Jag tror det är just den här dagen, den 13 december, jag inser att det faktiskt är jul snart. Butikerna har skyltat med julsakerna i många många veckor. Mycket på julbordet kan man äta nästan vilken annan tid som helst på året. Presenter köper man och ger bort även vid andra tillfällen och inte bara vid den kommande högtiden. Men luciatåg - det ser man bara 13 december! I alla fall om man inte är med i något själv och det var många år sedan jag var det. Det var roligt minns jag, men det är inte helt fel att bara titta på och lyssna heller.
I eftermiddags kom en kör från Adolf Fredriks musikklasser till jobbet. När vi på avstånd hörde Sankta Lucia i typ åtta stämmor, släckte alla lampor och bara lät tågets ljusbärare lysa upp blev jag alldeles rörd! Börjar nog bli blödig på gamla dar, blev nästan tårögd. Det var så fint och så mysigt! Så skönt att bara ta en halvtimmes paus från det just nu väldigt intensiva arbetet, lyssna på vacker sång och sedan dricka några små koppar glögg och äta lussebulle. Nu är det på riktigt känns det som :)
Vi var några stycken som försökte få klarhet i varför det så ofta är en tyst Lucia där framme i täten? Får hon inte sjunga av någon gammal sed eller så? Vi kom inte fram till något, så det vore roligt att höra om någon av er vet varför hennes enda roll verkar vara att bära en ljuskrona? Hör av er och bringa klarhet i det hela, tack!
torsdag 13 december 2012
onsdag 12 december 2012
121212
Jaha, har ni varit med om något magiskt i dag? Har ni gjort något lite extra, nu när det för sista gången på jättelänge är ett speciellt datum? Jag har det inte, men det har varit en bra dag ändå. I går var det jobbets julbord, vi var i Kaknästornet och åt jättegod mat - för första gången någonsin åt jag inget av det varma alls eftersom det fanns så mycket kallt som smakade alldeles fantastiskt, och när magen var nästan proppfull fick jag förstås prioritera: jansson, köttbullar och revben mot knäck, ischoklad och pepparkaksbakelse? Det var inget svårt val, köttbullar kan man äta när som helst annars.
I kväll var det dags för veckans andra julbord. I dag var det dags att äta sill, prinskorv och mintkyssar i polishuset när myndigheten bjöd oss volontärer på julmat. Det är en tradition sedan flera år tillbaka men jag har inte varit med på två år så det var roligt att vara med igen. Nu kan det dock få dröja en vecka eller så till nästa julbord - men då kommer jag vara sugen igen!
I morgon är det lucia, glöm inte att sprida lite ljus omkring er då!
I kväll var det dags för veckans andra julbord. I dag var det dags att äta sill, prinskorv och mintkyssar i polishuset när myndigheten bjöd oss volontärer på julmat. Det är en tradition sedan flera år tillbaka men jag har inte varit med på två år så det var roligt att vara med igen. Nu kan det dock få dröja en vecka eller så till nästa julbord - men då kommer jag vara sugen igen!
I morgon är det lucia, glöm inte att sprida lite ljus omkring er då!
måndag 10 december 2012
Dan före dan före dan före dan före dan före...
Har ni tänkt på att nästa måndag är en helt vanlig måndag, ungefär som den här (om det inte är så att ni för första gången går på Nobelfestligheter just i kväll förstås, för i så fall är det kanske ingen vanlig måndag), men att måndagen efter det är en julaftonsmåndag? Känns inte det lite overkligt? Jag tycker i alla fall det. Häromdagen sprang jag några ärenden och var inne i en klädbutik under tiden jag väntade på lunchsällskap. I just denna butik hade de plockat fram vårkläder och skyltat stort. Hur mycket jag än älskar den här tiden på året och hur julglad jag än är, kände jag ett lite härligt sug efter just det där. Våren, värmen. Tunnare kläder, ljusare dagar... Men okej, det är ganska långt kvar. Man kanske inte ska tänka på det för mycket. Och det är som sagt riktigt mysigt nu också!
Efter jobbet var jag hemma hos Nina och julfikade på lussekatter och knäck bland annat, det var så himla mysigt! Som sagt, jag älskar den här tiden, den har verkligen sin charm. Det är mycket mat- och fikaintag just den här veckan - julbord både i morgon och på onsdag och sedan fika var och varannan dag. Jag kommer kanske rulla fram innan veckan är slut...
Efter jobbet var jag hemma hos Nina och julfikade på lussekatter och knäck bland annat, det var så himla mysigt! Som sagt, jag älskar den här tiden, den har verkligen sin charm. Det är mycket mat- och fikaintag just den här veckan - julbord både i morgon och på onsdag och sedan fika var och varannan dag. Jag kommer kanske rulla fram innan veckan är slut...
söndag 9 december 2012
En soft dag
Det har varit, och är, en ganska sällsynt dag i dag. Den här månaden brukar alltid vara så fulltecknad, resten av den kommer helt klart vara det - i alla fall fram till julafton. Det är julbord hit, julfika dit. Julklappsinköp hit, julpyssel dit. Och så jobb på det, mer än vanligt - också typiskt denna månad. Men i dag, denna andra advent, har det varit en väldigt lugn dag. Jag har bara skrotat omkring hemma, plockat med det ena och det andra och framför allt unnat mig lyxen att sitta i soffan och kolla en tre timmar lång musik-dvd och druckit glögg. Ibland behöver man sådana dagar. Från och med i morgon ska jag bli fartfylld igen!
lördag 8 december 2012
Ord bara ord
"Men nu har väl den här bloggen spårat ur helt...?!" har ni kanske tänkt en och annan gång. Ni har i så fall en poäng. Jag hade lust att göra en väldigt fin bloggmånad men tappade den lusten när jag nu inte kan lägga in bilder gratis längre. Skriva blev liksom inte heller kul! Men nu tänker jag göra det i alla fall, de resterande dagarna denna månad. Små korta inlägg, mer eller mindre varje dag. Bildlösa men förhoppningsvis smått trevliga ändå. Jag är inne på att sluta blogga sedan, men skulle jag ändra mig lovar jag att skicka en länk till det nya stället jag i så fall gör det på. Men som sagt, som det känns nu sjungs det på sista refrängen.
När ni nu inte får några bilder får jag väl försöka festa till det på något annat sätt. Kanske skriva i en annan färg. Eller i en annan storlek. Eller bara skriva tillräckligt intressant som sagt, så att ni ska stanna kvar ändå. Vi får se hur det går :)
Helgerna kommer väldigt lägligt nu. Jag har förvisso oftast fullt upp vare sig det är vardag eller helg, men det är ändå skönt med lediga dagar. I eftermiddag och kväll har jag bland annat ägna mig åt att göra årets julkort. Det brukar vara ett projekt som tar ett par dagar, jag kan pilla i evigheters evighet amen när det kommer till pyssel! Men den här gången kom jag på ett enkelt men snyggt (om jag får säga det själv) julkort som blev klart för någon timme sedan, det känns lite magiskt. Jag undrar om jag kan vara lika effektiv med julklappsinköpen? Det går fort nu har jag märkt.
Nej, hur mycket helg det än är ska jag nu ändå gå och lägga mig. Hörs!
När ni nu inte får några bilder får jag väl försöka festa till det på något annat sätt. Kanske skriva i en annan färg. Eller i en annan storlek. Eller bara skriva tillräckligt intressant som sagt, så att ni ska stanna kvar ändå. Vi får se hur det går :)
Helgerna kommer väldigt lägligt nu. Jag har förvisso oftast fullt upp vare sig det är vardag eller helg, men det är ändå skönt med lediga dagar. I eftermiddag och kväll har jag bland annat ägna mig åt att göra årets julkort. Det brukar vara ett projekt som tar ett par dagar, jag kan pilla i evigheters evighet amen när det kommer till pyssel! Men den här gången kom jag på ett enkelt men snyggt (om jag får säga det själv) julkort som blev klart för någon timme sedan, det känns lite magiskt. Jag undrar om jag kan vara lika effektiv med julklappsinköpen? Det går fort nu har jag märkt.
Nej, hur mycket helg det än är ska jag nu ändå gå och lägga mig. Hörs!
lördag 1 december 2012
Strul
Kära bloggläsare!
Nu var det väldigt längesedan jag skrev, jag är väl medveten om detta. Jag har velat skriva men inte känt så stor lust, allt beroende på att jag inte längre kan lägga in foton i bloggen - och hur kul blir det utan bilder?! Jag har precis gjort julfint hemma (ja just det, jul. Jag skiljer inte på advent och jul - allt åker fram på en och samma gång. Varför nöja sig med ljusstakar liksom? Nej fram med tomtar och renar också, när man ändå håller på! Det är under en så kort tid man har dessa saker framme - om exakt en månad är det nyårsdagen och det är nästan så att man redan då så smått börjar tänka på att städa bort alla juliga spår. Alltså: allt nu). Förstår ni hur många fina bilder ni skulle kunna få se på det?! Men nä.
Blogger/blogspot som driver denna blogg vill nu ha betalt om jag ska fortsätta lägga in bilder. Det är inte många dollars i månaden men jag tycker ändå det är lite irriterande. Speciellt eftersom jag faktiskt under en längre tid funderat på att sluta blogga... Nu kanske ni blir arga och slutar läsa genast, men ni får gärna försöka övertala mig att fortsätta! I så fall kommer jag förmodligen göra det på annan plats, där jag slipper betala, men fram till dess skulle jag i alla fall vilja avsluta snyggt här. Avsluta med bilder!
Borde finnas några läsare där ute som också har en blogg på blogspot och som vet mer om detta. Snälla, hör av er i så fall! Kan man ta bort gamla inlägg med bilder och på det sättet få tillbaka bildutrymme (ett utrymme jag nu alltså förbrukat)? Och i så fall - hur sparar man sin blogg? Jag skulle vilja ha den sparad på datorn som den är i nuvarande skick, innan jag i så fall börjar radera inlägg. Finns det någon som vet något? Hjälp mig!!
Hade jag kunnat lägga ut bilder hade det i dag varit dags att titta i första luckan i min julkalender. Ni kanske minns att jag hade en sådan förra året? Men i brist på annat får ni kolla på SVT:s kalender, Mysteriet på Greveholm. Jag har sett de fem första avsnitten, tycker den är riktigt rolig! Förhoppningsvis får ni lite lucköppning här också inom en inte alltför avlägsen framtid - det beror alltså på om ni kan hjälpa mig och om ni vill att jag ska fortsätta blogga :)
Nu var det väldigt längesedan jag skrev, jag är väl medveten om detta. Jag har velat skriva men inte känt så stor lust, allt beroende på att jag inte längre kan lägga in foton i bloggen - och hur kul blir det utan bilder?! Jag har precis gjort julfint hemma (ja just det, jul. Jag skiljer inte på advent och jul - allt åker fram på en och samma gång. Varför nöja sig med ljusstakar liksom? Nej fram med tomtar och renar också, när man ändå håller på! Det är under en så kort tid man har dessa saker framme - om exakt en månad är det nyårsdagen och det är nästan så att man redan då så smått börjar tänka på att städa bort alla juliga spår. Alltså: allt nu). Förstår ni hur många fina bilder ni skulle kunna få se på det?! Men nä.
Blogger/blogspot som driver denna blogg vill nu ha betalt om jag ska fortsätta lägga in bilder. Det är inte många dollars i månaden men jag tycker ändå det är lite irriterande. Speciellt eftersom jag faktiskt under en längre tid funderat på att sluta blogga... Nu kanske ni blir arga och slutar läsa genast, men ni får gärna försöka övertala mig att fortsätta! I så fall kommer jag förmodligen göra det på annan plats, där jag slipper betala, men fram till dess skulle jag i alla fall vilja avsluta snyggt här. Avsluta med bilder!
Borde finnas några läsare där ute som också har en blogg på blogspot och som vet mer om detta. Snälla, hör av er i så fall! Kan man ta bort gamla inlägg med bilder och på det sättet få tillbaka bildutrymme (ett utrymme jag nu alltså förbrukat)? Och i så fall - hur sparar man sin blogg? Jag skulle vilja ha den sparad på datorn som den är i nuvarande skick, innan jag i så fall börjar radera inlägg. Finns det någon som vet något? Hjälp mig!!
Hade jag kunnat lägga ut bilder hade det i dag varit dags att titta i första luckan i min julkalender. Ni kanske minns att jag hade en sådan förra året? Men i brist på annat får ni kolla på SVT:s kalender, Mysteriet på Greveholm. Jag har sett de fem första avsnitten, tycker den är riktigt rolig! Förhoppningsvis får ni lite lucköppning här också inom en inte alltför avlägsen framtid - det beror alltså på om ni kan hjälpa mig och om ni vill att jag ska fortsätta blogga :)
fredag 23 november 2012
Hej då medicinen!
Nackdelen med att jag på jobbet försöker dra ner på tempot, efter order av doktor E på Radiumhemmet, är att jag inte är speciellt trött längre. "Vadå, är inte det bra?!" tänker ni kanske nu. Jo, det är jättebra att inte känna att man skulle kunna somna nästan var som helst, liggande, sittande, stående. Dagtid är det alldeles strålande. Men nattetid är det lite värre. Innan somnade jag så fort jag vilade huvudet mot kudden men nu har jag väldigt svårt att komma till ro. Innan var det utmattning, nu är det klarvaket tillstånd ett bra tag efter att jag lagt mig. I natt fick jag ta en sömntablett för att över huvud taget få någon vila. Kroppen gör ont och är obekväm, finns ingen bra sovställning som kroppen tillåter för tillfället. Blir klockan över 23 på vardagskvällarna kommer jag ofta in i en andra andning och skulle förmodligen, om jag var fullt sysselsatt, kunna vara vaken hela natten... När mobilens väckarklockssignal väcker mig på morgonen är jag däremot fullständigt toktrött, förstås. Speciellt efter en sömntablett, då handlar det om medvetslöshet. Sömntabletter är ett piller att hatälska. Hata för att det gör mig smått groggy, älska för att de ändå ger sömn en natt som annars kanske skulle vara sömnlös.
I går, när jag funderade på att gå och lägga mig men hade lite för mycket energi i kroppen, fastnade min blick på en tygpåse jag har hängande på väggen vid sängen. Den här tiden för två år sedan var jag nyopererad för första gången och fick inte böja mig, vilket ledde till vissa bekymmer när jag skulle komma åt mina mediciner längst ner i ett av köksskåpen. Det var mamma som kom med idén att flytta över alla pillerburkar till påsen som ändå hängde där på väggen och allt sedan dess har den fortsatt vara medicinpåsen. I går såg jag på riktigt att den var snudd på löjligt full, den innehöll ett mindre apotek i tablettmängd. Hivade ut hela innehållet på sängen och tog en bild på härligheten (ni skulle få se den, om det inte vore för att Blogger från och med nu säger "Ska du lägga in en endaste bild till får du betala för det serru!" Ja, det är sant). Där låg min sjukdomsperiod i en rejäl mängd burkar och askar och jag tänkte "nej men nu är det väl ändå dags att säga tack och hej?!". Jag har liksom inga planer på en ny omgång tumörer om jag säger så - så varför ha kvar allting? Ska man inte frigöra sig från dåliga saker?
Just i dag för två år sedan, 23 november 2010, fick jag reda på att jag hade cancer. Jag kanske hörde något om det dagen innan efter min operation, men då var jag så pass groggy att jag inte kunde ta in något annat än tankarna "jag är trött", "jag mår illa", "jag har ont", men på morgonen den 23 november kom farbror doktorn in och sa att de avlägsnat två tumörer varav den ena hade cancer i sig. Nu har det alltså gått två år och jag kunde inte komma på ett bättre sätt att fira detta än genom att rensa ut det gamla!
En hel del slängdes, en del sparades. Av det sistnämnda fick det stanna kvar som jag faktiskt fortfarande använder (förstås, verkar dumt att slänga allt av bara farten eftersom det bara skulle leda till att jag fick hämta ut nytt...) plus att de flesta värktabletter fick stanna. Största delen är av sorten alvedon och ibumetin och sådana kan ju komma till användning även utan cellgiftsont (då de förresten inte gör någon nytta). Jag behöll också mina gamla "medicin-scheman", som talade om när jag skulle ta vissa tabletter. Det var ett minne på något sätt. Om det minnet är värt att sparas kan kanske diskuteras... däremot kändes det onödigt att ha kvar alla piller för "de här pillren tar du innan cytostatikan...", "dessa piller tar du efteråt... " och så vidare. Det blev en rejäl hög! Jag vet ju att om jag skulle bli sjuk igen (det är ju inget man bestämmer själv, om ni nu trodde att jag trodde det, efter vad jag skrev längre upp) kommer jag få nya recept, så varför ha kvar det gamla som sagt? Efter jobbet i dag gick jag till ett apotek (ett riktigt alltså, till skillnad från det i sovrummet) och lämnade in mina gamla burkar och askar. Det var skönt. Riktigt skönt! Lite fredagsmys på det :)
I går, när jag funderade på att gå och lägga mig men hade lite för mycket energi i kroppen, fastnade min blick på en tygpåse jag har hängande på väggen vid sängen. Den här tiden för två år sedan var jag nyopererad för första gången och fick inte böja mig, vilket ledde till vissa bekymmer när jag skulle komma åt mina mediciner längst ner i ett av köksskåpen. Det var mamma som kom med idén att flytta över alla pillerburkar till påsen som ändå hängde där på väggen och allt sedan dess har den fortsatt vara medicinpåsen. I går såg jag på riktigt att den var snudd på löjligt full, den innehöll ett mindre apotek i tablettmängd. Hivade ut hela innehållet på sängen och tog en bild på härligheten (ni skulle få se den, om det inte vore för att Blogger från och med nu säger "Ska du lägga in en endaste bild till får du betala för det serru!" Ja, det är sant). Där låg min sjukdomsperiod i en rejäl mängd burkar och askar och jag tänkte "nej men nu är det väl ändå dags att säga tack och hej?!". Jag har liksom inga planer på en ny omgång tumörer om jag säger så - så varför ha kvar allting? Ska man inte frigöra sig från dåliga saker?
Just i dag för två år sedan, 23 november 2010, fick jag reda på att jag hade cancer. Jag kanske hörde något om det dagen innan efter min operation, men då var jag så pass groggy att jag inte kunde ta in något annat än tankarna "jag är trött", "jag mår illa", "jag har ont", men på morgonen den 23 november kom farbror doktorn in och sa att de avlägsnat två tumörer varav den ena hade cancer i sig. Nu har det alltså gått två år och jag kunde inte komma på ett bättre sätt att fira detta än genom att rensa ut det gamla!
En hel del slängdes, en del sparades. Av det sistnämnda fick det stanna kvar som jag faktiskt fortfarande använder (förstås, verkar dumt att slänga allt av bara farten eftersom det bara skulle leda till att jag fick hämta ut nytt...) plus att de flesta värktabletter fick stanna. Största delen är av sorten alvedon och ibumetin och sådana kan ju komma till användning även utan cellgiftsont (då de förresten inte gör någon nytta). Jag behöll också mina gamla "medicin-scheman", som talade om när jag skulle ta vissa tabletter. Det var ett minne på något sätt. Om det minnet är värt att sparas kan kanske diskuteras... däremot kändes det onödigt att ha kvar alla piller för "de här pillren tar du innan cytostatikan...", "dessa piller tar du efteråt... " och så vidare. Det blev en rejäl hög! Jag vet ju att om jag skulle bli sjuk igen (det är ju inget man bestämmer själv, om ni nu trodde att jag trodde det, efter vad jag skrev längre upp) kommer jag få nya recept, så varför ha kvar det gamla som sagt? Efter jobbet i dag gick jag till ett apotek (ett riktigt alltså, till skillnad från det i sovrummet) och lämnade in mina gamla burkar och askar. Det var skönt. Riktigt skönt! Lite fredagsmys på det :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)