Ordning i badrumsskåpen

Jag tycker alltid, när jag vaknar på torsdagsmornar, att helgen känns härligt lång. Nu, lördagkväll, är den ju snart slut! Jag vet att det låter lite negativt, men helgen går ju så himla fort - till och med när man har en som är dubbelt så lång som den är normalt sett. I morse gick jag upp halv sju av den enkla anledningen att jag råkade vakna då och kände mig ganska utvilad. Dessutom gäller det ju att utnyttja ledigheten... I dag stod badrumsstädning på schemat, av den där sorten som innebär rensning i skåpen. Har hållit på hela dagen och förstår inte riktigt hur det gått till! "Det är synd om er tjejer" sa pappa medlidsamt i telefon när han förstod vad jag höll på med. Ja, han sa det på skämt, men jag kan ändå ge honom lite rätt - i alla fall när man är som jag. Jag är så sjukt bra på att köpa på mig saker! Jag är en dröm för reklambranschen, jag går liksom på allt! Läser jag om en bra foundation, en bra dagcreme, ett bra schampo - nog tusan köper jag det alltid! Eller okej, jag har varit sådan. Nu för tiden är jag mer selektiv, men spåren i badrumsskåpen är ändå väldigt tydliga... Jag har under för- och eftermiddagen hittat flaskor där jag tänkt "men vad är det här?" (och fått googla för att ta reda på svaret), burkar där jag undrat "men när köpte jag den här?", tuber jag funderat på "men varför har jag en sådan här?" - och så vidare. Det är lite spännande att gå igenom sina tillhörigheter!

Ytterligare en fördel med att vara i badrummet, utöver att det är spännande alltså: Det finns inget fönster där, så man slipper se snön. Påskfjädrarna på balkongen såg väldigt vissna och ledsna ut, de brukar vaja så fint i vinden annars!

För att ni inte ska tro att jag är mer än lovligt förvirrad (och onormalt köpgalen) så har det varit väldigt många provförpackningar jag varit mest undrande till. Visst har jag genom åren köpt produkter jag nästan aldrig använt, men det mesta har varit gåvor för att jag köpt något annat, saker jag inte skulle köpt hur lockande reklamen än var. Som läppstift exempelvis. Hittade tre stycken, fantastiskt röda från det ena märket lyxigare än det andra. Jag är ingen läppstifstjej även om jag nästan skulle önska att jag vore det. Känner mig mer bekväm i helt vanligt lypsyl eller ett läppglans - men gåvoläppstiften har ändå fått vara kvar i samlingen av allt annat mer eller mindre nödvändigt. Har gått omkring här hemma och testat dem och tänkt att jag en vacker dag kanske blir i väldigt stort behov av röda läppar. Det är inte så troligt, men man vet aldrig.

Något jag ständigt är i behov av är alldeles uppenbarligen nagellack.

Det här är bara en liiiten del av de dryga 50 lack jag i eftermiddags insåg att jag har i min ägo. Jag är lite kär i nagellack faktiskt! Man kan ju tycka att 50 är ett fullt tillräckligt antal och jag kommer förmodligen inte köpa ett nytt den absolut närmaste tiden. Men det kommer heller inte dröja länge innan nagellacksfamiljen utökas, det kan bli så när det är kärlek med i bilden! Det trevliga med just rensandet av nagellack var att sätta ihop dem i en fin färgskala, som jag roade mig med en stund vid matbordet:

 

  Ja, ni tycker säkert att jag borde skaffa mig ett liv i stället för att lägga energi på att sätta nagellacken i någon sorts ordning. Ni får tycka det, jag bjuder på det. För även om de inte, som här, står i en ring i badrumsskåpet har jag ställt flaskorna i en fantastisk ordning! Det må vara överkurs, men om man vet att man exempelvis vill ha ett blått nagellack är det ju mycket lättare om de åtta nyanserna av blått faktiskt står tillsammans, i stället för att man ska behöva leta igenom en brokig skara av 50 olika flaskor i orange, guld, gult, lila... och så vidare. Jag är nöjd!

En annan make up-produkt jag har mycket av är ögonskuggor. Jag har just nu lite mindre av en tokglittrig variant, råkade tappa ut halva innehållet i kökshon minsann! Men den såg ju å andra sidan, för ovanlighetens skull, lite glamourös ut ett tag :)

Nu är jag äntligen färdig med badrummet och har en fantastisk ordning på varenda hylla. Funderar på att nu fortsätta med garderoberna, även om blotta tanken får mig att bli lite matt. Det är ju bara det att det gick så bra (fast ganska långsamt då) med rensandet i dag, gjorde mig av med många gamla flaskor, burkar och tuber, och för att lyckas med rensningen av kläder måste det gå minst lika bra. Tänk om jag vaknar på fel sida i morgon och inte lyckas rensa någonting? Alltså borde jag börja typ nu. Å andra sidan, ska man vara en riktig miljövän ska man ju nu väldigt snart släcka alla lampor mellan 20.30-21.30, och då blir det väldigt svårt att se klart i garderobsmörkret. Hm, får klura på det där en pytteliten stund.

Bäst just nu: Trots snö: våren är här. Fotbollsallsvenskan startade ju i dag, ett säkert vårtecken! För hjärtats del är det dock fortfarande vinter eftersom Superettan, där Hammarby spelar, inte dragit igång än. Men snart är det vår även där :)

En grå, färgglad vårdag

Det är sista "riktiga" långhelgen nu. Nästa vecka är det förvisso påsk och precis som alla andra veckor detta år bara tre jobbdagar, och veckan efter det är det en röd dag och en operationsdag. Men det här är sista veckan där jag har lediga semesterdagar, snart är det dags att jobba femdagarsvecka igen, något jag inte gjort sedan december 2010. Min första tanke var att bara ha jätteroligt denna helg, bara göra saker där jag utnyttjar varenda minut till att leva livet liksom. Men vid närmare eftertanke är det nog bra att greja lite hemma. Göra en ordentlig städning, jag vet inte hur mycket jag kommer kunna göra sådant när handen är nyopererad och i bandage som absolut inte får bli blött. Då kanske allt blir kaos här hemma, så om jag skapar ordning och reda nu blir det ändå en bra sak att minnas när jag sedan är tillbaka i långa arbetsdagar och långa arbetsveckor, med en handikappad hand. Man kan ju inte bara lalla omkring, även om det är roligt. Man är ju ändå vuxen nu. Snudd på tant.

När jag vaknade i morse kände jag ett ganska starkt behov av att uträtta ärenden. Jag kände däremot ett ganska svagt behov av att gå utanför ytterdörren. Tror det varit något strömavbrott i natt för när jag skulle slå på tv:n fick jag göra en kanalsökning innan det gick att få igång Gomorron Sverige. Klev in i duschen och när jag klev ut ur densamma lagom till en väderleksrapport tänkte jag att "jag måste hört fel, alternativt ha strömavbrott i hjärnan som nu fattat tokigt..." när meteorologen sa "...minusgrader i hela landet... snö...". Lusten att gå ut blev ytterligare lite mindre! Nu var det nog varken fel på hörseln eller hjärnan (inte mer än vanligt i alla fall) för nästa väderprognos hade samma budskap. Nu blir det kallare och i alla fall minusgrader på nätterna, från norr till söder, och så ser det ut så långt fram väderfolket kan se. Åhhh så deprimerande! Allt blev plötsligt lite mer grått omkring mig. Lusten att uträtta ärenden blev ytterligare lite större - behövde muntra upp mig själv, få lite sol i hjärta och sol i sinne typ. Tänkte att jag fick vara lite vårig själv om nu vädret skulle börja trilskas:

 

Vårkappan vänder, som ni ser på översta bilden, ryggen åt vintern och säger "Skäms på dig vinter om du tänker visa dig igen!". Man måste ju sätta ner foten! Eller i det här fallet, använda vårkappan och visa var skåpet ska stå. Typ.  

Hade först tänkt åka till Liljeholmstorget för att, bland annat, liva upp mig med Galna glassen - ni vet det där fantastiska glasstället jag berättat om för längesedan. Men ganska snabbt insåg jag att jag nog var lite mer sugen på en ceasarsallad på det där mysiga stället i Bromma blocks, som jag också skrivit om innan, det med pelargoner på brickorna om ni minns. Knappast i något försök att vara nyttigare, även om sallad (trots att den innehåller ganska mycket dressing) kanske är lite nyttigare än glass. Sallad i avsaknad av kolhydrater brukar ofta innebära ett blodsockerfall som bäst kvävs med sötsak lite senare...

... så även denna gång. Nu hoppar jag lite i tiden, för fika gjorde jag i slutet av min ärenderunda. En latte + en hallon & lakritscupcake = gott. Väldigt gott.

Ja, som ni förstår blev det Bromma blocks. Jag är ju en vän av gallerior, speciellt i lite halvgrått och regnigt, alternativt snöigt och kallt väder. Fast jag får erkänna att jag blev lite skeptisk till galleria-konceptet när jag vid lunchen läste i Metro om Skandinaviens största galleria som nu börjar byggas i Solna. En - håll i er nu - director of operation på Unibail Rodamco (nej, jag vet inte alls vad en sådan gör. Jag förstår inte ens vad jag nyss skrev) säger i tidningen "Om man slår ihop ytorna på NK, PUB, Åhléns, Sturegallerian och Gallerian i Stockholm city så behöver man lägga på ytterligare 20 000 kvadratmeter för att komma upp i samma storlek som Mall of Scandinavia". Hela härligheten (?) ska bli 103 000 kvadratmeter stort och sju våningar högt - fast ändå "bara" innehålla 250 olika butiker. Det ska nämligen också finnas en biograf - och "förhoppningsvis en simhall"... Man undrar ju lite hur de tänkte där, när de satt på mötet och la upp planerna för den nya gallerian? "Hm, varför gillar inte folk gallerior - det är ju alltid typ tomt i dem som ligger utanför citykärnan? Saknar de något? Vad tror ni om... en simhall?! SIMHALL? Jaaaa, skitbra idé - den kör vi på!". Nja, jag är skeptisk... 

Okej, nu var det Bromma blocks då. Och lite shopping. jag glömde typ hälften av mina planerade ärenden för jag blev så uppåt av alla glada färger! Det må vara hur grått som helst ute, det vårspritter i hela kroppen av allt fint i rosa, orange, gult, rött, grönt, blått, lila... Kunde inte låta bli att shoppa lite, allt från färglada nagellack till färgglada kläder (och en inte fullt så färgglad klänning på H&M, som man enkelt livar upp med färgglada strumpbyxor och färgglada smycken. Den var på rea och köptes för det hutlösa priset av 50 riksdaler!). Det är nog bra att jag tänkt få ordning den här helgen, kanske måste lägga lite energi på garderoberna, för att få in mina fynd. Och jag tänker minsann vara alldeles fantastiskt färgglad den kommande veckan, för att mota bort minusgraderna och snön! Man måste göra vad man kan.

"Jag gillar kniven jag!"

Tänkte försöka fatta mig lite kort nu. Jag är över lag ganska dålig på det, det brukar kunna bli väldigt många ord även de gånger jag jobbar på att inte skriva så mycket! Hade det inte hänt något speciellt i dag hade jag inte ens slagit på datorn när jag kom hem, lite för trött för mer avancerade saker än att slökolla på tv en liten stund innan jag går och lägger mig - men nu har det ju skett lite saker, så jag bör liksom rapportera känner jag! I morse tog jag ju mig den ganska långa vägen till Vallentuna för att träffa ortopeden och därigenom komma ytterligare lite längre upp ur Morbus de Quervain-träsket!

Träffade ortopeden P vid tiotiden på förmiddagen och gick ytterligare en gång igenom min handledshistoria. Han hade förstås fått en remiss men ville ju undersöka själv innan han fattade beslut om nästa steg. Visade, utan att ta i det minsta, den rörelse som ledde till diagnosen första gången - man lägger tummen mot handflatan och kramar den med fingrarna och vinklar sedan hela handen rakt neråt. Om det visar sig göra hysteriskt ont har man med all säkerhet Morbus de Quervain och eftersom det ju just gjorde hysteriskt ont första gången en läkare testade får knappast jag för mig att göra det där sista steget med vinklingen. Att jag var försiktig med det spelade inte så stor roll eftersom P vinklade på precis som han ville. Lite som ett barn som får höra att det absolut inte får lägga handen på den heta spisplattan och då naturligtvis måste göra just det. Där har ni P! I övrigt gillade jag honom, han var bra på att förklara och fatta beslut som lät lovande. Nu minns jag förvisso inte exakt vad han sa men det beror alltså mer på mitt minne än på att jag inte fick information. Men jag tror det handlar om att några senor i tummen har hamnat i fel spår, antingen att de hamnat över varandra eller att de helt enkelt har hoppat ur sina ursprungsplatser. Jag hade ju sedan innan hört rykten om sprutor eller operation och frågan var nu vad P skulle säga.

- Alltså sprutor är inte riktigt min grej, de kanske hjälper ett tag men sedan kan smärtan komma tillbaka. Nej jag gillar ju kniven jag! Det är en enkel operation med lokalbedövning, det tar 15-20 minuter ungefär och du behöver inte vara sjukskriven. Du kanske är lite öm dagen efter och får köra pekfingervalsen på tangentbordet, men värre än så är det inte. Gå ut till syster och boka en operationstid du, ses snart!
"Heja dig!" var jag på väg att säga, jag tyckte det där lät bra. Utan att förstå någonting om hur senor fungerar hade jag fått för mig att sprutor var ett lite sämre alternativ än operation. Nej, jag vet alltså inte alls var den känslan kom ifrån - det bara känns bra med operation faktiskt. Inget tjafs liksom, det tunga artilleriet på en gång i stället! Eller tja, kanske inte på en gång, jag har ju i över en månad gått omkring med väldigt tjafsiga handledsskydd som inte hjälpt ett dugg - men nu är det slut på meset!  Fram med kniven bara!

Ute hos syster fick jag erbjudandet att opereras nästan i samma sekund, men jag kände att det var lite väl snabbt marscherat. Tisdagar och torsdagar fick jag välja på och tyckte att det var bra att göra det (nästan) så fort som möjligt eftersom jag har så pass ont. Tisdag efter påsk är det dags för den första operationen - för nej, det går inte att göra båda händerna samtidigt, det blir alldeles för handikappande. Det kommer bli en utmaning efteråt nämligen, då ska jag gå med ett bandage som skyddar stygnen i en-två veckor, och detta bandage får under inga som helst omständigheter bli blött. Att ha två händer som inte får bli blöta känns lite väl... Ska ta vänsterhanden den första vändan, det är den jag har mest ont i. Fick ett gäng papper av sköterskan och även muntlig information om hur jag ska bete mig före och efter operationen.
- Om du känner dig orolig inför operationen kan du få lite lugnande, sa syster, men jag försäkrade henne om att jag är filbunke-lugn för det mesta och att jag inte hade varit orolig när jag varit med om värre saker än en liten 15-minuters vaken operation - så jag hade minsann inga planer på att börja noja nu!

Ja, efter detta inte speciellt korta inlägg har ni nu ganska bra koll på läget! Nu tänker jag gå och lägga mig, sov gott.

Rör inte min sommartid!

Sommartid. Jag har nog alltid tyckt det är ett väldigt fint ord där enda nackdelen är att man blir bestulen på en timmas sömn. Vintertid som ord känns däremot lite tyngre och oinspirerande, och den enda fördelen är väl att man får en plustimme på sin sömn. Men i det långa loppet är det ändå mycket trevligare med sommartid, jag tänker på dagar vid vatten och sandstrand, lunch på balkongen, kort sommarklänning med ben som äntligen slipper vara instängda i strumpbyxor, rosévin på picknick i parken... ja, det går ju att hålla på och yra om trevligheter länge till! Som sagt, sommartid är ett fint ord. Om ni frågar mig alltså. Frågar ni någon annan finns risken att det blir ett helt annat svar. Just den här helgen har sommartiden känts ganska ifrågasatt har jag märkt. Ni har säkert också hört det i olika sorters medier dessa dagar. När sommartiden införs ökar antalet hjärtinfarkter, de närmaste två veckorna kommer ungefär 30 svenskar att dö av hjärtinfarkt som en följd av den stress som orsakas av bytet till sommartid berättar exempelvis dagens DN, där en tysk professor ondgör sig över sommartiden och vill avskaffa den. Att sova en timme mindre leder tydligen till kaos (för när vi får en timme gratis i samband med övergången till vintertid minskas antalet infarktsfall med tio) och jag blir lite fascinerad av detta faktum! Jag störs inte nämnvärt över min förlorade timme utöver att det kanske är lite småsynd på sin höjd - men att folk faktiskt dör för att de på måndagmorgon blir så stressade över att de tappat en sömntimme - wow. Liksom. Jag vet inte vad jag ska säga... Läste i går om någon forskare som hade en lösning på problemet, han uppmanade alla arbetstagare att i morgon ta en sovmorgon. Om hans uppmaning var välsignad av landets samtliga chefer förtäljde inte historien...

I natt sov jag minsann nio timmar och i morgon har jag lämpligt nog sovmorgon, så att jag skulle drabbas av en stressrelaterad hjärtinfarkt känns inte direkt troligt. Sovmorgonen har jag varannan måndag vare sig det är sommar- eller vintertid, fast just denna kommande måndag blir inte min sovmorgon så lång som den brukar vara. I morgon ska jag nämligen sätta mina fötter i Vallentuna för första gången i mitt liv - allt för att händerna ska få sig en ordentlig undersökning. Just det, jag ska till en ortoped för att försöka bli av med det här Morbus de Quervain-tjafset ni vet. Äntligen. Jag hade kunnat komma till en ortoped bra mycket närmre än Vallentuna, som kräver en resväg med tunnelbana, buss och Roslagsbana (ungefär som pendeltåg), men då hade jag fått vänta väldigt mycket längre. Vi får väl se om det är värt den långa vägen i morgon, om jag hittar fram och läkaren gör något vettigt för att stoppa det bråkiga.

Efter de nio sömntimmarna började den här dagen med en lång promenad i morse, och jag såg då att några buskar är på väg att snart inte stå fullt så nakna som de gör nu. En vacker dag kommer man vakna upp och se att det är grönt överallt, det brukar vara så att det går så himla snabbt! Men jag gillar det här läget, när vi bara är i början av våren och det är långt kvar av den. Bra saker vill man ju ha kvar så länge som möjligt. Lite orolig blev jag dock när reklamen damp ner på hallgolvet i går:

VA?!? Redan? Men... våren då? Kan inte den få komma först och stanna en stund? Så tar vi sommaren efter den? Eller måste Ikea styra och ställa när saker ska ske? Ikea, som tydligen inte kan leva i nuet. Ikea som brukar plocka fram julsakerna i oktober. Ska vi köra i den här takten är det ju dags för vintertid i mitten av nästa vecka - vill vi verkligen ha det så?! Nej, vi låter mars vara vår va? Ja.

Nu tänker jag gå ut på balkongen. Det är lite blåsigt men väldigt soligt, så det känns som en bra söndagssysselsättning. Lite senare ska jag göra våfflor, förstås. Det blir med den där goda lax- och wasabi-röran jag skrev om för några veckor sedan ni vet. Ett utmärkt sätt att fira både våffeldag och sommartid på!

Bäst just nu: Mango. Fantastisk god frukt. När jag handlade på Ica Maxi för några dagar sedan fick jag två stycken alldeles gratis. De, Ica Maxi alltså, är mellan varven väldigt bra på det där med gratissaker - för någon månad sedan fick jag en gratis tårtspade bara för att jag skulle fylla år! Jag var inte i något stort behov av en tårtspade men gratis är ju gott som bekant... I alla fall, mango är en bra gåva - och får man dem inte gratis utan måste köpa är det ingen jättekostnad heller. Mango känns somrigt, så tar ni Ikeas konstaterande på allvar rekommenderar jag ett mangoinköp så fort som möjligt.

Frukt är godis. I alla fall om frukten är mango. Skalas och skärs i klyftor för bästa smak!   

Från seg till full fart. Typ...

 

Påsk på balkongen. Gilla!

Ibland är jag väldigt segstartad. I morse, efter en lång frukost (mer beroende på att morgontidningen var intressant än att jag åt så himla mycket och länge), kände jag plötsligt att jag inte ville göra någonting. Jag visste att det fanns en del saker att ta tag i hemma och då menar jag inte alls de där stora projekten, som att rensa garderoben där man blir matt av bara tanken. Nej det var bara småsaker, lite disk från gårdagen som jag inte hann ta tag i då, en tidningshög som borde bäras ner till återvinningscontainern innan den (högen alltså) blir alldeles för stor, några tråkiga fönsterkuvert som borde öppnas eftersom det sällan är ett vinnande koncept att låta dem ligga igenklistrade allt för länge. Typ sådana saker, verkligen inget avancerat! Ändå var det svårt att komma till skott, jag visste inte var jag skulle börja - så jag gick och la mig i sängen igen eftersom det var mycket enklare än att försöka hitta en lämplig ordning i det jag behövde ta tag i. Min enda önskan i dag är egentligen att sitta ute på balkongen i solen men denna inte så stora dröm är verkligen helt omöjlig att göra verklighet av eftersom det är ganska molnigt och solen inte lyser med mer än sin frånvaro. Vilken dag det var i går! Jag satt i värmen och solade någon minut och tyckte livet var väldigt härligt. Har nog inte ändrat åsikt i dag men så där härligt varmt och soligt är det inte tyvärr. Fast bakom molnen verkar himlen vara blå och det finns förmodligen en sol där också - kanske tittar den fram lite senare.

Men sängen blev det, inte för att sova utan bara för att ligga under det varma täcket, titta ut genom fönstret och klura på livets väsentligheter och oväsentligheter! Jag kom nog inte fram till något, utöver att det var ohållbart att ligga så där hela dagen. Gick alltså upp och tog tag i livet, bland annat genom att prata i telefon med gammalt Mössebergsfolk. Det var ju väldigt längesedan vi lärde känna varandra på den där rehabvistelsen och även om man inte önskar någon en cancerdiagnos så är jag så himla glad för att jag har träffat de här människorna! Ska man drabbas av en trist sjukdom kan man ju ändå göra det bästa av situationen - umgås med härliga människor exempelvis! Jag älskar mina nära vänner och de var ett stort stöd under förra året, men att få vänner som förstår exakt vad det är för skit man går igenom är väldigt värdefullt. Håller ju på, som jag berättat tidigare, att dra ihop oss för umgänge en söndag om några veckor och nu var det dags att ringa de som inte har mailadresser eller de som inte kan komma men som man ändå vill träffa vid ett annat tillfälle. Det var härliga samtal, det kändes som att jag träffade just de personerna senast i förrgår och vi bubblade på precis som vi gjorde då för flera månader sedan! Och tack vare den lilla glädjekicken har jag nu mer lust att i full fart (nåja...) ta tag i den här dagen med allt vad det innebär av disk, gamla tidningar och fönsterkuvert! Vad som ska till för att ta tag i garderoben vete tusan, men jag tar nu ändå ett steg framåt - alltid något. 

Bäst just nu: Jaha, under tiden jag suttit här och skrivit har solen minsann trängt igenom molnen en aning! Heja solen!

Klänningskärlek

Födelsedagen är över sedan ett bra tag känns det som och hade detta varit en "normal" jobbvecka hade jag nu när jag nyss kommit hem tänkt "ah, helg!" men den tanken kan inte tänkas denna kväll. Eller kan kan den väl, men det vore fel. Denna vecka jobbar jag nämligen i morgon eftersom den vikarie som jobbar de dagar jag inte gör det, exempelvis torsdagar, behövde vara ledig i morgon varpå vi bytte ledig dag denna vecka - jag hade min torsdag i går så att säga. Då var det förstås jätteskönt men nu hade jag gärna varit ledig i morgon när det ryktas om att det ska bli den varmaste dagen hittills. Men nu är det som det är, och morgondagen lär ju inte vara den sista varma dagen i världshistorien och inte ens troligt den sista för året, så jag kommer säkert kunna njuta av uteliv en annan dag! Det känns verkligen som vår nu, den där tidiga våren innan allt har hunnit spricka ut och upp! Bara med den skillnaden att det är skönt ute, vilket det ju inte alltid är precis i början. När jag kom till jobbet i morse insåg jag att jag påminde om ett vårlikt, färgglatt påskägg (ja påskägg är ju gärna vårlika eftersom de sällan förekommer under mer höstlika oktober...):

Röd handväska, rosa mockahandskar och orange påse med matlådan! Det skulle bara varit något gult också så hade det känts alldeles komplett i gladfärger :)

För några dagar sedan gick jag förbi en affär i Västermalmsgallerian, en galleria som med lite god vilja ligger på väg till jobbet, och hittade min drog i livet - eller en av dem i alla fall. Nej, det är inte så allvarligt som det låter, men jag har en stor kärlek och snudd på ett begär till klänningar. Jag kan inte få nog, trots att jag har så många i min garderob att jag skulle kunna bygga ett stort tält av dem och bjuda in ett hundratal personer som kanske vill stå under tak (fast ändå med lite utomhuskänsla) vid en eventuell regnskur! För en diabetiker som måste ta sprutor ett par gånger om dagen är klänning ett ganska värdelöst plagg eftersom man inte ostraffat drar upp ett sådant plagg för att kunna sticka sig i magen när man är ute på stan eller på något annat sätt ute bland folk. Med kjol eller byxor är det inga problem - man ställer sig bara lite för sig själv där ingen ser en så noga, lyfter lite på tröjan och sticker sig. Även om någon skulle komma är det inte hela världen! Men om man i stället står rakt upp och ner på exempelvis en mataffärs golv och försöker gömma sig bakom mejerikylen - då kan man ge sig den på att någon dyker upp precis när man drar upp klänningens underdel och visar hela strumpbyxan och trosorna! Inte det minsta lockande och därför ett osmidigt klädesplagg. Men åhhhh vad fint det är med klänning!

I alla fall, jag gick alltså förbi en affär och såg en fantastisk klänning i skyltfönstret. Eller okej, jag såg faktiskt två som jag blev väldigt förtjust i. Det var nya ägare i just denna butik, som jag handlat i innan ägarbytet. Det stod inga priser i skyltfönstret men jag fick för mig att de kunde kosta 499-599 kronor kanske - det kändes rimligt med tanke på att en del i fönstret såg ut som det hade kunnat finnas i förra ägarnas sortiment. Så efter jobbet tog jag mig till gallerian och butiken och hade siktet inställt på snygga klänningar. Såg framför mig hur jag ytterligare en gång föll för frestelsen och stod där i kassan med mina nya fynd och kanske skulle jag bli en tusenlapp fattigare. När jag väl kom in i butiken insåg jag att om jag hade fallit för frestelsen och ställt mig i kassan med något helt annat än fynd hade jag blivit ungefär tio tusenlappar fattigare... Nej, det blev sannerligen inget köpt, så mycket klänningsknarkare är jag inte att jag lägger en bra bit över 4 000 kronor på en klänning (eller något annat plagg heller för den delen. Ska väl vara en brudklänning då men det är inte det största behovet just nu om jag säger så). Ibland blir det inte alls som man tänkt sig! Men det brukar bli bra ändå. Det finns ju faktiskt en del att välja på i garderoben, om man låter bli att sy ett tält av dem :)

Bäst just nu: H&M. Har fina klänningar för 199 kronor.  

Hipp hipp hurra för mig!

Ja men visst! Det är den 19 mars och jag fyller år! Gammal som gatan har jag blivit, men det är ganska trevligt ändå. Eller väldigt trevligt faktiskt. Inför varje födelsedag de senaste åren har jag tänkt att "det är väl inget speciellt med att fylla år..." men varje födelsedagsmorgon vaknar jag upp och tycker att morgonen är lite extra trevlig. Eller jättetrevlig. Vare sig jag har planer eller inte så är det... tja, trevligt!

I dag har jag blivit 35 och det känns på ett sätt väldigt gammalt. Kanske inte ångestgammalt, men... gammalt. Å andra sidan sägs det ju att ålder bara är en siffra (oklart om unga säger så eller om det bara är vi gamla som försöker gömma oss bakom vår gamla ålder) och att man är så gammal som man gör sig. Att det finns 20-åringar som verkar vara 70 och 70-åringar som verkar vara 20. Eller okej, det kanske var lite överdrivet, men ni fattar vad jag menar. Och även om jag nu är närmre 40 än 30 väljer jag att inte tänka på det - för det är ångest! - utan bara fortsätta vara jag, med mina 35 år.

Började dagen med att öppna brev och paket som kommit på posten och blev alldeles sprallig över det där med överraskningar, jag älskar det! Visst är det härligare att ge än att få - men det är faktiskt inte så illa att få heller, verkligen inte!

Ja, det är lite pensionärsvarning att ta kort på presenter men jag kan inte låta bli, jag tycker det här var så himla mysigt! Kort från mormor och en födelsedagspåse med smått och gott från mamma och pappa.

Det är jag det!

Att vara sweet, som flaggan på plastpåsen säger, är ju inte så tokigt! I själva påsen ligger små söta chokladkakor och gottar sig!

Nu kanske ni undrar vad en amerikansk flagga gör i födelsedagspåsen? Ni får undra ett tag till, men håll ut - så småningom ska jag avslöja det :)

Jag är lite smått galen i dofter, gillar parfymer, doftljus och allt annat som luktar gott. I ett av mina klädskåp har jag, på tal om doftljus, ett gäng Yankee candle som ligger och sprider väldoft och det är förstås lite konstigt att ha just ljus och kläder i samma skåp - men det är förstås för att jag saknat klassiska lavendelpåsar. Jag vet, det är inte alls svårt att köpa men jag tänker inte på det när jag är på stan och då alltså i rätt köpläge! I morse fick jag tre söta lavendelkuddar från Himla - så enkelt och så fint! Och så väldoftande :)

Sedan var det jobb, måndag som det var (och är). Tycker det är ganska trevligt att jobba på födelsedagar, folk kommer och säger grattis och kramas och det kan ju göra vem som helst glad. Och jag tänker att det har gått ett helt år sedan jag var mitt inne i cellgiftsträsket, jag har kommit ut "på andra sidan" och i matchen mot tumörer leder jag med 1-0 den här födelsedagen. Det är ett skönt resultat :)

Sedan i går har jag gått och drömt om min födelsedagsmiddag. Då blev jag nämligen helt plötsligt vansinnigt sugen på sushi och tänkte att jag skulle köpa med mig en ordentlig middag att avnjuta under kvällen! Ibland kan jag bli så sugen på något speciellt att jag knappt kan sluta tänka på det och så har det alltså varit med sushi dessa två dagar. Efter jobbet gick jag och köpte en 11-bitars födelsedagsmiddag som ska ätas under stor lycka snart.

Födelsedagsmums!

Jag hade från början inte en tanke på att fira på ytterligare något sätt, jag var fullt tillfreds med bara tanken på sushin. Men när jag var på väg hem med de japanska läckerheterna kände jag att jag borde fira liiiite till. 35 liksom - är det inte nästan lag på att firarfika också?! Jo. Jag gick på kondis och köpte en gigantisk choklad- och apelsinmuffins. Såg först när jag kom hem att den var stor som en hel middag (tur att sushi känns som ganska lätt mat) men det blev ett bra firarfika.

Ni kanske tycker att jag borde köpt en tårtbit, men det funkar ju att sätta tårtljus i muffins också. Att Miljöpartiets Gustav Fridolin kom på födelsedagskalas var ju ganska oväntat!

Tårta på burk är också party!

Det är inte så jättemånga födelsedagstimmar kvar nu så jag summerar min dag här och nu: en lugn men mycket bra dag! På fredag ska jag fira lite med vännerna Linda och Nina, och så blir det lite familjekalas om några veckor. Bra att dra ut på det hela, vore det inte för att man blev äldre skulle man ju jobba på att införa en laglig rätt att både fylla år och fira födelsedag minst fyra gånger om året! Det finns förstås en viss risk att det skulle förlora sin charm då, men jag tror jag skulle greja det...

Jaha, nu kanske man skulle hugga in på födelsedagsmiddagen?! Hipp hipp hurra :)    

Påskharar, fula fiskar och jamande papegojor

Så var det söndagkväll igen. Helgerna går snabbt trots att mina helger ju är riktigt långa. I går kom en nära vän på middags- och vinbesök och det var så himla trevligt! Måste bara visa mina schysta servetter, med lite påskvibbar:

 

Påskharen säger smaklig måltid. Det är ganska duktigt gjort av en servetthare!

I dag har jag varit på Fjärilshuset för första gången i mitt liv. Linda, Ellie och jag besökte det tropiska djurstället i Hagaparken, fullt med fjärilar (förstås, det hade ju varit jättekonstigt med ett fjärilshus utan fjärilar...), grodor, fåglar och fiskar. Tog massor med kort men i det ena rummet var det väldigt svårt att få vettiga bilder:

Det blev en väldig imma på kameralinsen av den fuktiga 25- till 30-gradiga värmen. Den här firren syns dock ganska bra. Den var lite småläskig, det tyckte inte bara Ellie utan även jag. Vi såg några barn som tydligen, trots varningen, hade stuckit ner händerna i bassängen och rovfiskarna hade blivit smått galna och ordnat snudd på översvämning, med väldigt blöta barn som följd. Efter dessa våldsamma simmare höll sig Ellie oftast nära mamma, det var liksom säkrast att titta så...

... men vad hon tittar på här är nästan svårt att svara på, galna imma! Men titta längst ner till vänster, där sitter en jättestor fjäril och det är den mor och dotter tittar på.

Här vet jag med bestämdhet att Ellie kollar på mig, trots att jag inte är något tropiskt, spännande djur!

Det var dock inte bara imma på Fjärilshuset. Här kollar Linda och Ellie på grodor. "Jaha, kan vi också få se lite djur då?", säger ni. Jo men det är väl klart!

Ni kan få se en fjäril...

... några giftiga små grodor som är ganska lustiga att se (ja, de var instängda, hoppade inte omkring fritt)...

 ... en... tja, det här är kanske inget djur då... jag vet inte vad det är... någon tropisk djungelgud kanske. Lite småotäck han också. Vi går tillbaka till djuren tycker jag.

 

 

 

Roligaste djuren var helt klart papegojorna, de färgglada heter blåpannad  alternativt gulpannad amazon och den grå heter grå Jako. Just den är enligt informationsskylten utanför buren lika smart som en 4-åring! Lite imponerande på något sätt - fast med tanke på att Jako, som var den mest snacksaliga av dem alla, på riktigt mest sa "mjau" undrar man ju lite hur smart den var...

... nej, nu har vi fått nog av djur, nu går vi och äter lunch! Valet föll förstås på en grillad macka. Hur kärlek smakar? Ingen aning, men det var gott!

Nu är det en lugn tv-kväll som gäller. I morgon smäller det. Vad som händer i morgon? Det får ni se då!

Vårrapport

Jag fick för mig att det skulle vara ganska soligt och ganska varmt i dag. Det var inte vare sig önsketänkande eller något jag greppade helt ur luften för att det lät bra, jag såg det faktiskt på morgon-tv:s väderkartor. Men än så länge har det i stället varit ganska mulet och ganska småkyligt. Nu är ju inte dagen slut, det kanske blir en solig och varm eftermiddag, och blir det inte det kommer det komma en annan dag som är solig och varm - och då är man glad att man gjort det man gjort i dag: Satt ut balkongstolen, lämpligt nog på balkongen. Nu är det vår, det bara är så.

Stol på rätt plats. Fattas bara någon som sitter i den och solar! En annan dag, vänta bara... "Men vad är det för spännande lila sak som man ser liiiite av i mitten längst ut till höger i bild?" undrar ni nu. Jo...

 ... blåbärsris med påskfjädrar! Påsken är som julen, en härlig högtid som försvinner på tok för snabbt. Därför ska man passa på att njuta så länge man kan. Ni vet ju att jag tar fram alla julsaker redan vid första advent eftersom jag vill julfröjdas så länge som möjligt. Samma sak med påsken - varför vänta med fjädrar till påskveckan?! Nej, fram med dem bara! Och när man ändå har börjat utomhus...

 

... kan man lika gärna fortsätta inomhus. Fast jag ljuger lite, för jag började påska inne för typ två veckor sedan... Det är inte så att jag överpyntar, det är faktiskt bara ägg i grenar...

... coola (påsk)tupp-hönan (har lite svårt att avgöra vad den här krabaten egentligen är)...

 

 ... och lite vårfräscht på matbordet. Inte så mycket påsk egentligen, om det inte vore för...

... påskkycklingarna som ränner omkring och piper lite här och var på duken!  Och ja, duken är struken, flera gånger. Jag vet att det inte syns, den ser liksom bucklig ut! Det är svårt att stryka en stor duk, men man får tänka bort det. Och ja, jag vet att det inte är jättebra skärpa på de små fjäderfäna (som för övrigt är i plast och inte det minsta fjädertäckta) men ni fattar själva grejen ändå tror jag.

Jag har en skön dag, trots avsaknad av den vårvärme jag hade hoppats på. Hänger en del på balkongen ändå, inte bara för att sätta ut stolen och riset utan för att göra något nästan ännu trevligare - hänga ut vinterkläderna på vädring innan de plockas ner till förrådet. Låter en lite varmare jacka hänga kvar i garderoben, man vet ju inte om kylan slår till någon mer gång den här säsongen, men i övrigt är det lättare ytterkläder som gäller nu. Det känns väldigt bra, hoppfullt på något vis!

Något som inte känns riktigt lika bra är mina krångliga handleder. Var hos läkaren i onsdags men blev nog inte så värst mycket klokare av det besöket. Han skickade en remiss till en ortoped och jag hoppas det trillar ner en kallelse på hallgolvet inom en inte alltför avlägsen framtid. Känner mig ganska handikappad faktiskt så nu får de sätta in det tunga artilleriet! Vad det består i får vi se då, fortsättning följer.

Nu ska jag gå och laga lite lunch. Kanske passar solen på att komma fram under tiden så det går att sitta där ute och inmundiga maten bland fjädrar och vinterjackor! Tråkigare saker kan man tänka sig :)

Bäst just nu: Jag visste att det fanns en fördel med att våga vägra smarta telefoner! Jag känner mig förvisso väldigt ensam med att ha en vanlig mobiltelefon, ensam - men nöjd. Häromdagen skrev Dagens Nyheter om en rapport från forskare vid universitetet i Maryland, USA, som visar att smarta telefoner gör oss själviska och mindre benägna att hjälpa andra eller engagera oss i samhällsarbete. Möjligheten att ständigt vara uppkopplad har gjort relationen till mobilen viktigare än relationen till andra. Nu kan man väl i och för sig misstänka att det inte per automatik blir så för alla användare av smart-fånar, jag känner folk som har sådana och ändå är väldigt osjälviska och mycket hjälpsamma - men ändå! Jag tänker fortsätta tycka om min gamla (tre-fyra år, en evighet i tekniska prylar-sammanhang) halvskruttiga mobil som jag enbart ringer och sms:ar med. Smartapparaterna göre sig icke besvär!

Mello och barnkalas

Vårtecken, jo man tackar!

Det kanske är lite tjatigt med blommor nu, med tanke på förra inläggets blomöverdos, men jag kunde inte låta bli att börja med lite krokusar! De här såg jag vid ett av grannhusen när jag i går var på väg till Ica Maxi - som för övrigt just i går fick för sig att fira den hyfsat nyfödda prinsessan med att bjuda på typ världens längsta rosa prinsesstårta...:

... - och eftersom det var så trevligt att se ett vårtecken även utomhus åkte kameran fram. Kan man hänga undan vinterjackorna och ställa undan vinterskorna nu eller? Vad tror ni, är våren här för att stanna?

I går var det ju final i mellon, det har ni säkert koll på. Jag har lyckats fastna vid nästan varje sändning i år och tänkte i går att jag ju var tvungen att ro det hela i land också. För en gångs skull bestämde jag mig för att leka riktig melloälskare, en sådan som dricker rosa bubbel och äter något festligt under tiden artisterna är amazing, utför mirakel (nåja...) och reser sig igen. Eftersom dagen tidigare hade bjudit på vårtecken åkte våffeljärnet fram - våfflor är ett säkert vårtecken - och jag gjorde en trevlig röra som jag nu tänkte dela med mig av. Mellon är förvisso över men jag tror man kan äta festligt även vid andra tillfällen. Receptet kommer från Allt om mat och det kursiverade nedan är mina egna kommentarer. På med kockhatten nu, så kör vi:

 Mello-röra.

Laxröra med sting

Topping till cirka 10 våfflor:
100 g + 100 g kallrökt lax
4 salladslökar (jag tog en stor scharlottenlök eftersom jag inte hittade salladsvarianten)
2 dl lätt crème fraiche
2 msk riven ingefära
1/2 msk wasabi
2 krm salt

Garnering: 
lax
nymalen svartpeppar

1. Finhacka 100 g lax. Ansa och strimla salladslöken och spara lite av det gröna till garnering (eftersom det är dåligt med grönt på scharlottenlök grönade jag till det med lite dill. Grönt som grönt...)
2. Blanda resten av löken med lax, crème fraiche, ingefära och wasabi (ingefära hittade jag tyvärr inte heller så jag tog lite mer wasabi än det står i receptet. Om även ni kör på den varianten vill jag bara uppmana till viss försiktighet - wasabi är starkt starkt starkt). Salta.
3. Grädda våfflorna och bryt i hjärtan (eller låt de för all del vara hela, så gjorde jag!). Toppa med laxröran och garnera med lax och den sparade salladslöken (eller dillen då...). Vrid över peppar och servera. 

Bordet är dukat, melodifestivalen har börjat - var är den festliga maten...?

Här! Våfflor med laxröra och rosa dryck (alkoholfri denna gång) i glaset. Då kan vi börja!

Dagen i dag har mest bestått av något man inte ägnar sig åt så ofta i den här åldern. Jag har varit på barnkalas!

 

Rosa serpentin - det är kalas det! Vem är det som fyller då? Och hur mycket? Jo...

... lappen på familjens kylskåp sitter inne på alla fakta, det tackar vi för!

 

Fyller man år får man många paket, speciellt när man är barn. Här öppnar dagens två-åring min present och redan vid åsynen av wellpapp ropade hon glatt "Oj oj oj oj!". Väluppfostrad flicka som kan konsten att bli glad för paket, vad det än innehåller! 

Under presentpapper och wellpapp dök det upp en målarbok och kritor. Ja, hon är lite för liten för att hålla sig innanför linjerna eller ens måla mer än några streck på varje bild - men spela roll, även det är skapande och skapande är något jag uppmuntrar! Den spikande musen blev lite lila och lite blå, en bra start får vi väl ändå säga!

 

Kalas innehåller ju inte bara paket, det äts också. Det bjöds bland annat på en bra mycket snyggare tårta än Ica Maxis långvariant, och så en härlig kak- och bullbuffé.

Födelsedagsbarnet firar med ett mariekex men tycker att det börjar bli dags att...

... skära upp tårtan. Pappa hjälper till eftersom det är lite svårt att få till det så där snyggt på egen hand.

 

Ellie gör vågen och äter tårta med stor glädje! Helt rätt.

Ja, det blev en ganska söt helg det här! Får väl satsa lite extra på frukt och grönsaker den kommande veckan för att neutralisera sockerchocken. Ett tag i alla fall. Inom en ganska snar framtid fyller jag år - och om jag känner mig själv rätt (vilket jag anser mig göra) kan det nog bli någon sötsak för att fira det... :)