Märkliga Morbus de Quervain

Jag har haft ont i handlederna ett bra tag, i flera månader närmare bestämt. Borde ju kollat upp det från första början förstås men det är så lätt hänt att man bara låter tiden gå. Vaknade upp en morgon sent i somras/tidigt i höstas och hade hysteriskt ont i höger handled. Försökte gå igenom mitt liv den senaste tiden för att se om jag gjort något ovanligt som gjorde att jag knappt kunde vrida på handleden. Kom inte på något och tänkte att det säkert skulle gå över av sig självt. Sedan gick månaderna och det blev ett helt nytt år och jag vaknade upp en morgon efter nyår och hade hysteriskt ont i vänster handled. Försökte gå igenom mitt liv den senaste tiden för att se om jag gjort något ovanligt som gjorde att jag knappt kunde vrida på handleden. Kom inte på något - men denna gång tänkte jag inte att det säkert skulle gå över av sig självt. I fredags, när jag var och spolade rent portacaten hos en distriktssjuksköterska, passade jag också på att gå förbi en läkare för att få lite klarhet i mina bråkiga handleder. "Morbus de Quervain" lydde prognosen och läkaren skickade en remiss till en arbetsterapeut.

"Morbus de Quervain - eh, va??" tänker ni nu. Det gjorde jag med och blev egentligen inte klokare av det annars så mycket mer begripliga svenska språket. Det handlar om "en akut senskideinflammation i första senfacket som drabbar tummens senor" enligt broschyren som jag fick på terapeutsbesöket i morse. "Eh, va?" kan man tänka av både förklaringen och anledningen till att jag drabbats av detta. För enligt samma broschyr (samt enligt terapeuten) kan detta uppstå efter regelbunden och intensiv användning av verktyg som saxar och sekatörer. Att jag över huvud taget aldrig har använt sax eller sekatör i vänsterhanden verkar Morbus de Quervain inte bry sig det minsta om. Det är mer vanligt att kvinnor drabbas och just där har jag inte så mycket att invända - jag tillhör ju onekligen det släktet - men anledningen till att just kvinnor drabbas är först och främst inte saxen och sekatören utan beror oftare på "... graviditet och tiden som nybliven förälder. Man tror att det kan ha samband med ovant lyftande, bärande och andra belastande aktiviteter vad gäller skötseln av barnet". Ja, jag har ju verkligen varit mycket gravid, samt lyft och burit väldigt mycket barn det senaste halvåret...!

Nåväl, kroppen kan ju bete sig märkligt och konstigare saker har väl hänt än att en inflammation dykt upp från ingenstans. De närmaste tre veckorna ska jag gå omkring med någon sorts handledsskydd dygnet runt (ungefär) och förhoppningsvis få tillbaka normalt fungerande tummar och handleder. Fortsättning följer.

Lite svårare att skriva på tangentbordet med händer i stelt bandage kan jag meddela. Omöjligt att få på sig vantar med händer i stelt bandage kan jag också meddela. I övrigt går det ingen större nöd på mig :)

Efter besöket hos terapeuten var det dags för en dag på stan med mamma, som är och hälsar på några dagar. Det är väldigt trevligt att gå på stan med mamma, vi hittar alltid en massa roligt och fint att titta på. Och jag hittar massa roligt och fint att shoppa!

 

 

"Om man behöver ett köksredskap till sin matlagning kan man väl lika gärna köpa ett roligt sådant?!" tänkte jag i dag. Jag var ute efter en liten visp och som ni ser på bilden längst ner blev det en ko-visp som nu hittat sitt bås bland mina andra (lite vuxnare) köksprylar :)

Efter många timmars affärskoll var det dags för lite jobbumgänge för min del. Redaktionen hade kick off på ett gäng bowlingbanor under kvällen - fast med en släng Morbus de Quervain kan man inte bowla ett endaste dugg, så jag försökte mer vara ett moraliskt stöd/hejaklack (applådera går inte heller med händer i stelt bandage kan jag meddela) och det ska nog alla vara glada för. Inte för att jag var ett strålande stöd eller en briljant hejaklack utan för att jag absolut inte kan bowla och således hade dragit ner mitt lag i rännstenen totalt. Jag har testat det där en gång, på högstadiet, mycket tidigt 90-tal. Tror varenda kägla stod kvar hur mycket jag än försökte! Får väl testa någon gång igen dock, när händerna funkar som de ska...

Bäst just nu: Bilder som tas i exakt rätt ögonblick, som man oftast först efteråt ser är väldigt roliga. På bilden nedan har jag inte bara en galen min när jag står och väljer på ko-, gris-, eller tupp-visp - jag ser också ut att ha en jätterolig frisyr, alternativt jättegalna färgglada håraccessoarer! Ibland blir det väldigt knasigt, och roligt, när kameran åker fram:   

 

Haha!