måndag 26 mars 2012

"Jag gillar kniven jag!"

Tänkte försöka fatta mig lite kort nu. Jag är över lag ganska dålig på det, det brukar kunna bli väldigt många ord även de gånger jag jobbar på att inte skriva så mycket! Hade det inte hänt något speciellt i dag hade jag inte ens slagit på datorn när jag kom hem, lite för trött för mer avancerade saker än att slökolla på tv en liten stund innan jag går och lägger mig - men nu har det ju skett lite saker, så jag bör liksom rapportera känner jag! I morse tog jag ju mig den ganska långa vägen till Vallentuna för att träffa ortopeden och därigenom komma ytterligare lite längre upp ur Morbus de Quervain-träsket!

Träffade ortopeden P vid tiotiden på förmiddagen och gick ytterligare en gång igenom min handledshistoria. Han hade förstås fått en remiss men ville ju undersöka själv innan han fattade beslut om nästa steg. Visade, utan att ta i det minsta, den rörelse som ledde till diagnosen första gången - man lägger tummen mot handflatan och kramar den med fingrarna och vinklar sedan hela handen rakt neråt. Om det visar sig göra hysteriskt ont har man med all säkerhet Morbus de Quervain och eftersom det ju just gjorde hysteriskt ont första gången en läkare testade får knappast jag för mig att göra det där sista steget med vinklingen. Att jag var försiktig med det spelade inte så stor roll eftersom P vinklade på precis som han ville. Lite som ett barn som får höra att det absolut inte får lägga handen på den heta spisplattan och då naturligtvis måste göra just det. Där har ni P! I övrigt gillade jag honom, han var bra på att förklara och fatta beslut som lät lovande. Nu minns jag förvisso inte exakt vad han sa men det beror alltså mer på mitt minne än på att jag inte fick information. Men jag tror det handlar om att några senor i tummen har hamnat i fel spår, antingen att de hamnat över varandra eller att de helt enkelt har hoppat ur sina ursprungsplatser. Jag hade ju sedan innan hört rykten om sprutor eller operation och frågan var nu vad P skulle säga.

- Alltså sprutor är inte riktigt min grej, de kanske hjälper ett tag men sedan kan smärtan komma tillbaka. Nej jag gillar ju kniven jag! Det är en enkel operation med lokalbedövning, det tar 15-20 minuter ungefär och du behöver inte vara sjukskriven. Du kanske är lite öm dagen efter och får köra pekfingervalsen på tangentbordet, men värre än så är det inte. Gå ut till syster och boka en operationstid du, ses snart!
"Heja dig!" var jag på väg att säga, jag tyckte det där lät bra. Utan att förstå någonting om hur senor fungerar hade jag fått för mig att sprutor var ett lite sämre alternativ än operation. Nej, jag vet alltså inte alls var den känslan kom ifrån - det bara känns bra med operation faktiskt. Inget tjafs liksom, det tunga artilleriet på en gång i stället! Eller tja, kanske inte på en gång, jag har ju i över en månad gått omkring med väldigt tjafsiga handledsskydd som inte hjälpt ett dugg - men nu är det slut på meset!  Fram med kniven bara!

Ute hos syster fick jag erbjudandet att opereras nästan i samma sekund, men jag kände att det var lite väl snabbt marscherat. Tisdagar och torsdagar fick jag välja på och tyckte att det var bra att göra det (nästan) så fort som möjligt eftersom jag har så pass ont. Tisdag efter påsk är det dags för den första operationen - för nej, det går inte att göra båda händerna samtidigt, det blir alldeles för handikappande. Det kommer bli en utmaning efteråt nämligen, då ska jag gå med ett bandage som skyddar stygnen i en-två veckor, och detta bandage får under inga som helst omständigheter bli blött. Att ha två händer som inte får bli blöta känns lite väl... Ska ta vänsterhanden den första vändan, det är den jag har mest ont i. Fick ett gäng papper av sköterskan och även muntlig information om hur jag ska bete mig före och efter operationen.
- Om du känner dig orolig inför operationen kan du få lite lugnande, sa syster, men jag försäkrade henne om att jag är filbunke-lugn för det mesta och att jag inte hade varit orolig när jag varit med om värre saker än en liten 15-minuters vaken operation - så jag hade minsann inga planer på att börja noja nu!

Ja, efter detta inte speciellt korta inlägg har ni nu ganska bra koll på läget! Nu tänker jag gå och lägga mig, sov gott.

12 kommentarer:

  1. Attans oxå att du inte kunde slippa kniven, jag hade hoppats på en dutt salva eller några piller, men men..... Hoppas att det går att åtgärda så snabbt som du beskriver. Värre saker har du varit med om, men jag tycker ändå att du uppfyllt din kvot.
    Vilka härliga dagar, hoppas att du får njuta av vädret. Jag njuter när jag rusar runt i friska luften, ackomanpanjerad av fågelkvitter.
    Tjosan tjejen! :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det hade nog inte hjälpt så mycket, så jag tycker kniven är bra :)
      Ja det här är härligt, det ryktas om att det ska bli lite kallare nu, men jag hoppas det ryktet är väldigt osant - vill ha den härliga värmen och solen ju!
      Tjo!

      Radera
  2. Va bra att du får hjälp med händerna! Hoppas att det blir vår på riktigt snart, då läker du nog extra sanbbt. HA en bra vecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det känns skönt att snart kunna slippa galenskaperna! Haha, det är en bra teori! Jag hoppas som du :) Detsamma till dig!

      Radera
  3. Oj, har inte läst din blogg på några dagar. Så det blev så att det blir operation. Hade hoppats att du skulle slippa det. Men bara du blir bra så............
    Har varit och tränat i dag och blev bjuden på afternon tea på Vete-katten efter träningen. När jag gick in på Vete-katten var det varmt och skönt och när jag kom ut regnade det. Men lite skönt tyckte jag det var med regnet. En hel del damm behöver sköljas bort. Men min väninna skrämde mig med snö till helgen och det är att gå för långt. Kram. /Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det blir bra med operation :)
      Trevligt, det är ett mysigt ställe! Kan förstå den känslan, hört den hos fler med allergi... Det är det verkligen!
      Kram!

      Radera
  4. Ciao Emma... småoperationer kan ju vara lite trevligt, om man inte är känslig för blod vill säga. När de opererar min tå brukar jag fråga om jag får titta men det får jag oftast inte... hehe... De tror väl att jag ska svimma eller något. Men handen är ju nästan oundvikligt att se på. elller ska du vara på operation och operera den?? Snart ses vi! Kram Lina ps. Vad önskar du dig i försenad födelsedags present? ds.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ciao! Ah, jag vill också titta, har tänkt fråga om jag får det! Fast om inte ens du, som har sjukvårdsvana, får titta lär ju inte jag heller få det... :( De sätter säkert ögonbindel på mig!! Det gör vi :)
      Kram!
      PS: Väldigt bra fråga... ska försöka tänka ut något, hör av mig under morgondagen (hoppas jag)...

      Radera
  5. Läste nyss en gammal Året Runt från slutet av 2011. Ibland blir tidningarna liggande och sedan läser jag många på en gång innan jag ger tidningarna åt min snart 80 år gamla mor :-)

    Där fanns en artikel om dig som berörde mig och därför kom jag in på din blogg. Skönt att kunna läsa att du mår bättre.
    Håller med dig om att mycket blir lättare och känns bättre om man har en positiv livssyn.

    Kram på dig ända från södra Finland!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se där! Kul, välkommen hit :)
      Ja jag tror verkligen att det är så. Visst måste man få bli arg och ledsen, tjura lite ibland. Men i längden tror jag på det positiva :)
      Kram från den här sidan!

      Radera
  6. Hello!! Jahaja knivdax igen då! Tar d aldrig slut? D va ju en liten snabbis denna gång så d var ju bra:) ses snart och precis, vad önskar du dej??????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajjamen! Nej, det tar aldrig slut - jag prenumererar på operationer, det kommer en ny med jämna eller ojämna mellanrum, precis som en bokklubb :D Hehe, jag är dålig på att komma på något va...?!

      Radera