Besvärlig medicin

Jag är ledig torsdagar och fredagar från och med nu och fram till sista mars. Det kanske kan verka konstigt eftersom jag jobbar 75 procent den här månaden och från och med februari är tillbaka på heltid. Ledigheten beror dock på att jag har en stor hög semesterdagar jag behöver plocka ut och att nu bara jobba tre dagar i veckan passar mig utmärkt. Jag är nämligen tillbaka i en värdelös sömnsituation och tror jag behöver min ledighet. Den ickeexisterande sömnen skyller jag på de där otäcka lila-vita värktabletterna med den flera mil långa listan på både möjliga och omöjliga biverkningar. Jag tror ni minns både pillren och listan, jag har klagat på både det ena och det andra förut.

Jag är egentligen en person som inte vill klaga, men just den här lilla tabletten är ett helvete att leva med - och ett helvete att leva utan. När jag började med dem i höstas tog de snabbt bort smärtan i fötterna men gjorde att jag till en början tyckte mig sväva ovanför mitt eget huvud, en lite småkul (om man är på det humöret) men samtidigt obehaglig känsla. Just denna fas försvann ganska snabbt men ersattes efter ett tag av en hud så besvärlig att jag vill krypa ur mitt eget skinn och helst gå omkring i enbart skelettet. "Hudförändringar" är en av de eventuella biverkningarna - vilket skulle kunna betyda exakt vad som helst, kanske att man blir typ turkos. Kom igen, inget skulle ju förvåna med en tablett som kan leda till "olämpligt uppträdande" enligt bipacksedeln! I mitt fall har det betytt att det kliar hysteriskt på kroppen. Inte hela (tack och lov) men det är tillräckligt jobbigt att det kliar extremt mycket på ryggen och nacken (och smalben, knäskålar och mage), så pass att jag har känt att jag blir galen på riktigt om det inte ger sig. För två veckor sedan bestämde jag mig för att det var de lila-vita pillrens fel och slutade tvärt i ren irritation.

Det var vågat kan jag meddela. Enligt bipacksedeln står det klart och tydligt att man inte ska sluta tvärt eftersom det finns en stor risk att man drabbas av hyfsat djup depression om man ger sig på något så dumt som att sluta knarka piller bara så där! Jag bestämde mig för att strunta fullständigt i detta eftersom jag blev ganska desperat till slut och höll på att klia bort huden på sina ställen (det hade kanske varit praktiskt ur den synpunkten att jag inte haft något kvar som kliade, men jag inbillar mig att det kan leda till andra problem om man går utan hud). Depressionen lyser med sin totala frånvaro tackar som frågar (och den borde kommit vid det här laget, så ni behöver inte vara oroliga att jag kommer deppa ihop), och även om det fortfarande kliar så vill jag inte gå omkring i enbart skelettet längre. I alla fall inte under dygnets alla vakna timmar, kanske bara hälften av dem. Det är ju helt klart ett steg i rätt riktning - fast nu är jag ju å andra sidan vaken mest hela tiden, vilket gör att det inte är så stor skillnad, tyvärr.

För på något märkligt vis har bristen på piller gjort att jag även förlorat förmågan att komma till ro och sova ordentligt en hel natt. Tar man bort smärtstillande tabletter får man förstås ont igen och det kan ju ha en viss förklaring till de vakna nattimmarna. Men mest handlar det om att jag har svårt att komma till ro, kroppen - och framför allt den nedre delen av den - känns väldigt obekväm, mer det än att den gör ont tror jag. Fötterna sticker som det var miljoners miljarder nålar i dem, jag har ingen känsel, jag har full känsel (som då alltså skickar signaler till hjärnan att det exempelvis sticker), det är en 800 kilo tung kropp som inte vill samarbeta, benen är trötta, de är pigga, all miljontals liter kolsyra i benen och fötterna vill bara explodera, fötterna är iskalla eller kokheta, det krampar och mal på. Lätt att sova då... Och jag antar att eftersom det i bipacksedeln står att pillren märkligt nog kan ge både en sorts extrem trötthet och en sorts extrem "pigghet", kan de förmodligen även påverka sömnen trots att de lämnat kroppen. Nu förstår jag varför vissa läkare (som han på rehabstället Mösseberg exempelvis) rynkade på näsan och såg väldigt missnöjd ut när jag berättade att det är just dessa tabletter jag tar. Som sagt, att trycka i sig dem är bra för vissa saker men dåligt för andra - att inte trycka i sig dem är det totalt tvärtom med. Eller i alla fall ganska tvärtom, kroppen kliar ju fortfarande även om den lugnat ner sig väldigt mycket efter att jag avslutat medicineringen. Nästa vecka ska jag till Radiumhemmet och träffa min läkare, då har det gått tre månader sedan sist, och jag ser verkligen fram emot detta. Kan vi hitta några nya mediciner, som inte har så himla jobbiga biverkningar (att det kliar är faktiskt inte det enda i biverkansväg, men jag orkar inte ta upp allt) eller måste jag börja med sömntabletter igen och på det sättet döva den smärtande kroppen som lever rövare framför allt på nattkröken? Fortsättning följer.

I dag har jag varit nere i förrådet minsann, utan att bli irriterad på den slocknade lampan eller ha orsakat dödsfall med min egen lampsladd (se http://inblickemma.blogspot.com/2012/01/lampirritationen.html om du missat och inte förstår varför jag skulle vara irriterad eller varför jag skulle ta död på någon med en sladd)! Dessutom har jag lyckats med konststycket att få in kläder i garderoben, kläder som hängt framme eller legat på stolar i många veckor bara för att jag fått tillbaka den gamla garderobsångesten och inte velat försöka få in plaggen. Svar ja, jag måste rensa i skåpen igen! Jag vet, det var inte längesedan jag gjorde det och jag har heller inte köpt så mycket nytt sedan förra rensningen då jag ändå hade fått till en del plats för nya plagg. Det måste bo ett monster i mina garderober. Ett märkligt monster, jag antar att de flesta monster ändå äter något - varför skulle barn annars vara rädda att det ligger monster under sängen? För att monstren tillverkar godis som på morgonen ligger nere på golvet vid de små barnatofflorna? Ha, skulle inte tro det! Monster äter - exempelvis barn. Men just mina garderobsmonster är av den snälla men besvärliga sorten, snälla för att de inte äter upp mina kläder utan i stället förökar dem, besvärliga för just det faktum att kläderna blir fler fast ytan att förvara dem inte ökar. Får ta en ny rensning snart, kanske under några vakna nätter. Något ska man ju ägna även de timmarna åt...