Ett år senare

Så kom den då, årsdagen. När jag vaknade i morse var det som vanligt väldigt svårt att gå upp ur sängen, lämna värmen under täcket och ta tag i dagen. Men jag tänkte att jag just där vid sjutiden, hur trött jag än var, ändå befann mig på rätt plats - även när jag var tvungen att gå upp. Så dags för ett år sedan var jag nog nästan på väg till Radiumhemmet för att få portacaten inopererad, några timmar innan första cellgiftsdosen sprutades in i kroppen klockan 11.00. För att använda ett slitet uttryck minns jag det som i går - och samtidigt känns det väldigt avlägset. I vilket fall som helst, jag kom upp ur sängen och det var trevligare att ta sig till jobbet än till sjukhuset om man säger så. Mycket trevligare.

Har funderat en del på det där med firandet, hur man nu skulle göra denna dag. Gå på stan och sätta sprätt på lönen efter avslutad jobbdag? Nja, det är trevligt i stundens shoppinghetta men mindre trevligt när baksmällan kommer då man återvänder hem och omigen märker att garderob, skåp och lådor är fulla som de är. Köpa någon bra skiva eller film? Nja, det borde jag kommit på för flera dagar sedan eftersom jag helst köper sådant på nätet och det inte är så värst festligt att beställa sakerna denna firardag men inte få tillgång till dem än på minst en dag. Köpa med något fikafestligt att kalasa på efter avslutad jobbvecka? Hm, tja, det kanske vore något? Jag är förvisso väldigt bra på att fika även under ickefirardagar, men godsaker är ju party - och den här dagen är party!

Innan det var dags att gå hem och kalasa på godsaken hade jag en sak kvar att göra. Gå till Interflora.

- Hej, jag vill ha en fin och vårfräsch bukett för en sisådär 200-250 kronor. Nej, jag vet inte vad den ska innehålla, det får du bestämma. Den är till mig men jag vill se den för första gången först när jag kommer hem, så det blir en överraskning!, sa jag till tjejen i kassan. Hon får förmodligen inte sådana beställningar varje dag men hon tog sig an uppgiften med bravur visade det sig när jag kom hem. Och nu är det väl sannerligen dags att ni får titta in här under mitt firande:

Ja visst blev det en semla! Jag vet att det kanske ser ut som att jag fyller år med det där tårtljuset, men jag tyckte det blev lite extra festligt med ett sådant :)

 

 

Fin blombukett!

Jag är nöjd med mitt sätt att fira i dag, men även om semlan och blommorna var och är en riktig firarkick är ändå det mest fantastiska att jag inte är i samma sits som för exakt ett år sedan! Jag kan leva med att jag har ont och kanske alltid kommer ha det, för jag är klar med det helvete cellgifterna innebar. Det är stort :)