U2-konsert och bröllop i Central Park

Nu har jag varit i New York i lite drygt ett dygn och lutar åt att jag inte tänker åka tillbaka till Stockholm! Jag trivs alldeles för bra här. Det är puls, trevliga människor, kul affärer, fina naturområden, dofter och lampor, lite coolare polisbilar (och poliser) och helt enkelt lite roligare här! Var jag ska bo och vad jag ska sysselsätta mig med i yrkesväg har jag inte riktigt löst än...

Dagen började med frukost (nähä?!) på en av hotellets grannrestauranger. Att äta i USA innebär mycket mat, väldigt mycket mat. Jag tror vi klämde i oss både frukost, lunch och middag på en och samma gång! Smart när man vill ha så mycket tid på sig som möjligt till annat:

En gigantisk mugg kaffe, ett gigantiskt glas ananasjuice, en gigantisk grillad macka med smält amerikansk ost och en inte fullt lika gigantisk hög med fruktsallad. Om jag minns rätt tog jag även en rostad macka, bara för att kunna äta lite sylt... Man kan tro att jag har rullat framåt den här dagen, men nejdå, jag går upprätt! Och det var en väldigt god frukost vill jag lova, god och mäktig!  

Vårt hotell ligger väldigt nära Central Park och där tillbringade vi större delen av förmiddagen. Det är en riktigt cool park, jättestor mitt i stan. Runt omkring står skyskraporna och den vyn är ju alldeles fantastisk tycker jag! I Stockholm träter politikerna om skyskrapors vara eller inte vara i huvudstaden och jag förstår inte hur man inte kan vilja ha dessa mäktiga hus omkring sig! Ropen skalla - schysta skyskrapor åt alla!

På den översta bilden ser ni folk som springer, jag återkommer snart till varför. 

Far och dotter mitt i spenaten!

Ja det var ju det där med det springande folket. Just i dag är det tydligen en dag där NY-borna kan delta i ett lopp runt Central Park och - antar jag - samla in pengar för njurforskning. På ett ställe i parken kunde de ta igen sig efter loppet, eller ladda inför det samma, och lyssna på livemusik. Och vilket band stod där framme på scenen tror ni? Jo... U2! Coolt va?!

Ah, jag skojar bara... förvisso sägs det ju att precis allt kan hända i New York, men riktigt så skojigt var det inte. Här underhöll dock coverbandet 2U (ja, faktiskt) och de var riktigt duktiga, sångaren både lät och såg ut som Bono...

... och publiken gillade vad de hörde, även om de kanske inte var jätteintresserade och hängde med på Bonos försök att få igång dem. Killen i mitten tyckte exempelvis det var bättre att stretcha kroppen efter löpningen! Alla sätt är bra utan de dåliga som man säger!

Utöver konserter och löpande människor bjuder Central Park även på blommor...

... en och annan ekorre... 

... och en Emma på promenad - nu utan tights! Här var klockan strax efter tio och solen sken från en alldeles klarblå himmel. Det har varit minst 25 grader i dag skulle jag tro, superhärligt alltså!

"Gissa var jag är någon stans...? Jo, i..."

"... NEW YORK!"

Även mamma och pappa gillar NY och Central Park. Förstås!

Skyskrapor, grönska, vatten och båtar. Hur trevligt som helst!

Den här bron bjöd i dag inte bara på fin utsikt, här gick även ett bröllop av stapeln, mitt på härligheten, bara några få meter från där jag står! Finns ju sämre platser att gifta sig på om man säger så, det var väldigt vackert :) 

En liten paus i allt gående.

På tillbakavägen gick vi igenom ett stort valv där dessa personer stod och sjöng och gjorde en inte alltför avancerad koreografi. De sjöng så himla bra och akustiken var alldeles fantastisk i valvet! Bakom de skönsjungande pågår faktiskt ytterligare ett bröllop!

Efter de härliga timmarna i parken var det dags för några timmar på 5th Aveny och ett gäng andra gator. Det blev lite shopping och trevligheter. Vid lunchtid var vi fortfarande proppmätta men behövde lite kaffe och en liten paus, både det ena och det andra fick vi i Svenska kyrkan som ligger mitt i smeten. Det här är ett populärt ställe bland svenskar i NY, här kan man gå och läsa svenska böcker, prata svenska med personalen, dricka svenskt kaffe och äta svenska kanelbullar:

Okej, ett lite suddigt kort, men ni måste ju få se hur svensk jag har varit i dag, med svenskt kaffe i svensk Ikeamugg! Fast kanelbullen hoppade jag över. 

Nu har vi varit inne på hotellrummet ett litet tag, vilat trötta ben en stund. Klockan är snart 19.30 och vi ska ge oss ut och uppleva NY by lördag-night! Vad som händer får vi se...!

Stockholm - New York. Äntligen!!

Gick upp kvart över fyra i morse. Har snart varit vaken i ett dygn och är alldeles toktrött. Men det är det värt. I morse vaknade jag i Stockholm, i natt och i morgon kommer jag vakna i New York! Det är magiskt. Magiskt!

Bilen fullpackad, redo att köras till Arlanda. Emma är alldeles för ivrig för att hinna tänka på att vara trött! Nu kör vi...

... och här har vi kommit fram till flygplatsen, lämnat in de tunga väskorna och dragit handbagaget till ett fik för att få i oss lite frukost. Här studerar jag en svårgenomtränglig müsli till ett plastglas med yoghurt och honung. När jag väl lyckades öppna locket var det en bra matstart på dagen!

 

"Men vad händer här, äter hon igen?!" tänker ni nu. Ja nu sitter jag på planet förstår ni, äter efterrätt efter några timmars flygning. Var det var vet jag inte, men gott var det! Flygresan gick för övrigt bra - jag gillar att flyga, sväva ovan molnen! Det tar ju ett tag att ta sig till USA, men jag roade mig med att läsa, prata med mamma och pappa, sova, samt äta. Sista halvtimmen eller så var kanske ingen höjdare där i planet, kan inte påstå att jag gillar när farkosten gungar jättemycket och jättekraftigt, det är lätt att må lite illa då. Men ner kom vi...

... och här höjer jag alltså armen segervisst i luften, för nu är jag på amerikansk mark! Förvisso bara i en korridor, nyss avstigen från planet där bakom mig, men ändå! I den här vevan var jag så uppspelt att jag ville brista ut i ett sådant där vårskrik ni vet - men jag sansade mig, det är inte säkert att passpersonalen hade låtit mig vara ifred om jag sprungit omkring och skrikit! "Well, you know, I feel a bit like Ronja Rövardotter..." hade kanske inte funkat...

... så nu står jag här lugnt och stilla (ja, jag vet att det är jättemycket bilder på mig, håll ut så ska ni snart få se något annat motiv. Snart). och väntar på den lilla bussen (inte den på bild, den är stor) som ska ta oss från flygplatsen till hotellet, som ligger ett litet stenkast från Central Park. Bussen kallas Supershuttles och tar nio-tio passagerare och är väldigt smidig. Vår busschaufför verkade förvisso vilja ta död på oss allihop för han körde verkligen som en galning - men fram kom vi.

Efter incheckning var det dags för lite mat i magen. Klockan var typ fyra amerikansk tid och tio svensk dito. Det blev lite frukostkänsla med stekt ägg, pommes, bacon och toast med sylt. Kanske inget att satsa på varenda dag, men det var gott...

 

... speciellt eftersom vi sedan tog oss ut i vimlet, gick och gick och gick och gick. I romantiska filmer syns alltid statyn ovan när det är vinter, för här åker folk skridskor den tiden på året, och det är ju tydligen jätteromantiskt - Rockefeller Center snackar vi alltså om. Nu är det som synes en sommar-garden, som bland annat hade caféhäng. Väldigt trevligt det också.

Om ni glömt var vi är någonstans, ges en ledtråd här... Det var en jättehärlig försommareftermiddag och kväll, minst 20 grader varmt och kortärmat hela tiden. Förutom uppe på...

... Empire State Building. Det är ju något man måste se när man är i NY, och eftersom det var en så fin (men på toppen blåsig) kväll passade vi på.

Nej men se där, King Kong fanns på plats också! Han var väldigt mjuk och kramvänlig, alla ville plåtas tillsammans med honom - stora som små!

 

 

 

 

Utsikt från 87:e våningen...

... klart man blir glad då!

Efter de höga höjderna höll vi oss på marknivå, genom en promenad hem till hotellet via Times Square. Nu var det fredagkväll, klockan var ungefär 21.00 och det var så mycket puls och liv! Kändes lite knasigt att bege sig hemåt men vid det laget var vi väääldigt trötta. Det är en ny dag i morgon...

... en dag i New York, USA. Ah, nu bubblar vårskriket inom mig igen :)

Nu är det den stora hotellsängen som gäller, jag ser nästan i kors för tillfället. I morgon blir det... nej jag vet inte, jag kan inte tänka längre, nu har jag varit vaken för länge och måste sova till mig lite krafter. Hörs!

Oliiiidligt spännande!

Jag känner mig lite som en femåring, som tycker att väntan fram till dopparedan är snudd på oliiiidligt spännande. Vad ska tomten ha för överraskningar i sin stora säck när han dyker upp nästa dag? Översatt i vuxet tillstånd: Vad ska USA ha för överraskningar i sin stora säck? Vad finns det att upptäcka däri - att hänföras av, bli förtjust i, kanske inte helt förstå... och så vidare. Det är nästan oliiiidligt spännande så här dan före dopparedan! Om ett dygn ska jag snart sväva bland molnen ni ser här i bakgrunden! Typ.

I måndags insåg jag att jag nog behövde vara ledig denna dag, för att över huvud taget få ihop livet inför det stora som väntar. Det där med packning har jag inte alls hunnit ägna mig åt, det har varit långa och intensiva jobbdagar, och på kvällarna har jag haft behov av att bara rensa skallen i tv-soffan i sällskap av hockey-VM, Desperate Housewives, GCB och allt vad det nu varit. Alltså: ledig dag i dag, för packning och fixande. I morse var jag på ett av "mina" sjukhus och tog blodprov (giftstruma-koll denna gång) exempelvis. Ska egentligen ta det nästa vecka, men det kan ju bli lite svårt, så jag fick tillåtelse att lämna blod i dag i stället. Men nu är jag tillbaka och ska öppna upp resväskorna - blogga har jag egentligen inte alls tid med! Men jag tänkte att ni i alla fall skulle få en liten lägesrapport, vilket ni nu fått! Jag ska härmed försöka lugna ner all förväntan i kroppen och försöka vara fokuserad på mina uppgifter. Låtsas att det inte är en sorts dopparedag i morgon! Det funkade aldrig när man var liten och trots att jag är lite klokare i den här åldern vågar jag inte lova att det funkar när man är 30+ heller...  

Det var det där med packning ja...

Tänk att det kan vara så svårt att packa! Första tanken, när USA-resan började planeras, var att jag bara skulle ta med mig ett extra ombyte och alternera det med de kläder jag reser i. Tänkte ju att jag skulle shoppa så himla mycket och ville ha resväskan så tom som möjligt. Fast inte ens jag trodde så mycket på den planen, men jag hade i alla fall tänkt packa ner minimalt med kläder. Efter en promenad till Ica Maxi i morse fanns det inte mycket att skylla på - jag hade köpt batterier till väskvågen och visste nu på grammet vad väskorna vägde tomma, och då var det ju bara att börja! Men ni som följer bloggen vet att jag tycker det är svårt, det här med packning. Dels är det där att jag inte vet i dag vad jag vill ha på mig nästa vecka, eller ens kommande dag. Jag har förvisso ofta ett gäng favoritplagg, så just det problemet brukar inte bli så långvarigt. Nu funderar jag mest på väderförhållande och kläder till det. Plockar fram de tunna, korta sommarklänningarna (regn i Nashville i morgon och på tisdag, men varmt, närmare 30 grader. Och det finns nog inget som säger att det kommer regna varenda dag framöver, så man kan nog räkna med sol och värme de flesta dagar). Plockar fram sommarkläder med lite mer tyg och längder för de inte fullt så varma sommardagarna (mellan 15-20 grader i New York de närmaste dagarna, exempelvis). Och då kommer den: Den allmänna förvirringen.

Jag brukar inte ha så mycket till plan när jag packar, så i dag bestämde jag mig för att testa den varianten. Att ha en plan alltså. Började skriva en lista, jag gillar listor. Det var ändå svårt att få den överblick jag var ute efter, så jag tog fram det tunga artilleriet:

Med många färgpennor kommer man långt. Hela vägen till USA. Tror jag.

Det var längesedan jag ritade, det var på den gamla (inte så goda) tiden när jag ritade cellgiftsmonster - det minns ni säkert. Nu har jag inte så stora behov av att rita monster, även om de fortfarande gör sig påminda faktiskt, men jag tänkte att jag kunde testa att bli så oerhört pedagogisk att jag ritade de kläder som först poppade upp i skallen. Började med klänningar eftersom det nästan alltid är mitt favoritplagg, och ritade sedan vad som kunde passa till - smycken, jackor, koftor, tights och skor. Nej, jag tänker inte visa några bilder på det, de skulle inte säga er någonting, det här var bara för min egen skull.

Det där ritandet satte verkligen igång hjärnverksamheten, kom på plagg efter plagg efter plagg... Inte helt bra för resväskan, men roligt har det varit! Och även om jag inte kommer gå helt efter denna finfina och färgglada lista så känns den som en enorm hjälp. När jag tittar på teckningarna ser jag solklart flera plagg som passar ihop på minst tre-fyra sätt och de kommer definitivt åka ner i väskan! Har inte packat något än (mycket ligger faktiskt i tvättkorgen, så nu skyller jag på det. Ska tvätta tisdagmorgon innan jobbet - och efter det finns det inget att skylla på!) men när jag väl börjar kommer det gå som en dans! Det är bra att leka lite dagis ibland :)

Bäst just nu: Nej, det är sannerligen inte alltid nödvändigt att kosta på sig saker som är dyrare, när det finns andra produkter som är precis lika bra, bara lite fulare. Men ibland blir man bara så glad när man ser något fint och då kan en sådan vardaglig sak som att smörja in torra händer med handcreme bli en liten högtidsstund! Om just den här sorten från Crabtree & Evelyn är bra? Ingen aning, har inte testat än. Men det sägs att den är smått fantastisk och skulle den nu inte vara det är i alla fall tuben alldeles bedårande!

Tom resväska. Än så länge

I dag har större delen av dagen ägnats åt städning. Jag bor ju inte så stort och med tanke på det borde det inte ta nästan en hel dag att städa, men jag är inte så snabb av mig, kommer ofta på massa andra saker att göra samtidigt. Som att gå ner till förrådet och hämta upp stora resväskan:

Jättestor och jätteröd. Nej jag vet, det är inte någon fantastisk skärpa, men hey - det är en resväska, hur mycket mer behöver ni se egentligen?!

Även om jag inte har så mycket emot att städa (framför allt inte när det verkligen behövs och man efteråt ser stor skillnad) så är det ju mycket roligare att gå och hämta upp en resväska - av den enkla anledningen att en sådan uteslutande används för just resor, där man vet att det kan ligga något spännande framöver! Städning ger ju i ärlighetens namn sällan den kicken... att jag gjorde det nu beror dels på att lägenheten inte kommer stå tom bara för att jag är borta och det ju är trevligt för kommande gäster att kliva in till ett hem i ordning, fritt från dammråttor. Dels är det trevligt även för mig när jag om några veckor kommer tillbaka till ett boende där var sak har sin plats. Speciellt med tanke på att jag förmodligen kommer ha shoppat så mycket som jag måste skapa ny plats för då det är ganska fullt på de gamla platserna... Nåväl, resväskan är alltså det trevligaste med den här dagen. Hade tänkt börja packa lite redan i dag - helst ingenting i den stora röda väskan dock utan bara i den som ska vara handbagage. Mitt mål är att åka med en alldeles tom resväska, vilket naturligtvis inte kommer ske. Väntar nog dock till i morgon, behöver ge mig ut och köpa batterier till väskvågen och det känns som en söndagssysselsättning.

Så nu får det bli en lugn kväll i en dammfri lägenhet. Ska bada fotbad. Kommer ju, som jag skrivit tidigare, testa att både vinka in och åka i en gul taxi i New York, men i övrigt blir det mycket promenad i en tydligen promenadvänlig stad. Kanske läge att skämma bort fötterna lite så de inte blir totalchockade om en vecka... Ha en bra kväll!

 

Bäst just nu: Den här fina teförpackningen var en av födelsedagspresenterna från lillebror och svägerska, ett sencha-te som det så tjusigt heter. Sencha är ett japanskt grönt te och det är fantastiskt gott med smak av bland annat svartvinbär, hallon och hibiskus. Jag gillar inte grönt te alls, det smakar alldeles för lite - men det fina med japanska gröna teer (kanske andra sorter också, jag vet inte) är att de har mycket starkare smak än de kinesiska varianterna. Det är uppenbarligen mer stil på japanerna och tack vare det gillar jag det här teet  massor!! Ska kanske ta en mugg till fotbadet...?  

Om exakt en vecka...

Ni vet kanske hur det brukar kännas sista jobbveckan innan semestern. Ju närmre man kommer, ju svårare är det att motivera sig för arbete. Jag är där nu. Har förvisso fullt upp så jag hinner inte känna någon som helst oinspiration, men det är så lätt att skena iväg i tanken. För nu har dagen kommit där jag kan tänka "Om exakt en vecka är jag på Arlanda så här dags... Om exakt en vecka är jag uppe i luften så här dags... Om exakt en vecka är det fem timmar kvar tills jag landar i New York... Om exakt en vecka har jag så här dags satt min fot på amerikansk mark för första gången..." och så vidare. Jag vill verkligen inte låta otacksam här, men om man jämför allt det med att sitta och redigera tv-tablåer är det lätt att föredra det förstnämnda. Under tiden jag nu ändå sitter och gör viktiga jobbsaker lyssnar jag på världens bästa New York-låt enligt tidningen Time Out, som för ett tag sedan listade de 100 bästa sångerna som handlar om just denna världsmetropol. Kolla in hela långa listan här: http://stereogum.com/970451/time-out-new-yorks-100-best-nyc-songs/list/ och lyssna (samt titta) på nummer 1, Jay Z:s och Alicia Keys "Empire state of mind" här: http://www.youtube.com/watch?v=0UjsXo9l6I8

Lektyr för en NY-sugen Emma. Här kan man läsa om både viktiga och oviktiga saker att göra och uppleva i New York. Har inte kommit så långt än, har nog mest bara insett att jag måste testa att vinka in en gul taxi, så där som de gör på film!

I vanlig ordning har jag också koll på vädret - speciellt i dag när det är kallt i Stockholm. I morse hade jag behövt vantar på väg till jobbet, fast jag tänkte inte så långt innan jag gick hemifrån, man vill liksom inte ha vantar i maj (det behövs inte i NY i dag, där är det för närvarande förvisso regn men det är i alla fall 17 grader, till skillnad från de dryga 6 grader det var i den här delen av världen. Till eftermiddagen blir det sol och minst 23 grader. I NY alltså, inte i Stockholm. Tyvärr). I förrgår var jag ute och käkade med fina vännerna Linda och Nina, vi drack sommar kan man säga, med fantastiska drinkar som smakade ananas, jordgubb och kokos. Försökte ta en bild på både dem och middagen (sagolikt goda hamburgare och ett glas rosé, smaskigt värre på Grill) men det var lite för mörkt inne i lokalen, och jag avskyr att ta kort med blixt. Men ni kan ju tänka er kombinationen och trösta er med att det nog blir sommar på riktigt snart!

En annan sommarkänsla. Till fredagsfikat i dag hade Birgitta med "falsk cheesecake", en busenkel och mycket god sötsak med somrig smak av hallon.

Efter jobbet i dag (ja, jag är rebellisk som sitter och skriver på arbetstid! Men jag har faktiskt lunch nu...) ska jag träffa en kompis från Mössebergsrehaben, det ska bli så himla trevligt! Vi hittade varandra väldigt snabbt där nere (något jag förvisso tycker jag gjorde med alla, så det kanske inte säger så mycket) och redan första förmiddagen slog vi följe under en långpromenad och hade hur trevligt som helst. Vi pratar i telefon ibland och det känns som att vi känt varandra i en sisådär hundra år. Vi ska till Grillska huset, Stadsmissionens eget hus i Gamla stan, där det drivs konditori, bageri och brödbutik. Överskottet går till den sociala verksamheten vilket gör att man kan fika enorma mängder med mycket gott samvete! En bra start på helgen :)

Bäst just nu: Ja, det har gått alldeles uruselt för Tre kronor inför hockey-VM som startar i dag, men jag tror ändå det kan bli ganska trevligt. Kommer följa de matcher jag hinner innan vi åker, i kväll ser jag fram emot vinst mot Norge...         

Röd dag med glass och strumpor

Jaha, har ni demonstrerat klart nu? Eller har ni kanske bara latat er i solen denna dag? Det sistnämnda skulle jag gjort om jag varit ledig, men nu var det ju jobb som gällde. Det var längesedan jag jobbade en röd dag, någon gång för typ två år sedan skulle jag tippa på... man hinner glömma mellan varven men jag insåg i dag att det är ganska trevligt att jobba tillsammans med den lilla lilla redaktionen en röd dag. Det mesta i tidningsväg är gjort sedan innan och man arbetar i en ganska skön takt av den anledningen. Inte alls så att man sitter och dricker kaffe och rullar tummarna hela dagen (eller halva, vi jobbar bara till en bit efter lunch), det har varit ganska fullt upp för oss alla (fem) tror jag. Det trevligaste med de röda dagarna är att företaget bjuder på lunchen. Efter thaimaten kände vi oss ganska säkra på att företaget även bjöd på glass, den soliga dagen till ära.

Lakritspuck, hurra! En varm vårdag är det nästan att bryta mot en lag om man inte äter glass. Ja, jag vet att jag har på mig vantar - det är lite kallt på jobbet ibland - men det är ändå vår nu. Det är ju maj!

Efter jobbet firade jag 1 maj genom att köpa färgglada strumpor. Jag har egentligen väldigt många strumpor, men de här var så fina så det inte gick att låta bli. Om man ska åka på semester i USA i lite drygt två veckor, och inte kommer ägna sig åt att tvätta, är det bra att ha med sig ett helt gäng med strumpor, och då kan man ju lika gärna ha med sig fina, färgglada! Nu kanske inte strumpor är det plagg jag kommer använda mest, om man tittar på väderkartan för Nashville (dit vi också ska) är det i dag hela 30 härliga, varma grader. Till kvällen blir det lite mulet men fortfarande varmt, 26 grader. Fortsätter det så kan strumpor kännas lite onödigt. Å andra sidan är det ungefär samma grader i New York som det är här, och nu går jag ju i strumpor. Och okej, det kanske blir jättevarmt i varenda stad vi ska till - men eftersom det från och med torsdag ska bli kallare här i gamla Sverige kommer jag helt klart ha användning för fina, färgglada strumpor! Ni ser, bra köp.

Rött, rosa, orange och lite mörkgrått: Jag gillar!

Men än så länge är det härlig vårvärme, satt en stund ute på balkongen när jag kom hem. I morgon ska det tydligen bli ännu bättre än i dag. Då ska jag träffa vännerna Linda och Nina på en bit mat och några glas vin. Ibland är livet väldigt väldigt bra :)