onsdag 17 augusti 2011

Ont: Svårt att röra på sig - och vara stilla

I dag önskar jag att jag hade kunnat ligga kvar i sängen och sovit precis hela dagen. Då hade jag inte märkt av att cellgiftsmonstren vaknat till liv igen och försökt förstöra ben och fötter. Det är konstigt att det kan göra så vansinnigt ont en dag och inte speciellt ont en annan. I dag är det en dålig dag, nästan som det var när jag var mitt uppe i cellgiftsbehandlingarna, så nu är jag lite less. Jag vet ju att det är så här ibland och att det tar lång tid att bli återställd - ändå är det stundtals lite svårt att stå ut. Försökt göra lite nytta i dag men inte lyckats så bra, efter ett tag måste jag vila eftersom kroppen gjort så ont men när jag har vilat en stund måste jag upp och gå för att röra på den ömma kroppen. Precis som jag måste göra nu, kan inte sitta still vid datorn längre. Det är besvärligt de dagar kroppen styr hela ens vakna tid, men nu ska jag i alla fall bråka tillbaka lite och ta en ny dos värktabletter som förhoppningsvis gör susen en timme eller två. Man kan alltid hoppas.

Bäst just nu: Om smärtan avtar lite kan jag inleda femte Lost-säsongen i kväll, har köpt de två sista säsongerna nu, snart får jag reda på hemligheten kring den mystiska ön!

6 kommentarer:

  1. Emma! Så jobbigt med smärtan. Hoppas att du får må bättre snart. Bra med Lost-boxarna, du får ta dem lite i sänder när du känner att du orkar och inte har för ont. Mina tankar är hos dig.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Tänk, att de aldrig ger sig. Hoppas det bara är en "snabbvisit".

    Önskar dig en skön natt och hoppas att monstren raskt ger sig av.

    Hälsokramar i mängd.

    SvaraRadera
  3. Sov gott kramar och bättre i morgon, tack!

    SvaraRadera
  4. Sofia: Ja jag hoppas på en bättre dag i morgon, så här vill man inte ha det länge... Ja Lost är bra i lite lagom doser, det tar bort lite av smärttankarna! Tack :)
    Kram!

    Ylva: De är sannerligen tröga som aldrig fattar! Jag hoppas också på det. Tack!
    Kram!

    Isa: Ja det låter bra!
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Heja Emma!! snart snart snart... är det utplååååååånade!! (det sista ska läsas med en skräckinjagande röst). Du får testa lite musikterapi a la death metal så kanske de... ja... försvinner, eller är det inte så musikterapi fungerar? a lot of hugs!

    SvaraRadera
  6. Lina: Hahaha, det där borde verkligen skrämma i väg alla dumheter!! Hehe, ja det kanske vore något, att jag inte testat det?! Får undersöka det där med musikterapin... :)
    Kramar tillbaka!

    SvaraRadera