Lampirritationen

Då har julen dansats ut! Eller dansats har den väl inte, den har bara åkt ut. Ner i en låda, ner i förrådet. Eller det sistnämnda har den väl inte, den är faktiskt kvar i lägenheten (dock i låda). Att plocka bort julen är inte så svårt (även om det tar tid, trots att jag inte alls bor stort) men att behöva gå ner med den till förrådet är ett stort motstånd. I någon idiotisk iver att vara miljösmart och/eller spara pengar har föreningen bestämt att det hus jag bor i ska ha ett belysningssystem nere i källaren som inte fungerar som vanliga belysningssystem, det där man trycker på lampknappen när man tänder och trycker på lampknappen ytterligare en gång när man släcker. Så fungerar det i föreningens övriga hus men i det hus jag bor är vi tydligen snudd på idioter hela högen som inte förstår hur man framför allt släcker en lampa (tänder tror jag vi har koll på hela högen). På annat sätt kan man inte tolka det eftersom föreningen har bestämt att eftersom det bor så många i vårt hus kommer alla glömma, alternativt strunta i, att släcka lamporna och då drar både miljön och pengarna all världens väg, bara för att vi till skillnad från i övriga hus är dumma och inte kan tänka (släcka) själva. Detta gör att lamporna lyser i ungefär en minut innan de släcks och det är totalt kolsvart i förrådsutrymmena - och jag blir lika irriterad varenda gång.

Cellgifterna har i mångt och mycket gjort att min korta stubin inte är fullt så kort längre, den har i själva verket växt till sig flera meter! Saker jag förr kunde bli sur, arg, irriterad, rasande över kan jag nu för tiden rycka lite på axlarna åt och tänka "okej, finns det något som är värre än det här? Hm, ja, det gör det - vad spelar det förr roll egentligen?" och så tar jag nya tag. Det krävs lite mer för att reta upp mig helt enkelt - men inte när det gäller lamporna i förrådet. Nej, jag vet inte varför, för det finns verkligen saker som är värre än att behöva gå och tända lampan i tid och otid - speciellt eftersom jag skaffat mig en egen lampa vars sladd jag bara sätter i vägguttaget och det "varde ljus" exakt så länge jag själv önskar. Men likt väl finns irritationen kvar. Vägguttaget sitter långt bort högt upp på väggen, vilket gör att min lampas sladd hänger som en tvättlina och blir, om någon kommer gående och inte bryr sig om att tända de stora lamporna för att de någonstans ser ljuset från min lilla ljuskälla, en dödsfälla när de går in i sladden/linan och stryps. Typ.
Det är inte så att jag känner mig speciellt diskriminerad och kränkt, även om det kanske är det det beslutande organet på något sätt säger, alltihopa bara... stör mig på något sätt. Av den anledningen har jag inte burit ner sakerna i förrådet än eftersom jag inte känner för att behöva bli irriterad den här helgen. Det får bli ett projekt i veckan som kommer i stället.

Nu är det då lite mer vår/vinterkänsla i mitt hem. Nästa steg blir att skaffa blommor som påminner om tiden som kommer framöver - tulpaner, krokusar och sådant. Tills jag skapar mig tid att skaffa sådant pryds i alla fall köksfönstret av annat snyggt:

 

Lampa i stället för adventsstjärna, fat med frukt och grönsaker i stället för julkulor (se lucka 5 om det känns som att julkulor fortfarande är av intresse: http://inblickemma.blogspot.com/2011/12/lucka-5.html) och små enar i stället för stor julstjärna. Enarna ska förstås bytas ut mot något med mer vårkänsla framöver men än så länge får de duga. Tavlan med sockerkaksreceptet är väl som gjord för en som gillar att baka?! Arket kommer från floristen, inredaren och formgivaren Elin som har fina bloggen Grafitgrå, http://grafitgra.blogspot.com/ som jag varmt rekommenderar! Senaste blogginlägget från henne handlar om en stumpastake, en fantastiskt fiffig ljusstake som även jag har i min ägo - någonstans. De senaste veckorna har jag funderat på exakt var... Förmodligen i förrådet som jag alltså inte går ner till mer än nödvändigt. Kanske dags att ändå ta sig neråt och rota runt lite bland alla prylar...?  

I dag hade jag tänkt ha en oförskämt slapp dag när jag bara skulle halvligga i soffan som en potatissäck, läsa bok, dricka te och äta kakor. Det har inte blivit något av det planerade. Klockan går och jag gör en massa annat, oklart vad. Men snart ska jag sätta mig med en bok och en mugg te i alla fall, kakorna får jag ta en annan dag. I morgon börjar första ordentliga jobbveckan på 75 procent. I morgon ska jag kanske ner till förrådet också. Öva på att inte bli irriterad. Klarar tålamodet av det klarar det exakt vad som helst.