Sommar och höst med vän och barn

Helt plötsligt kom hösten kändes det som. Från att ha varit en solig och varm dag blev det höst hux flux klockan fyra i eftermiddags. Det började regna så där höstlikt ni vet, kallt och mycket, inte alls som ett stilla sommarregn. Nu har jag tänt stearinljus för första gången på länge. Ska snart sätta mig under en filt och dricka varmt te. Om det nu går att sitta så mycket. Ju mer klockan gått i dag, ju mer ont har jag fått i fötterna. Nu kan jag inte stå still mer än tio sekunder och inte sitta ner och ha fötterna på golvet mer än ungefär lika länge - vilket gör att jag skriver typ tre meningar åt gången här och sedan går upp och vandrar runt en stund. Tycker det är lite irriterande att det gör så pass ont, cellgifterna har ju egentligen gått ur kroppen men ändå fortsätter det göra ont på samma sätt. Man tycker ju att det bara kan göra lite lagom ont nu, som att cellgiftsmonstrens skugga lever kvar - inte att de ska fortsätta finnas där och bråka när deras jobb är avslutat...

I dag har jag varit hemma hos vännerna Linda, Marcus och Ellie, 1 år och fem månader. Marcus var förvisso på jobbresa men han hör till familjen och bor i huset, därför räknas han in även om det bara var tjejdag i dag. Vi började med en promenad i solen och när jag kände att jag nog inte skulle orka så värst många steg till var vi framme vid en mysig stugrestaurang, mitt ute i ingenstans! Där var...

... bara så ni vet var vi tar vägen, vi går alltså ditåt:) Och där satt vi ute i solen och åt, med natur och vatten så långt ögat nådde!

 

Stig in i stugan. Eller sitt för all del ute!

 

Ellie sken ikapp med solen...

 

... och tyckte det var superlattjo att äta grissini! Det syns inte riktig på den här bilden hur kul det var, men tro mig, hon var precis så glad som bara ett barn kan vara!

 

Ellie kollar in omgivningarna runt restaurangstugan. Blommor och gräs fick godkänt.

Efter en god lunch gick vi hem till huset, pratade (det var mest vi vuxna som ägnade oss åt det, den yngsta i sällskapet är ganska ljudlig men inte alltid så lätt att förstå sig på för en utomstående. Jag brukar dock hålla med henne i allt hon säger, det blir liksom enklast så!), lekte och åt mellis/fika.

 

Att sitta på en riktig stol är lite roligare än i en barnstol men det får man bara göra om man ska vara med på kort. Barnstolar är liksom säkrare för små barn.

 

Världens bästa mamma Linda busar med världens bästa Ellie, det var vilt och vackert!

Någon halvtimme innan jag skulle ta mig hemåt kom så regnet, och hösten (men jag var förberedd, hade med mig paraply). Eller förhoppningsvis var det bara en försmak av den. Men nu får det gärna bli den där ljus- och filtkvällen, en utmärkt kväll för att avsluta femte Lost-säsongen tror jag. Fredagsmys!

Bäst just nu: Som en liten solstråle låg det där på hallgolvet när jag kom hem - superbraiga Ylva har skickat ett kuvert med kort och blomstercheckar till mig! Då kan det ju vara hur mycket höstkänsla det vill och hur mycket bråkiga fötter som helst - sådant blir man ju bara så glad av :)