Från seg till full fart. Typ...

 

Påsk på balkongen. Gilla!

Ibland är jag väldigt segstartad. I morse, efter en lång frukost (mer beroende på att morgontidningen var intressant än att jag åt så himla mycket och länge), kände jag plötsligt att jag inte ville göra någonting. Jag visste att det fanns en del saker att ta tag i hemma och då menar jag inte alls de där stora projekten, som att rensa garderoben där man blir matt av bara tanken. Nej det var bara småsaker, lite disk från gårdagen som jag inte hann ta tag i då, en tidningshög som borde bäras ner till återvinningscontainern innan den (högen alltså) blir alldeles för stor, några tråkiga fönsterkuvert som borde öppnas eftersom det sällan är ett vinnande koncept att låta dem ligga igenklistrade allt för länge. Typ sådana saker, verkligen inget avancerat! Ändå var det svårt att komma till skott, jag visste inte var jag skulle börja - så jag gick och la mig i sängen igen eftersom det var mycket enklare än att försöka hitta en lämplig ordning i det jag behövde ta tag i. Min enda önskan i dag är egentligen att sitta ute på balkongen i solen men denna inte så stora dröm är verkligen helt omöjlig att göra verklighet av eftersom det är ganska molnigt och solen inte lyser med mer än sin frånvaro. Vilken dag det var i går! Jag satt i värmen och solade någon minut och tyckte livet var väldigt härligt. Har nog inte ändrat åsikt i dag men så där härligt varmt och soligt är det inte tyvärr. Fast bakom molnen verkar himlen vara blå och det finns förmodligen en sol där också - kanske tittar den fram lite senare.

Men sängen blev det, inte för att sova utan bara för att ligga under det varma täcket, titta ut genom fönstret och klura på livets väsentligheter och oväsentligheter! Jag kom nog inte fram till något, utöver att det var ohållbart att ligga så där hela dagen. Gick alltså upp och tog tag i livet, bland annat genom att prata i telefon med gammalt Mössebergsfolk. Det var ju väldigt längesedan vi lärde känna varandra på den där rehabvistelsen och även om man inte önskar någon en cancerdiagnos så är jag så himla glad för att jag har träffat de här människorna! Ska man drabbas av en trist sjukdom kan man ju ändå göra det bästa av situationen - umgås med härliga människor exempelvis! Jag älskar mina nära vänner och de var ett stort stöd under förra året, men att få vänner som förstår exakt vad det är för skit man går igenom är väldigt värdefullt. Håller ju på, som jag berättat tidigare, att dra ihop oss för umgänge en söndag om några veckor och nu var det dags att ringa de som inte har mailadresser eller de som inte kan komma men som man ändå vill träffa vid ett annat tillfälle. Det var härliga samtal, det kändes som att jag träffade just de personerna senast i förrgår och vi bubblade på precis som vi gjorde då för flera månader sedan! Och tack vare den lilla glädjekicken har jag nu mer lust att i full fart (nåja...) ta tag i den här dagen med allt vad det innebär av disk, gamla tidningar och fönsterkuvert! Vad som ska till för att ta tag i garderoben vete tusan, men jag tar nu ändå ett steg framåt - alltid något. 

Bäst just nu: Jaha, under tiden jag suttit här och skrivit har solen minsann trängt igenom molnen en aning! Heja solen!