Ett år sedan...

Fredagkväll - det är inte dumt det! Sedan sist har jag jobbat, jobbat, jobbat. Och...

... firat USA:s nationaldag genom att vifta lite med den här fina flaggan som jag köpte på Newarks flygplats, när vi skulle lämna New York och ta oss till Indianapolis. Utöver flaggviftandet gjorde jag inte så mycket mer 4 juli. Eller jo, jag var klädd i rött, blått och vitt. Hälften av er tycker nu att jag är fullständigt galen, hälften av den andra hälften tycker jag är mer än lovligt knäpp, och den andra hälften av den där halvan viftade också med amerikanska flaggor! Vilken tur att vi är olika :)

Nåväl, sedan sist har jag också...

... gått på bio med vännen Nina. Filmen fick godkänt trots att Kristen Stewart (Twilight) som spelar Snövit, nog är den träigaste skådespelare som finns. Hon får Keanu Reeves att framstå som ett livligt lyckopiller, och det är väl ungefär det sista han är känd för. Vare sig Kristen spelar Bella i just Twilight (har sett en av filmerna) eller Snövit har hon max två olika ansiktsuttryck att variera med. Seriöst? Jag fattar inte hennes storhet. Sorry. 

I dag var jag ganska ensam på jobbet. Det är sällan full skara på fredagar men i dag var det extremt tomt. När mina två kolleger sa hej då vid lunch - och dessutom gick på semester! - och jag blev ensam kvar på redaktionen, kändes det som att jag inte alls tänkte jobba heldag. Någon måtta får det liksom vara! Speciellt eftersom jag i dag kände ett behov av att fira. I dag är det nämligen exakt ett år sedan jag fick de sista cellgifterna!

Det är lite svårt att tro att det gått ett helt år. Måste säga att det gått fort. Ont har jag ju fortfarande, så ibland känns det nästan som att jag är kvar i träsket, men det är okej. För det är ju mycket mycket mycket lättare att leva nu, utan vansinniga cellgiftsmonster! Hur jag har firat? Tja, det blev inte så mycket mer än att jag gick tidigare från jobbet... Satte mig på balkongen med Dagens Nyheter, kaffe och glass efteråt, det var trevligt!

Ni kanske minns att jag i samband med USA-resan bestämde att jag en helgmorgon i månaden ska äta amerikansk frukost med svensk touch? Det har än så länge gått helt åt skogen. Till en början satte nyopererad hand stopp för det hela, eftersom jag hade tänkt att amerikanska bagels skulle bakas och bli den första frukosten. I eftermiddags tog jag tag i bakandet.

 

Jaha, vad tror ni om det här då? Blir det något av den där degklumpen under handduken? Att baka bagels är inget man gör i tidsnöd. När degen väl var knådad skulle den jäsa en timme, sedan skulle den bakas ut och jäsa ytterligare 45 minuter. Efter det skulle bröden...

... kokas några minuter i vatten och sedan torka en aning...

 ... men efter det var det bara att pensla och strö på väl valda fröer och grejer! Första plåten ska snart in i ugnen. Om ni har mycket tid och också vill baka hittade jag recepten på www.recept.nu, sökte på bagels och hittade Leila Lindholms variant. Har aldrig misslyckats med hennes recept och kan därför rekommendera dem!

Om det blev bra? Det får ni se i morgon! Nu ska jag diska degbunken och allt annat jag använt, sedan blir det film när SVT sänder utmärkta Tarantino-rullen Inglourious basterds. Ha en bra kväll där ute :)