En ganska frisk nyårsafton

Är det nyårsafton ska man slå på stort: Så vilken lycka det är att sitta med pappas Mac på sjukhuset och skriva ett eget inlägg, när krafterna innan har varit för svaga för att skriva själv! Och nu har jag svarat alla er som kommenterat mina tidigare inlägg, tack för era tankar, ert peppande och alla kramar :)

I går morse när jag hade sovit dåligt, hade ont och mådde illa, visste jag inte när jag skulle bli människa igen. I går eftermiddag när jag fortfarande hade ont, mådde illa och dessutom kräktes upp maten visste jag inte när jag skulle bli människa igen. Efter en natts sömn vet jag: I dag börjar jag så smått bli människa igen.  Efter en dusch - första sedan i tisdags - vet jag: I dag börjar jag så smått bli människa igen.

Det är en magisk känsla att ligga i sängen och titta ut genom fönstret där solen lyser på helikopterplattan, och längta ut! På förmiddagen tänker jag att "fortsätter det så här får jag åka hem i morgon. Då blir det en bra start på det nya året".

Efter duschen fick jag operationssåret omlagt. Det ser fint ut säger de som kan sin sak. Själv tycker jag bara det ser läskigt ut, man vänjer sig aldrig. Jag är ihopsydd, från naveln och neråt cirka 20 cm, med så kallade metallaggraffer. Ser precis ut som att någon använt en häftapparat för att lappa ihop mig. Känns lite som att jag är en zombie, Frankensteins monster eller något i den stilen.

Första korridorpromenaden i förmiddags skedde vid halv tolvtiden. Det blev nytt världsrekord med bara 85 steg enkel väg! I går tog korridoren - för er som glömt, alternativt inte läst - 150 steg enkel väg, så ni fattar vilka enorma framsteg jag gjort på ett dygn!

Nyårslunchen bestod av potatissallad, rostbiff och små inlagda gurkor. Det kändes riktigt festligt, trots att maten, som alltid, serverades i en djup plasttallrik. Har varit lite småskraj i början av alla måltider i dag men det verkar vara en onödig rädsla, maten lägger sig fint i magen. Till lunchen är det alltid efterrätt, denna gång var det chokladpudding. Jag brukar alltid vara diabetesduktig på sjukhus och låta bli efterrätten men i dag tog jag några skedar. Det är ju ändå nyårsafton!

Eftermiddagen har bestått av läsning, promenader och andning i burken. Vid tretiden kom mamma och pappa och nu ska vi ha nyårsfest - min middag serveras snart, någon sorts gryta med ris blir årets sista måltid. Och utanför fönstret börjar det smälla av raketer så smått, nyårsstämningen är på topp :)