Lite giftstruma också, när man ändå håller på!

Min kropp verkar gilla det där med gift. När cellgifterna nu har försvunnit ur kroppen (även om man ganska ofta kan tvivla på att de verkligen gjort det) blev den tydligen lite tjurig och ville ha mer gift av något slag, vad som helst bara det var gift. Så nu har den bestämt sig för att en släng giftstruma vore en bra idé!

Tog ju lite blodprover förra veckan om ni minns. Min diabetesläkare tyckte ju att jag mådde lite för dåligt för att allt skulle vara frid och fröjd. Alla prover som gav direkta svar visade ju att allt var finemang, men några dagar senare ringde hon och ville att jag skulle ta nya blodprov, vilket jag gjorde för några dagar sedan. Och i går var jag på läkarbesök och fick höra att jodå, jag har för stor produktion av sköldkörtelhormon minsann, eller om man vill uttrycka det liiiite tuffare: jag har giftstruma! När läkaren sa detta började jag tänka i bilder, som jag lätt gjort sedan cellgifter blev till cellgiftsmonster. Giftstruma blev till en smått otäck variant av Staffan Westerbergs strumpdockor, så nu har jag min egen show, Giftstrumpa och celllgifts-systeryster. Hade även detta blivit barnprogram hade det blivit mycket opopulärt...

Förr i världen, för väldigt längesedan, dog man av giftstruma. Men ingen anledning till oro, det verkar stört omöjligt att göra detsamma nu för tiden. Man får tydligen så ont och mår tydligen så dåligt att man inte kan låta bli att söka läkarvård. Man blir bland annat enormt trött, tappar vikt, får hjärtklappning, blir svettig helt plötsligt och tappar all kondition. Om någon i detta nu tänker "hm, det där låter ju lite grann som biverkningar av cellgifter...?" så tänker denna/denne någon alldeles rätt. Jag kan pricka av allt på den listan - men jag vet alltså inte hur mycket som beror på cellgifter och hur mycket som beror på giftstruman. I bästa fall är jag nu dubbelt så trött eftersom jag har båda sakerna och i så fall bör jag snart må lite bättre eftersom jag nu äter medicin. I 18 månader. Alltså: 18 månader. Jag skriver det igen, för säkerhets skull om ni har missat det de andra gångerna: 18 månader. Tänk, jag som har längtat efter den dagen jag slipper äta värktabletter, den dagen jag slipper trycka i mig ett enda litet piller till! Det dröjer ganska länge det. Sju tabletter om dagen i 18 månader - om man räknar med att alla månader har 30 dagar, för enkelhetens skull, blir det nästan 3 800 tabletter det!

Varför man får giftstruma är inte helt känt men det är tydligen ärftligt, så också i mitt fall, det ligger i släkten. Sjukdomen orsakas alltså av för stor produktion av sköldkörtelhormon och kan i de flesta fall medicineras bort men om det inte går får man opereras. Själv tänker jag satsa på att knapra mina många tusen tabletter och hoppas att det räcker för att få så många hål på den där giftstrumpan att den inte kan användas mer utan bara passar i papperskorgen.

Bäst just nu: Avslutade Lost för några dagar sedan. Sista avsnittet var så bra att jag var tvungen att se det två gånger (kanske är det heller inte så att bara två räcker) och i dag har jag kollat bonusmaterialet för andra gången. Finns lätt med på topp 5 på listan över det bästa som sänts på tv genom tid och evighet måste jag säga. Jag vet inte än på vilken plats, den trängs där med ett gäng andra riktigt tokbra serier, men med finns den!