Vårrapport

Jag fick för mig att det skulle vara ganska soligt och ganska varmt i dag. Det var inte vare sig önsketänkande eller något jag greppade helt ur luften för att det lät bra, jag såg det faktiskt på morgon-tv:s väderkartor. Men än så länge har det i stället varit ganska mulet och ganska småkyligt. Nu är ju inte dagen slut, det kanske blir en solig och varm eftermiddag, och blir det inte det kommer det komma en annan dag som är solig och varm - och då är man glad att man gjort det man gjort i dag: Satt ut balkongstolen, lämpligt nog på balkongen. Nu är det vår, det bara är så.

Stol på rätt plats. Fattas bara någon som sitter i den och solar! En annan dag, vänta bara... "Men vad är det för spännande lila sak som man ser liiiite av i mitten längst ut till höger i bild?" undrar ni nu. Jo...

 ... blåbärsris med påskfjädrar! Påsken är som julen, en härlig högtid som försvinner på tok för snabbt. Därför ska man passa på att njuta så länge man kan. Ni vet ju att jag tar fram alla julsaker redan vid första advent eftersom jag vill julfröjdas så länge som möjligt. Samma sak med påsken - varför vänta med fjädrar till påskveckan?! Nej, fram med dem bara! Och när man ändå har börjat utomhus...

 

... kan man lika gärna fortsätta inomhus. Fast jag ljuger lite, för jag började påska inne för typ två veckor sedan... Det är inte så att jag överpyntar, det är faktiskt bara ägg i grenar...

... coola (påsk)tupp-hönan (har lite svårt att avgöra vad den här krabaten egentligen är)...

 

 ... och lite vårfräscht på matbordet. Inte så mycket påsk egentligen, om det inte vore för...

... påskkycklingarna som ränner omkring och piper lite här och var på duken!  Och ja, duken är struken, flera gånger. Jag vet att det inte syns, den ser liksom bucklig ut! Det är svårt att stryka en stor duk, men man får tänka bort det. Och ja, jag vet att det inte är jättebra skärpa på de små fjäderfäna (som för övrigt är i plast och inte det minsta fjädertäckta) men ni fattar själva grejen ändå tror jag.

Jag har en skön dag, trots avsaknad av den vårvärme jag hade hoppats på. Hänger en del på balkongen ändå, inte bara för att sätta ut stolen och riset utan för att göra något nästan ännu trevligare - hänga ut vinterkläderna på vädring innan de plockas ner till förrådet. Låter en lite varmare jacka hänga kvar i garderoben, man vet ju inte om kylan slår till någon mer gång den här säsongen, men i övrigt är det lättare ytterkläder som gäller nu. Det känns väldigt bra, hoppfullt på något vis!

Något som inte känns riktigt lika bra är mina krångliga handleder. Var hos läkaren i onsdags men blev nog inte så värst mycket klokare av det besöket. Han skickade en remiss till en ortoped och jag hoppas det trillar ner en kallelse på hallgolvet inom en inte alltför avlägsen framtid. Känner mig ganska handikappad faktiskt så nu får de sätta in det tunga artilleriet! Vad det består i får vi se då, fortsättning följer.

Nu ska jag gå och laga lite lunch. Kanske passar solen på att komma fram under tiden så det går att sitta där ute och inmundiga maten bland fjädrar och vinterjackor! Tråkigare saker kan man tänka sig :)

Bäst just nu: Jag visste att det fanns en fördel med att våga vägra smarta telefoner! Jag känner mig förvisso väldigt ensam med att ha en vanlig mobiltelefon, ensam - men nöjd. Häromdagen skrev Dagens Nyheter om en rapport från forskare vid universitetet i Maryland, USA, som visar att smarta telefoner gör oss själviska och mindre benägna att hjälpa andra eller engagera oss i samhällsarbete. Möjligheten att ständigt vara uppkopplad har gjort relationen till mobilen viktigare än relationen till andra. Nu kan man väl i och för sig misstänka att det inte per automatik blir så för alla användare av smart-fånar, jag känner folk som har sådana och ändå är väldigt osjälviska och mycket hjälpsamma - men ändå! Jag tänker fortsätta tycka om min gamla (tre-fyra år, en evighet i tekniska prylar-sammanhang) halvskruttiga mobil som jag enbart ringer och sms:ar med. Smartapparaterna göre sig icke besvär!