På resa, igen

Jaha ja, då var det Jönköping igen! Jag börjar få en viss vana på det där med att resa, i alla fall sträckan Stockholm-Jönköping tur och retur... Den här gången blir det ingen lång vistelse, ska bara vara här några dagar. Det lär nog bli några hyfsat intensiva dagar - men jag återkommer till det när det intensiva börjar, för just nu är det en lugn kväll.

I går var jag en sväng på jobbet för att vara med på ett möte. Det var längesedan jag var där och det tog sedan ungefär två timmar att gå och säga hej till alla. Tänker att jag bör kunna vara tillbaka snart, tillbaka i verkligheten. Det hela lär avgöras på måndag då jag ska träffa min läkare och den närmaste framtiden ska stakas ut.

Sedan åkte jag hem till vännerna Jessica, Erik och Vilmer. Det var precis lika trevligt som vanligt, fyllt med härlig gemenskap, gott fika, glada skratt, god mat och lite lek med familjens yngste medlem.

Så här brukar Vilmer sällan se ut, han är för det mesta...

... glad!

"Kameror är roliga saker, ge mig!". Om ni tycker att skärpan ligger fel i den här bilden beror det bara på att Vilmer är livlig och rör på sig... eller kanske inte.

Vilmer och jag leker ofta "titt ut", vilket den här bilden ju visar tydligt :)

En annan lek vi försökte oss på en stund var att spela innebandy. Men efter en stund fick jag sätta mig på (utvisnings)bänken eftersom Vilmer kom på att innebandy lämpligast spelas med två klubbor, det är nämligen det nyaste nya. Kom ihåg var ni läste det först!

Världens sötaste Vilmer :)

Dagen i dag har mest bestått av bussresa och ett besök på apoteket för att utöka lagret av värktabletter. Först ville damen i kassan ge mig en förpackning med 250 Ibumetin, men jag lyckades få ner det till en ask med bara 100. Någon måtta får det liksom vara på pillerhysterin...

Bäst just nu:  Det här låter ju kanske lite som att jag får pressa fram vad som är bäst just nu, men jag måste helt ärligt säga: tvättmaskiner. I går hade jag en jättelång vit klänning på mig som släpade i marken när det regnade som mest och som jag dessutom råkade spilla kaffe på. Jag har full tilltro till mamma och pappas maskin som snart ska få ta sig an den vita härligheten och göra den just härlig (och ren) igen! Man tänker inte alltid på hur bra de där hjälpmedlen är men om man tänker till blir man allt lite glad att de finns :)  

Nya upptäckter med gammal vän

I dag har jag upptäckt massor med nya saker runt husknuten. Allt tack vare att jag fick besök i dag. Om ni läste i går vet ni vid det här laget att min gamla kompis Sofia skulle komma på besök i dag. Hon och jag har känt varandra sedan vi var alldeles väldigt pyttesmå och just i dag råkade hon vara i närheten av Stockholm. Efter att ha mött henne vid T-centralen och efter att vi åkt hem till mig och fikat på den soliga balkongen, gav vi oss ut på promenad. Det var längesedan jag var ute och gick i omgivningarna men nu tyckte jag det var läge att visa henne några av anledningarna till att jag gillar att bo i den här delen av stan - bryggor, båtar och vatten! Senast jag gick på bryggor och vägar här var det bara en stor byggarbetsplats och jag hade inte riktig koll på vad som skulle hända. Det såg väldigt tråkigt ut! Men inte längre...

 

Den här fikakiosken/husvagnen var den första nya upptäckten. Här är det ofta fullt med folk som solar och badar och när man tänker på det är det nästan konstigt att ingen kommit på att ordna ett fikaställe här innan! Och fikat var väldigt billigt, vare sig det var kaffe, stor kopp te (bara en sådan sak, det var just en stor kopp te som gällde, inget småfjant!), smörgås, kaka, glass... ja här fanns allt, typ!

 

Båtar och klippor är något jag gillar...

 

... och båtar och bryggor är ännu bättre!

 

De här jättestora bänkarna är nybyggda - eller i alla fall nya för mig, vågar inte svara på om de kommit upp i år eller förra året... I vilket fall som helst är de hur perfekta som helst, man kan sitta många på de stora ytorna - eller bre ut sig hur mycket som helst! Me like :)

 

 

Så här ser Sofia ut...

 

... och så här ser jag ut, om ni nu har råkat glömma det!

 

 

Den här snygga restaurangen är ny, kolla in de coola hängfåtöljerna man kan gunga i innan man går in och tar sig en matbit!

 

 

Matbitar ägnade vi oss dock åt hemma hos mig, här håller jag på med efterrätten, en hallonpaj/pannacotta i små portionsformar, och så lite hjärtströssel på toppen.

 

Det har varit en väldigt bra dag, jag gillar verkligen att umgås med folk! Det är en skön kick att vara med sköna människor, hur kort eller lång tid man än har känt dem. Och att ha en gammal vänskap som fortfarande håller, att ha roligt med en person man har haft alldeles hysteriskt roligt med genom åren - det är exakt hur härligt som helst!

Bäst just nu: Den här har jag fortfarande roligt åt, den fanns uppsatt i ett nytt träd - ett träd där det förr bara var byggarbetsplats - och den skrattade vi åt ett bra tag... :)

 En fågelholk? Vad är det som är så roligt med den? Jo, titta på nästa bild, klicka på den för att se den i större storlek om ni inte ser det fina meddelandet...

 

Hahaha!

 

Regnig verklighet

I dag började jag tända lampor redan vid halv tolvtiden, det har varit en väldigt grå och regnig dag, stundtals även med lite åska. Inget häng på balkongen alltså.

Regnblöt solstol. Går inte att sitta på en dag som denna. Eller är i alla fall inte så lämplig att sitta på en dag som denna.

Har i några dagar försökt dra ner på antalet värktabletter men det går inget vidare. I går hämtade jag ut en ny omgång med 200 alvedon, för typ miljonte gången kändes det som. Hur är det möjligt att smärtan aldrig försvinner? Jag försökte någon gång, för ungefär en månad sedan, räkna ut hur många smärtstillande piller jag stoppat i mig detta år. Det är förstås snudd på omöjligt att veta antalet men jag gjorde en ungefärlig uppskattning över dessa månader och när jag insåg att det var ett par tusen slutade jag tänka på det, det kändes liksom så galet! Jag behöver något annat att tänka på tror jag.

Stått en del i köket i dag, i morgon kommer min gamla barndomsvän Sofia och hälsar på. I kväll är det en något sorglig kväll då jag ska avsluta sista skivan med Lost, bonusmaterial denna gång, sedan väntar jag bara otåligt på att lillebror köper de två sista säsongerna som återstår. Är alldeles fast i denna värld, drömmer Lost-drömmar på nätterna och jag lever nog knappt i verkligheten ens dagtid! Ibland är det bara så skönt att fly verkligheten - den regniga, tablettknaprande verkligheten.

Bäst just nu: Regndagar är inte bara stå i köketdagar utan även bokdagar. Sitta i soffan och lyssna på musik och läsa bok-dagar. Fantastiskt.

Tre flaskor hårspray man inte vill hitta

Fri dag. Inga större planer och inga måsten för denna dag. Det är det väl förvisso inte så ofta i det här sjukskrivna livet, men det händer ju lite titt som tätt att man ska besöka läkare eller ta blodprov exempelvis. Men inget sådant i dag. Sitter dock inte och rullar tummarna konstant, jag har varit ute i solen på balkongen men också...

Rensat. Det är däri den stora städproblematiken ligger just nu. Inte i att det är dammigt hos mig eller så, men vissa rum och ställen har bara för mycket saker. I går tog jag som bekant tag i att rensa en byrålåda, jag borde tagit garderoberna för längesedan och i dag var det badrumsskåp. Det är nästan löjligt vad mycket man kan samla på sig i sina försök att vara snygg - make up och cremer som ska göra underverk med både det ena och det andra! Och mitt i allt detta blev jag lite...

Emotionell. Upptäckte snudd på hur mycket hårprodukter som helst, bland annat tre flaskor hårspray. Inte har jag köpt en enda av dem, bara fått vid olika tillfällen. Använde nog inte hårspray så ofta förr i världen - men jag gör det ännu mindre nu! Hårspray är kanske det sista en cellgiftsperson behöver! Det var nästan som ett hån, för mina korta millimeter. Plötsligt kände jag mig väldigt sjuk, blev extra påmind om vad cancern och cellgifterna gör. Det var...

Dåligt. Man vill ju helst bara må bra, helst inte påminnas mer än nödvändigt om hur livet faktiskt är. Nu är förstås det faktum att man inte behöver använda sina tre hårsprayflaskor eller alla andra hårsaker (stylingprodukter och värmeskydd när man ska föna håret exempelvis) så allvarligt, inget att deppa ihop för, så det är inte det jag menar. Men genom att bara titta på vissa saker blir man påmind om ett före och ett efter. Vare sig det är stora saker (en gång i livet kunde man bli gravid, nu inte) eller små saker (en gång i livet kunde man använda hårspray, nu inte) så finns det ett före och ett efter. Ibland slår det en. Men då får man försöka tänka på något...

Annat. Ett före och ett efter kan säkert i många fall omvandlas till bra saker. Och så kan man spara sina tre flaskor hårspray, en vacker dag kanske håret har växt så mycket att man får användning för dem! Så nu står de längst in på en hylla och kanske får de komma till användning senare, i ett annat efter. Det märker vi. Nu ska jag...

Gå och sätta på kaffe. Kanske tar jag i samband med kaffedrickandet en paus i mitt rensande och kollar ett Lost-avsnitt eller så.

Ja, det är min FREDAG det...

Bäst just nu: Lite mer ork i dag, har kunnat stå i badrummet och rensa till skillnad från i går när det var sitt-rensning som gällde. När jag ska få ork att ta tag i garderoberna vete tusan, har lite ångest över röran där... men det får bli en helt annan dag!

Man vill ju gärna orka lite!

Det är inte meningen att gnälla, men det här tillståndet som varat i över ett halvår är smått irriterande. Det är lätträknade dagar detta år som jag känt mig helt pigg och det frestar lite på tålamodet ibland. I går gjorde jag upp en plan för hur denna dag skulle se ut. 1. Vara ute i solen. 2. Tvätta. 3. Städa. Jag vet inte hur jag fick för mig att allt det där skulle fungera, jag måste ha fått ett slag i huvudet utan att jag märkte det. För dagen i dag har resulterat i: En uppgift avklarad utan problem, en uppgift avklarad med lite större problem, en uppgift inte avklarad alls. 1. Solen - gick hur bra som helst, jag har legat i en solstol under förmiddagen och gjort det väldigt bra om jag får säga det själv (det krävs ju nämligen en hel del för att sitta/halvligga i en stol. Not...) 2. Tvätten - gick efter viss ansträngning. Har absolut inte strykt något än eller lagt i rena lakan i sängen, vi får se hur det går med den saken lite senare. 3. Städat - gick inte alls. Den Stora Tröttheten sa "stopp och belägg!" och då var det bara att lyssna på kroppen. Och det är just det jag hatar.

Det handlar inte om att ha ork nog att bestiga berg, jag kräver inte så mycket. Men jag vill verkligen orka göra lite saker, varför är det så svårt ibland?! Det ska liksom inte ta så mycket på krafterna att tvätta - speciellt inte eftersom maskinerna ju sköter sig själva, de är ju de som gör jobbet, det är knappast jag som centrifugerar av egen kraft! - men ändå blir jag helt slut! Spaghettibenen vill bara vila hela tiden och då går det ju fullständigt åt skogen med städningen. Tog tag i att rensa en låda i en byrå i hallen, det kunde jag sitta ner och göra. Det var tydligen jobbigt ändå, för nu måste jag sitta och pusta en stund... Pusta, och bara försöka tåla att det tar lååång tid att återfå alla krafter! Vara nöjd med att det inte gör så ont längre - för det är ju en bra grej. Städa kan man kanske göra en annan dag.

Bäst just nu: Det är ju väldigt soligt och varmt och man borde vara ute hela tiden. Men jag tänker ta min kopp kaffe inomhus nu, hör och häpna! Just nu lockar nämligen ett avsnitt av Lost och då är det ju bra att man får bestämma själv var man vill vara och inte vill vara.  

Det vore kanske bättre om man hade päls...

Jag fortsätter på ungefär samma nivå som i går. Det är på kvällarna smärtan kommer, men dagarna är ganska okej. Det största problemet dagtid är mitt blodsocker, jag ligger ofta lågt och måste panikäta. Sänker insulindosen flera gånger per dag men det hjälper liksom inte. I morgon ska jag till min diabetessjuksköterska och försöka få ordning på den här biten av mitt liv.

I övrigt tycker jag alltså att jag fungerar hyfsat bra. I dag har mamma och jag gått på stan - igen, tredje gången på fyra dagar. Man skulle nästan kunna tro att vi gillar att trängas med folk bland all rea va?! Jag har lite klädproblem nu för tiden faktiskt. När man får cellgifter är det vanligt att man går ner i vikt och i det fallet är jag väldigt vanlig. Jag märker det framför allt på byxor och kjolar, det mesta i min garderob är minst ett eller två nummer för stort. Det här skulle kunna vara ett ganska angenämt problem om det inte vore för att det är ungefär lika vanligt att gå upp de tappade kilona igen. Det är alltså inte bara att rensa ut det gamla i garderoben och köpa nytt, eftersom det nya snart kan vara för litet och man måste ta tillbaka det som nu är för stort... Det vore enklare om man var ett djur och hade päls, då skulle storleksproblem inte existera! Skulle exempelvis ett lejon behöva ett skärp för att hålla kvar sina "kläder"? Nej då. Det där med päls verkar bra, men eftersom jag inte har det blev det ett par nya jeans i dag. Vi får väl se hur länge jag kan ha dem...

Tappade kilo och/eller kilon som kommer tillbaka - jag har också köpt något som inte har det minsta med vikt att göra - så länge man inte plötsligt börjar väga väldigt mycket och tar sönder det nyinköpta, men det har jag inga planer på. Var på R.O.O.M., som i vanliga fall är en lite för dyr inredningsbutik, men i reatider kan man fynda! Det blev en fin, färgglad pall, till balkongen när det är fler än bara jag på den (fler än två får inte plats på den lilla uteplatsen, men två kan man vara med lite god vilja!). Resten av året kommer den lysa upp inomhus.

Extraplats om någon vill sitta med mig på balkongen :)

Nej, nu ska jag sluta innan det här blir en sådan där blogg där man berättar om sina shoppingvanor, det känns inte så intressant... Ha en bra kväll där ute!

Bäst just nu: Jag är klänningsfantast och de flesta klänningar i garderoben verkar passa fortfarande. Med andra ord kanske det inte gör så mycket att jag inte har päls...

Lite bättre, kanske...

I dag har jag mått bättre, lite mer kraft än i går och lite mindre smärta än i går. Jag hoppas det går åt rätt håll nu, det är jobbigt både fysiskt och psykiskt att leva i ett tillstånd där nästa steg kan kännas som någon sorts dödsstöt. Även om tröttheten och smärtan finns där mer eller mindre konstant kan ett steg för mycket göra att man nästan faller ihop, det blir liksom för mycket! Men i dag har jag inte riktigt kommit dit, även om jag varit i rörelse en del har jag inte kommit till steget som är skillnaden mellan lugn och kaos, skillnaden mellan att stå ut och att inte göra det. Hoppas som sagt att det håller i sig, så jag inte halkar tillbaka i morgon eller så...

En av dagens aktiviteter var att åka in och ut ur en datortomograf. Var på Läkarhuset på Odenplan den här gången, i alla andra fall är det ju Karolinska som gäller men nu i sommartider hade de ingen lämplig dag och tid där för mig. Senast jag var på Läkarhuset var för snart ett år sedan, då hörde jag för första gången ordet tumör i ett sammanhang där jag liksom ingick i ordet. Som jag har berättat tidigare fick jag hindra en impuls att skämta när läkaren sa "Du har vad vi på läkarspråk kallar en tumör". Hur hade han reagerat om jag sagt "Jaha, och vad kallas det på vanlig svenska då? Är det det som är mässlingen eller?". I dag fick jag inga konstiga besked, jag fick bara dricka vatten med kontrastmedel i, precis som vanligt. Ändå var det lite trevligare än på KS, jag behövde inte sitta och hälla i mig vätska under lika lång tid här. Att bara sitta och dricka vatten i 90 minuter är förstås inte det värsta man kan göra, men man blir ändå glad när det räcker med 60 minuter! Ett färgglatt glas är dessutom liiiite roligare än den engångsmugg Karolinska erbjuder.

Ja men titta här så skojigt det blir att dricka vatten när man har ett glas och en tillbringare som matchar och lyser i glada sommarfärger! Heja Läkarhuset :)

Om exakt två veckor får jag svar på vad datortomograftin visat, då har jag stort läkarbesök som förhoppningsvis ska knyta ihop hela denna cancersäck, ett läkarbesök där beskedet förhoppningsvis är "Nu är tumörerna borta, vi ses om ett år när vi gör en ny undersökning, ha det fint så länge!". Hur det går med det där är det dock ingen som vet än - men det är här ni läser det först, så håll er till den här bloggen och ni får svaret så småningom :)

Bäst just nu: Kvällstid bjuder sommarhimlen på fin utsikt utanför köks- och sovrumsfönstret!