Bland fynd på vinden...

För exakt en månad sedan blev det ordning och reda i mitt källarförråd, det kanske ni minns. Pappa och jag slet och efter slitet är det ju nu så fint att man skulle kunna hyra ut sina typ fyra kvadratmeter i andra hand (värre ställen har hyrts ut i Stockholm än så, tro mig). Skrev någon gång förra veckan (tror jag) att mamma och pappa fortsatte rensandet i sina egna förråd och att jag nu, på plats i gamla hemstaden, har en del lådor att ta tag i. Kom hit i gåreftermiddag och då var det inte riktigt läge, men i förmiddags knatade mamma och jag upp på vinden, första rens-stoppet.

Jag blir lätt lite nostalgisk mellan varven, och har därför fasat lite för denna genomgång av mitt liv så här långt. Jag visste ju att det skulle finnas kartonger med gamla barnkläder, skor, leksaker, böcker, skolsaker och så vidare och så vidare och så vidare. Hur gör man ett vettigt urval? Allt kan man ju inte spara men man vill ju inte vara för brutal och hiva allt. Det sistnämnda är förvisso ingen risk här, det är jag för sentimental för... Den första lådan jag öppnade var full med skolsaker som fotokataloger, studentmössan (som genast sattes på huvudet och fick sitta där resten av rens-stunden) och gamla rullband från praktiken på Sveriges Radio (dagens unga mediemänniskor har ingen aning om vad rullband är för något, men är man så gammal som jag är har man faktiskt jobbat med både gammal och ny teknik). Dessutom hittade jag massor med...  

... gamla dagböcker. Jag har skrivit dagbok sedan sjuårsåldern, 1984. Det här är första sidan på första dagboken minsann! Fastnade förstås, i denna hemliga bok som jag alldeles uppenbarligen tycker om jättemycket! Tårarna har runnit vid ett flertal tillfällen, det har varit en hysteriskt rolig läsning...! Det var dock lite jobbigt att hitta dessa dagböcker, trodde jag hade alla hemma i Stockholm och bara där finns det minst 20 stycken. Plötsligt finner man ytterligare 20 som ska få plats någonstans. För slänga dagböcker - nej det gör man verkligen inte!

Min bästa kompis Linda och jag fick vid något tillfälle varsin tom kvällstidning, som gjord för att göra egna nyheter. Jag minns inte vad hennes hette men jag var redaktör, skribent och redigerare på Raket Posten! Den handlade bland annat om flygande hundar, husdjur (vääääldigt mycket om kaniner) och sko-rea (redan då gillade jag alltså skor...). Dessutom fanns det en historia om en mygga som brutit benet - fast olyckan skedde tydligen genom en sten som kom farande genom luften och landade på myggans huvud, jag vet inte riktigt hur benet skadades...? Denna hemska händelse inträffade när myggan var på promenad i vilda västen (ja, faktiskt. Jag menade nog inte västen, men nu är det ju extra roligt att se en vild väst framför sig när man läser den spännande artikeln!). Precis som med dagboken skrattade jag så jag grät vid flera tillfällen. Fast... 

... ibland skämdes jag också. Jag är smått allergisk mot fula särskrivningar och avstavningar nu för tiden, fast det var jag tydligen inte då, när Raket Posten berättade om "skol rappo-rt" och "fråges-port". Skrämmande!

Ganska snart kom vi till ett gäng klädlådor med plagg från min tid som mycket liten bebis, mycket litet barn och lite större barn. Även om jag kanske aldrig kommer skaffa barn själv var jag tvungen att spara en hel del faktiskt, speciellt av sådant mamma gjort då för längesedan:

Min mor var så fantastiskt bra på att sy och sticka när jag var liten, jag blev smått chockad när vi satt och gick igenom plagg efter plagg! Jag visste sedan tidigare att hon var bra på det, men inte så himla bra. Dessa söta koftor... 

... denna superfina manchesterjacka (fotot ger den inte alls rättvisa tyvärr men ni ser ju... vändbar är den till och med!)...

... och denna söta kilt var bara några av alla fina saker hon gjorde. Går ju inte att göra sig av med! Jag måste nog skaffa barn i alla fall, så allt fint kommer till användning.

Mormor och morfar hade sommarstuga och båt på ostkusten när jag var liten, och självklart var jag marint klädd och passade som fisken i vattnet i min coola båttröja!

Det blev en stor låda med notalgikläder, som synes. 

Nästa steg är nere i källaren, där finns mängder av lådor fulla med leksaker, mjukisdjur och böcker bland annat. Kanske tar detta nu i eftermiddag, efter lite kaffe. Sista fyndet på vinden är en hälsning till sy- och stickduktiga mamma, som såg till att jag var så fint klädd som liten:

I femårsåldern var avstavningarna ännu värre än under Raket Posten-tiden! Men budskapet går väl ändå fram ganska tydligt - "JagÄlskarDigAlltidBaraDuÄrBussig. DuÄrDenSötasteMammaJagHar". Humor på ganska hög nivå! Och en jättesnygg häst...!  

Att fullständigt fastna i cirkeln

Det är lätt att bli lite förvirrad när det gäller dagarna så här under semestern. När jag vaknar måste jag nästan alltid tänka efter några sekunder innan jag kommer på vilken dag det är. Oftast kanske det inte spelar så stor roll, så småningom kommer man ju alltid på det - om inte själv så i alla fall när man kollar på DN:s förstasida. Det är kanske lite värre om man ska göra något väldigt viktigt väldigt tidigt på morgonen och kanske får för sig att det är en annan dag än det verkligen är, men än så länge har jag inte haft viktigare saker för mig på morgonkvisten än att vid lämpligt tillfälle kliva upp ur sängen. Jag tycker fortfarande semester är en magiskt bra uppfinning, att den leder till viss förvirring kan man leva med!

Sedan sist har jag blandat sällskap med vänner och sällskap med mig själv. Det sistnämnda har ofta skett i solen på balkongen, med en bok eller vid tv:n. OS har ju börjat nu, som väl även den mest ointresserade har märkt. Sändningarna står på vare sig jag tittar eller inte, folk som springer, kastar, skjuter, passar, simmar, dribblar är ett trevligt sällskap! Men okej, det är mer utbyte med folk man träffar i verkliga livet. I torsdags var Karin här, vi käkade middag och tog oss sedan till söder och satte oss på en uteservering, det var väldigt trevligt. I går var jag hemma hos Linda, Marcus och charmtrollet Ellie, åt jordgubbstårta, promenerade, lekte och hade även här väldigt trevligt.

 

Här ska vi fika jordgubbstårta och dricka kaffe, eller för Ellies del vatten. Alla vet ju att det är roligare att dricka just det ur minst två olika sorters muggar och inte genom en flaska. Speciellt om man får slabba lite (vilket inte alls fångades på bild, här prickar hon väldigt rätt).

Vill man vara en fin dam (och skydda huvudet från solen) tar man på sig en väldigt söt rosa hatt, samt ett svart lite för stort armband - och genast får man ganska roligt!

Nej jag vet, det är ingen jättebra bild direkt... men jag tycker den är så härligt somrig, med söta blommiga sommarklänningen, hink och spade och bara ben! Dessutom är det inte lätt att få en snart två och ett halvt-åring att vara still mer än en sekund, och det är inte alltid man har kameran redo i exakt rätt sekund!

Lilla fröken E på lite småspexigt humör :)

När jag umgås med mig själv har jag fullt upp. Inte så att jag gör så mycket, jag fastnar mest i böcker. Förra sommaren, som ju var ganska speciell, kanske ni minns att jag var alldeles lost i Lost, om uttrycket tillåts. Jag kunde inte slita mig även om jag nästan ville - ju mer jag kollade ju snabbare tog ju avsnitten och säsongerna slut. Ser man något bra vill man ibland dra ut på härligheten - samtidigt som man inte kan vänta på att få se mer mer mer. Denna sommar, eller det senaste dygnet i alla fall, har jag känt igen den känslan, fast i bokform. Ni kanske minns att jag köpte Cirkeln i måndags. Boken som jag varit så nyfiken på, trots att jag kanske är 15-20 år äldre än den tänkta målgruppen. Boken om några tjejer i supertrista staden Engelsfors (nej, den finns inte på riktigt) i Bergslagen, tjejer som mer eller mindre hatar varandra, som är så olika man kan vara när man går första året på gymnasiet, men som måste lära sig att samarbeta - och lita på varandra! - för att rädda ungefär hela planeten från ondska och demoner. Som får reda på att de är häxor och har magiska krafter som de måste lära sig att använda rätt för att inte gå en säker och brutal död till mötes.

Ja, en hel del av er kanske nu tänker "men vad är det här för tönt-bok?! Demoner och häxor, jordens överlevnad hänger på ett gäng 16-åriga brudar - ge dig!". Jag förstår det men säger: Åhhhh vad ni har gått miste om något! Den här drygt 500-sidiga första delen i Engelsforstriologin har levt med mig ett dygn och jag har haft svårt att lägga den ifrån mig. Varenda ledig stund sitter jag djupt försjunken. På bussar och tunnelbanor är det ganska normalt att läsa så det är inget konstigt, men inte ens när jag tar mig från bussar och tunnelbanor kan jag slita mig. Måste jag gå över gator skärper jag mig och tittar upp för att inte riskera att bli överkörd, men sedan är det full koncentration på sidorna igen. Jag kan inte ens gå uppför trapporna i mitt hus för att komma till mitt våningsplan, utan att samtidigt läsa. I gårkväll strax efter midnatt försökte jag slita mig, så jag skulle ha kvar lite läsfest även denna dag, men det höll inte. Var klar strax innan två och låg sedan vaken en stund och tänkte på fortsättningen. Andra delen, Eld, där apokalypsen närmar sig och läget börjar bli väldigt skarpt, kom ut i våras men finns inte i pocket än (vilket jag vill ha) och först om en hel evighet, 2013, slår slutstriden till i Nyckeln. Må jag inte bli tråkigt vuxen innan jag har fått tillfälle att slå igen den utlästa tredje och sista delen!

Och just det, det finns faktiskt fler än jag som verkar ha fastnat alldeles fullkomligt i denna spännande cirkel. Vuxna recensenter har lovprisat detta verk, exempelvis skrev DN:s Jonas Thente bland annat "... jag blev fullständigt fucking knockad... det här kommer att bli stort", och den karln tror jag faktiskt är äldre än vad jag är.    

Vad jag ska läsa nu är lite oklart. När jag hade kollat alla säsonger av Lost kände jag att jag nog var förstörd för lång framtid, det skulle bli svårt att fastna så hårt för något igen. Jag känner lite samma sak nu, vilken bok ska få mig att inte ens kunna lägga ifrån mig den när jag går omkring utomhus? Jag vet ju förvisso av egen erfarenhet att jag snabbt fastnade i nya tv-serier även efter Lost och att jag kommer fastna i en ny bok även efter Cirkeln (och då inte bara i de två återstående delarna), men jag måste välja nästa bok med omsorg. I morgon åker jag till Jönköping och vill ha ett härligt boksällskap på resan! Det tål att tänkas på.

Nej, nu ska jag försöka komma igång med denna dag. I går var det tydligen sista riktigt varma dagen på ett tag men lite balkonghäng kan det nog ändå bli även denna dag - typ NU. Och packning. Och OS. Och spännande bokläsning. Förhoppningsvis.

Semester - bra grej!

Alltså det här med semester är ju en strålande uppfinning! Det låter kanske lite som att jag kommit på det först nu, men jag trodde inte att jag skulle uppskatta det såååå mycket, konstigt nog. Efter USA-turen kändes det som att jag upplevt höjden av semesterlycka och att jag nu bara lite allmänt skulle skrota omkring i en månad, inte vilja åka någonstans för det enda land jag vill återkomma till gång på gång på gång faktiskt är nyss nämnda land. I helgen såg jag I Am Legend, ni vet den postapokalyptiska science-fiction/skräck-rullen där Will Smiths rollkaraktär är den enda överlevande på jorden och tillsammans med sin hund går han omkring i ett på dagtid fullkomligt öde New York. En av de första scenerna man som tittare möts av är strykjärnshuset (där jag ska bo när jag flyttar till NY ni vet... om ni glömt hur det ser ut kan ni se det här: http://inblickemma.blogspot.se/2012/05/leka-ny-bo-innan-det-blir-av-pa-riktigt.html) och en bra bit in i filmen ser man hotellskylten på det hotell vi bodde, nära Central Park. Till och med dessa bilder får mig att längta!

Nåväl, det var det där med semester. I Sverige, i Stockholm. Sannerligen inte fel det heller. I går umgicks jag med min kompis Jennie hela dagen. Hon hade bakat nektarinpaj (jättegod!) och vi satt ute i flera timmar på en härlig utegård där hon bor med sin sambo. Eller ja, de bor ju i lägenhet, inte på gården... men det kanske ni fattade... Det var en riktigt skön semesterdag, att bara kunna sitta där och babbla på om stort och smått, inte bry sig det minsta om klockan, veta att man har många långa semesterdagar kvar! I dag har jag hängt på balkongen och njutit av solen och värmen. Det är fortfarande, strax innan 19.00, riktigt varmt ute, men nu drar jag mig inomhus (eller går väl in och ut snarare). Plockar lite, i morgon kommer Karin och vi ska äta middag och umgås hela kvällen lång. Jag vet att man självklart ska ha semester när man jobbar, men ändå känns det som en lyx att bara kunna ta dagen som den kommer! Vakna av sig själv, kolla ut på himlen det första man gör och få en hint om hur dagen kommer bli. Ibland har man planer, ibland blir det bara som det blir :)

Nu ska jag snart sätta mig en stund i soffan. Ta en glass (det är nästan lag på att äta glass när det är varmt ute. Bara så ni vet) och kolla på roliga Big bang theory. Hörs!

Höst? Redan? Nä...

Första riktiga semesterdagen och det har känts som att slutet av juli plötsligt blivit slutet av september. Efter en varm och solig gårdag har det i dag varit kompakt grått och de gånger det inte regnat har regnet hängt i luften. Har varit i gallerian Bromma blocks i dag och det har känts fullkomligt naturligt att klädaffärernas höstkollektion tar över mer och mer. Men inte var det roligt att se, man vill ju ha sommar länge till! Enligt väderprognoserna ska dock det bli bättre på solfronten, lyckligtvis. Nu i kväll är det dock nästan tända värmeljus-läge... Hu.

Bromma blocks i dag som sagt. Kände för att göra något som inte innebar så mycket utomhusliv, plus att jag var tvungen att fixa några småärenden. Jag brukar gilla att gå och kolla i affärer, framför allt sådana som har kläder. I ungefär 98 fall av 100 hittar jag något eller några plagg jag vill köpa (oftast inte bara vill jag köpa, jag köper också) och har således släpat hem en och annan kasse med sådant som ska in i garderoben sedan. Jag gillar att shoppa och det känns nästan konstigt och lite tråkigt när jag inte gör det... Ja, jag vet att det är lite sjukt. I dag var det en sådan dag när ingenting föll mig i smaken. Kollade reakläder, kollade höstkläder. Plockade nyfiket ner plagg från hyllor, tog nyfiket ner galgar från stänger. La uttråkad tillbaka på hyllor, hängde uttråkad tillbaka på stänger. Så nej, det blev inget köpt! Inget i klädväg i alla fall. Men böcker finns det alltid lust till:

 Att köpa fyra pocket och betala för tre är något jag gillar. "Hello Kitty måste dö" beskrivs som en befriande, absurd, skruvad och hämningslöst komisk bok. "Morgon i Jenin" är en fascinerande och dramatisk roman om Palestina och Israel. "Cirkeln" är en ungdoms-fantasy/skräckroman som har fått lysande recensioner och jag därför är så nyfiken på att jag måste läsa, trots att jag inte alls räknas som ungdom längre. Slutligen "Sankta Psyko" som är en klassisk deckare. Med tanke på denna skörd skulle det kunna regna resten av sommaren och jag skulle ändå ha att göra. Men NEJ, det vill jag inte. Att läsa bok ute i solen är trevligare än att sitta i soffan - det kan man göra hela hösten och vintern... Så det så.

Ja, det var nog denna dag det. Denna namnsdag, grattis till mig (oerhört viktigt. Inte). I kväll har jag bara... läst. Inte någon av de nya böckerna dock, jag håller på med thrillern Förrädarna, om politiskt maktspel och ond bråd död i USA:s högsta elit. Ska nog sätta mig i soffan igen, under tiden himlen blir mer och mer mörk där ute... på grund av att det blir mer och mer kväll alltså, det är inte mer olycksbådande än så :)      

Mat-dag

Det är en rätt skön känsla att vakna upp en lördag och veta att det inte är en vanlig helglördag, som sedan kommer följas av en vanlig helgsöndag och efter det kommer bli en vanlig jobbmåndag. Nej, det är ju en semesterlördag som följs av en semestersöndag som följs av en semestermåndag som följs av en semestertisdag som följs... ja, ni fattar. För att fira detta blev det...

... ytterligare en frukost med amerikansk feeling - ni har sett det förut! Denna gång blev det Philadelphiaost på en god bagel, det var ett vanligt pålägg (och det nyttigaste) på hotellen i USA. En frukost av detta slag, plus en skål med färsk ananas gör en lite smålycklig så där på morgonkvisten! Men i morgon kommer jag äta en vanlig frukost, man kan inte lyxa till det varenda morgon, då blir det ju inte speciellt till slut. På måndag kommer jag nog dock festa till det med en amerikansk bagel igen, bara för att det är en semestermåndag! 

Till en början i dag hade jag tänkt vara lite duktig, av något slag jag inte längre minns. Förmodligen skulle jag skapa ordning i mitt lilla skafferi som har alldeles för många påsar, burkar och kartonger för sitt eget bästa. Det är en salig oordning och varenda gång jag ska baka måste jag ta ut större delen av ingredienserna för att komma åt något som står längst in i skåpet. Inte det minsta hållbart faktiskt. Nu blev det dock ingenting av den varan, under förmiddagen fastnade jag vid datorn och efter lunchen fastnade jag på balkongen. Lunchen ja:

Ibland slår jag mig själv med häpnad måste jag säga. Den här rätten fick sin start förra helgen och i dag utvecklade jag den lite, och eftersom den blev så himla god tänkte jag dela med mig av härligheten. Den går under mottot "man tager vad man haver, förutsatt att man har halloumi och lök och gärna lite annat smått och gott". Eftersom jag mer eller mindre alltid har i alla fall de två förstnämnda sakerna hemma går det att skapa en fantastisk måltid, så här exempelvis: 

* Hacka lök av valfri sort, stek tillsammans med exempelvis färska champinjoner och pressa över en klyfta vitlök. Krydda med valfri krydda, häll upp på ett fat eller liknande och lägg halloumi skuren i skivor i pannan. Stek några minuter och försök låt bli att äta upp all god ost på en gång (ja, jag tok-gillar halloumi...). 

* Koka färsk gnocchi och låt dessa sedan samsas med lök-svampen och halloumin i en gratängform. Slå på en blandning av valfri smaksatt creme fraiche och lite mjölk och ställ in formen i ugnen en stund. Dekorera med färgglada grönsaker eftersom det blir lite finare då (blek gurka är alltså inte godkänt) - här har vi som synes rädisa, persilja och morot - och ät utomhus. Smarrigt värre!

Under eftermiddagen har jag mest ägnat mig åt bokläsning på balkongen. Tvättade två maskiner också, mest beroende på att jag kunde. Spontantvätta en helg i det här huset är en tanke lika avlägsen som att på riktigt tro att man ska få Nobelpris i kemi. Tvättstugan är alltid fullbokad under helgerna - utom några veckor i juli. Att på vinst och förlust kunna gå ner till tvättbokningen och upptäcka att det är ledigt måste vara som att vinna det där priset! Kan man spontantvätta en lördag kan man lyckas med det mesta här i livet liksom. Och det går ju ingen nöd på en även om själva tvättandet kanske är lite trist att ägna sig åt en lördag, under tiden kan man ju njuta på balkongen. Och...

... dricka eftermiddagskaffe. Ja, man skulle kunna tro att det här har blivit en mat-blogg för nu har ni sett dagens samtliga matintag på bild! Jag vet, det är verkligen spännande... Eller inte. Jag lovar, det kommer dröja innan ni får se en matbild igen.

Nu har jag flyttat inomhus, tänkte sätta mig i soffan med boken. Nej, ingen skafferi-rensning, lite roligare än så bör man faktiskt ha en lördagskväll. Lite senare blir det nog film tror jag. Soft kväll, inte så tokigt.  

Semesterkväll med härligt sällskap

Ja nu har jag, i skrivande stund, haft ungefär tre timmars semester - och det känns väldigt bra än så länge. Inte så överraskande kanske. I går berättade jag för min närmast sittande kollega att det inte kommer regna en enda dag under min semester, av den enkla anledningen att jag bestämt det. En och annan natt kan bjuda på en skur, men dagtid kommer det vara sol och ungefär 25 grader varmt. Han tyckte det lät bra, men tyvärr höll det bara i cirka 45 minuter... Det var förvisso en snabb skur under den sena eftermiddagen, så det får väl gå för den här gången...

Hur firar jag då min semester undrar ni, som vet att jag ser firaranledningar i det mesta. Tja, jag köpte en ananas på vägen hem, det är ju somrigt! Fast mitt mest lyckade inköp skedde på Designtorget, som finns på hemvägen (om jag bara tar en liiiten omväg på vägen hem). Det finns många roliga prylar på Designtorget, en del hur smarta som helst, en del totalt onödiga men ofta väldigt roliga och/eller knäppa. Jag gick förbi deras bokhylla och blev alldeles lycklig:

Liselotte Forslin och fotograf Ulrika Ekblom presenterar en hel bok full med amerikansk läcker mat! Dessutom hyfsat nyttig. Hyfsat, alltså, för att vara skräpmat... Förutom klassisk junk food, som...

... just det, smarrig cheeseburgare, finns det recept på falafel, sandwichar, sallader och annat mumsigt. Och självklart finns det även recept på...

... härliga amerikanska sötsaker! Och en och annan...

... bild som man blir lite förälskad i, och som gör att man längtar tillbaka ännu mer än man redan gör... Ja, en fantastisk bok - det känns som det är julafton och födelsedag på samma gång!

Nu ska jag sätta mig i soffan, bläddra i den fina receptboken och bara njuta av min ledighet :)

Snygg-onsdag och Sushi-torsdag

Förra veckan var min kollega L-L och jag ute en kväll efter jobbet, tog en bit mat och några glas vin på en uteservering. Vi tror idén föddes då men minnet är lite luddigt, enbart beroende på att vi pratade om ungefär tusen olika saker och det är svårt att minnas exakt vilken dag eller tidpunkt man sa något på. Men på något sätt kom vi in på det där med casual friday, ni vet när personalen på ett jobb har en lite slappare och ledigare klädstil på fredagar, för att fira att de kanske inte behöver gå i kostym eller dräkt på några dagar nu när helgen närmar sig. Journalistkåren var i alla fall förr smått känd för sin ganska usla klädstil alla dagar i veckan, året om. Jag minns en gång för många år sedan då slips i dammodet var en väldigt het grej. Jag gillade det där och hade ibland på mig just slips på jobbet, ofta i kombination skjorta (förstås) och kort kjol, lite som en skoluniform man ibland ser på tv-program/serier från USA och England. Vid ett av dessa tillfällen sa vår dåvarande vd:
- Det är skönt att se att det i alla fall finns någon som klär sig lite representabelt i slips på jobbet...

Nu tycker jag inte min arbetsplats är speciellt orepresentabel över lag och själv gillar jag att göra exempelvis en vanlig halvtråkig jobbtisdag lite glamourös mellan varven. Men casual friday är vi sällan i behov av, så L-L och jag bestämde oss för att vända på den där grejen och göra tvärtom. Vi sa att vi skulle ha en Snygg-onsdag den kommande veckan, där vi piffade till oss lite extra. vem som helst av kollegerna fick vara med om de ville, men ingen blev tvingad. Vad som var snyggt var upp till var och en att bestämma och det skulle förstås inte finnas någon jury som delade ut poäng och prisade den snyggast klädda. L-L skickade ut mail till redaktionen dagen innan och nyhetschefen kom med det briljanta förslaget att vi efter avslutad jobbdag skulle gå ut och äta och dricka något gott, då när vi ändå skulle vara så snygga liksom.

Själv satsade jag framför allt på snygga naglar med gnistrande "juveler"...

 ... och ett av mina lyckade sko-inköp från USA, kilklack från Tommy Hilfiger. Ja, då var man fullständigt redo för Snygg-onsdag! 

- Ni är så fina i dag allihop, är det något speciellt som händer på redaktionen? frågade en av tjejerna på kundtjänst, de som mötte alla uppiffade reportrar, redigerare och redaktörer i entrén. Snygg-onsdag blev en enorm succé kan jag meddela! Vi siktar nu på att ha Snygg-onsdag en dag i månaden och ja, ni är välkomna att sno idén av oss, förstår att ni gick igång på den :)

I dag är det dock torsdag och även om vi var lite halvsnygga de flesta av oss är torsdagar framför allt dagen för sushi. Sushi-torsdag. Av någon märklig anledning går jag sällan med ut och äter sushi, trots att jag tycker det är så fantastiskt gott, men de två senaste torsdagarna har jag gått med sushitåget när det avgått från statio... förlåt, redaktionen. Jag vet inte varför just torsdagar blivit just den råa fiskens dag (och nej, sushiställen erbjuder inte bara rå fisk, det finns kött också), för de andra dagarna är inte vikta för ett visst kök. De som går ut och äter varje dag hoppar friskt mellan ställena och går på känslan för dagen - "vad säger ni om grekiskt i dag?", "i dag tar vi väl ändå thai va?" och så vidare - men ingen skulle ens tänka tanken att föreslå något annat än sushi på en Sushi-torsdag. Jag gillar det! Vissa traditioner ska leva för evigt.

En annan sak som verkligen är tradition på jobbet är vår passion för eftermiddagsfika. Vikarier och sommarjobbare brukar säga att de aldrig varit på en arbetsplats där det fikas så mycket, spelar ingen roll om de så har varit på 20 arbetsplatser innan vår. Det firarfikas av alla möjliga och ibland omöjliga anledningar. Den här gången tyckte nyhetschef R att han tillsamman med reporter J och jag själv skulle fixa en hejdundrans fruktstund för att fira att det var vår sista dag innan semester. I alla fall för dem, jag jobbar i morgon också... Sagt och gjort, vi drog till närmsta mataffär (som borde ha ökat sin omsättning med miljoner sedan vi flyttade till området för snart två år sedan) och köpte fyra sorters meloner, två sorters äpplen, två sorters vindruvor och en sorts apelsin.

Kreativt kaos i köket. Redaktör D, som ska vara pappaledig i evigheters evighet (nästan ett helt år), ville också avsluta snyggt innan han försvann. På några minuter smällde han ihop två tårtor som värsta mat-Tina!

Onyttig och god tårta...

... samlades med nyttig och god frukt...

... och blev till ett mycket vinnande koncept!

Ja, jag har det riktigt bra på jobbet jag :) 

Trevligt med de små och de stora

Sista jobbveckan innan semestern. Något jag ser fram emot är att kunna vara ute så länge jag vill, om vädret tillåter förstås. I dag har det varit fint och ganska varmt, och då är det ju inte så lockande att tvingas gå inomhus. Men jag ska absolut inte klaga, i dag har jag gått både till och från jobbet och alltså fått en del uteliv. På väg hem längs Norr Mälarstrand kom en man ifatt mig och började prata, oklart hur gammal han var och jag minns inte var han kom ifrån, tror han var halvafrikan och halvsydamerikan. Vi tog sällskap en ganska lång bit och bara bubblade på och jag tänkte på att jag lite levde som jag ville just då. Svenskar kan ju vara lite instängda, låtsas att man inte hör när någon okänd börjar prata med en och bara gå vidare. Jag gillar ju amerikaners sociala sätt och vill gärna vara sådan själv! Lägga det blyga åt sidan, bjuda på mig själv och min tid en stund. Vi pratade om allt möjligt, hans engelska var inte helt lättförstådd men vi hade en ganska intressant pratstund utan att jag lagt något av samtalet direkt på minnet. Efter drygt halva vägen sa vi hej då och jag stoppade åter Ipod-lurarna i öronen och promenerade vidare. Förmodligen i takt, jag har väldigt svårt att inte dras med i bra musik :)

I går var jag hemma hos vännerna Jessica, Erik och Vilmer, den sistnämnda har nu hunnit bli drygt två år. Vi åt god mat, pratade, fikade och tillsammans med familjens yngsta medlem ägnade jag en hel del tid åt att bygga med lego. Eller vi byggde väl inte så jättemycket kanske, vi körde mest omkring med legobilar, en snitslad bana på ett litet soffbord och vi hann nog avverka ett par mil innan mamma och pappa tyckte att vi skull slita oss för en promenad.

Bäst att ta med paraplyet, regnet kom och gick. Men vi klarade oss faktiskt från blötan...

... i alla fall den som kom uppifrån. Nere på marken fanns det dock en hel del vattenpölar att gå i...

 

... eller ännu hellre hoppa i! Gummistövlar är en bra uppfinning.

Efter promenaden blev det riktigt fint ute ett tag och vi satt i trädgården och drack saft, precis som man ska en sommardag! Vilmer och jag lagade en skottkärra genom att klappa lite på hjulen, de var trasiga på det sätt som bara en två-åring kan upptäcka. Plötsligt blev himlen alldeles mörk och regnet vräkte ner! Är man vuxen söker man gärna skydd under taket - är man barn och gillar regn är man kvar ute:

Har man bara ett paraply...

... är livet ganska härligt ändå :)

Efter en mycket trevlig eftermiddag var det dags att åka hem. Fick senare en hälsning från Jessica, en timme efter att jag lämnat meddelade Vilmer:

- Ja lill Emma ka komma. Ja lill ha en egen Emma! 

För den som har svårt att förstå en två-årings ord lydde budskapet på ren svenska "Jag vill att Emma ska komma. Jag vill ha en egen Emma!". Blev alldeles rörd, det är härligt att vara omtyckt och efterlängtad :)

Leka med maten

Det är sista helgen innan sista jobbveckan inleds. Så här dags nästa lördag har jag semester - eller egentligen inleds väl semestern på måndag om drygt en vecka, men det känns bra att säga att det är mindre än en vecka kvar nu. Inte för att jag kanske har ett jättestort behov av semester som det känns nu (fast jag tycker förmodligen det på fredag), jag lever fortfarande på USA-resan för två månader sedan och är inte speciellt jobbtrött. Men som jag har konstaterat förut: Det ska bli skönt att slippa väckas tidigt av en förvisso ganska glad men ändå irriterande väckarklockssignal. Kunna äta frukost länge. Som i dag ungefär. Det blev självuppvaknande vid niotiden och sedan amerikansk frukost. Igen. Den där tanken med att äta just sådan en helgmorgon i månaden har ju helt spårat ur och frullen har gått alldeles bananas nu. Först tog det nästan två månader innan jag tog tag i det hela, sedan blev det amerikanska bagels för hela slanten tre helgmornar i rad. Och inte lär det ta slut där. Bakade ju just bagels förra fredagen, det minns ni kanske, och eftersom det blev tolv goda matbröd av det hela kan jag nu äta amerikanskt flera veckor. För nu har jag ändrat mig - varför bara festa loss en morgon i månaden?! Varför inte starta flera helger på ett bra och gott sätt?! Sagt och gjort, det blev rostade bagels med brieost, rucola, hallon- och granatäpplemarmelad på den ena halvan, brie, rucola och ananas- och mangomarmelad på den andra, och så te i NY-muggen. Det blir nästan inte bättre än så!

I dag är det en ganska oplanerad dag. Tvättar just nu och ska senare rensa duschavloppet, det absolut tråkigaste i städväg. Det måste dock göras mellan varven... Vid frukosten blev jag också sugen på att stå i köket. Eller kanske snarare sugen på att ha stått i köket och att nu få leka med maten. I DN:s lördagsbilaga serverades sötsaker på ett inte helt traditionellt vis:

Macaroner/macroner/macarons (kärt barn har alldeles för många namn och jag lär mig aldrig vilket som är "rätt") är förvisso lite för tidskrävande att baka för att man med vilja ska smula sönder några som här, men jag skulle gärna gå på ett kakkalas där sötsakerna är uppdukade på det här roliga sättet! Vissa av er kanske rynkar på näsan och anser att man absolut inte ska leka med maten men jag tycker det här är lite roligt! Lättroad, ja... :)

När jag någon gång under min semester ska ner till mamma och pappa väntar bland annat ett gäng kartonger på deras vind, en vind som de denna vecka ägnat sig åt att städa och rensa (inspirerade av vår källarröjning i mitt förråd ni minns). Kartongerna som väntar på mig är fyllda med 35 års minnen - några av mina leksaker, mina bebiskläder, mina skolböcker och så vidare. Det kommer bli några timmars nostalgi kan man misstänka. Hittar jag mina gamla barbiedockor kommer jag kanske bli inspirerad att baka donuts åt dem! Eller kanske snarare baka för att få USA-minnen och sedan äta upp de goda onyttigheterna...!

För en musikälskare som jag borde även xylofonen letas fram, för ett litet stycke framfört med hjälp av smarriga cakepops! 

Nåväl, nu har jag lite tvätt att ta hand om. samt kanske lite balkonghäng (gör allt för att skjuta på avloppsrensandet) om jag lyckas låta bli att blåsa bort. Hörs!  

Firarglassar och semestertips

Ni kanske minns att jag firade ett års-jubileum i fredags? Ett år sedan sista omgången cellgifter, ett år sedan den enorma tröttheten och den lika enorma smärtan (eller okej, båda de sakerna höll i sig en bra bit in i augusti, men ni fattar vad jag menar...). Det är lite magiskt när man tänker på det, hur tufft det var under första halvan av 2011, där jag ibland undrade om jag någonsin skulle må okej igen. Där jag ibland undrade om jag någonsin skulle orka ta mig igenom en hel dag utan att behöva gå och lägga mig och vila stup i kvarten. Där jag ibland undrade om jag någonsin skulle kunna ta mig igenom en hel dag utan en enda värktablett. Nu behöver jag inte undra mer - jag vet att jag mår okej, att jag inte behöver vila någonting förutom till natten när det är ganska normalt för de flesta att vila, och att jag inte tagit en värktablett på evigheter. Tiden går, även om man ibland tror att den står still.

I dag ville jag fira med mina kolleger (det var liksom ingen idé i fredags när vi var så extremt få på plats). I går stod jag i köket mer eller mindre hela dagen och bakade glasskakor som vi kalasade på till eftermiddagsfikat:

 

Jag lyckades frakta nästan alla ömtåliga kakglassar/glasskakor utan att de gick sönder! Goda blev de också, hade strykande åtgång. Men nästa gång jag står i köket för att baka kommer jag förmodligen göra något lite mindre pilligt... eller också har jag fastnat totalt, de är ju ganska charmiga!

I övrigt börjar jag längta ordentligt efter semestern. Två veckor kvar... Har ni något förslag på vad jag ska göra under min ledighet? Kommer inte åka utomlands - även om tanken på ett varmt USA lockar väldigt mycket... - utan hitta på saker på hemmaplan. Men vad? Ge mig tips, vad ska jag titta på, åka till, uppleva? Kom igen nu :)

Nu ska jag gå ut på balkongen en stund, njuta av sista kvällen med lite värme. Från och med i morgon sägs det att det blir svalare igen. Hoppas verkligen vädret skärper till sig snarast...

Frukosten

Ja, då har jag äntligen tagit tag i det där med amerikansk frukost! Ni kanske minns att jag gjorde bagels i går...

... och så här blev mina något sånär runda skapelser! Nej, jag äter inte fyra bagels till frukost. Inte ens tre. Inte ens två. Men jag tyckte ni kunde få se några, trots att de ser lite bleka ut och sannerligen inte vinner något som helst pris för att de är så fantastiskt snygga och perfekta... men det vore ju trist om allt såg perfekt ut hela tiden, eller hur?! 

 

Bra och väldigt god frukost - rostade bagels med ost, två sorters marmelad och rucola, äppel- och päronjuice och te i finfina New York-muggen! Faktiskt första gången jag använder den, invigning ska ju ske storstilat :) Med tanke på att jag gjorde tolv bagels i går kommer jag slå på stort denna helg och ha amerikansk frukost även i morgon minsann! Resten av de runda godbitarna får slinka ner i frysen i väntan på bättre tider.

I övrigt har det varit en ganska lugn dag. Efter den mättande frukosten började jag baka kakor, de där glasskakorna ni såg förra helgen, och misslyckades snudd på totalt när jag brände vid första plåten med nio annars väldigt fina glasstrutar... Efter det har det mest varit solen som lockat. Tog med lunchen, solstol, filt, Ipod och bok ner till parken och kände "Yes, nu är det sommar!". Lite synd att det ska regna i morgon. Men jag kan ju alltid roa mig med att baka nya glasskakor då, och försöka undvika att bränna den omgången. Kanske.

Ett år sedan...

Fredagkväll - det är inte dumt det! Sedan sist har jag jobbat, jobbat, jobbat. Och...

... firat USA:s nationaldag genom att vifta lite med den här fina flaggan som jag köpte på Newarks flygplats, när vi skulle lämna New York och ta oss till Indianapolis. Utöver flaggviftandet gjorde jag inte så mycket mer 4 juli. Eller jo, jag var klädd i rött, blått och vitt. Hälften av er tycker nu att jag är fullständigt galen, hälften av den andra hälften tycker jag är mer än lovligt knäpp, och den andra hälften av den där halvan viftade också med amerikanska flaggor! Vilken tur att vi är olika :)

Nåväl, sedan sist har jag också...

... gått på bio med vännen Nina. Filmen fick godkänt trots att Kristen Stewart (Twilight) som spelar Snövit, nog är den träigaste skådespelare som finns. Hon får Keanu Reeves att framstå som ett livligt lyckopiller, och det är väl ungefär det sista han är känd för. Vare sig Kristen spelar Bella i just Twilight (har sett en av filmerna) eller Snövit har hon max två olika ansiktsuttryck att variera med. Seriöst? Jag fattar inte hennes storhet. Sorry. 

I dag var jag ganska ensam på jobbet. Det är sällan full skara på fredagar men i dag var det extremt tomt. När mina två kolleger sa hej då vid lunch - och dessutom gick på semester! - och jag blev ensam kvar på redaktionen, kändes det som att jag inte alls tänkte jobba heldag. Någon måtta får det liksom vara! Speciellt eftersom jag i dag kände ett behov av att fira. I dag är det nämligen exakt ett år sedan jag fick de sista cellgifterna!

Det är lite svårt att tro att det gått ett helt år. Måste säga att det gått fort. Ont har jag ju fortfarande, så ibland känns det nästan som att jag är kvar i träsket, men det är okej. För det är ju mycket mycket mycket lättare att leva nu, utan vansinniga cellgiftsmonster! Hur jag har firat? Tja, det blev inte så mycket mer än att jag gick tidigare från jobbet... Satte mig på balkongen med Dagens Nyheter, kaffe och glass efteråt, det var trevligt!

Ni kanske minns att jag i samband med USA-resan bestämde att jag en helgmorgon i månaden ska äta amerikansk frukost med svensk touch? Det har än så länge gått helt åt skogen. Till en början satte nyopererad hand stopp för det hela, eftersom jag hade tänkt att amerikanska bagels skulle bakas och bli den första frukosten. I eftermiddags tog jag tag i bakandet.

 

Jaha, vad tror ni om det här då? Blir det något av den där degklumpen under handduken? Att baka bagels är inget man gör i tidsnöd. När degen väl var knådad skulle den jäsa en timme, sedan skulle den bakas ut och jäsa ytterligare 45 minuter. Efter det skulle bröden...

... kokas några minuter i vatten och sedan torka en aning...

 ... men efter det var det bara att pensla och strö på väl valda fröer och grejer! Första plåten ska snart in i ugnen. Om ni har mycket tid och också vill baka hittade jag recepten på www.recept.nu, sökte på bagels och hittade Leila Lindholms variant. Har aldrig misslyckats med hennes recept och kan därför rekommendera dem!

Om det blev bra? Det får ni se i morgon! Nu ska jag diska degbunken och allt annat jag använt, sedan blir det film när SVT sänder utmärkta Tarantino-rullen Inglourious basterds. Ha en bra kväll där ute :)