Bråk i tvättstugan

Det där med att tvätta är ju kanske sällan det roligaste som finns, men eftersom jag gillar rena kläder, handdukar, lakan och så vidare ser jag inte springandet upp och ner i tvättstugan under några timmar varannan vecka som något stort problem. I alla fall inte så länge allt flyter på som det ska. Det har det sannerligen inte gjort i dag.

Av rubriken att döma kanske ni nu framför er ser ett bråk med ytterligare en tvättande människa utöver mig själv. En som skriker och gapar om ludd i torktumlaren och om folk som inte respekterar andras tider - och så en Emma som skriker och gapar tillbaka över ungefär samma sak. Om ni går igång och tycker den bilden är spännande, eller blir lite oroliga över samma bild kan jag i just den ordningen göra första delen läsare besvikna, den andra delen lugna. Nej, jag har inte bråkat med en människa, bara med en maskin. Det är nästan så jag hellre hade bråkat med någon som på ett mer konstruktivt sätt hade kunnat bråka tillbaka - maskiner är trista i det fallet.

Vi har nya maskiner i föreningens tvättstugor och i dag har jag nyttjat dem för första gången sedan de installerades i förra veckan. Jag har bott i väldigt många hus sedan jag flyttade till Stockholm i januari 1997 och har också således befunnit mig i väldigt många tvättstugor sedan samma månad och år. Med den erfarenheten jag har kan jag meddela att de flesta maskiner ser ut och fungerar på ungefär samma sätt och jag trodde det skulle vara en lätt match att ta tag i våra sprillans färska rostfria apparater nere i källaren. Lite osäker blev jag dock när jag häromdagen såg att det minsann ordnas kurser i hur man går till väga för att få igång maskinerna - två timmars kurs för att lära sig trycka på några knappar! "Så vansinnigt svårt kan det väl inte vara!" tänkte jag och bokade alltså tid till i dag. "Det är väl bara att läsa på skyltarna om man inte förstår tekniken bara genom att titta på maskinerna!".

Klockan 10 i förmiddags var det min tur att få en ganska stor tvätthög ren. Konstaterade att tvättmaskinerna är obegripligt små vilket gör att jag undrar om jag någon gång mer i livet kommer kunna tvätta exempelvis ett tjockt täcke, som jag gjort annars i våra betydligt större men ack så opålitliga maskiner. Nåväl, i dag var det vanlig tvätt. Och det började så bra, de opålitliga apparaterna var utbytta mot fullt pålitliga och allt var frid och fröjd. Tills jag kom till det där med att torka hela härligheten.

Torkskåpet och jag blev goda vänner på en gång. Torktumlaren däremot, som var inställd på stryktorrt och därmed borde blivit klar före torkskåpet som var inställt på skåpstorrt, ville inte vara med på banan. Efter en och en halv timme tyckte jag verkligen det fick räcka och struntade i regeln att man inte fick avbryta pågående program. Tvätten var precis lika blöt som när jag hivade in den och redan här borde jag ju börjat ana oråd. Läste bruksanvisningen en gång till, bestämde mig för att ställa in tiden och värmen på max och lät ytterligare en timme gå. Gissa resultatet! Flyttade över ungefär hälften av det blöta till torkskåpet, tänkte att tumlaren trots sin gigantiska trumma kanske var för full? Ytterligare en timme senare var den tumlade tvätten bara marginellt torrare och jag var på dåligt humör. Man skulle ju kunna tro att det inte var någon värme på eftersom det inte hände så mycket på torrfronten, men med tanke på att mina glasögon immade igen varje gång jag öppnade luckan - på samma sätt som de gör när man öppnar luckan till en varm (och fungerande) ugn - var det nog inte där problemet låg. Att torktumlaren inte gör sitt jobb trots goda förutsättningar är alltså ett mysterium!

Bråket har ju då bestått i att jag till slut vägrat använda "blöttumlaren" och låtit torkskåpet jobba (till full belåtenhet) men det är ju inte mycket till bråk och framför allt inte till seger, tyvärr. Snarare har ju tumlaren vunnit eftersom jag nu måste gå den där maskinkursen i alla fall! Jag är förvisso övertygad om att det är tumlaren och inte mig det är fel på, men jag måste ju ta reda på hur det verkligen ligger till med den saken. Detta gör ju att det känns som att bråket slutade med vinst för maskinerna och förlust för mig - och sådant är ju aldrig roligt. Men sista ordet är inte sagt än och sista slaget är inte utdelat än. Vänta bara, när jag kommer till kursen och skvallrar på tumlaren kommer några mäktiga män i jobbarkläder komma in i tvättstugan och ge maskinen en omgång! Så det så.

Bäst just nu: Att det finns så pass många stolar och annat lämpligt i mitt hem som man kan hänga upp blöta strumpor på. Det mesta kunde jag torka i skåpet men just strumpor är svårt att hänga upp i torkskåp (i alla fall i våra nya), varpå jag får torka saker på annan plats. Nu hänger det strumpor lite överallt här och jag är glad att jag inte ska bjuda hem någon på middag eller så just i kväll eftersom den personen inte skulle få plats någonstans för alla strumpor!