100-0 nu på tisdag va?

Ibland önskar jag att jag inte brydde mig det minsta om sport. Att det var mig totalt likgiltigt hur det gick för ett svenskt klubblag eller ett svenskt landslag. Att jag inte fick snudd på hjärtstillestånd på en arena eller i en tv-soffa, där man lätt slits mellan hopp och förtvivlan. I så fall skulle jag ju bara ryckt på axlarna efter matchen i går, tänkt "Jaha, Sverige åkte ur fotbolls-EM - och??". Men nu är jag inte sådan. Det är mig inte likgiltigt och det känns som att hjärtat slår i autobahn-fart och vilken sekund som helst måste sluta slå eftersom det är så påfrestande att rusa på just så, när jag hoppar upp och ner i soffan, skriker och gapar.

Jag är dessutom ganska vidskeplig när det kommer till sport. Om det blir förlust i en match, som i Sveriges första mot Ukraina i måndags, tror jag lätt att det är mitt fel och måste göra så mycket som möjligt tvärtom vid nästa match. I måndags åt jag ju popcorn under matchens gång och blev sedan helt övertygad om att det var just det som satte stopp för tre poäng (det, eller att jag satt i min soffa i stället för att kolla på matchen på storbild någonstans. Eller att jag råkade blunda just när motståndarna gjorde mål och därför var tvungen att vid nästa match sitta med uppspärrade ögon absolut hela tiden. Eller något helt annat. Men maten var liksom lättast att ändra...). I går tyckte jag att jag kommit på det rätta vinnar-käket: fruktsallad med mango, melon, ananas och blåbär. Sveriges båda mål kom till under fruktstunden och jag trodde jag lyckats bryta förbannelsen - men allt föll när även England gjorde mål mitt i en melontugga. Och inte hjälpte det att jag slutade äta, England nätade efter att mitt (frukt)mål var avslutat och uppätet.

Det kändes väldigt bittert där på kvällskvisten! Sveriges andra halvlek var riktigt bra och det var en orättvis engelsk vinst om ni frågar mig. Matchen mot Frankrike på tisdag är ur EM-slutspelssammanhang totalt ointressant, även om Sverige skulle vinna med 100-0 är det ändå sista matchen i detta mästerskap. Att de sedan gärna får vinna med 100-0 är en annan sak. Om tio år har alla glömt vem som vann själva pokalen i 2012 års final, men alla kommer för evigt komma ihåg laget som gjorde ett tresiffrigt antal mål, och det skulle ju vara en söt karamell att suga på resten av livet! Heja Sverige.

I dag är det en grå, regnig och blåsig dag, som gjord för att dammsuga - vilket jag ska göra nu. I kväll ska jag på kombinerad födelsedags- och inflyttningsfest hos en gammal kollega (betoningen ligger inte här på gammal dock, hon fyller bara 30) men innan dess kan det vara bra att styra upp livet lite. Slicka fotbollssåren och städa känns som en god idé.