Bland fynd på vinden...

För exakt en månad sedan blev det ordning och reda i mitt källarförråd, det kanske ni minns. Pappa och jag slet och efter slitet är det ju nu så fint att man skulle kunna hyra ut sina typ fyra kvadratmeter i andra hand (värre ställen har hyrts ut i Stockholm än så, tro mig). Skrev någon gång förra veckan (tror jag) att mamma och pappa fortsatte rensandet i sina egna förråd och att jag nu, på plats i gamla hemstaden, har en del lådor att ta tag i. Kom hit i gåreftermiddag och då var det inte riktigt läge, men i förmiddags knatade mamma och jag upp på vinden, första rens-stoppet.

Jag blir lätt lite nostalgisk mellan varven, och har därför fasat lite för denna genomgång av mitt liv så här långt. Jag visste ju att det skulle finnas kartonger med gamla barnkläder, skor, leksaker, böcker, skolsaker och så vidare och så vidare och så vidare. Hur gör man ett vettigt urval? Allt kan man ju inte spara men man vill ju inte vara för brutal och hiva allt. Det sistnämnda är förvisso ingen risk här, det är jag för sentimental för... Den första lådan jag öppnade var full med skolsaker som fotokataloger, studentmössan (som genast sattes på huvudet och fick sitta där resten av rens-stunden) och gamla rullband från praktiken på Sveriges Radio (dagens unga mediemänniskor har ingen aning om vad rullband är för något, men är man så gammal som jag är har man faktiskt jobbat med både gammal och ny teknik). Dessutom hittade jag massor med...  

... gamla dagböcker. Jag har skrivit dagbok sedan sjuårsåldern, 1984. Det här är första sidan på första dagboken minsann! Fastnade förstås, i denna hemliga bok som jag alldeles uppenbarligen tycker om jättemycket! Tårarna har runnit vid ett flertal tillfällen, det har varit en hysteriskt rolig läsning...! Det var dock lite jobbigt att hitta dessa dagböcker, trodde jag hade alla hemma i Stockholm och bara där finns det minst 20 stycken. Plötsligt finner man ytterligare 20 som ska få plats någonstans. För slänga dagböcker - nej det gör man verkligen inte!

Min bästa kompis Linda och jag fick vid något tillfälle varsin tom kvällstidning, som gjord för att göra egna nyheter. Jag minns inte vad hennes hette men jag var redaktör, skribent och redigerare på Raket Posten! Den handlade bland annat om flygande hundar, husdjur (vääääldigt mycket om kaniner) och sko-rea (redan då gillade jag alltså skor...). Dessutom fanns det en historia om en mygga som brutit benet - fast olyckan skedde tydligen genom en sten som kom farande genom luften och landade på myggans huvud, jag vet inte riktigt hur benet skadades...? Denna hemska händelse inträffade när myggan var på promenad i vilda västen (ja, faktiskt. Jag menade nog inte västen, men nu är det ju extra roligt att se en vild väst framför sig när man läser den spännande artikeln!). Precis som med dagboken skrattade jag så jag grät vid flera tillfällen. Fast... 

... ibland skämdes jag också. Jag är smått allergisk mot fula särskrivningar och avstavningar nu för tiden, fast det var jag tydligen inte då, när Raket Posten berättade om "skol rappo-rt" och "fråges-port". Skrämmande!

Ganska snart kom vi till ett gäng klädlådor med plagg från min tid som mycket liten bebis, mycket litet barn och lite större barn. Även om jag kanske aldrig kommer skaffa barn själv var jag tvungen att spara en hel del faktiskt, speciellt av sådant mamma gjort då för längesedan:

Min mor var så fantastiskt bra på att sy och sticka när jag var liten, jag blev smått chockad när vi satt och gick igenom plagg efter plagg! Jag visste sedan tidigare att hon var bra på det, men inte så himla bra. Dessa söta koftor... 

... denna superfina manchesterjacka (fotot ger den inte alls rättvisa tyvärr men ni ser ju... vändbar är den till och med!)...

... och denna söta kilt var bara några av alla fina saker hon gjorde. Går ju inte att göra sig av med! Jag måste nog skaffa barn i alla fall, så allt fint kommer till användning.

Mormor och morfar hade sommarstuga och båt på ostkusten när jag var liten, och självklart var jag marint klädd och passade som fisken i vattnet i min coola båttröja!

Det blev en stor låda med notalgikläder, som synes. 

Nästa steg är nere i källaren, där finns mängder av lådor fulla med leksaker, mjukisdjur och böcker bland annat. Kanske tar detta nu i eftermiddag, efter lite kaffe. Sista fyndet på vinden är en hälsning till sy- och stickduktiga mamma, som såg till att jag var så fint klädd som liten:

I femårsåldern var avstavningarna ännu värre än under Raket Posten-tiden! Men budskapet går väl ändå fram ganska tydligt - "JagÄlskarDigAlltidBaraDuÄrBussig. DuÄrDenSötasteMammaJagHar". Humor på ganska hög nivå! Och en jättesnygg häst...!