kanske man måste våga hoppa, även om man inte vet vad man möter när man kommer ner till marken. Så vad säger ni? Ska vi ta och chansa och leva livet fullt ut 2013? Okej, det kanske ni gjort redan i år, och det har nog jag gjort till viss del också. Men varför inte göra det ännu mer? Jag har nu bestämt att mitt 2013 ska bli ett hejdundrans trevligt, roligt, rockigt, festligt, spännande, intressant och fint år!

Med detta blogginlägg denna sista dag på året skriver jag också mina sista rader. Den här bloggen föddes när jag fick cancer och skulle genomgå flera månader med operation, läkarbesök och cellgifter. Jag ville att familj, släkt, vänner och andra skulle ha möjlighet att följa med på resan, ta del av det de ville och hoppa över annat om de nu ville det. Det var också ett sätt för mig att bearbeta det som hände och i efterhand ha något att gå tillbaka till - minnet kan ju som bekant försvinna på vägen. I slutet av januari har det gått två år sedan jag inledde cellgiftsomgångarna och jag känner nu att bloggen inte är lika aktuell längre. Jag är inte lika road av att skriva här som jag var förr (och med några få undantag är ni rejält dåliga på att kommentera inläggen, vilket också gör att det inte är lika kul att skriva längre) så nu får det vara. Kanske återkommer jag någon gång i framtiden, det får vi se. Jag lär inte göra det på denna adress eftersom jag faktiskt inte vill betala för att lägga ut bilder, men var jag i så fall fortsätter vet jag förstås inte. Den dag jag skaffar en telefon anpassad för Instagram kommer jag synas där eftersom jag gillar att fotografera i tid och otid - ni får väl hålla utkik efter det...

Hoppas nu ni får ett riktigt bra avslut på 2012 och att 2013 blir allt ni önskar! Tack för mig :)

Kram
Emma

10 kommentarer:

  1. Jag kommer verkligen att sakna dig och dina inlägg. Jag har mått bra av att läsa om hur du kämpat, varit positiv fast det varit pissjobbigt för dig.
    Jag har lärt mig något under din resa och det är att det är bättre att försöka se på allt positivt. Sedan är det en stor gåta för mig att du lyckats göra det och behålla ditt goda humör. Jag inser vilken tåga du besitter och den avundas jag. Vore roligt om du kommer igen någon gång i framtiden, med bilder och allt, som sagt, jag kommer att sakna dig. Förstår oxå att du slutar, allt är roligare med feedback och gensvar. Har ingen blogg, men jag bara antar det.
    Världens största TACK KRAM till dig tjejen!!! :)))

    Hm...vad ska jag läsa i morgon... :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har ju förmodligen varit den mest trogna läsaren och den som verkligen har kommenterat, så för din skull känns det ju lite trist att avsluta. Men allt har sin tid! Kul att du uppfattat bloggen så, det var precis det jag var ute efter :)
      Stor kram!

      Radera
  2. Instämmer helt med Isa! Kommer sakna dina texter Emma! Du är en inspirationskälla på många plan, kommer sakna att läsa från dig! Tack för det du gett! Kramar
    Susanne

    SvaraRadera
  3. Tack för att jag har fått följa dig dessa år! Jag har aldrig träffat dig, utan hamnade här på nåt sätt jag inte minns längre, men lade genast din fina blogg bland mina bokmärken.
    Jag tycker du verkar ha en så fin inställning till livet, och du kan verkligen konsten att se det stora i det lilla. Men allt har sin tid, och att du inte "behöver" bloggen längre är kanske ett positivt tecken? Livet lever man ju utanför internet som bekant, även om det varit härligt att få hänga med i en del av ditt liv lite på avstånd.
    Jag önskar dig ett fantastiskt 2013 med många roliga upplevelser och möten.
    Kram en bloggläsare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gulligt, tack :)
      Ja det är något jag verkligen velat sprida, att se det stora i det lilla. Det är inte alltid enkelt men jag tycker att man (alltså även jag) ska försöka göra det - livet blir så mycket trevligare på det sättet :) Det är roligt att du velat följa med på denna del, tack för det!
      Hoppas detsamma för dig, kram!

      Radera
  4. Allt har sin tid, som Predikaren i Bibeln så vist säger. Anledningen till att du startade bloggen är ju borta och ur det perspektivet kan man bara vara glad att bloggen avslutas. Tack för allt du delat med dig! Det har varit lärorikt på det där sättet som det alltid är att få del av en annan människas verklighet. Önskar dig lycka till framöver och god fortsättning på det nya året.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ser man det så är det ju bara bra att jag slutar :) Tack för att du hängt med under resan! Detsamma till dig :)

      Radera
  5. Tack för en bra blogg! Jag känner inte dig men läser ändå.. Du ger ett stort stöd med det du delar med dig. En jättebra förebild. Jag har haft äggstockscancer o är i samma ålder som dig. Hoppas du mår bra idag!! Tack /Mvh Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej bästa Lisa!
      Tack för din kommentar, blir jätteglad för den! Har inte varit inne på min blogg på flera år, så det var extra kul när din kommentar dök upp nu :) Jag mår absolut bra idag, kommer förmodligen alltid ha bestående men i form av en ganska skruttig kropp som gör ont, men det finns sannerligen värre saker än så! Hoppas att du mår bra också, den där cancern är en bitch som man gärna besegrar...
      Tack och kram!

      Radera