Sköna sommardagar

Ursäkta att jag inte skrivit på länge. Det är inte så att jag begravt mig i mina kartonger, även om det tagit lång tid att gå igenom dem. Men nu är jag faktiskt klar, det som är mig mest kärt är sparat och nu kan jag ta tag i annat denna semester. Det som mest hindrat mig från bloggskrivande de senaste dagarna är dock OS, det finns så himla mycket att titta på och engagera sig i! Följer långtifrån allt, men så mycket som möjligt. Det mesta ses på tv men jag följer gärna Radiosportens sändningar också - väldigt lämpligt när...

... jag sitter ute på balkongen och njuter av solen! Lite solskyddsfaktor på läpparna är också bra, nackdelen med just denna tubs innehåll är att det smakar väldigt mycket godis och av just den anledningen försvinner snabbt från läpparna...!

Efter frukosten brukar det bli...

... en timslång snabb promenad längs med Vätterstranden, riktigt skönt! I går testade jag till och med att springa lite - blame it on the OS kan man säga till det! Jag har aldrig gillat att springa (så länge springandet är utan att man också jagar en boll, typ innebandy och fotboll som jag tyckte var roligt att spela i min ungdom) men det ser så härligt ut när OS-deltagarna springer kort och långt, explosivt och uthålligt! Jag kommer nog aldrig komma till den härliga känslan dock... Gå är jag däremot riktigt bra på :)

I övrigt är det en del utomhusliv när det tillåts, vilket det görs för det mesta - än så länge har det varit dåligt med regn, vilket alltså är bra.

Ja nu blir det lite utomhusbilder, bara så där rakt upp och ner! Dessa vita skönheter - som uppenbarligen inte bara jag gillar, getingen här ovan har tydligen samma smak som jag - ska jag ha på min balkongen nästa år.

Fint olivträd...

... och fin lavendel finns det gott om i trädgården. Ska plocka med lite av dessa blå väldoftande blommor hem tror jag - göra lavendelsocker, doftpåsar till garderoberna, sätta i en liten glasvas och så vidare :)

Tänk så fint det kan vara med lite enkelt grässtrå vid en utomhusplats! 

Jordgubbar = sommar!

Om jag en liten stund får återgå till min låd-rensning: I en kartong med gamla kassettband (vilket bara det var en stor lycka, blandband med musik från tidigt 90-tal!) hittade jag två finfina små glasskålar med många år på nacken, skålar som mormor och morfar haft en gång i tiden. Vad de gjorde bland kassettbanden är något oklart - nu ska de i alla fall hem till Stockholm och användas!

I eftermiddag/kväll kommer lillebror och svägerska hit, vi ska grilla och titta på OS. Förstås. Men nu ska jag ut till balkongen, stoppa lurarna i öronen och lyssna på hopp och kast och spring och sim och box och spel och... tja, allt som sker denna dag. Ut till hörlurarna och...

... fina balkongblommor - det är ingen hejd på härligheten :)

Inte för gammal för lek

Med tanke på hur lång tid det tar för mig att gå igenom mitt liv skulle jag behöva semester i ungefär tre månader. Om ni läste i går vet ni att jag var uppe på mamma och pappas vind och gick igenom bland annat gamla barnkläder och dagböcker. I natt låg jag i sängen och läste en av dessa böcker, från hösten 1992. Ibland drog jag täcket över huvudet för att jag skämdes över det jag skrev, ibland bet jag i nyss nämnda täcke för att inte gapskratta åt allt knäppt. Det här året hade mitt sportintresse vaknat på riktigt, med start under fotbolls-EM i Sverige, och under OS i Barcelona hade det eskalerat fullständigt. Efter avslutad olympiad var jag mycket arg över att Tomas Brolin, en av Sveriges bästa spelare, inte skulle få vara med i nästkommande OS eftersom han då skulle vara för gammal och jag tyckte den bestämmelsen var det mest korkade som någonsin fattats. "Jag ska skriva ett brev till UEFA-presidenten Lennart Johansson, han fattar ju ingenting!! Vuxna fattar ju ingenting! De kan ju inte göra sådär, det är skandal!! Måste hitta adressen, om jag förklarar läget ändrar de sig säkert". Tror inte jag hittade adressen och fick alltså inte i väg ett brev, som tur är... Men mycket sport var det - tabeller och resultat, matchanalyser och skaderapporter, set-siffror och tidsangivelser. Fråga mig om exakt vad som helst i sportväg-92 och jag kan hitta svaret i min dagbok!

I dag har rensandet skett på nedre botten och det är på grund av lådorna där jag känner ett behov av många månaders semester. Det tar sådan tid! Jag måste ju gå igenom varenda liten pryl - och gärna leka lite när jag ändå håller på... Inte leka på allvar alltså, men... tja:

Denna leksakshusbil från Fischer Price var en favorit vill jag minnas. Man packar kärran full med...

... folk, utomhusprylar, hund och motorcykel och kör sedan till lämplig campingplats där allt packas upp. Sedan är det bara att hugga in på köttbiten... 

... eller gå och tvätta händerna vid det lilla handfatet längst bak i bilen, alternativt gå upp till sovplatserna längst fram! Hålet i taket täpps till när...

...båten läggs upp där - fast i dag är det ju fint väder, så kompisarna ger sig ut på böljan den blå (en kofta till en docka får stå för vattenkänslan - ni ser ju vad jag engagerar mig!), för att fiska kräftor, eller vad det nu är! Varför det bara är kvinnor (och en hund) med på denna resa kan jag inte svara på, jag har väldigt svårt att tro att det inte ligger några män i någon låda jag ännu inte hunnit gå igenom. 

En annan poppis leksak under min barndom var förstås My Little Pony. För några veckor sedan läste jag om en ny trend bland framför allt killar i övre tonåren och uppåt, som fullkomligt avgudar dessa färgglada plastleksaker, så att jag plockade ut mina hästar ur en plastpåse i dag känns rätt okej (trots att jag inte är kille). Hästen längst ner till vänster fick jag av mormor och morfar en julaftonsmorgon och det var den första jag fick, och jag tyckte den var så himla fin. Väldigt snabbt fick jag förstås veta att det inte var en riktig My Little Pony men jag tror ändå jag tyckte väldigt mycket om den, trots att det var så viktigt att ha "rätt" grejer när man var i den åldern (vilken ålder det nu var). Det blev sedan några hästar av varierande riktig sort. Över huvud taget var djur något jag verkligen gillade, dockor var inte alls min grej...

... om man bortser från denna näpna varelse. Klara är en så kallad walldorf-docka som är en mammaprodukt från början till slut, hon sydde alltså både dockan och kläderna - massor med kläder! En stickad tröja och mössa för lite kyligare dagar...

... plagg i rött och vitt som jag misstänker var för att Klara skulle kunna vara julfin, precis som jag ville vara. Jag har alltid älskat julen, när jag var barn var jag fullkomligt galen och började längta till december redan första skoldagen efter sommarlovet... Klaras kläder var förstås lika fina som dem mamma gjorde till mig, med små söta detaljer som den lilla fickan exempelvis! Men okej, nu är jag ju inte riktigt lika julgalen längre, så av med det rödvita...

... och på med något mer sommaranpassat. Efter detta fick det faktiskt vara nog med påklädandet, trots att det fanns så många fina plagg att välja mellan!

I övrigt var det som sagt djur som gällde, vare sig det var hårda från Brio...

... eller mjuka, som Vovvi här. Om jag minns historien rätt så var jag ungefär ett år och satt i vagnen när mamma och pappa var ute på promenad på stan. De gick förbi en leksaksaffär där Vovvi låg i skyltfönstret när jag fick syn på honom. Jag tror jag överlag var en ganska snäll flicka när jag var liten, men just då var Vovvi något jag krävde - på en 1-årings vis - att få. Jag gallskrek helt enkelt tills jag fick honom i min famn. Vovvi var vid detta tillfälle längre än jag var själv, men jag hade med honom överallt och jag är fortfarande så himla förtjust i min gosiga hund! Han kommer förmodligen följa med ner i min grav den dagen det är dags för det!

På tal om Brio innan, så var jag förstås tvungen att banka lite på bultbrädan därifrån. Norske författaren Erlend Loe har skrivit en hel vuxenbok som handlar om en bultbräda, "Naiv. Super", så jag kände att jag kunde hamra och slå en stund utan att vara alltför barnslig...! 

Jag lyssnade mycket på kassettband när jag var liten, Astrid Lindgrens berättelser, samt Doctor Snuggles var favoriter. Vissa låtar kommer jag fortfarande ihåg från detta band, men jag har bara sjungit för mig själv - lyssnade på Radiosportens OS-sändningar under tiden jag gick igenom lådorna och då kan man ju inte avbryta bara för att lyssna på Sirapsträdets sällsamma flygresa...!

Här har jag nu för en stund lämnat den väldigt unga barndomen och kommit upp i skolans värld. Högst upp i lådan låg pärmar med material från de tre åren på mediaprogrammet på gymnasiet. I början av varje pärm, en för varje år, satt ett gäng hatbrev. Min klasskompis Claudia och jag var goda vänner men jobbade hårt på att reta gallfeber på varandra när det gällde den andras hockeysmak. Vi skrev brev till varandra efter elitserieomgångarna, ibland riktigt brutala, ibland lite snällare. Men bara lite, det var blodigt allvar (typ)! Roligaste och elakaste breven kom förstås när mitt eget HV71 hade vunnit och Claudias Västra Frölunda hade förlorat (och tvärtom, det skedde tyvärr då och då)! 

Det här är förmodligen det snällaste brevet jag fick av min kära Frölunda-vän! Hon var bra med orden, fick ofta till några riktiga käftsmällar, så jag fick hela tiden kämpa för att vara lika dräpande tillbaka. Det blev till slut spännande att gå till skolan dagen efter match och se vad man skulle få för "elakt" brev :)

Nu kanske ni ändå tyckte att det blev lite otäckt på förra bilden, så vi backar bandet och tittar på en av mina första "uppsatser" i klass 1c. "Brankåren" (som förstås har tappat ett d i titeln) är oliiidligt spännande! Och tydligen fick jag ett rött "Bra." trots mina horribla stavfel! Snäll fröken.

Första matteboken. På den här tiden tyckte till och med jag att det var roligt med matte - det var ju inte så himla svårt direkt!

Efter skolan har man fritid och då kan man exempelvis spela spel. De lustiga Mr. Men var en favorit hos mig, så nu var jag tvungen att spela det igen - med mig själv. Eftersom man ska vara minst tre personer var det svårt, men jag gjorde en variant. Eftersom jag var alla fyra högar vann jag ju, det blev högen längst upp till höger som till slut avgick med segern, med tre par kompletta "Gubben-kort".  

Mix-Max var ett annat favvo-spel. Även här ska man vara mer än en person som spelar, så här fick jag bara slå tärningen tills jag lyckades få en siffra mellan ett och fyra. Sedan var det bara att vända på korten och se vilka knasiga figurer man fick till! Men som den uppmärksamme märker...

... så har jag flyttat hockeykroppen till tanten längst ut till höger. Mittengubben blev lite tråkig annars, han hade ju redan ett mäktigt slutspelsskägg, och en sjuksyrre-mössa kändes ju nästan lämplig eftersom man ibland skadar sig på isen... Han blev lite finare med tantklänningen tyckte jag! 

Ja, så kan det gå när man ska rensa - man fastnar i lek, spel och skola i stället... Det är tur att semestern inte är slut än, så jag kan fortsätta med mitt lekan... förlåt, rensande.

Bland fynd på vinden...

För exakt en månad sedan blev det ordning och reda i mitt källarförråd, det kanske ni minns. Pappa och jag slet och efter slitet är det ju nu så fint att man skulle kunna hyra ut sina typ fyra kvadratmeter i andra hand (värre ställen har hyrts ut i Stockholm än så, tro mig). Skrev någon gång förra veckan (tror jag) att mamma och pappa fortsatte rensandet i sina egna förråd och att jag nu, på plats i gamla hemstaden, har en del lådor att ta tag i. Kom hit i gåreftermiddag och då var det inte riktigt läge, men i förmiddags knatade mamma och jag upp på vinden, första rens-stoppet.

Jag blir lätt lite nostalgisk mellan varven, och har därför fasat lite för denna genomgång av mitt liv så här långt. Jag visste ju att det skulle finnas kartonger med gamla barnkläder, skor, leksaker, böcker, skolsaker och så vidare och så vidare och så vidare. Hur gör man ett vettigt urval? Allt kan man ju inte spara men man vill ju inte vara för brutal och hiva allt. Det sistnämnda är förvisso ingen risk här, det är jag för sentimental för... Den första lådan jag öppnade var full med skolsaker som fotokataloger, studentmössan (som genast sattes på huvudet och fick sitta där resten av rens-stunden) och gamla rullband från praktiken på Sveriges Radio (dagens unga mediemänniskor har ingen aning om vad rullband är för något, men är man så gammal som jag är har man faktiskt jobbat med både gammal och ny teknik). Dessutom hittade jag massor med...  

... gamla dagböcker. Jag har skrivit dagbok sedan sjuårsåldern, 1984. Det här är första sidan på första dagboken minsann! Fastnade förstås, i denna hemliga bok som jag alldeles uppenbarligen tycker om jättemycket! Tårarna har runnit vid ett flertal tillfällen, det har varit en hysteriskt rolig läsning...! Det var dock lite jobbigt att hitta dessa dagböcker, trodde jag hade alla hemma i Stockholm och bara där finns det minst 20 stycken. Plötsligt finner man ytterligare 20 som ska få plats någonstans. För slänga dagböcker - nej det gör man verkligen inte!

Min bästa kompis Linda och jag fick vid något tillfälle varsin tom kvällstidning, som gjord för att göra egna nyheter. Jag minns inte vad hennes hette men jag var redaktör, skribent och redigerare på Raket Posten! Den handlade bland annat om flygande hundar, husdjur (vääääldigt mycket om kaniner) och sko-rea (redan då gillade jag alltså skor...). Dessutom fanns det en historia om en mygga som brutit benet - fast olyckan skedde tydligen genom en sten som kom farande genom luften och landade på myggans huvud, jag vet inte riktigt hur benet skadades...? Denna hemska händelse inträffade när myggan var på promenad i vilda västen (ja, faktiskt. Jag menade nog inte västen, men nu är det ju extra roligt att se en vild väst framför sig när man läser den spännande artikeln!). Precis som med dagboken skrattade jag så jag grät vid flera tillfällen. Fast... 

... ibland skämdes jag också. Jag är smått allergisk mot fula särskrivningar och avstavningar nu för tiden, fast det var jag tydligen inte då, när Raket Posten berättade om "skol rappo-rt" och "fråges-port". Skrämmande!

Ganska snart kom vi till ett gäng klädlådor med plagg från min tid som mycket liten bebis, mycket litet barn och lite större barn. Även om jag kanske aldrig kommer skaffa barn själv var jag tvungen att spara en hel del faktiskt, speciellt av sådant mamma gjort då för längesedan:

Min mor var så fantastiskt bra på att sy och sticka när jag var liten, jag blev smått chockad när vi satt och gick igenom plagg efter plagg! Jag visste sedan tidigare att hon var bra på det, men inte så himla bra. Dessa söta koftor... 

... denna superfina manchesterjacka (fotot ger den inte alls rättvisa tyvärr men ni ser ju... vändbar är den till och med!)...

... och denna söta kilt var bara några av alla fina saker hon gjorde. Går ju inte att göra sig av med! Jag måste nog skaffa barn i alla fall, så allt fint kommer till användning.

Mormor och morfar hade sommarstuga och båt på ostkusten när jag var liten, och självklart var jag marint klädd och passade som fisken i vattnet i min coola båttröja!

Det blev en stor låda med notalgikläder, som synes. 

Nästa steg är nere i källaren, där finns mängder av lådor fulla med leksaker, mjukisdjur och böcker bland annat. Kanske tar detta nu i eftermiddag, efter lite kaffe. Sista fyndet på vinden är en hälsning till sy- och stickduktiga mamma, som såg till att jag var så fint klädd som liten:

I femårsåldern var avstavningarna ännu värre än under Raket Posten-tiden! Men budskapet går väl ändå fram ganska tydligt - "JagÄlskarDigAlltidBaraDuÄrBussig. DuÄrDenSötasteMammaJagHar". Humor på ganska hög nivå! Och en jättesnygg häst...!  

Att fullständigt fastna i cirkeln

Det är lätt att bli lite förvirrad när det gäller dagarna så här under semestern. När jag vaknar måste jag nästan alltid tänka efter några sekunder innan jag kommer på vilken dag det är. Oftast kanske det inte spelar så stor roll, så småningom kommer man ju alltid på det - om inte själv så i alla fall när man kollar på DN:s förstasida. Det är kanske lite värre om man ska göra något väldigt viktigt väldigt tidigt på morgonen och kanske får för sig att det är en annan dag än det verkligen är, men än så länge har jag inte haft viktigare saker för mig på morgonkvisten än att vid lämpligt tillfälle kliva upp ur sängen. Jag tycker fortfarande semester är en magiskt bra uppfinning, att den leder till viss förvirring kan man leva med!

Sedan sist har jag blandat sällskap med vänner och sällskap med mig själv. Det sistnämnda har ofta skett i solen på balkongen, med en bok eller vid tv:n. OS har ju börjat nu, som väl även den mest ointresserade har märkt. Sändningarna står på vare sig jag tittar eller inte, folk som springer, kastar, skjuter, passar, simmar, dribblar är ett trevligt sällskap! Men okej, det är mer utbyte med folk man träffar i verkliga livet. I torsdags var Karin här, vi käkade middag och tog oss sedan till söder och satte oss på en uteservering, det var väldigt trevligt. I går var jag hemma hos Linda, Marcus och charmtrollet Ellie, åt jordgubbstårta, promenerade, lekte och hade även här väldigt trevligt.

 

Här ska vi fika jordgubbstårta och dricka kaffe, eller för Ellies del vatten. Alla vet ju att det är roligare att dricka just det ur minst två olika sorters muggar och inte genom en flaska. Speciellt om man får slabba lite (vilket inte alls fångades på bild, här prickar hon väldigt rätt).

Vill man vara en fin dam (och skydda huvudet från solen) tar man på sig en väldigt söt rosa hatt, samt ett svart lite för stort armband - och genast får man ganska roligt!

Nej jag vet, det är ingen jättebra bild direkt... men jag tycker den är så härligt somrig, med söta blommiga sommarklänningen, hink och spade och bara ben! Dessutom är det inte lätt att få en snart två och ett halvt-åring att vara still mer än en sekund, och det är inte alltid man har kameran redo i exakt rätt sekund!

Lilla fröken E på lite småspexigt humör :)

När jag umgås med mig själv har jag fullt upp. Inte så att jag gör så mycket, jag fastnar mest i böcker. Förra sommaren, som ju var ganska speciell, kanske ni minns att jag var alldeles lost i Lost, om uttrycket tillåts. Jag kunde inte slita mig även om jag nästan ville - ju mer jag kollade ju snabbare tog ju avsnitten och säsongerna slut. Ser man något bra vill man ibland dra ut på härligheten - samtidigt som man inte kan vänta på att få se mer mer mer. Denna sommar, eller det senaste dygnet i alla fall, har jag känt igen den känslan, fast i bokform. Ni kanske minns att jag köpte Cirkeln i måndags. Boken som jag varit så nyfiken på, trots att jag kanske är 15-20 år äldre än den tänkta målgruppen. Boken om några tjejer i supertrista staden Engelsfors (nej, den finns inte på riktigt) i Bergslagen, tjejer som mer eller mindre hatar varandra, som är så olika man kan vara när man går första året på gymnasiet, men som måste lära sig att samarbeta - och lita på varandra! - för att rädda ungefär hela planeten från ondska och demoner. Som får reda på att de är häxor och har magiska krafter som de måste lära sig att använda rätt för att inte gå en säker och brutal död till mötes.

Ja, en hel del av er kanske nu tänker "men vad är det här för tönt-bok?! Demoner och häxor, jordens överlevnad hänger på ett gäng 16-åriga brudar - ge dig!". Jag förstår det men säger: Åhhhh vad ni har gått miste om något! Den här drygt 500-sidiga första delen i Engelsforstriologin har levt med mig ett dygn och jag har haft svårt att lägga den ifrån mig. Varenda ledig stund sitter jag djupt försjunken. På bussar och tunnelbanor är det ganska normalt att läsa så det är inget konstigt, men inte ens när jag tar mig från bussar och tunnelbanor kan jag slita mig. Måste jag gå över gator skärper jag mig och tittar upp för att inte riskera att bli överkörd, men sedan är det full koncentration på sidorna igen. Jag kan inte ens gå uppför trapporna i mitt hus för att komma till mitt våningsplan, utan att samtidigt läsa. I gårkväll strax efter midnatt försökte jag slita mig, så jag skulle ha kvar lite läsfest även denna dag, men det höll inte. Var klar strax innan två och låg sedan vaken en stund och tänkte på fortsättningen. Andra delen, Eld, där apokalypsen närmar sig och läget börjar bli väldigt skarpt, kom ut i våras men finns inte i pocket än (vilket jag vill ha) och först om en hel evighet, 2013, slår slutstriden till i Nyckeln. Må jag inte bli tråkigt vuxen innan jag har fått tillfälle att slå igen den utlästa tredje och sista delen!

Och just det, det finns faktiskt fler än jag som verkar ha fastnat alldeles fullkomligt i denna spännande cirkel. Vuxna recensenter har lovprisat detta verk, exempelvis skrev DN:s Jonas Thente bland annat "... jag blev fullständigt fucking knockad... det här kommer att bli stort", och den karln tror jag faktiskt är äldre än vad jag är.    

Vad jag ska läsa nu är lite oklart. När jag hade kollat alla säsonger av Lost kände jag att jag nog var förstörd för lång framtid, det skulle bli svårt att fastna så hårt för något igen. Jag känner lite samma sak nu, vilken bok ska få mig att inte ens kunna lägga ifrån mig den när jag går omkring utomhus? Jag vet ju förvisso av egen erfarenhet att jag snabbt fastnade i nya tv-serier även efter Lost och att jag kommer fastna i en ny bok även efter Cirkeln (och då inte bara i de två återstående delarna), men jag måste välja nästa bok med omsorg. I morgon åker jag till Jönköping och vill ha ett härligt boksällskap på resan! Det tål att tänkas på.

Nej, nu ska jag försöka komma igång med denna dag. I går var det tydligen sista riktigt varma dagen på ett tag men lite balkonghäng kan det nog ändå bli även denna dag - typ NU. Och packning. Och OS. Och spännande bokläsning. Förhoppningsvis.