Packning, fotboll och vänner

Jaha, nu börjar det närma sig. Väskan är nästan helt packad - det gick ganska snabbt när jag väl satte igång. Det är startsträckan som är lång, när jag väl tar tag i packandet behöver jag som sagt inte lägga så vansinnigt mycket tid på det hela. I natt drömde jag om min kommande rehabvistelse igen, denna gång kom packångesten även under sömntid, fast på ett annat sätt. Jag hade kommit fram till stället, på något märkligt sätt, men när jag skulle ta mig till mitt rum kom problemen med packningen. Jag hade med mig hur mycket väskor som helst - och av någon mycket märklig anledning även en egen fåtölj som jag skulle bära med mig. Jag tog en väska från golvet, en till, en till - men hur många väskor jag än lyfte upp var det i alla fall flera kvar. Hur det gick vet jag inte, jag kom in i en annan dröm.

Ägnade förmiddagen åt att packa mediciner och strumpor. Sedan fick jag ett sms från Karin som undrade om jag ville komma hem till henne, Anton och lille Edvin (som i dag är ganska exakt 7 månader) för att äta fruktsallad och kolla på fotboll. I eftermiddags spelade Hammarby en ödesmatch där förlust skulle leda till ett oroande kvalspel med risk för att trilla ner i division 1, men där vinst skulle säkra kontraktet i superettan. Ni vet ju att HV71 är laget i mitt hjärta men de spelar ju bara ishockey och jag råkar vara en stor fotbollsfantast också. Hammarby blev mitt lag när jag flyttade upp till Stockholm för snart 15 år sedan, gjorde praktik på Radiosporten, satt på pressläktaren på Bajens hemmaarena Söderstadion och blev förtrollad av spel och publik. Hade säsongskort till hemmamatcherna under flera års tid men min längtan efter att gå på fotboll har svalnat lite på grund av alla bråk, alla bengaler och den stundtals riktigt dåliga stämningen. Jag älskade att tillhöra Hammarbyklacken till en början eftersom stämningen nästan alltid var så god men jag tycker inte den finns kvar på samma sätt. Men jag är förstås fortfarande ett grönvitt fan, trots Bajens ganska usla spel denna säsong. Det var ju dock inget som hindrade mig från att strunta i packningen några timmar, man kan inte säga nej till vänner, fruktsallad och fotboll! Hur det gick? Bajen vann :)

 Edvin, lyckligt ovetande om att kameran åker fram.

 "Va, tar du kort nu? Jag var inte beredd faktiskt!"

 "Okej, nu kan du ta, nu kan jag ge ifrån mig ett av flera små smygande Edvinleenden!"

Nu ska jag snart packa ner datorn, har ju naturligtvis tänkt blogga även från Mösseberg. Håll tummarna för att min dator, som krånglar ibland, också tycker det är en bra idé! Hörs, nästa gång från Falköping :)    

Olämpligt uppträdande?

Någon gång under kvällskvisten i går blev jag lite tjurig. Jag försöker alltid vara en positiv person och tycker inte mitt liv är speciellt jobbigt nu, inte alls jobbigt faktiskt. Visst, det gör ont ibland och jag kan fortfarande bli trött, men i jämförelse med hur det var för några månader sedan är det ju väldigt uppåt nu. Jag klarar av att jobba halvtid, saker är inte ansträngande på samma sätt som förr och jag ser fram emot att åka ner till Mösseberg för att träna upp kroppen (att bara tänka ordet träning för några månader sedan var snudd på otänkbart). Jag har egentligen ingenting att klaga på! Men... i går när jag satt och läste bipacksedeln för min nya medicin, som jag skrev om i går, blev jag så less på mitt pillerknaprande! Jag önskar mig bara en enda dag utan ett enda litet piller! Okej, helst vill jag ha flera dagar utan tabletter, men inte ens i önskningar ska man ta i så man spricker. Fram till i går åt jag ungefär 15-20 tabletter av olika sort per dag och till slut tröttnar man ju och vill bara vara frisk.

Kände mig lite osäker på det där nya pillret när jag läste om biverkningarna som kan följa. Den listan var längre än kinesiska muren tror jag. Precis allt man kan drabbas av, allt som finns i nästan hela världen, fanns med på listan. De absolut vanligaste biverkningarna är yrsel och trötthet, det drabbar fler än 1 av 10. Det kan man ju leva med kände jag, som sällan blivit trött av tabletter förut, utom möjligtvis av sömntabletter då. Andra vanliga biverkningar som drabbar fler än 1 av 100 är bland annat "ökad aptit... känsla av förvirring och desorientering... minnesstörning, klumpighet, svårighet att tala, dvalliknande tillstånd, sömnlöshet, balanssvårigheter... kräkning och viktökning". I det här läget blev ju det där lilla pillret så lagom roligt att stoppa i munnen och jag började tveka mer och mer ju mer jag läste. En del saker sa emot de förra. För det är inte säkert att man går upp i vikt - man kan också gå ner. Och är man diabetiker kan man få högt blodsocker - men man kan också få lågt. Och man kan få högt blodtryck - men man kan också få lågt. Jag blev lite förvirrad i det läget (och då hade jag inte ens tagit en tablett). Och olusten att ta den växte och växte. Mindre vanligt men dock förekommande biverkningar är depression, hallucinationer, panikattacker, ökad känslighet för ljud, svårighet att andas, muskelskador, svårighet att skriva ordentligt (tänk er den bloggen...), förlust av medvetandet, psykisk försämring eller tankar på att begå självmord - för att bara nämna några. Alltså börjar man ju undra om man verkligen ska stoppa detta lilla piller i kroppen! Den intressantaste biverkningen som avslutar hela uppräkningen är "Olämpligt uppträdande".

Det är här man tänker tre saker:
1. "Olämpligt uppträdande?! Det vill jag ju inte hålla på med!"
2. "Olämpligt uppträdande?! Vad är det?"
3. "Olämpligt uppträdande?! Olämpligt enligt vem?"
Det är nummer två och tre som stannat kvar länge. Vad är ett olämpligt uppträdande och vem bestämmer att just det de bestämt är ett olämpligt uppträdande? Kan inte det vara väldigt individuellt, det min granne tycker är olämpligt kanske inte jag tycker samma sak om? Eller finns det några universella uppträdanden som är olämpliga och som det syftas på, uppträdanden som man inte skulle göra utan tabletterna i kroppen, men uppträdanden som gör att man tappar all vett och sans? Går ut naken och ställer sig på starkt trafikerade Sveavägen i Stockholm och försöker dirigera bilarna spegelvänt eftersom man fått för sig att det är en bra idé? Ja, det är ju olämpligt av flera orsaker, men det finns ju saker i den där bipacksedeln som också låter väldigt olämpliga, som att vilja skada sig själv och begå självmord. Det kanske inte går under namnet "olämpligt" men på något sätt är det ju olämpligt! Men vad menar tablettillverkarna att ett "olämpligt uppträdande" är? Jag kanske ringer och frågar för jag är verkligen nyfiken.

 Kan leda till olämpligt uppträdande! Men i morse tog jag min första tablett ändå. Än så länge har det inte hänt mycket av vare sig vanliga eller ovanliga biverkningar, jag tror jag mår och beter mig ungefär som vanligt. Tyckte jag såg lite dåligt när jag satt och läste Dagens Nyheter till lunchen men upptäckte att det mer berodde på smutsiga glasögon. Och säga vad man vill, men visst är pillret ganska snyggt? Lömskt med sina otäcka biverkningar - men snyggt. Vitt och lila. Eller "vit och orange" som det står i bipacksedeln att pillret är. Hade jag tittat på tabletten först efter att jag svalt den hade jag trott att någon sorts färgblindhet var en biverkning, men tabletten har ta mig tusan varit vit och lila sedan jag hämtade ut förpackningen i går! Har ni någon annan uppfattning? Säg gärna det i så fall, jag börjar bi förvirrad.

Undrar ni hur det gått med packningen? Jag har tyvärr inga glädjande besked, kan inte säga att packångesten är över, att allt ligger nerpackat i väskan och att jag nu bara kan ta det lugnt fram till söndag när jag åker. Det var annars tanken men den sprack, jag är för långsam helt enkelt. Tvättade på förmiddagen, bland annat sådant som ska med i packningen, så lite nytta har jag ju gjort i dag. Sedan behövde jag ta mig till Ica Maxi för att skaffa saker jag också behöver ha med mig.

 Jag hade räknat ut det själv men det står faktiskt i mina papper jag fått från rehabstället att "det kan vara skönt att smörja in sig med en hudlotion efter ett träningspass och en dusch". Inga nyheter direkt men ändå en bra påminnelse på något sätt. Var ute efter något i bra storlek och föll för dessa, mest för namnet förstås. Happy happy liksom!

Kom in mitt i Maxipersonalens juluppackning och kunde inte låta bli att kolla runt lite, framför allt på papper och snören. I min värld gör man lite extra fina paket till jul, bara för att det är roligare med ett mer arbetat paket. Förra året såg mina julklappar ut så här...:

 Vitt papper och smått avancerade snören med änglar, pärlor och snöflingor - svåra att arbeta med men väldigt snygga.

... men i år blir det något annat. Vad vet jag inte än. Jag lämnade papper och snören (det är ju inte bråttom direkt) och sprang i stället på den här lille rackaren:

 

 Man blir ju i alla fall lite kramsugen när man ser den här tomten med sin öppna famn! 

Minns ni tomten som flippat ur på Ica Maxi? Se det här annars:
http://inblickemma.blogspot.com/2011/10/vad-har-hant-med-tomten.html
I dag såg jag att han kanske försökte sig på en liten förklaring till urflippningen men jag vet inte, han är nog bara... lite galen.

Aha! Eller...?

Nu ska jag försöka ta tag i lite packning även om tröttheten börjar smyga sig på, tror tabletten från i morse börjar verka. Blicken känns lite suddig också men i övrigt fungerar jag nog som vanligt. Och vad jag vet har jag inte uppträtt olämpligt än i alla fall.

Bäst just nu: I morgon, så här dags. Då ska jag ha packat...

Konstiga drömmar och bättre (?) mediciner

I natt drömde jag om min kommande rehabvistelse. Ni har kanske läst att jag har lite packångest i mitt vakna tillstånd och nu har galenskaperna satt sig på min sovtid. Inte i form av packning dock, i natt visade det sig att det där med rehab kanske inte var en så bra idé som man först trott. För här fanns en finavdelning och en fulavdelning och vi cancerbesökare hörde till den sista kategorin, vi fick inte vara med bland alla snygga människor som var på plats för att få sköna behandlingar, äta god mat och insupa allt det vackra som hemsidans bilder bjuder på. Vi på fulavdelningen fick äta våra luncher i den tråkigaste av skolmatsalar och det enda som skulle serveras de två veckorna var en torr och trist pyttipanna... Jag väljer att se positivt på denna dröm - nu har jag ju inte så stora förväntningar vilket gör att allt utöver skolmatsalar och pyttipanna kommer kännas bra! I morgon ska jag ta tag i att i alla fall börja tänka ut vad jag ska packa med.

I dag har jag bland annat förberett min resa med att gå till apoteket och fylla på medicinförrådet. I förmiddags ringde min läkare från Radiumhemmet och sa att hon ville göra en pudel. Jag hann tänka "vad kommer hon säga nu, att de upptäckt att jag aldrig någonsin har haft cancer utan att de blandade ihop mina provresultat med en annans? Det här kan ju bli intressant...". Nu var det en pudel av den mindre sorten hon kom med, skulle nog inte ens kalla det en pudel.
- Du är ju en person som inte klagar så mycket, så när vi träffades i går glömde jag helt bort att föreslå en helt annan form av smärtstillande. Du gnäller ju aldrig, men smärtan du har i fötterna är faktiskt ganska handikappande, du sover ju med en kudde under smalbenen för att du inte kan ha fötterna liggande mot madrassen och du äter smärtstillande fyra gånger per dag! Så kan vi ju inte ha det...

Det ligger ju något i det där och det är ju lite onödigt att ha ont om man inte behöver. Alvedon och Ibumetin som jag äter nu biter inte så bra på nervskador, vilket jag ju fått i fötterna på grund av cellgifterna. Den nya medicinen, som var en av dem jag hämtade ut i dag, ska dock vara bättre på den saken. Läste bipacksedeln när jag kom hem, den är väldigt omfattande, lika lång som en bibel är tjock. Har inte kommit igenom mer än tjugo meningar, har en sisådär tjugo miljoner kvar. Men kvällen är ju fortfarande ganska ung!

Nu ska jag resa mig från stolen och gå på jakt efter en envis fluga. Vet inte vad det är med alla flugor och getingar så här års - borde inte de vara döda nu eller ha gått i ide eller vad det nu är de gör?! I stället verkar de sitta så nära fönster och balkongdörrar som möjligt och så fort något öppnas, om det så bara är en halv sekund, så flyger de in! För några veckor sedan gick det an, då var de så slöa och svaga att det nästan räckte att titta på dem så dog de, men nu verkar de gå på någon väldigt speedad drog och beter sig stirrigt på ett sätt som gör att man blir trött av att bara titta på deras hysteriska flygande. Just nu verkar min fluga ha lugnat ner sig, den kanske har dött av utmattning - men förmodligen inte, så nu är det flugsmäcken och jag som gäller. Hörs!

Halvförvirrat och helgott

Tänkte ge en lite halvförvirrad rapport om mitt sjukdomstillstånd nu för tiden. De senaste gångerna jag varit hos min cancerläkare har det varit just lite halvförvirrat eftersom prover och undersökningar har gett väldigt förvirrade besked och man har fått parkera någonstans mittemellan helförvirring och total oförvirring. I dag var det dags för ett nytt läkarbesök, det första sedan mitten av augusti. Då, som nu, visar blodproverna med sin tumörmarkör att allt är fina fisken, ingen som helst aktiv cancer i kroppen. Röntgenbilderna envisas dock med att fortfarande hävda att det finns metastaser på levern - så vem ska man tro på? Jag har ett förslag; tro som jag, att allt är under kontroll och bra. I dag sa läkaren att på de tre månader som gått sedan sista cellgiftsomgången i juli har förändringarna i levern blivit färre till antalet (tre nu i stället för fyra i augusti) och den största av de mystiska förändringarna som ingen vet exakt vad det är har minskat i storlek (från 1,5 centimeter till 1 centimeter). Det går ju inte att se det här på något annat sätt än att det är bra! Visst är man lite nyfiken på att få veta vad de där förändringarna egentligen är, men för att få ett klart svar skulle man behöva lägga sig på operationsbordet och få levern utplockad, vilket inte känns det minsta lockande. Jag nöjer mig utan problem med att veta det jag vet, även om det är halvförvirrande. Man behöver faktiskt inte ha superkoll på allt, jag vet att jag mår bra och det räcker utmärkt så. Nästa undersökning kommer om tre månader, fram till dess rullar allt på som vanligt.

Vi firarfikade efter läkarbesöket, pappa och jag. Efter det tog jag en promenad till stan med Clas Ohlson som mål, ni vet kanske vid det här laget att jag har haft problem med att hitta min timer för belysningen ute på balkongen. Vet ju att jag har en timer någonstans men den lyser (haha) med sin totala frånvaro. Tänkte kapitulera i dag, ge upp mitt letande och köpa en ny. Hann vara inne på Clas Ohlson i ungefär tre minuter (för kort tid för att ens hinna räkna ut vilken avdelning de kan ha gömt sina timers och var den avdelningen är lika gömd) när brandlarmet gick och en högtalarröst förkunnade att det var dags att omedelbart lämna lokalen. Blev lite förvånad över att folk strömmade ut så snabbt, själv övervägde jag för två sekunder om jag skulle strunta i kravet på omedelbart avlägsnande, jag gillar liksom inte att bli avbruten när jag tycker jag har en viktig sak att uträtta. Och nej, jag är inte speciellt orolig av mig och tog liksom för givet att brandlarmet hade utlösts av misstag. Men det var inte läge att leta vidare så jag fick vackert spatsera ut jag med och mötas av ett gäng brandbilar som alltså tog larmet på betydligt större allvar än vad jag gjorde. Och det var ju förstås klokt, det vore dåliga brandmän om de tänkte som jag, "ryker det inte och luktar det inte så brinner det heller inte - okej?!". Hur det gått vet jag inte, jag åkte hem och är alltså fortfarande utan en timer. Lyckligtvis går livet vidare ändå.

Nu ska jag roa mig med att diska en stund. Ha det fint där ute!

Bäst just nu: Ni som läste förra blogginlägget vet att jag härom dagen fick en bok med julrecept till jobbet, en bok som ska recenseras lite längre fram i år. Eftersom man inte kan frossa i julbak redan nu och fortfarande i samma andetag hävda att man är i sina sinnes fulla bruk, är det ju lyckligt att det finns andra böcker som passar alldeles utmärkt exempelvis denna tid på året. Var förbi jobbet en snabb sväng efter läkarbesöket och hämtade ut fantastiska Macarons, cupcakes, cakepops och andra söta bakverk från bokförlaget Natur & Kultur.

Mmm... mums! Om läkarbesked är halvförvirrade finns det i alla fall något som verkar vara allt annat än halvt: det här är ju helgott, liksom.

Vad sägs om exempelvis...

... chokladmacarons med kaffetryffel...

... eller kardemummamacarons med mjölkchokladtryffel...

... eller lakritscupcakes...

... eller (förlåt, nu blir det lite jul här igen...) julpops? Cakepops är för den som inte vet "enkelt beskrivet kakdeg uppträdd på klubbpinnar som därefter pyntas hämningslöst" för att citera boken. Jag säger "ja tack!" till alltihop! Baka får jag dock göra en annan dag, till fika om någon timme har jag en god äppelkaka från mamma!

Packångest och mysstämning

Det är sista jobbveckan den här månaden. Om ni tycker det låter konstigt tycker vi samma sak, det känns märkligt att veta att efter i morgon är det november nästa gång jag är tillbaka. Med tanke på att jag bara jobbat en och en halv månad detta år dröjer det alltså ett tag innan jag är uppe i hela två jobbmånader. Det har varit ett märkligt år som ni vet. Att jag inte ska jobba mer nu på ett tag (förutom i morgon då) beror på att det till helgen är dags att åka ner till Mösseberg och två veckors cancerrehabilitering. Ser verkligen fram emot det men har redan packångest. Jag har aldrig gillat att packa, även om jag gillar att åka iväg så är själva packningen något jag helst skulle slippa. Det är det där med att veta vad man ska ha med sig. Veta i dag vad jag vill ha på mig i övermorgon liksom. Jag vet inte hur det är för män men jag tror att de flesta kvinnor vet vad jag menar och har känt hur förstörd en dag kan vara om man har på sig fel kläder, om man tar på sig något man kanske inte var så inne på som man trodde eller om man upptäcker lagom till jobbstarten på morgonen att allt sitter fel och är obekvämt. I värsta fall kan man kanske åka hem och byta kläder men det är svårt när Mösseberg och Falköping ligger ganska många mil från Stockholm. Tar jag med mig kläder jag tror att jag vill ha blir det jobbigt om det visar sig att jag inte alls vill ha just de plaggen.

Det svåra är kanske att jag inte riktigt vet hur de två veckorna ser ut. Jag vet att det blir mycket träning och att det får bli fokus på träningskläder. Men hur mycket av den varan ska man ta med? Och hur mycket annat ska vi göra, som inte kräver träningskläder? Och var lägger man nivån då, på icketränings-tillfällena? Mysbyxträsket har jag ju som bekant varit nere i tillräckligt detta år men man kanske ska vara lite bekvämt klädd hellre än att ta på sig värsta finklänningen. Okej, jag överdriver lite, det kommer lösa sig med packningen men jag tycker faktiskt det är svårt. Så pass svårt att jag redan går omkring och funderar på den kommande packprövningen. Men eftersom packningen är mitt största problem just nu förstår ni kanske att livet är rätt fint över lag - det lunkar på som det ska tycker jag. Värktabletter med jämna och ojämna mellanrum varje dag, trött på kvällarna, men annars känns det ganska lugnt. Bara så ni vet.

Bäst just nu: Okej, jag har trillat dit. Det må vara oktober men jag börjar ändå få liiiiiite julkänslor. Jag vet, det är galet, men i dag satt jag på jobbet och bläddrade i en ny julbok med en mängd goda recept. Jag recenserar böcker i tidningen ibland och just den här kommer bedömas framöver. Försökte låta bli att titta i den efter att jag fått den, tyckte att det var lite tidigt att frossa i saffran, kanel, ingefära och allt det där ni vet. Lyckades låta bli en hel halvtimme... sedan skrek den på mig: Kolla i mig! Och efter att jag kollat skrek den: Gå hem och baka! Men där någonstans drog jag gränsen, man kan inte baka julkakor redan i oktober. Jag blev i vilket fall som helst glad av bläddrandet och de fina bilderna som spred så mycket stämning och mys att jag blev alldeles varm i hela kroppen! Om en månad eller så börjar jag nog baka - och då återkommer jag säkert till boken här i bloggen också! Till dess får ni äta helt vanliga kanelbullar och lösviktsgodis, eller vad ni nu brukar kalasa på :)

Bestulen på udda saker

Då var det helg igen! Den här veckan känns det som att jag jobbat stenhårt måndag, tisdag och onsdag, det har varit full koncentration och det har inte varit många sekunder som ägnats till annat än jobb. Jag slocknar så fort jag går och lägger mig på kvällarna, det tar på krafterna att jobba! Men det är fortfarande roligt och skönt att vara igång.

I dag har jag varit på Karolinska, igen - andra gången på en vecka! Man kan nästan tro att jag har cancer eller något i den stilen... (ja, man får faktiskt driva lite med sin livssituation!). I dag var det blodprov på Radiumhemmet som gällde, när jag nu inte blir stucken flera gånger i månaden blir jag plötsligt svårstucken igen, som att cellgiftsmonstren har bestulit mig på mina kärl. "Slappna av!" sa sköterskan till mig när hon försökte hitta något att sticka i. Visste inte ens att jag var "oavslappnad" men kanske vänjer man sig aldrig. Jag har alltid, av någon anledning, hatat att ta sprutor i armvecket och jag kan inte ens se någon bli stucken på tv. Det är lite töntigt, jag vet. Efter några försök lyckades i alla fall sköterskan fylla fyra rör och allt var som det skulle. Uträttade några ärenden men åkte hem ganska snabbt efteråt - i dag är det en sådan där kall dag i Stockholm och det var kanske därför jag hade svårt att slappna av i blodprovsstolen, när det är kallt och blåsigt med bara strax över fem plusgrader blir i alla fall jag lite smått stel. Det enda man tänker på när man är ute i kylan är att man inte ska tänka på att det är kallt - och då tänker man ju givetvis på att det är kallt! Ja, jag gillar hösten. Men jag tycker bäst om den när jag är inomhus.

Inomhus har jag sedan ägnat dagen åt att leta efter en timer till den där buxbombollen ute på balkongen ni vet:

Ja just det, den där längst ner till höger.

Jag vet att jag har en, den har alltid legat i städskåpet, men av någon löjlig anledning ligger den inte där längre! Antingen har jag letat dåligt, vilket jag inte längre tror eftersom jag vänt ut och in på hela skåpet två gånger, eller också - mer troligt - härjar det en stöldliga i stan som specialiserar sig på just timers. Lite udda, men man tar gärna till sig sådana förklaringar när man inte hittar det man letar efter! Nu funderar jag på om jag ska köpa en ny för att bespara mig irritationen jag känner över att inte hitta den gamla timern - trots att jag vet att så fort jag köpt en ny kommer den gamla ligga på hallgolvet när jag kommer hem, och hävda att "jag har minsann legat här hela tiden, du har bara inte tittat ordentligt!". Hur ska jag göra, leta eller inte leta? Fram till jag bestämmer mig får jag sätta i kontakten på seneftermiddagarna alldeles på egen hand. Eller bara satsa på att tända höstbelysningen inomhus:

"Men det är väl ändå lite väl tidigt att ta fram adventsstjärnan redan nu?!" kanske ni tänker. Och ja, det hade det ju varit - om stjärnan hade varit enbart en adventsstjärna. Men det fina med den här är att den är den stjärna man gör den till! Den kan vara en "nu är det höst och blir mörkt tidigt och då vill man kanske ha lite extra mysbelysning i sovrummet-stjärna". Den kan vara en "nu vill jag tindra ihop med den gnistrande januarisnön utanför fönstret-stjärna". Eller en helt vanlig adventsstjärna för allt i världen. Men nu i oktober är den en höststjärna, svårare än så behöver det inte vara!

 

Kommer man hem till mig på kvällstid kan man mötas av det här ljusriset i hallen! Även här kanske någon tycker det är för mycket adventskänsla över den, men i så fall får ni nog bara ge er - jag har ljus när jag vill, okej? Och nej, ingen av bilderna är tagna i dag, så här mörkt som det är på bilderna blir det först om några timmar.

Nej, nu är det läge att slappna av ordentligt och ta en mugg hett te. Ha en trevlig kväll där ute!

Bäst just nu: Jag lever fortfarande på Sveriges avancemang till fotbolls-EM och tycker det är skönt att media äntligen vågar skriva och prata om ifall det är dags att sluta fjäska för Zlatan. Eller okej, så har ingen uttryckt sig, men det är skönt att se att karl´n faktiskt är lite ifrågasatt, det var längesedan han gjorde en magisk match. Som lagkapten är han en katastrof tycker jag, även om vi inte vet vad han säger i omklädningsrummet har han inte tagit något synligt ansvar på plan på länge. När ett lag spelar dåligt och ligger under ligger det på lagkaptenen att ta tag i situationen - se bara på HV71:s Johan Davidsson som sa några väl valda ord i omklädningsrummet mellan andra och tredje perioden när AIK ledde med 7-2 och allt såg hopplöst ut. Efter Davidssons utskällning till sina lagkamrater (och säkert sig själv också) kom HV-killarna ut på isen som ett helt annat lag, reducerade, utjämnade och vann! Det är så en lagkapten ska agera. Dags att sätta Zlatan på skolbänken eller välja någon annan på den posten - och samtidigt behandla Zlatan som alla andra spelare i laget; om inte formen är bra kan han inte bara leva på sitt namn och tidigare meriter, då ska han inte per automatik vara med på topp från start. Sverige har vid flera tillfällen visat att det går alldeles utmärkt att vinna även utan Zlatan.

Vad har hänt med tomten?

Jag vet inte om ni vet om det. Jag visste inte om det för någon timme sedan men när jag var på Ica Maxi efter jobbet i dag fick jag se det, svart på vitt. Eller snarare rött på gult:

Bevare oss väl! Vi får hoppas att han är mindre urflippad till det är dags att börja jobba den 24 december... Frågan är bara varför han har flippat ur...?

... tycker han det är för många påsar kvar? Tycker han det är för billigt? Tycker han att julen kommit lite för tidigt? Är det tomten som tycker att "juleskum är som balsam för själen"? Det vore ju i så fall inte så konstigt, han gillar ju bara sitt eget godis och borde väl inte få en galen-stämpel för det?! Ja jösses, frågorna är många, jag vet varken ut eller in. 

Om ni tycker att detta inte var mycket att rapportera om får ni återkomma en annan dag, det har inte hänt så mycket mer än så sedan sist - det här var det mest spännande denna dag! I övrigt jobbar jag och tar värktabletter med jämna mellanrum, det är ungefär så de två senaste dagarna sett ut. I en jämförelse blir en urflippad tomte ganska intressant...

Bäst just nu: Att vi tar oss till fotbolls-EM i kväll?