Djuren ute i naturen

När jag i förmiddags hade gjort dagens första träningspass hade jag också gjort det näst sista. Det är alltså väldigt mycket lugnare i dag, nu när det är helg. Då, i förmiddags, tänkte jag nästan att kroppen kanske skulle få lite abstinens och undra varför det inte dansas, simmas, gympas, skuttas och springs mer - men den tycker nog det är skönt att vila lite också, våra sjukgymnaster har sagt att vi ska ta det lite lugnt nu och låta kroppen återhämta sig. I går fick vi schemat för nästa veckas pass, då blir det bland annat core/styrketräning med boll, ryggympa och ett konditionshöjande pass. Det, plus alla andra gamla godingar - obegripliga danser i latin moves och tufft pass med vattengymnastik till exempel. Det är roligt att man får testa på så mycket olika träningsformer, det går liksom inte att tröttna i första taget!

Berättade ju inte så mycket om gårdagen så ni ska få en rapport i dag i stället. Det började med en föreläsning om smärta. Historiskt sett kan man säga att det där med smärta började när Aristoteles, som levde mellan 384-322 f Kr, sa att "Smärta och vällust har sin källa i hjärtat". Han hade ju en poäng på något sätt, man kan ju nästan känna båda tillstånden i hjärtat, men han menade att det var så mer medicinskt. På den gamla goda tiden, som möjligtvis var just god men i alla fall inte så välupplyst, visste man inte att vi har nervtrådar i kroppen och att smärta kan uppstå vid olika skador i själva nervsystemet. Det där med nervtrådarna förstod man först på 1600-talet. Nåväl, vi ska inte ge oss in på det, jag antar att intresset för detta är begränsat bland läsekretsen - jag är i alla fall inte jätteintresserad. I vilket fall som helst definieras smärta av den internationella smärtorganisationen International Association for the Study of Pain, IASP, så här tjusigt/krångligt: "Smärta är en obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse förenad med en vävnadsskada eller hotande vävnadsskada, eller beskriven i i termer av sådan skada". Se där, sug på den ni!

Enligt smärtans kontrollsystem, som två män vid namn Melzac och Wall kom fram till 1960, kan vårt sätt att tänka påverka smärtan. Inte så att man kan tänka bort den, men man mår sämre om man känner oro, ångest och har en negativ förväntan kring sin smärta. Kan man känna lugn och glädje blir smärtan lättare att bära - och det här kan ju egentligen verka ganska självklart! Dock inte så självklart när man har ont och mår skit, men det kan vara bra att påminna sig om detta ibland, att känna förtröstan i att smärtan faktiskt kommer försvinna, vare sig man har trampat snett och vrickat foten eller har cellgiftsont. Och livet får inte bara planeras utifrån smärtan, vilket också är bra att tänka på när man deppar ihop över hur ont kroppen gör. Det går över, och fram till dess är det bra att vara aktiv, det är nästan alltid en bra medicin.

Efter smärtföreläsningen blev det ett träningspass (träningspass i dessa bloggposter är alltid det där man gör med cykel, gåband och maskiner ni vet, jag har ju skrivit om det en sisådär hundra gånger vid det här laget. Eller ett par gånger i alla fall), lunch och sedan gummibandsträning. Och då pratar vi inte om att snurra ett litet gummiband mellan fingrarna eller skjuta iväg små gummiband på varandra. Det är alltså ett sådant där långt gummiband som man kan stå på och dra i för att träna upp armmuskler. Har hela tiden trott att det bara är mina benmuskler som inte existerar efter cellgifterna, men ack vad fel jag hade. Det var inte mycket fart i armmusklerna heller kan jag meddela, det var tungt att dra åt höger och vänster, ovanför huvudet och bakom det samma. Får lägga lite träningsfokus på den delen av kroppen också tydligen.

Efter gummibandsdragandet gick jag och satte mig i relaxavdelningen i väntan på veckans andra stund för mig själv - en inbokad ansiktsbehandling. Men bara att sitta i relaxavdelningen är en sorts behandling i sig känns det som.

 

 

En sådan där lång soffa som den på översta bilden skulle man ha, aldrig problem med att få plats med gäster! Och ett sådant här stort vardagsrum skulle också passa bra, även om mitt inte är långtifrån. Jag kanske inte skulle ha så hysteriskt mycket sittplatser, men nu är ju inte det här mitt vardagsrum, så i ett relaxrum må det väl vara okej med sittmöjligheter lite överallt.

Efter ansiktsbehandlingen, som var av modellen inte så avancerad (men skön med rengöring, ansikts- och hårbottenmassage) hade jag bara en önskan kvar: luft. Var inte ute på hela torsdagen och behövde verkligen komma ut och faktiskt sträcka på benen, trots att jag gjort just det både en och två och hundra gånger redan under dagen, fast då inomhus. Tog med mig kameran och gick en lång promenad genom skogen...

... den här alltså, där nästan alla löv har lämnat träden vid det här laget...

... och upp till djurparken. Har ju lovat att ni ska få se lite djur här i bloggen och det var målet med promenaden (allt för er skull!). Nu var djuren sådär sugna på att visa sig och en del bilder är lite suddiga eftersom djuren befann sig på långt avstånd och zoomen gärna låter bli att fokusera på objektet jag vill fota. Men några djur får ni i alla fall, suddiga som skarpa!

De här korna är faktiskt fotade i dag - men det är ju stora djurdagen i dag (som ni kommer märka på alla djurbilder) och då passar ju korna in!

 

 I den här djurparken finns det två gutefår, men det var bara en som gick med på att stå modell.

Det finns en lång rad olika burar intill gutefåren, där det ska vara några fjäderprydda djur. I den här buren skulle det vara en påfågel men den är svår att hitta här...

... dock är det lite bättre lycka hos hästarna i hagen, men till skillnad från första gången jag var här var de inte det minsta intresserade av att komma fram och hälsa. Det här är två shetlandsponnys som heter Robin Hood och Amigo.

 Vid promenaden i dag hade hästarna lämnat sitt lilla hus och gått ut i hagen. Robin Hood var lite mer sugen på att plåtas. Eller?

"Nej, jag vänder mig bort, jag vill inte vara med på kort..."

"... eller okej då, jag är väl med på ett kort då - fast lite i smyg så där..."

Om vi återvänder till ointresserade djur från gårdagen var dovhjortarna om möjligt ännu mer ointresserade av att komma och hälsa.

 

 Afrikanska dvärggetter ser ni inte varje dag va?! Vilken tur att ni har mig. Vad den stora geten heter vet jag inte, men de två små, som är ungefär ett och ett halvt år, heter Zaga och Zelma. 

Hedvig är en minigris som inte visade sig, så ni får se henne på bild i stället!

Det finns inte bara djur i djurparken, man kan även låna en trampbil (om man är ett barn modell mindre) och köra omkring. Parkeringen finns precis vid getterna och minigrisen, men eftersom jag var på plats senare än klockan tre var bilarna parkerade i garaget, tyvärr.

Sådana här trafikskyltar ser man sannerligen inte alltför ofta! Det är synd, statstrafiken vore lite roligare om folk åkte trampbil mer än vad de gör i dag.

Den här skylten säger precis vad den verkar säga, alltså vilka djur det finns i djurparken. Siffrorna som står innan djuren betyder att de är på område 1, område 2 och så vidare, på skyltens karta. Observera att katterna har en något roterande plats i parken. Det märkliga är att alla djur inte står med på den här skylten...

... för kolla här - det finns delfiner också! Skandal att glömma tala om det på skylten! Tur att ni får veta det av mig.

Ja, det var den vandringen bland fyrbenta (och simmande) vänner! Sedan promenerade - och sprang, minsann! Jag hatar att springa men jag gjorde det ändå, i intervaller - jag ner till kurortshotellet för dusch, middag och det där umgänget med mina sköna rehabkompisar, ni vet det jag skrev om i går.

I dag är det som sagt en ganska lugn dag. Vi var alltså ute och gick i dag, med stavar denna gång. Bevis här:

Nej, jag ska inte ut och åka skidor, även om det nästan ser ut så. Jag ska stavgå.

Efter stavgången och lite uppfräschning var det fika i Tornrummet...

 

 Fin blomma, god kaka, gott te.

... och nu ska jag ner och äta middag. I kväll blir det en favorit i repris, umgänge med mina sköna rehabkompisar, vin (eller vatten som ni vet vid det här laget) och prat om allt mellan himmel och jord, skratt och flams. Det är tråkigt att tänka att det är sista lördagen vi är här nu... så det tänker jag inte mer på! Trevlig lördagkväll på er där ute :) 

Hörs i morgon i stället

Kära vänner! Jag är ledsen, men jag kommer inte skriva om min dag i dag. Jag vet att det är fredag och att man ska vara lite party när helgen kommer, och i sann partyanda inte bli trött än på väldigt många timmar - men om man är på rehab och tränar som en tok slår tröttheten lätt till ganska tidigt, vilken veckodag det än är. I kväll har några rehabkompisar och jag suttit och haft fredagsmys med lite vin, eller mineralvatten för min del. Ni kanske minns de där vita och lila pillren jag fick i förra veckan, de som i få men dock existerande fall kan leda till "olämpligt uppträdande"? Andra dagen jag åt dem drabbades jag av en biverkning som inte stod uttalad i bipacksedeln - kanske för att den var så bisarr - men det kändes hela tiden som att jag svävade ovanför min egen kropp. På riktigt, liksom. Jag tyckte jag såg mig själv med ögon från någon som svävade ovanför mitt huvud. Bisarrt var ordet. Nu försvann förvisso den känslan efter den dagen men behovet av alkohol är inte så stort efter detta, med tanke på vad man kan uppleva i nyktert tillstånd menar jag. Dessutom ska man inte dricka alkohol när man äter dessa märkliga piller - vilket man kan förstå. Alltså blev det mineralvatten. Kvällen har varit väldigt trevlig och vi har gjort det där som vi gjort hela veckan - pratat om allt mellan himmel och jord, skrattat och flamsat ni vet. Har man trevligt glömmer man lätt tid och rum men jag kände nyss att tiden var för mycket för bloggskrivande, det är nu dags att sova. Vad som hänt i övrigt denna dag kommer jag berätta om i morgon, ni får ha tålamod till dess helt enkelt! Ha det fint så länge :) 

Svåra danser och skönt vattenläge

Nu läser ni en bloggpost skriven av världens tröttaste bloggförfattare! I skrivande stund kan det inte finnas någon som är tröttare än vad jag är, men för er skull försöker jag få ihop en liten rapport från denna dag! Har velat gå och lägga mig sedan 20.30, orkade inte ens umgås med mina härliga rehabkompisar nere i salongen nu i kväll, helt färdig efter dagens program. Det tar på krafterna att vara på cancerrehab!

I dag har det varit flera ordentliga träningspass. Det började direkt efter frukost när några utav oss var väldigt hurtiga och drog igång med ett 45 minuter långt pass i träningslokalen, precis innan vi skulle ha ett 45 minuters danspass.

 

 

 

Så här ser träningslokalerna ut när vi inte jobbar i dem. Ungefär som alla andra träningslokaler med andra ord, lite finare på sina ställen kanske. Och vi behöver inte orda mer om detta, vid det här laget vet ni att jag ska träna här varenda dag. Cykla, gå och jogga på gåband, ro i roddmaskin, träna ben- och armmuskler, träna upp balansen med en pilatesboll... De två undre bilderna är från den inre träningshallen som den heter, här jobbar man mer med bollar och madrasser. Eller gör det som det står om här nedan (och ja, det är jag som står i spegeln): 

Efter cyklandet och allt det där andra var det dags för veckans hittills roligaste - och svåraste - pass: Latin moves. Samba, rumba, salsa - eller okej, jag vet inte exakt vilka danser vi försökte oss på, men det var ett gäng (lite hip hop var även inblandat, mitt i alla märkliga latinosteg). Roligt som sagt, men nästan exakt hur svårt som helst! Jag har verkligen ingen koordination, det är smått skrämmande hur svårt jag har för att få med mig både ben och armar på exakt rätt sätt! Det går liksom inte att ha ordningen på "ett steg åt höger, två steg åt vänster, två handklapp, en snurr till höger, en motsatt snurr med händerna i luften, tre hopp framåt, två steg åt vänster, fyra steg bakåt samtidigt som man klappar en gång ena gången och tre gånger nästa gång man tar fyra steg bakåt, ett hopp åt höger, böja kroppen framåt två gånger och boxa i luften, böja kroppen bakåt och spreta med fingrarna i samma luft, ett steg åt höger och två och ett halvt hopp lite snett bakåt". Hängde ni med på den? Inte jag heller. Och okej, just den dansen finns nog inte, men det var minst det antalet steg man behövde ha i huvudet för att klara av passet utan att skämmas! Nu var vi nog lite som kalvar på grönbete de flesta av oss, skrattade - och skämdes inte ett dugg trots att det såg hemskt ut (i alla fall när jag försökte)! Jag ska nog aldrig ge mig på en karriär som professionell dansare om jag säger så... Tur att man inte är kändis och ska dansa inför hela svenska folket i Let´s dance... :) 

Efter danslektionen hade vi ett välbehövligt stretchpass. Den som höll i det var samma person som höll i stressföreläsningen i går och ni vet ju hur den var. Dagens pass var... just det, stressat. Vi lämnar det och går vidare till det lite mer oväntade inslaget i dag. Efter lunch var det dags för något som kanske låter lite halvflummigt men som faktiskt var väldigt fint, nämligen ljusmeditation. Jag tänkte att det skulle bli en liten utmaning eftersom jag ju har lite svårt att koncentrera mig på sådant där som innehåller någon form av avslappning. Ljusmeditationen innebar att vi alla satt i en stor ring, tittade i valfri låga bland många att välja på, och sedan fick blunda och tänka på just denna låga och låta den spridas inom oss. Ja, det låter jätteflummigt, jag vet! Men det är något fridfullt med att titta på en levande ljuslåga, det skänker lugn på något vis.

 

 

Ljusmeditation i kurortens kapell. Och jag lyckades slappna av. Jag kanske inte tänkte på ljuslågan som spred sig i kroppen hela tiden, jag kanske till och med var på väg att somna några gånger - ni ser ju hur mörkt det är, massor med ljus och således massor med värme, det är sövande - men det var ändå bra.

Efter ljusmeditationen var man ju lite lagom mosig - men en halvtimme senare var det dags för nästa träningspass, i dag har vi verkligen rört på oss. Denna gång var det vattengympa som gällde. Jag vet, de flesta får associationer till gamla tanter som hoppar lite i vatten och flaxar lite med armarna, men det var faktiskt riktigt jobbigt! Det sköna med att göra pass i vatten är att man märker av den ordentliga tröttheten först när man går ur bassängen och är färdig.

Nu var det inte nog med vatten för min del, bara för att vattengympan tog slut efter 45 minuter. I dag hade jag min första inbokade behandling, ett kurbad med sköna väldoftande örter och välgörande strålar. Jag säger inte mer än så, ni ser ju att det var en trevlig upplevelse (om ni har lite fantasi vill säga):

 Ja här går det ju sannerligen ingen nöd på en!

Jag kanske inte blev en ny människa efter kurbadet men jag blev i alla fall en varm, ren och väldoftande människa! Samt trött, trots att jag valde uppiggande eukalyptus i mitt badvatten. Efter kurbad och middag avslutades kvällen med ett kostföredrag med en väldigt kunnig kvinna. Det där med kost är en djungel! Utan att kolla mina anteckningar kan jag meddela att 1. det mesta innehåller mycket socker (vilket kanske inte kommer som en jätteöverraskning, och 2. man ska inte äta margarin eftersom det kan innehålla otrevliga saker som exempelvis aceton, och om man inte vill äta aceton ska man inte ha Lätta på smörgåsen eller steka köttbullarna i Milda. Bregott eller smör ska det vara om man nu tycker att aceton är bättre att ta bort nagellack med än att äta till frukost, exempelvis. Det kan ju ligga en hel del i det. Mer än så orkar jag inte gå in på just nu, jag måste gå och lägga mig om jag ska orka upp till passet Sköna rörelser innan frukost i morgon. Hörs!

Bäst just nu: För den som väntat och undrat kommer här goda nyheter: Jag blev ju intervjuad av Året Runt i augusti som ni kanske minns. För en som jobbar på en dagstidning är pressläggning på drygt två månader smått bisarrt men nu finns i alla fall tidningen med den aktuella artikeln ute till försäljning. Bara så ni vet, om ni väntat och undrat alltså.

Prat, skratt och flams

Så var det afton den tredje dagen! Om man räknar bort söndagen alltså, och det gör jag. Sitter i min säng efter en inte jätteintensiv dag men i alla fall en bra dag. Jag gillar verkligen att vara här! Det är roligt att träna, man är konstant peppad. Vi är ett glatt gäng med lite varierat antal kvinnor som umgås och har väldigt roligt, pratar om allt mellan himmel och jord, skrattar och flamsar. Det är vackert både ute och inne (fast inte så väldigt vackert ute just i dag, när vi var ute och gick vid tvåtiden i eftermiddags var det spöregn. Började ta kort på några kor i den där djurparken ni vet, men jag får återkomma med foton en annan dag eftersom kameran höll på att regna bort redan vid kossorna...) och man blir inspirerad av minsta lilla utomhus-sten, minsta lilla inomhus-ljuslykta.

Alla vardagskvällar har någon sorts aktivitet, för det mesta avslappning eller som i morgon en lektion om vikten av bra kost - eller som i går: kvällsfika (på tal om bra kost). Klart bästa kvällsaktiviteten hittills om jag säger så. Kaffe/te, maffig kaka och glada cancerkvinnor som gör det där jag skrev om i början; pratar om allt mellan himmel och jord, skrattar och flamsar. Det är ett skönt gäng jag hamnat med.

 Kvällsfika i Tornet, som detta lilla rum kallas.

 

 

 Så här ser det ut när pratglada och skrattande kvinnor lyser med sin frånvaro i Tornet.

Dagen i dag började med frukost, morgonaktiviteten bestod av någon sorts självmassage som säkert var bra men som jag inte gick på. Efter frukosten skulle vi egentligen ha en lektion i krishantering (man kan exempelvis krisa lite när man får veta att man har cancer, om det nu var så att ni undrar varför vi ska lära oss sådan hantering) men den blev framflyttad till nästa vecka. Hade tänkt ta en stavgångspromenad i stället, men vad hände vid frukostbordet? Jo, vi satt ett gäng kvinnor som... just det, pratade om allt mellan himmel och jord, skrattade och flamsade! Svårt att slita sig från gemenskapen och ge sig ut i blåsten med stavar i högsta hugg då... Så frukosten blev längre än det var tänkt, men å andra sidan trevligare. Någon timme senare var det dags för träning med det personliga programmet. Cykling, promenerande och joggande på gåband samt en tur på en cross-trainer (googla på det om ni inte vet vad det är, jag har lite svårt att förklara på ett bra sätt) är uppvärmningen, sedan är det dags för ordentlig träning av benen och balansen och sedan avslutas passet med en liten armövning. Håller på ungefär 40-45 minuter och det är något vi ska göra varje dag. Förhoppningsvis gör jag det lika naturligt när jag kommer hem till Stockholm också...

Efter passet i träningslokalen var det lunch och efter det hade jag en tid hos psykologen, som ska träffa de flesta av oss, om inte alla. Psykiskt har jag ju mått ganska bra under hela den här cancerresan, även om jag kraschat ihop mellan varven är det mest fysiskt det känts riktigt jobbigt. Jag bestämde mig ju redan från den stunden då läkaren sa att det de opererat bort faktiskt var en tumör och inte en muskelknut, att det inte skulle få knäcka mig. Den känslan har jag behållit hela tiden - men det kan ändå vara skönt att prata av sig lite om tiden som gått, om tankar och känslor, med en psykolog. Hon var bra och vi hade ett bra samtal. Mot slutet kände jag dock att jag verkligen var i behov av frisk luft, fick kämpa för att ögonen inte skulle falla ihop. Så efter samtalet begav vi oss ut, tre glada kompisar och jag, i det intensiva regnandet. Det var riktigt skönt!

 Blöta kor.

Sista planerade passet i dag var en timmes föreläsning om stress. Det jag framför allt minns är att så fort bildspelet var över sa vår föreläsare "vad bra, vi hann på en timme, hej då". Inga utrymme för frågor eller någonting, bara en känsla av att stresskvinnan var: just det - stressad, hon ville därifrån. En av mina kompisar frågade ändå vad det är för sorts stress som drabbar en när man får beskedet "du har cancer" eftersom man varken hör eller ser någonting precis i det ögonblicket. Då allt stannar upp och försvinner runt omkring en. Det var tydligen inte stress, det var "det psykiska försvaret" som tog bort ens normala beteende. Men när allt sjunkit in, då kommer däremot stressen. En annan sak som stannade var att det tar ganska lång tid för kroppen att stressa av, om man exempelvis lägger sig på sängen för att koppla av och försöka stressa ner. Närmare bestämt 600 gånger längre tid än det tar att resa sig upp ur sängen och börja stressa igen - för just det går snabbt, på bråkdelen av en sekund närmare bestämt. Att varva ner tar 30 minuter. Där ser man!

Resten av eftermiddagen och kvällen har varit lugn, middag och kaffe i Tornrummet med kvinnor som pratar om allt mellan himmel och jord, skrattar och flamsar. I love it here :)

I morgon är det bra mycket mer fart än i dag, det blir allt mellan gammal vanlig träning i maskinerna till ljusterapi, och så har jag bokat in en skön behandling kurbad, det ni! Hörs i morgon!

Träning och mat = svår kombo

Då sitter man i sin fåtölj igen! Ganska slut efter dagens sista träningspass och ska snart ta en välbehövlig dusch. Dagen började redan vid tretiden, väldigt tidigt i morse alltså. Vaknade av lågt blodsocker och var alltså hungrig. Blev lite sur, det är få saker som kan göra mig så irriterad som mitt blodsocker. Åt massor i går och tog ju bara en timmes promenad, om den ens var så lång. Ändå sjönk jag som en sten! Tänkte att denna dag skulle bli en utmaning diabetesmässigt eftersom hela tre träningspass var inplanerade. Hur skulle det gå?

Klockan åtta i morse var det Ai Chi som gällde. Jag förstår om ni tycker det är rena grekiskan. Eller snarare japanskan. Ai Chi uppfanns av någon japansk professor vill jag minnas, som ett alternativ till den hårda träningen det japanska landslaget i simning hade. Ai Chi är översatt till svenska helt enkelt mjuka och lugna rörelser i vatten. Vi var några stycken som bestämt oss för att inleda vår tisdag med en dos Ai Chi (utan att vi då visste att det hette så, det fick vi lära oss när det var dags att börja röra sig och andas rätt) i simbassängen för att sedan äta en ordentlig frukost. Jag gick ner redan innan passet och tog en smörgås eftersom blodsockret fortfarande var åt det låga hållet.

Jag har inte tagit några bilder på bassängen än men jag är ju kvar i många dagar till, så det kommer. Fast ta kort när man är i vatten är ju inte så lätt, alltså får ni bara tänka er att vi plaskade runt lite där, åtta-tio personer, två män och resten kvinnor, alla i svarta badkläder utom jag som körde på tokrosa bikiniöverdel och randig underdel i olika nyanser av rosa, grönt och gult. Jag gillar färg, okej? Efter en halvtimma hade vi andats och rört oss mjukt och lugnt, var tillräckligt vakna och väldigt hungriga. Jag sänkte insulindosen ett par snäpp och åt en större frukost än jag någonsin gjort förut - och efter det sköt naturligtvis blodsockret upp i höjden! Det förvånar mig dock inte om jag även i natt vaknar med blodsockerfall, min diabetes lever sitt eget liv nu för tiden, men det borde inte vara några större problem i vilket fall som helst. Även om vi rört på oss ordentligt i dag äter jag som en häst.

På tal om hästar borde jag verkligen haft med mig kameran efter lunchen i dag när vi fick en kurs i stavgång. Det finns en liten djurpark i närheten av kurorten och där fanns det bland annat två små hästar som villigt lät sig klappas. Jag tar förmodligen med mig stavarna - och kameran! - i morgon och låter er följa med bland djuren och naturen!

Har bara varit inne och vänt i mitt rum i dag känns det som. Så här ser det förresten ut om man går ut på min balkong och tittar ut:

Fint hus och fin höstnatur. Man kan titta på värre saker!

Efter 45 minuters stavgång satt jag med två rehabkolleger och drack kaffe i salongen, innan det var dags för 45 minuters styrketräning. Precis innan lunchen, som i sin tur alltså låg precis innan stavgången, hade vi fått en timmes genomgång på alla maskiner i träningshallen. Vi har alla fått ett personligt program med övningar i maskiner som passar var och en av oss - jag ska mest fokusera mig på att få styrka i benen och att återfå balansen. Har i dag tränat lårmuskler, vader och allt annat som finns i just den delen av kroppen, träningscyklat och balanserat med en stor boll. Detta ska göras varje dag - plus alla andra saker som ska pysslas med, både kurser och olika träningsformer. Men än så länge känns det bra, tror att vi alla är motiverade att ta tag i att få igång våra kroppar efter cellgifter och strålning, det sistnämnda har de flesta andra gått igenom (nästan alla har bröstcancer där strålning är vanligt, om inte kanske till och med obligatoriskt). Men just nu ser vi nog mest fram emot middagen klockan halv sex och så kvällsfikat i kväll. Jag ska ha med mig kameran då, i morgon får ni fler saker att titta på - jag lovar!

Bäst just nu: Att kroppen inte tokprotesterar när man helt plötsligt går från nästan ingen rörelse alls, till att vara i farten väldigt mycket mer. För ungefär två månader sedan orkade jag knappt gå en halv kilometer, för att inte tala om hur få meter jag orkade med när jag var mitt uppe i cellgiftshysterin! Men kroppen återhämtar sig, trots att jag ibland tvivlade på att det skulle ske - nu är jag plötsligt en träningsmänniska! Typ... 

Lugnet före träningsstormen

Nu skulle ni se mig, sittandes i rumsfåtöljen i full träningsmundering! Tanken hos er skulle i så fall vara att jag har varit i full träningsfart denna dag - men sanningen ligger ganska långt därifrån. Jag har haft på mig jeans hela dagen och bytte om till rena träningskläder för en och en halv timme sedan, till ett träningspass utan någon som helst ansträngning. Men vi tar väl allt från början.

I dag var det första riktiga dagen på rehabvistelsen. Fortfarande har vi i gruppen dålig koll på varandras namn men vi pratar som att vi känt varandra i flera år - och det är härligt! De flesta av oss kommer från Stockholm vilket inte är så konstigt, Stockholm är ett av blott tre landsting som har avtal med Mösseberg och skickar cancerpatienter hit. Precis som jag skrev i går är vi ungefär 15 stycken i varierande åldrar, jag hör förmodligen till de yngsta. Dagen i dag började med en stor och god frukostbuffé, det är lätt att äta väldigt mycket när man är här. Jag har i dag låtsas att jag måste bygga upp energi redan i dag, för alla hårda träningspass som väntar i morgon och alla andra dagar - det är väl fullt normalt va?!

Efter frukosten var det dags för läkarbesök för min del. I dag har vi haft ett enskilt schema där alla under tre olika tider på dagen har träffat läkare, sjuksköterska och sjukgymnast för att de ska lägga upp ett personligt program för dessa två veckor. Det har ju verkligen inte varit jobbigt på några sätt och vis, ändå har vi alla varit ganska trötta fram på eftermiddagen. Det är nog fortfarande mycket som rör sig i huvudet, fortfarande irrar vi omkring lite bland alla korridorer och våningar, fortfarande är vi förvirrade över hur vi ska hinna med alla allmänna träningspass vi är sugna på och hur vi däremellan ska hinna trycka in våra personliga träningspass och däremellan hinna med skönhetsbehandlingar och massagestunder! Svar nej, det blir inga problem att fylla tiden här. Tiderna  för de personliga träningspassen får vi först i morgon, fram till det finns det gemensamma, frivilliga pass med stavgång och morgonrörelser i bassäng. I går skrev jag att allvaret skulle börja i dag, men det är snarare i morgon det drar i gång.

Jag har kollat in lite sköna läsställen, för de gånger man inte tränar - någon liten stund ska man väl kunna pricka in!

Så här ser det ut mellan våning ett och två...

 

 ... och så här ser det ut mellan våning två och tre - eller om det är tvärtom. Tog bilderna i går, minnet är kort och jag orkar inte gå ut ur mitt rum för att kontrollera hur det egentligen ligger till. Jag bor i vilket fall som helst på våning två och kan alltså ganska enkelt välja var jag vill sitta, kan enkelt springa fram och tillbaka mellan sofforna och testa bästa mysstället för stunden!

Utanför matsalen på gatuplan kan man också sitta och läsa, och har man inte med sig en egen bok kan man ju alltid plocka ur bokhyllan!

Ytterligare läsplatser utanför matsalen, matsalen som ligger till vänster om öppna spisen. Till höger ligger salongen, där brukar vi sitta och dricka kaffe och te och äta pepparkakor.

Här kan man kanske inte sitta och läsa, men jag tyckte det var värt att ta en bild ändå. Även detta foto är från närheten av matsalen.

Nu kanske ni tror att jag har varit helt orörlig i dag men riktigt så illa har det inte varit. En timme innan lunch bestämde jag mig för att ta en promenad ute på Falköpings gator. En av mina rehabkolleger var också på väg ut så vi slog följe och tog sikte mot Falköpings mest berömda ställe, antar jag i alla fall; Falbygdens ost. Jag kommer skriva om detta framöver, dels för att vi inte kom fram i dag (det var en bit att gå och den goda lunchen hägrade ju) och dels för att jag har tänkt mig gå dit först nästa vecka. Men vänta ni bara, framöver blir det ost!

Mitt rum är ganska litet, det finns plats för säng, fåtölj, tv, byrå och garderob. Inte mycket att ta kort på, men jag bjuder gärna på den lite småroliga skylten inne i mitt badrum, skylten som gör att jag ler lite varje gång jag går in där:

Hmm, hur var det nu... ska jag lägga de rena handdukarna, som jag önskar men alltså inte har än, i handfatet?! Är det inte bättre att lägga de gamla handdukarna i handfatet för att sedan få nya handdukar att hänga upp på krokarna? Eller?

Dagens aktiviteter avslutades med ett frivilligt avslappningspass i en av träningslokalerna. Vi var ett tiotal som gick dit och la oss på madrasser för en stunds avslappning. Det var säkert jättebra men jag blev inte det minsta avslappnad och lyckades aldrig tömma skallen på tankar. Kom på att jag aldrig förstått grejen med avslappning, jag blir liksom uttråkad av att ligga och spänna muskler ena sekunden för att sedan slappna av. Men det var ju bara att ligga kvar i det mörka rummet med sin i mitt tycke inte det minsta avslappnande musiken, och försöka andas fint och djupt. Efter att vi gått igenom i princip alla kroppens muskler skulle vi ligga stilla på våra madrasser ett tag och bara blunda och andas. Det lilla taget blev till ett stort och långt tag, så pass att jag var tvungen att i smyg öppna ögonen och kolla om mina närmaste grannar låg kvar på sina madrasser, eller om alla smugit ut ur rummet. Men alla låg kvar så jag blundade på nytt och fortsatte andas. Efter ett tag lutade jag åt att avslappninsdamen somnat - alternativt att hon smugit ut ut rummet. Men hon var kvar och bad oss till slut vakna till liv. Det tog inte lång tid för mig om jag säger så. I morgon kommer jag göra mer intressanta saker tror jag, då börjar dagen med passet Sköna rörelser i bassäng.

Nu ska jag gå och lägga mig, hörs i morgon!

Bäst just nu: Känslan av att se fram emot träning. Jag hoppas verkligen den håller i sig...

Framme och installerad

God kväll kära vänner där ute i världen! En liten hälsning från Falköping här. Blir inte så långt, får inte igång min egen dator utan lånar en allmän som inte är så jättekul att sitta vid. Ska bara meddela att jag är här nu, trodde knappt jag skulle komma iväg med all min packning men det gick bra till slut. Kom fram vid tretiden och efter det har det bara varit mjukstart, det är först i morgon allt drar igång. Det är väldigt vackert och jag känner att jag kommer få två väldigt bra veckor! Jag tror vi är 12-15 personer här som alla är på plats av samma anledning som jag - cancerrehab alltså. I morgon drar det som sagt igång, för min del klockan 9.00 med läkarbesök. Funderar på hur jag innan dess ska klämma in frukost och ett frivilligt pass med "Sköna rörelser" (ja, passet heter så) som startar klockan 8.00 i salen som ligger nära spa-avdelningen...  ni hör ju hur trevligt det här är - att börja dagen med sköna rörelser, kanske sitta en stund i en pool och slappa! Det är så himla fint här och jag kommer förstås ta massor med kort så ni får se hur trevligt jag har det!

Efter att ha packat upp mina väskor på mitt rum (rum med egen balkong!) var det dags att träffa alla andra i gruppen. Vi fick en rundvandring över hela stället och vet nu precis var vi ska gå för att bada, slappa i bubbelpoolen, sitta i bastun, träna på gymmet, mötas i grupprum, sitta och mysa med en bok, få olika former av behandlingar (massage, fotvård,  manikyr, ansiktsbehandling och så vidare. Något av det ska jag kosta på mig när jag är här!) och allt annat. Efter det var det middag, med god salladsbuffé, ännu godare köttfärssoppa och om möjligt ännu godare efterrätt (jag kan inte ens beskriva vad det var, lita bara på att det var gott) och trevligt sällskap. Efter det var det kaffe, te och pepparkaka (ja, nu får man absolut äta pepparkaka!) i salongen (fint ska det vara!) och starten på denna vistelse är med andra ord mycket väl godkänd! Nu ska jag gå upp på mitt rum, slökolla lite på tv och sen sova - för som ni fattat vid det här laget; i morgon börjar allvaret!

Bäst just nu: Skönt att vara på plats, det kommer bli väldigt bra det här, det känner jag på mig! Får jag bara igång min egen dator i morgon också är ju allt tipp topp :)