Det finns hopp

När jag gick från jobbet vid femtiden i eftermiddags upptäckte jag att himlen inte var så där kompakt mörk som den brukar vara. Okej, den var inte vårlikt ljusblå med små fluffiga moln och med en stor skinande sol (förstås), men det där mörkret man vant sig vid så länge nu var liksom liiiite mindre mörk! Det går framåt mina vänner, det finns hopp! Visst kan vintern och snön vara mysig, absolut, men om man inte är ute och leker eller åker skidor i snön kan det liksom vara nog nu tycker jag. Och den där pyttelilla strimma ljus som himlen bjöd på vid femrycket räckte för att jag skulle känna att vi är på rätt väg. Håll ut - snart kan vi byta ut tjocka vinterjackan mot en tunnare variant. Snart går vi utanför dörren en dag och märker att allt det där gruset som man drar in på hallgolvet den här tiden på året faktiskt är bortsopat från trottoaren (eller inte det grus man dragit in då, det får man ju sopa bort alldeles själv, men det fattade ni nog...). Snart är himlen ljus nästan vilken tid man än går från jobbet. Snart kvittrar vårfåglarna (eller det gör de förresten redan, vet inte vad det tagit åt de där flygande krabaterna. I kylan som snudd på lamslagit landet den senaste tiden är det kanske inte så mycket fågelsång men de dagar det varit lite mildare i år har jag ibland stannat till lite lätt förvirrat när jag varit ute och hört det där klassiska kvittret som bara går att förknippa med våren. Men om vi säger så här: Snart kvittrar vårfåglarna på riktigt). Snart kan man sopa balkongen ren från snö och sätta ut lite påskfjädrar. Snart tittar snödroppar och krokus upp lite överallt. Snart... ja, ni fattar. Snart. Är. Det. Vår. Om man tänker positivt i alla fall. Så nu gör vi det tycker jag!